JA till barn avlade av begåvade och välbärgade människor. Flickan Harriet t.h. korades år 1913 till vinnare i tävlingen ”Better­ babies” i Louisiana.

© American Philosophical Society

Tvångssterilisering skulle utrota dumma barn

Nu fick det vara slut med kriminalitet och fattigdom. I början av 1900-talet tog makthavarna till drastiska åtgärder för ett bättre samhälle. Goda medborgare skulle föda många barn medan tusentals ”olämpliga” steriliserades mot sin vilja. Idén om rashygien spred sig snart i USA, till Tyskland och till Norden.

23 januari 2017 av Hans Henrik Fafner

En vårdag 1932 kom sheriffen i Montgomery County på oanmäld visit. Med en liten konvoj av bilar körde han upp framför ett av de små husen på Brush Mountain. För de fattiga som bodde i husen var hans besök illavarslande. Den här dagen tog han sex bröder med sig och körde iväg.

Brush Mountain låg i bergskedjan Appalacherna i delstaten Virginia, USA. Invånarna var stolta bergsmän men materiellt sett levde de ett liv i djupaste armod. Deras bostäder var usla och det syntes tydligt att de var undernärda. 

Folk i trakten kallade dem ”slödder” ­eller ”lantisar”. De sex bröderna fördes nu till något av sjukhusen i staden, troligen det som tills alldeles nyligen varit en anstalt för sinnessjuka. Här utsattes pojkarna för ”moralterapi” – ett annat ord för tvångssterilisering.

Den 15-årige Buck Smith från Lynchburg i Virginia är ytterligare en yngling som utsattes för ingreppet: ”Det var lönlöst att streta emot”, berättade han som vuxen. ”De gav mig några piller så att jag blev dåsig och sedan rullade de in mig i operationssalen.

” En läkare med ett faderligt leende kom in och berättade­ att det som nu skulle ske var det bästa för pojkens hälsa. Omtöcknad men ­vaken kunde Buck se att läkaren lade ett litet snitt i hans pung, skar av sädes­ledarna och sydde ihop såret igen.

”Jag såg allting. Jag var vaken hela ­tiden”, berättade Buck Smith. ”Det var inget fel på mig, förutom att jag saknade utbildning.”

I de flesta fall berättade läkarna inte vad operationen innebar, vare sig före eller efteråt. Ofta hette det att de bara tog några vävnadsprov eller att patienten hade problem med blindtarmen. Inte­ heller de sex bröderna från Brush Mountain fick klara besked. 

De blev steriliserade och kördes sedan hem igen. Inte förrän trettio år senare fick de förklaringen till varför de aldrig kunnat få barn. 

Tvångssteriliseringar drabbade unga per­soner – för kvinnornas del ända ned till 11-årsåldern.

© Getty Images/Ullstein Bild

Fattigdom var genetiskt betingad

Pojkarna från Virginia delade samma öde som tusentals andra fattiga vita, afroamerikaner och indianer, som myndigheterna ansåg hade ett ”svagt sinne”. Makthavarna hävdade att familjernas fattigdom berodde på en genetisk defekt. 

För att undvika att denna defekt spred sig till nästa generation skulle pojkarna inte tillåtas sätta barn till världen. De föll offer för ett förträngt kapitel i världshistorien då rashygienen, eller eugeniken, dominerade.

Tanken att förbättra människans arvsmassa genom ett aktivt ingripande har funnits sedan antiken. Men under åren före första världskriget blossade intresset för rashygien upp i USA. 

Förespråkarna argumenterade för att många av samhällsproblemen berodde på gene­tiska defekter hos delar av befolkningen. Fattigdom var bara en av dem. Alkoholism och kriminalitet förklarades också genetiskt. 

Mot den bakgrunden införde flera delstater tvångssterilisering som ett självklart medel mot diverse så kallade sociala laster. I vissa stater, t.ex. Virginia, krävdes inte ens domstolsbeslut för en tvångssterilisering.

Eugenikerna hävdade att projektet var till för samhällets bästa och många ansåg att de hade rätt. Rashygien betraktades som en modern och progressiv ­vetenskap som hade lösningen på alla de problem som det förändrade amerikanska samhället stod inför.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet hade det kommit nya, stora vågor av invandrare till landet. Det var fattiga flyktingar från det underutvecklade Östeuropa och Ryssland. I deras nya hemland pågick en våldsam industrialisering. 

Löpande band och massproduktion var den nya modellen och detta ställde ökade krav på arbetskraften. De nyanlända hade svårt att klara sig. De hamnade utanför arbetslivet, blev fattiga och då låg det nära till hands att stämpla dem som icke lämpliga att få barn.

