Amelia Earhart kunde flyga olika slags plan. Bilden är från 1932 när hon sitter i sitt röda Lockheed Vega, med vilket hon gjorde ensamflygningen över Atlanten.

© Corbis/AFP/Getty

Amelia Earhart försvann under världsomflygning

Amelia Earhart bröt mot sin tids normer. Hon var den första kvinnliga pilot som flög ensam över Atlanten. Trots storm och defekt mätutrustning klarade hon resan, bara några år efter Lindberghs berömda flygning. Fem år senare försvann Earhart under sitt försök att flyga jorden runt.

5 januari 2016 av Dorthe Chakravarty

Amelia Earhart trotsade storm och defekt utrustning

”Har du flugit långt?”, frågade en irländsk bonde den slanka, blonda kvinna som plötligt dök upp iklädd pilotjacka och flygar­hjälm på hans mark. Bakom henne stod ett sportflygplan, ett rött Lockheed Vega med guldränder längs sidan.

”Från Amerika”, blev svaret. Bonden trodde inte sina öron. Även om flygning år 1932 blev allt vanligare, var kvinnliga­ piloter desto mer sällsynta. En kvinna som flugit ensam hela vägen över Atlanten hade man aldrig tidigare hört talas om.

Nu stod Amelia­ Earhart på en åker i Nordirland och hade gjort det som ingen trott var möjligt. Drygt 15 timmar tidigare hade hon lyft från Newfoundland i östra Canada med gott hopp om att gynnsamma vindar skulle hjälpa henne tryggt över oceanen.

Men Earhart fick en obehaglig överraskning. Ute över Atlanten rasade stormen. Planets höjdmätare gick sönder och motorn blev överhettad. Dessutom hade hon för lite bränsle för att nå sitt utsatta mål.

Flygplan var männens område

Bakom den Atlantflygning som gjorde Amelia Earhart världsberömd låg många års hårt arbete för att kunna förverkliga­ drömmen om att bemästra himlen. En turbulent barndom med en försupen far, som i jakt på jobb flyttade runt med familjen i USA, var inte någon idealisk bakgrund för en blivande pilot.

Att flyga var i början av 1900-talet en extravagant och dumdristig lyx som var förbehållen några få, rika och modiga. Det var absolut ingenting för unga kvinnor som borde ägna sig åt äktenskap, barn och hushållsarbete.

Redan från barnsben trotsade Amelia Earhart förväntningarna på henne som flicka. Hon fördrev tiden med att skjuta efter råttor längs traktens järnvägsspår. Hon klättrade i träd och hennes favoritämne i skolan var matematik. Dessutom var hon intresserad av både elektronik och mekanik.

Flygning fascinerade Amelia Earhart

En tids vistelse hos systern som studerade i Canada blev vändpunkten i den unga kvinnans liv. Året var 1917 och Amelia Earhart var 20 år. I Europa rasade första världskriget i vilket både amerikanska och kanadensiska soldater deltog. Blinda, förlamade eller med andra svåra skador återvände soldaterna till sina hemländer.

Under en promenad i Toronto mötte­ den unga kvinnan fyra unga amputerade män och fattade ett viktigt beslut: Livet skulle användas till något meningsfullt. Hon stannade kvar i Canada och arbetade inom sjukvården tills kriget tog slut 1918.

Därefter ville hon fortsätta sin karriär inom sjukvården. Men innan Amelia Earhart åkte till USA för att studera medicin kom hon i kontakt med flygets magiska värld.

En vän som var inom luftvapnet bjöd med henne ut till en flygbas: ”Kanske var det miljön, tiden eller min ålder. Jag fick flygningen­ i blodet. Jag var fast besluten att jag en dag skulle komma att flyga en av de där djävulsmaskinerna”, förklarade hon långt senare.

Amelia Earhart ville köpa ett eget flygplan

Tillbaka i USA kämpade Earhart nu hårt för att få komma upp i luften. Hennes mor beklagade sig över att hon aldrig fick träffa sin dotter. Amelia var väldigt upptagen.

