Rom: Storstaden är omgiven av våtmarker och sedan den grundades har den hemsökts varje sommar av våldsamma och dödliga malariaepidemier. Ända fram till år 1630, då jesuiterna upp­täckte en effektiv medicin, flydde alla romare som hade möjlighet ut ur staden under årets varmaste månader.

Malaria härjade i Europa

Varje sommar ända sedan forntiden hade en mystisk, dödlig febersjukdom grasserat i Europa. Men indianerna i Peru hade ett botemedel

Malaria härjade från Rom till London

I dag är malaria en tropisk sjukdom, men ända fram till slutet av 1800-talet var den dödliga febersjukdomen utbredd i hela Europa.

Rom var en av de städer som var hård drabbad under medeltiden och renässansen. Staden var omgiven av träskmark och varje sommar härjade en mystisk feber som romarna trodde berodde på giftig dimma och ångor från sumpmarkerna. I verkligheten var det dock inte luften som var giftig. Det var de många malariamyggorna i området som spred smittan.

Även i det fuktiga London dog omkring 5.000 av stadens invånare varje år av "feber och frossa", däribland statsmannen Oliver Cromwell som avled år 1658.

Bark från Peru satte stopp för malaria

Lösningen på malariadöden skulle finnas i Sydamerika. På 1600-talet skickade italienska jesuitpräster från Peru hem en speciell bark som indianerna hade använt för att kurera sig från feber. Barken innehöll ämnet kinin, som visade sig vara effektivt vid bekämpningen av malaria.

Läs mer om malaria


I dag har malaria i stort sett utrotats i Europa. Läs hela artikeln från Världens Historia nr 6/2014 om hur indiansk medicin räddade européerna från feberdöden.

NB! Du måste ha en profil på Världens Historia för att ladda ned artikeln. Det är gratis att skapa den, och det tar bara ett ögonblick. När du klickar på ladda ned-knappen får du möjlighet att skapa en profil.

Kanske är du intresserad av...