”Förr i tiden sände Europa oss sina bästa söner. Nu skickar de sina sämsta”, klagade en amerikansk dagstidning. Många höll med.

”Vissa föds som en börda för andra.” Med alla medel försökte eugenikrörelsen hindra fel personer från att skaffa barn.

© American Philosophical Society

Var tionde amerikan skulle steriliseras

Den amerikanska rashygienen växte fram med hjälp av folk som Harry Hamilton Laughlin, född 1880. Han var expert på växtgenetik och hade gjort sig ett namn genom sina osedvanligt stora kunskaper om lökars rötter. 

Laughlin arbetade med förädling hos växtodlarföreningen American Breeders' Association (ABA). Här föddes tanken att om man aktivt kunde förbättra jordbruket genom förädling borde motsvarande låta sig göras med människor. 

ABA åtog sig villigt uppgiften. År 1909 grundade växtodlarföreningen därför Eugenics Record Office i småstaden Cold Spring Harbor inte långt från New York.

Lökexperten Laughlin ledde arbetet och han tog sig an uppgiften med en enorm energi. Med snabbt växande budgetar skickade han ut en svärm av granskare till fängelser och mentalsjukhus. 

Där skulle hans stab registrera patienter och interner samt deras familjer. De ritade stamtavlor och blodslinjer för att få fram en statistisk dokumentation över defekternas vandring från generation till generation. 

Resultaten lät inte vänta på sig. Laughlin kunde t.ex. tidigt konstatera att epilepsi var en följd av fattigdom.

Verksamheten bredde ut sig. Laughlin undersökte det kristna amish-folket som borde kunna anses vara mönstermedborgare: nykterister som gick i kyrkan och arbetade hårt. 

Men Laughlin var misstänksam mot amishfolkets orubbliga pacifism och kunde snart konstatera att ”deras familjerelaterade äktenskap har lett till defekta avkommor”. Även fattiga granskades noga. 

Laughlin var inte mer kritisk mot färgade än mot vita men var särskilt skeptisk till italienare, som han betraktade som underlägsna, åtminstone i jämförelse med skandinaver.

Med sin sammanställda statistik i handen presenterade Laughlin år 1911 en rapport där han pekade ut tio grupper som var ”socialt olämpliga”. Rapporten förespråkade ”eliminering”, ett annat uttryck för tvångssterilisering, som enligt Laughlins åsikt borde utföras på var tionde amerikan. 

Laughlin föreslog med andra ord uppemot tio miljoner tvångssteriliseringar, häribland sterilisering av sju miljoner ”gränsfall” som ”är av så ringa blod och är så nära besläktade med ännu större defekter att de är fullständigt olämpliga att bli föräldrar eller nyttiga­ samhällsmedborgare”. 

I USA tävlade ”goda” familjer om att ha satt den mest perfekta avkomman till världen. Särskilda scheman visade släktens genetiska fördelar.

© Polfoto/Corbis

De tappra dör, de svaga förökar sig

Eugenikrörelsen argumenterade för att människan blir degenererad av att leva på statliga bidrag under längre tid. Den ena delstaten efter den andra intog samma ståndpunkt och började skära ned på det redan snålt tilltagna stödet till de fattiga. 

På kreatursutställningar och marknadsplatser över hela USA propagerade rörelsen för utökad ras­hygien. Till exempel ordnade eugenik­anhängarna så kallade ”better babies”-tävlingar där det barn som hade bäst arvsanlag vann.

Rörelsens aktiviteter ledde också till att både USA och Canada skärpte kraven­ på nya invandrare: de måste kunna bevisa att de kunde läsa en kort text på sitt eget språk för att få komma in. På grund av läskunnighetskravet skickades tusentals personer tillbaka till Europa, stämplade som genetiskt undermåliga bara för att de var analfabeter.

När USA värvade soldater för att gå in i första världskriget år 1917 bad myndigheterna eugenikexperterna om hjälp med att testa de sökande. Man tog fram två frågeformulär. 

På det ena fanns frågor och tre svarsalternativ och på det andra, för dem som inte kunde läsa och skriva på engelska, ett antal teckningar där aspiranten skulle hitta fel. Frågorna var utformade så att medelklasspojkar från storstäderna hade lättast att svara rätt; samma sak gällde teckningarna. 

Bara ett fåtal unga män från Mellanvästerns isolerade jordbrukssamhällen eller färgade från storstädernas fattigkvarter hade någonsin sett en tennisbana och kunde därför inte upptäcka att felet på teckningen var att nätet saknades. 

Resultatet blev därefter: ”47 procent av de vita och 89 procent av negrerna har en mental kapacitet som hos en 13-åring”. Eugenikexperterna drog slutsatsen att USA inte skulle kunna gå ut i krig utan att behöva använda sig av imbecilla soldater.

