Dechiffreringsmaskinen ”Bombe” hade 36 rotorer, motsvarande 12 Enigma-maskiner som testade olika kombinationer dygnet runt.

© Polfoto

Homofobi och kastrering drev geni i döden

Matematikgeniet Alan Turing utvecklade de första datorerna och knäckte Nazitysklands koder. Men efter kriget avslöjades han som homosexuell och dömdes till kastrering.

28 mars 2018 av Ulla Skovsbøl

På morgonen den 8 juni 1954 gör husan Eliza Clayton en ­fasansfull upptäckt. 

På rygg i sin säng ligger den 41-årige matematikern Alan Turing med fradga kring munnen. Hon nuddar försiktigt vid hans hand som är stel och kall. Chockad springer hon in till en granne och ringer polisen.

Utredarna hittar ett halvätet äpple intill Alan Turings kropp och när rättsläkaren under obduktionen konstaterar att Turings inre organ luktar bittermandel bekräftar detta polisens teori: Äpplet var förgiftat med cyanid. 

I obduktionsrapporten konstateras att Alan Turing, forskare vid Manchester University, har begått självmord.

Alan Turings död satte punkt för en lysande forskningskarriär. Matematikerns teoretiska arbete var avgörande för utvecklingen av datalogin, och det brittiska geniet fick sent om­sider det erkännande han förtjänade för sin topphemliga hjälteroll under andra världskriget. 

Men på grund av sin sexua­litet drevs Alan Turing i döden.

En inåtvänd enstöring

Alan Turing föddes 1912 och redan som barn visade han sig ha en unik ­talang för matematik. 

Han kunde räkna innan han lärde sig läsa, och redan innan han började skolan var han ovanligt duktig på siffror och logiskt tänkande. 

Hans logiska talang var dock inte alltid en fördel, och han sågs ibland som en enstöring: Den unge Turing uppfattade nämligen allting helt bokstavligt, vilket gjorde att han verkade underlig. 

Under hela sitt liv hade han svårt att umgås med folk bortsett från en snäv krets av nära vänner och kolleger.

Som tonåring kände sig Alan emellertid inte särskilt hämmad i sitt sociala liv. 

Liksom många andra brittiska barn skickades han på internatskola, Sherborne School i Dorset, där han trivdes bra. 

På skolans hemsida presenteras Turing i dag som den mest berömda eleven genom tiderna, men under studietiden var det ingen som tyckte att hans matematiska talang var något speciellt. 

Han skolkade från de vanliga mattelektionerna och ägnade i stället sin tid åt avancerade ekvationer, något som matematikläraren inte uppskattade. Sådant gav inte några bra betyg.

Men Alan trivdes på internatskolan. Här mötte han nämligen sitt livs första stora kärlek, den jämngamle Christopher Morcom. 

Även om de båda pojkarna mest pratade om Einsteins relativitetsteori och uträkningen av decimalerna till den matematiska konstanten pi, var förhållandet fantastiskt för den något tafatte Alan. 

Vänskapen var troligen den mest romantiska relationen i hela hans liv.

Dessvärre blev det en kort bekantskap. Christopher dog av tuberkulos, bara 18 år gammal. Efter begravningen fick Alan några av Christophers personliga saker. Stjärnkartan och skrivdonen blev små klenoder för honom.

”Han pysslar som en kvinna med de saker du sänt honom”, skrev Alans mor i ett brev till Christophers mor. 

Alan var förkrossad men relationen hade gjort honom säker på sin sak – han var nu fullständigt övertygad om att han var homosexuell. 

Turing skämdes aldrig över sin sexualitet och berättade öppet om den för sina närmaste vänner och kolleger senare i livet. 

Öppenheten ­hade dock sina begränsningar: fram till 1967 var homosexuella relationer nämligen förbjudna och straffbara i Storbritannien.  

De främsta brittiska matematikerna samlades på godset Bletchley Park. 

© Polfoto

Banade väg för datalogin

Efter studentexamen fortsatte Alan ­direkt från internatskolan till Cambridge University. Här blev han snabbt känd som ett matematiskt snille. 

Tjugotvå år gammal tog han kandidatexamen och fick ­genast jobb som som lärare. Parallellt med undervisandet ägnade han sig åt sin egen forskning, och 1936 var han klar med sin banbrytande avhandling Om beräkningsbara tal

Här beskrev han principerna för en maskin som kunde utföra samtliga matematiska och logiska uträkningar med hjälp av binära tal – nollor och ettor – i stället för det vanliga tiotalssystemet. 

Turing var besatt av idén att skapa en tänkande maskin, men han hade ännu inga illusioner om att den någonsin skulle kunna bli verklighet.

