Världen drabbades av Kon-Tikifeber

Efter Kon-Tikiexpeditionen blev Thor Heyerdahl världsberömd. USA:s president Truman hyllade honom som en av de få män som ännu ”har hård­heten att genomföra en vetenskaplig expedition”, och den långe, blonde norrmannen som trotsat elementen på en timmerflotte blev en av efterkrigstidens ljusglimtar.

Choklad, parfymer och andra produkter uppkallades efter flotten och sålde i enorma upplagor. En Oscarsbelönad dokumentärfilm skingrade alla tvivel kring expeditionens berättigande, och Heyerdahls bok om expeditionen översattes till 70 språk.

Heyerdahl drogs inte med i all uppståndelsen. Han slet vidare – ofta 16 timmar per dag – med sina vetenskapliga studier av folkvandringar i Stillahavsregionen.

I hela sitt liv hade Heyerdahl haft en förmåga att fokusera och ett intresse för främmande folkslag. Som barn kunde han sitta och drömma i timmar om fjärran länder. Senare läste han zoologi men avbröt sina studier för att uppleva naturen i praktiken.

Under hela sin karriär utsattes den självlärde Heyerdahl för kritik från akademiska kretsar, både för sin Kon-Tikiexpedition och för sina seglatser med papyrusskeppet Ra 1969–70 och vassbåten Tigris 1977–78, som liksom Kon-Tiki skulle bevisa folkvandringar.

Trots att han saknade akademiska meriter blev Heyerdahl hedersdoktor vid elva universitet i Europa – däribland Oslo universitet. När han år 2002 vid 87 års ålder avled av en hjärntumör fick han en statsbegravning.