Antikens värsta vapen

Giftpilar skulle stoppa Alexander den store

Perserna och skyterna doppade sina pilar i ormgift och odört, innan de lät dem hagla ned över fienden.

När Persien år 325 f Kr anfölls av Alexander den store använde de persiska bågskyttarna en giftig försvarsteknik. Före slaget dränkte de omsorgsfullt in sina pilspetsar i ormgift. När striden brakade loss lät de sina tusentals giftiga pilar hagla ned över Alexanders trupper.

Tillvägagångssättet var inte nytt – giftpilar var ett vanligt kemiskt vapen under antiken. Bågskyttarna kunde skjuta iväg giftet över långa avstånd, och utöver ormgift kunde pilarna även doppas i odört, bolmört och julros. Giftet var noga utvalt för att inte döda fienden på en gång. Det skulle bara oskadliggöra honom eller leda till en utdragen, smärtsam död.

Bara ryktet om giftpilar var tillräckligt för att skrämma bort en hel armé. Om potentiella fiender visste att de riskerade en plågsam död genom förgiftade pilar, tänkte de gärna igenom sitt nästa drag en extra gång – eller anföll med aningen mindre entusiasm.

Inte ens giftpilar kunde dock i längden stoppa Alexander den stores erövringståg i Asien. Till de mest fruktade bågskyttarna med förgiftade pilar hörde skyterna, ett ryttarfolk från slätterna norr om Svarta havet och Kaspiska havet. De var skickliga skyttar med dödlig precision, och varje krigare kunde ha med sig över 200 pilar när han gick ut i strid.

Effektivitet: 2 av 5