Alan hade sin avhandling med sig i resväskan när han år 1937 kom till Princeton University i USA för att avsluta sina doktorsstudier för den berömde matematikern John Neumann.

Om beräkningsbara tal tog inte stor plats i kofferten, men innehållet vägde tungt. I dag anses den utgöra en väsentlig del av den teoretiska grunden till datalogin. 

Men på Alan Turings tid blev avhandlingen i stort sett ignorerad. Trots att många kloka män hade förutsättningar för att sätta sig in i, och förstå, Om beräkningsbara tal var intresset synnerligen begränsat.

”Jag har fått två beställningar på kopior”, skrev den besvikne unge Turing till sin mor sedan hans arbete publicerats i en vetenskaplig tidskrift i januari 1937.

Inte ens hans lärare John Neumann visade något större intresse för avhandlingen. 

Neumann var en mycket framstående forskare och blev senare djupt engagerad i att utveckla den första amerikanska datorn. 

Under 1930-talet arbetade han med sina egna idéer som påminde mycket om Turings. Det kan tänkas att Neumann haft ett privat motiv till att ignorera sin framstående elev.

Slipade hjärnor i mystiskt jaktlag

Det fanns dock andra som fick upp ögonen för Alan Turing och hans enastående matematiska begåvning. 

Den 4 september 1939 bjöd den brittiska underrättelsetjänsten under största diskretion in Turing till att delta i ”kapten Ridleys jaktsällskap” på Bletchley Park, ett gods cirka tio mil nordväst om London.

Vid det laget hade andra världskriget nyligen brutit ut. Men det var varken rävar eller rådjur som skulle jagas på godset, utan militära hemligheter som tyskarna gjort oläsliga med hjälp av krypteringsmaskinen Enigma. 

De ”jägare” som arbetade på Bletchley Park var en skara särskilt utvalda, slipade hjärnor, bland annat begåvade matematiker och kryptoanalytiker, schackmästaren Hugh Alexander och vinnarna i en extremt svår korsordstävling i tidningen The Daily Telegraph

Det de alla hade gemensamt var att de var ovanligt skickliga på att knäcka koder.

Till en början trodde Turing att utflykten till godset skulle vara ett par månader, men den kom att pågå under hela kriget. På Bletchley Park ledde han den teoretiska delen av kodforceringen. 

Mycket snabbt insåg han att Enigma­koden var uttänkt av en maskin – och också måste knäckas av en maskin. 

Därför konstruerade han ”Bombe”, en föregångare till datorn även om den inte alls såg ut som de datorer vi har i dag.

”Bombe” var två meter hög, lika bred och vägde cirka ett ton. Genom den förverkligade Turing sin gamla dröm om att kombinera abstrakta matematiska teorier med en fysisk maskin. 

Och det var en mycket temperamentsfull apparat: Den utdelade stötar, klämde folks fingrar, läckte olja och stannade ibland helt. Men den fungerade. 

Så småningom föddes fler ”bomber” som döptes till Victory, Otto, Eureka och Agnus Dei. 

Under kriget översatte de enträget och metodiskt helt obegripliga texter till ett begripligt språk och hjälpte de allierade till seger.

Turings förarbete ledde efter hans död till konstruktionen av DEUCE – världens första kommersiellt producerade digitala dator. 

© Getty Images

Den tänkande maskinen

I ”jaktlaget” fanns även en kvinnlig medlem, Joan Clarke. Hon och Alan Turing trivdes utmärkt tillsammans och förlovade sig medan de arbetade på Bletchley Park. 

Joan blev inte avskräckt när Alan berättade att han egentligen var homosexuell. Hon ville gärna gifta sig med honom ändå, men han fick kalla fötter och bröt förlovningen innan det blev tal om bröllop.

I stället fortsatte han sitt ungkarlsliv efter kriget, och 1948 flyttade han ensam in i ett hus på Adlington Road i Wimslow utanför Manchester. 

Tidigare hade han bara bott på kollegium och medan han arbetade på Bletchley Park bodde han på ett gästgiveri i närheten. Nu fick han ett mer ordinärt förortsliv. 

Grannarna tyckte om den stillsamme ungkarlen, och det gjorde även Eliza Clayton som skötte hushållet hos honom. Han var kanske lite underlig och excentrisk, men mycket sympatisk.

Arbetet utgjorde en stor del av Turings liv. Han fick jobb på Manchester University där han kunde ägna sig åt sin stora passion: tanken på att skapa en tänkande maskin. 

Tillsammans med sin gamle lärare från Cambridge, M.A.H. Newman, ägnade han all tid åt att förverkliga sina idéer genom en ny apparat: datorn ”The Manchester Baby”. 