Rashygienens förespråkare hade fram till första världskriget betraktat pacifism som en genetisk defekt. Den inställningen förändrades efter de enorma förlustsiffrorna i Europas skyttegravar; man insåg plötsligt att många goda arvsanlag gick förlorade i kriget. 

Läkaren David Starr Jordan skrev år 1915 i boken War and the Breed (Kriget och förädlingen, reds anm.): ”De starka och tappra unga männen dör på slagfälten medan de fega, de fysiskt odugliga och de biologiskt svaga överlever och förökar sig.” 

Boskapsutställningar där årets bästa kreatur premierades var ett perfekt ställe för att propagera för rashygien bland människor.

© American Philosophical Society

Geni undersökte sin egen släkt

Rashygienens idéer hade i modern tappning uppstått i England 50 år tidigare. Här hade vetenskapsmannen Francis Galton på 1860-talet fascinerats av sin kusins, Charles Dawin, teori om naturligt urval. Galton tolkade selektionen så att den starkaste överlever medan den svage­ går under.

Galton ansåg att ungefär samma sak borde gälla människan och började ivrigt studera ärftlighetslära. Han använde sin egen släkt som forskningsunderlag. Galton betraktade sig själv som ett geni och kunde säga detsamma om sin kusin. 

I sin släkt fann han generationer av högt begåvade människor. Därefter undersökte han andra släkter som hade fostrat stora konstnärer och forskare, och han började skönja ett mönster.

Utifrån sina observationer föreslog Galton att man skulle införa arrangerade äktenskap mellan högt begåvade män och kvinnor för att på så sätt få fram ”en begåvad människoras”. Den ihärdige vetenskapsmannen gick ännu längre. 

Han genomförde omfattande försök med kaniner och ansåg sig därefter kunna dra en omvänd slutsats: Genom ”dåliga” äktenskap kunde mänskligheten även försämras från generation till generation. Enligt Galton bekräftades den teorin i Londons fattigkvarter.

Vid den här tiden införde man vaccinationer, vilket markant minskade barna­dödligheten i fattigkvarteren. I Galtons ögon var detta en alarmerande utveckling även om han aldrig föreslog tvångssterilisering för att stoppa de fattigas barna­födande. 

Han förordade i stället att de människor som hade de bästa arvsanlagen skulle öka sitt barnafödande. Galton gav den nya vetenskapen namnet ”eugenik” genom att leka med grekiska ord: eu som betyder god och genes som betyder födelse.

Galtons idéer blev det bärande elementet i den brittiska utveckling som på 1900-talet fick beteckningen ”positiv eugenik” – överklassen uppmuntrades att skaffa fler barn. Den amerikanska versionen kallades ”negativ eugenik” ­eftersom syftet var att de svagaste skulle förhindras att få barn.

I England dröjde det ända till år 1930 innan ett lagförslag om tvångssterilisering presenterades i parlamentet. Lagen var resultatet av flera års intensiv lobbyverksamhet med ingen mindre än Harry Laughlin som huvudperson. 

Under 1920-talet reste han till England flera gånger för att kunna förhöra potentiella invandrare innan de gav sig ut på den långa sjöresan till USA. Laughlin var förfärad över Englands klemiga bidragssystem för de fattiga och påpekade att antalet ”mentalt defekta” enligt hans beräkningar hade ökat från 156000 år 1909 till mer än 300000 år 1929.

Färgblinda steriliserades

Rashygienens tankegångar fortplantade sig över stora delar av världen. I de flesta fall infördes den amerikanska ­modellen med tvångssteriliseringar men vilka grupper och vilket kön myndigheterna betraktade som olämpliga föräldrar varierade från land till land. 

I Japan steriliserade myndigheterna t.ex. färgblinda som betraktades som skadligt avvikande och vars ”fel” inte skulle föras vidare till kommande generationer.

I Schweiz drabbade tvångssteriliseringarna främst kvinnor som enligt myndigheterna var alltför sexuellt aktiva. 

Psykiatern Auguste Forel, som var rashygienens störste förespråkare i landet, ansåg att kvinnor ville bli ”erövrade, styrda och kuvade” för att därefter kunna uppfylla sin nationella plikt och föda barn. Sexuellt utsvävande kvinnor kunde man med andra ord inte lita på.

I Frankrike blev socialiströrelsen eugenikens starkaste förespråkare. T.ex. föreslog socialisterna en ny äktenskapslag med krav på att alla som ville gifta sig först måste uppvisa ett friskintyg.

