Kanondrottningar vågade livet

Varje kväll kan publiken i Londons Royal Aquarium avnjuta en cirkusföreställning med ett nummer som är så spektakulärt och riskfyllt att in­rikesministeriet har tvingats utfärda en varning. Och myndigheternas oro för både cirkusartistens och pub­likens hälsa är god reklam.

Ända sedan premiären den 2 april 1877 har folk strömmat till teatern, och Aquarium är fullsatt. Första föreställningen är klockan 17.30, den andra 22.30. Kväll efter kväll.

Programmet består av ganska traditionella cirkusnummer med undantag av ett inslag med en ung, kvinnlig artist. Det är något helt nytt. Högt över publikens huvuden hänger ett stort kanonrör i luften – det hålls bara uppe av rep och vajrar. Ackompanjerad av trumvirvlar intar Madame Zazel scenen.

Hon har bara en minimal dräkt och höga stövlar på sig, när hon vigt klättrar upp till kanonen och balanserar runt dess lopp. Hela anordningen svajar hotfullt i upphängningsanordningen. Sedan försvinner hon plötsligt in i mynningen.

Vid det här momentet hör man ofta skräckslagna små utrop från publiken. Men det är ingenting jämfört med det sus av fasa som fyller tältet en stund senare, när kanonen med ett öronbedövande dån fyras av och slungar ut Madame Zazel 30 meter genom luften.

Cirkusnumret är lika kort som sensationellt. I några sekunder ser det ut som om Madame Zazels dust med tyngd­lagen ska få ett fatalt slut, men i sista stund hejdas hennes luftfärd ned mot manegens golv av ett säkerhetsnät.

Applåderna vill aldrig ta slut.

Cirkushopp en illusion

Madame Zazel hette egentligen Rossa Matilda Richter. Vid 14 års ålder ansågs flickan vara historiens första mänskliga kanonkula, men det spektakulära numret hade funderats ut flera år tidigare av William Leonard Hunt.

Hunt tog det första steget mot berömmelse den 15 augusti 1860. Då utförde han en uppseendeväckande lindans över Niagarafallen mellan Canada och USA. På sin väg högt uppe i luften gjorde han saltomortaler och hängde i fötterna med huvudet nedåt. Vågstycket upprepades flera gånger under sommaren, bland annat med en annan man på ryggen. Hunts livsfarliga akrobatik lockade åskådare av hög dignitet, bland andra prinsen av Wales, senare Edvard VII.

I det viktorianska London, då damerna skylde sig från topp till tå, var Madame Zazels utstyrsel exceptionellt utmanande.

Hunts halsbrytande nummer blev startskottet för en karriär som en av 1800-talets mest berömda cirkusartister. Under artistnamnet ”Den store Farini” reste Hunt till London, där han utförde dödsföraktande akrobatiknummer. År 1869 bestämde sig Hunt för att det var dags att klättra ned från trapetsen. I stället blev han cirkusdirektör på stadens Royal Aquarium. Där uppfann han prototypen för den kanon som Madame Zazel roade och chockade teaterpubliken med år 1877.

Hunts ursprungliga idé var dock inte riktig lika uppseendeväckande. Hans första patentansökan från 1871 beskriver en katapult, som kunde slunga en ­akrobat 10–12 meter upp i luften med hjälp av spända gummikablar.

Det första framträdandet med Farinis katapult ägde rum två år senare, när en vacker cirkusartist vid namn Lulu gav ett övertygande prov på sina akrobatiska färdigheter i Niblo’s Garden i New York. Numret inleddes med att Lulu stod helt stilla mitt på golvet i manegen. Men plötsligt, av allt att döma utan att ens ta sats, hoppade akrobaten 10 meter lodrätt upp i luften och tog tag i en trapets.

Det var en illusion på mer än ett sätt. Lulu kastades upp i luften med stor kraft från en plattform som låg i linje med golvet. Den utlöstes och drogs tillbaka på plats så snabbt att bara de mest uppmärksamma i publiken hann uppfatta rörelsen. Och namnet till trots var Lulu inte alls någon ung kvinna. Det var Farinis brorson. Han hade utpräglat feminina drag och kunde lätt förvandla sig till en förförisk cirkusprinsessa. När Farini började fundera på att byta ut plattformen i manegen mot ett kanonrör stack den unge mannen dock sin väg och började turnera som ”Trapetsernas drottning” i Howes & Cushing Circus.

Showmannen Farini arbetade oförtröttligt vidare. År 1875 tog han patent på en cylinderformad behållare med en fjäder, som utlöstes av en liten krutladdning. Två år senare var han och Rossa Matilda Richter redo att introducera världens dittills farligaste cirkusnummer.