Med dagens mått mätt var den väldigt primitiv, men Turing och hans kolleger hade en tydlig känsla av att de var någonting riktigt stort på spåren:

”Det här är bara en försmak av vad som komma skall, och bara en skugga av vad det en gång kommer att bli”, sade Turing till tidningen Times i juli 1949.

”Det kan mycket väl ta flera år innan vi kan utnyttja alla möjligheter, men jag kan inte se varför den inte skulle kunna klara samma saker som det mänskliga intellektet och i slutänden konkurrera på lika villkor”, förutspådde han.

Tvingades till kastrering

Datorns stora genombrott kom inte under Turings livstid. Hans öde beseglades en januaridag 1952. 

Efter ett biobesök mötte han 19-årige Arnold utanför Regal Cinema i Manchester. Arnold var arbetslös och umgicks i småkriminella kretsar. 

Han var inte prostituerad men umgicks med andra unga män som utnyttjade mogna män för egen vinning.

Alan och Arnold inledde ett förhållande men kort efter Arnolds första besök fick Turing inbrott i sitt hus. Tjuven tog med sig lite kläder, fiskeknivar, en rakapparat, en kompass och några andra saker till ett värde av cirka 50 pund.

Turing var övertygad om att tjuven måste vara Arnold eller någon av hans vänner och anmälde stölden. Det skulle han aldrig ha gjort. 

I stället för att utreda brottet greps han av polisen för att ha haft ett olagligt homosexuellt för-hållande. 

Han tvingades genomgå en för­ödmjukande rättegång där han dömdes till kemisk kastrering med kvinnliga könshormoner för att ”botas” från sin homosexualitet.

”Jag har hamnat i något jag alltid tänkt mig skulle kunna hända, även om jag oftast värderat sannolikheten till 1:10”, skrev matematikern Turing till en vän medan rättsprocessen pågick.

”Jag kommer ut på andra sidan som en helt annan man. Men vem han är, det vet jag inte än.”

Den nye mannen visade sig vara en fullständig främling.

Den förut så slanke och atletiske Turing blev fet av de östrogeninjektioner han tvingades ta. 

Han fick bröst och hormonerna påverkade även hans psyke – kanske till och med så starkt att
han valde att begå självmord med det, enligt obduktionsrapporten, cyanidförgiftade äpplet.

Men det fanns de som ifrågasatte rapporten. Turings närmaste vänner, hans mor och till och med den psykiater som han fick behandling hos efter domen, vägrade tro att han skulle ha tagit sitt eget liv.

Författaren David Leavitt, som har skrivit Turing-biografin The Man Who Knew Too Much, antyder att den brittiska underrättelsetjänsten hade vissa intressen i att göra sig av med Turing. 

Kodknäckarna från Bletchley Park hade haft tillgång till information som Storbritannien till varje pris måste hålla hemlig – även efter kriget. 

Att underrättelsetjänsten skulle ha haft någonting med Turings död att göra är emellertid fort­farande ren spekulation.

Före sin kemiska kastrering var Turing slank och atletisk. 

© Polfoto

Premiärministern bad om ursäkt

Britternas inställning till homosexualitet förändrades markant efter Alan Turings död. Ändå skulle det dröja ett halvt århundrade innan den brittiska regeringen år 2009 kom med en officiell ursäkt för förföljelser av homosexuella. 

Premiärminister Gordon Brown kallade det i medierna för ”skräckinjagande” och ”fullständigt orättfärdigt” att den berömde matematikern blivit dömd till kemisk kastrering på grund av att han haft en sexuell relation med en annan man.

”Turing var en lysande matematiker, och det är ingen överdrift när jag säger att utan hans insats för att forcera tyskarnas Enigma-kod skulle andra världs­krigets historia ha sett helt annorlunda ut. Hans enastående prestation bidrog till segern. Vi är skyldiga honom ett stort tack och det är förfärligt att han blev så omänskligt behandlad”, sade Brown.

Turings för tidiga död var en stor förlust för den vetenskapliga världen – i synnerhet för datalogin. 

Redan på 1930-talet ägnade han sig åt artificiell intelligens. Han uppfann en av världens första datorer, ”The Manchester Baby”, och hans teoretiska arbete utgör en viktig del av grunderna för modern data­logi. 

För att uppmärksamma hundraårsjubileet av hans födelse utsågs år 2012 till Alan Turing Year, då en av datalogins största pionjärer hyllades av datorentusiaster över hela världen.

Läs mer

David Leavitt: The Man Who Knew Too Much, Atlas, 2006. Andrew Hodges: Alan Turing: The Enigma, Walker & Company, 2000. B. Jack Copeland (red.): The Essential Turing, Oxford University Press, 2004. 

Kanske är du intresserad av...