De nordiska länderna var ihärdiga

I Sverige förblev eugeniken en intellektuell debatt och steriliserings­lagen från 1935 omfattade bara ett frivilligt erbjudande till mentalt sjuka. Tvångssterilisering har aldrig tillåtits i svensk lag men har i praktiken ändå utövats. 

Drygt 63000 svenskar steriliserades mellan 1935 och 1975, därav minst en tredjedel under tvång. Den övervägande delen var kvinnor.

De danska myndigheterna påbörjade redan 1912 en eugenisk registrering av dövstumma, svagsinta och andra med ”defekter”. Den danska lagen om tvångssterilisering kom 1929. 

En dansk professor formulerade problemet så här: ”Folken hotas av upplösning inifrån, det vill säga av en ständigt ökande tillväxt av de ärftligt oönskade eller rentav olycksaliga arvsanlagen på de godas bekostnad.” Innan lagen avskaffades 1967 hade cirka 6000 danskar tvångssteriliserats.

Finland fick år 1935 en lag som gjorde det möjligt att förbjuda en kvinna med ”oönskade ärftliga karaktärsdrag” att gifta sig om hon inte lät sterilisera sig. Året innan fick Norge sin lag om tvångssterilisering. 

Här drabbade de rashygieniska strävandena 41000 personer – varav 75 procent var kvinnor. Den norska lagen gällde fram till 1977 då den ändrades till en frivillig möjlighet.  

Tysk rashygien spred sig

Tyskland blev eugenikens högborg i ­Europa. Här hade läkaren Alfred Ploetz strax efter år 1900 introducerat ordet ”Rassenhygiene”. Ploetz var en ivrig före­språkare för bättre arbetarbostäder och kortare arbetsdagar men föreslog samtidigt åtgärder som kunde förhindra den befolkningstillväxt som en högre levnadsstandard skulle medföra. 

En av åtgärderna var eutanasi, barmhärtighetsmord. ”Rätten att dö”, som förespråkarna­ kallade det, blev en del av debatten i takt med att ökad livslängd och kroniska sjukdomar i samband med åldrandet blev en del av verkligheten.

Barmhärtighetsmord var något annat än eugenik men de båda tankesätten närmade sig varandra när Ploetz argumenterade för att staten skulle spela en aktiv roll vid sållningen av de svagaste individerna. Andra hade liknande idéer: ”Rättigheten att avsluta liv som inte är vär­diga liv” är en flitigt läst bok från 1920.

Tvångssteriliseringar blev en del av den tyska vardagen år 1923 och så blev även begreppet eutanasi. Ploetz, som fick stöd av tyska kommunister, tog starkt avstånd från antisemitismen – han betraktade judar som ”mer ariska än ­semitiska”. 

Den blivande rikskanslern Adolf Hitler tog ändå till sig hans tankar, smälte samman dem med eugeniken och formulerade sin egen rasteori i boken Mein Kampf som kom ut år 1925. 

Tysklands egen variant av rashygien kom att leda till döden för miljoner människor.

© Ullstein Bild

Hitlers tankar kring rashygien baserades till stor del på Harry Laughlins och den amerikanska eugenikrörelsens arbete. Dessutom sorterade Hitler bort judar, romer, homosexuella och politiska motståndare som ”entartete Menschen” (degenererade människor, reds anm.). 

När han tagit makten år 1933 krävde han att även de ariska tyskarnas arvsanlag skulle sättas under lupp.

Samtidigt med krigsförklaringen mot Polen den 1 september 1939 utfärdade Hitler ett dekret om eutanasi. Han gav order om att det skulle byggas 30 centra där sådana barn skulle placeras som inte levde upp till Tredje rikets krav. 

Ingen kom levande därifrån. Barnen svältes till döds, varefter föräldrarna fick en dödsattest där en annan dödsorsak angavs. När sanningen om institutionerna började sprida sig som rykten bland folket såg sig Hitler tvungen att låta stänga dem. 

Därefter dröjde det inte länge förrän rashygienen tog sig sitt mest extrema uttryck i gaskamrarna i de nazistiska förintelselägren som blev verklighet från december 1941. Här blev miljontals människor systematiskt mördade för att deras arvsmassa inte skulle kunna föras ­vidare till nästa generation.

Nazismen blev en katastrof för eugeniken. Rättegångarna i Nürnberg efter kriget blottade de ogärningar som Hitlers teorier om rashygien hade lett till. Alla fick bråttom att förneka sina kopplingar till eugenikrörelsen men i praktiken levde metoderna kvar länge. 

På flera platser fortsatte tvångs­sterili­seringarna i flera decennier. I Virginia dröjde det ända till 1960 innan ingreppet förbjöds. Inte förrän då öppnades arkiven så att de sex bröderna från Brush Mountain kunde få en förklaring till sin barnlöshet.

Kanske är du intresserad av...