Tortyr: Tio metoder

"Jag värderar viljestyrka efter hur mycket motstånd, smärta och tortyr den kan uthärda och vet att vända till sin fördel."
Friedrich Nietzsche

Den 15 maj 1252 gav påven Innocentius IV i sin bulla ”Ad Extirpanda” inkvisitionen nästan oinskränkt rätt att använda tortyr i kampen mot kättare. Detta blev inledningen till en mörk period i mänsklighetens historia, som slutade först när den katolska kyrkan 1816 förbjöd tortyr.

De brutala metoderna hade emellertid existerat långt före Innocentius IV, och trots förbud fortsatte tortyr att vara ett vanligt hjälpmedel vid förhör – nu bara mer diskret och under andra beteckningar – men fortfarande mycket plågsamt …

1. Hudlös smärta

I forntidens Assyrien torterade man människor genom att flå dem levande. Offret kläddes av och kedjades fast vid en påle, varefter tortyrbödeln långsamt började skala av huden med en skarp kniv.

Principen var att börja med huvudet och arbeta sig nedför kroppen, tills man nådde fötterna, men den intensiva smärtan gjorde att döden oftast inträtt, redan när kniven nått bröstet.

Tortyr skulle avskräcka fienden

Senare källor i Mellanöstern beskriver metoden ingående. Det finns flera redogörelser för att tillfångatagna soldater fått denna behandling, dels för att få dem att tala och dels för att sätta skräck i fienden.

Mexikos azteker använde metoden i samband med religiösa ritualer, och man känner även enstaka fall från europeisk medeltid.

2. Bronstjuren

En katolsk legend berättar om Sankt Eustachius, som omkring år 100 led martyrdöden genom att stekas levande i en bronstjur. Berättelsen vilar förvisso på osäker grund, men källorna berättar att bronstjuren existerat i olika utformningar.

Stekt i en metallkista

Den grekiske historikern Herodotos beskrev värmetortyr redan på 400-talet f Kr. Metoden bestod i att offret spärrades in i en metallkista, varefter man tände ett bål under denna. Metoden användes för tortyr i det antika Grekland, men eftersom den höga temperaturen lätt kunde leda till döden, är detta ett gott exempel på att gränsen mellan tortyr och avrättning ibland är hårfin.

Senare i historien konstruerade romarna apparaten i form av en tjur i brons. Man kunde komma in i den genom en sidodörr som stängdes. När man tänt bålet kunde man höra offrets skrik genom tjurens mun, medan det rök ur bronsnäsborrarna. Bronstjuren hade blivit en form av morbid underhållning.

3.Sömnlöshet

Medeltidens inkvisition gjorde sina tortyroffer möra och framtvingade snabba bekännelser genom att förvägra offren sömn.

Kättargaffeln

Man använde ett spetsigt, litet instrument, en kättargaffel. Det var en liten järnstång med två mycket spetsiga gaffeltänder i vardera änden. Den ena gaffeln placerades mot bröstet eller nyckelbenet och den andra under hakan. En rem bakom nacken såg dels till att instrumentet inte föll av, och dels att offret tvingades hålla huvudet i en obekväm ställning.

Spetsarna borrade sig in i offret, om huvudet föll framåt när sömnen ville infinna sig. Efter att ha tvingats stå några dygn med denna anordning, var de flesta villiga att avlägga bekännelse.