Hon studerade, hon under­visade och hon arbetade i telefon­växeln för att tjäna pengar så att hon skulle kunna köpa sig ett eget flygplan. Och så övade hon för att kunna få ett flygcertifikat. Bortsett från medicinstudierna lycka­des hon med allt hon satt sig för.

Genombrottet kom i form av ett tele­fonsamtal år 1928. ”Du känner inte mig”, sa en röst i luren, ”men mitt namn är Railey. Kapten Hilton Railey. Är du intresserad av att göra en insats för flygningen?”

Amelia trodde knappt sina öron. Men jodå, Railey ville att Amelia Earhart skulle bli den första kvinnan att flyga­ över Atlanten. Fast inte ensam, och inte med handen på styrspaken.

Earhart skulle bara följa med som passagerare. I en tid utan elektronisk navigations­utrustning eller telefonförbindelser mellan flyg­planet och personal på marken var det ingen som trodde att en ung kvinna skulle klara att styra ett flygplan över Atlanten.

Sådana avancerade bedrifter överläts åt männen. Earharts första Atlantflygning började på Newfoundland där amerikanska journalister snart fick nys om att en ung kvinna – till på köpet utbildad pilot – var på väg ut över det farofyllda havet. Historien satte fart på nyhetsjägarna.

Trots att Earhart bara var passagerare, som senare ödmjukt beskrev sin insats i planet som ”lika nyttig som en säck potatis”, älskade medierna henne.

Uppmärksamheten var enorm, både i hennes hemland och i Europa, även om den vackra­ kvinnan försökte framhäva att hennes­ manlige reskamrat faktiskt var den som flugit planet. Folk struntade i vilket.

Amelia Earhart var den första kvinna­ som rest med flygplan över Atlanten, och därmed var hon en hjältinna – passagerare eller ej. För Earhart själv blev resan startskottet för en rad flygningar där hon själv bar hela ansvaret.

Amelia Earhart gav sig i väg i hemlighet

En ljummen morgon fyra år senare, i maj 1932, satte sig den nu 34-åriga piloten till rätta i cockpit på sitt röda Vega. Hennes man George Putnam meddelade att väderutsikterna för Atlanten var goda och önskade henne lycka till.

Med sig ombord hade Earhart ett exemplar av dagens lokaltidning från Newfoundland. Tidningen skulle användas som bevis för att hon faktiskt kom från andra sidan Atlanten.

Planeringen av Earharts rekordförsök hade försiggått i största hemlighet. Dels skulle hon kunna dra sig ur det riskfyllda projektet utan att journalisterna kastade sig över fiaskot, dels skulle Earhart se till att bevara sin status som kvinnlig pilot­ med våghalsighet som kännetecken. Och om det började spridas rykten om Amelia Earharts våghalsiga planer på en soloflygning över Atlanten kunde­ hon samtidigt riskera att någon konkurrent försökte genomföra bedriften före henne.

­ Det fanns ytterligare några enstaka kvinnor som var ivriga piloter. Inte förrän flygplanet hade lyft basunerade George Putnam därför ut den sensationella historien till världens journalister.

Uppmärksamheten var enorm och spänningen på båda sidor av Atlanten steg i takt med att nyheten spreds – och resan drog ut på tiden. När skulle hon landa?

Beräkningarna visade att Earhart skulle landa i Paris efter 12–15 timmar. Men kunde det stämma? Inga fartyg på Atlanten kunde rapportera att de sett Earharts lilla röda flygplan. Man började frukta det värsta.

En våldsam storm satte piloten på hårda prov

Till en början gick allt bra för piloten, men efter bara några timmars flygning kraschade planets höjdmätare. Instrumentet är oumbärligt; det visar vilken höjd planet befinner sig på – livsviktig information i mörker och oväder.

När natten kom var det kolsvart – ett kompakt molntäcke skymde månen i den storm som hade blåst upp. Earhart flög nu rakt in i ovädret och försökte efter bästa förmåga behålla flyghöjden.

Om hon flög för högt var det så kallt att det bildades is på planet, som därför blev tyngre och drog mer bränsle än beräknat. Om hon flög för lågt hotade det stormiga havet att sluka planet. Trots farorna lyckades Earhart bevara sitt lugn.

När hon tack vare morgonljuset åter kunde orientera sig insåg Earhart att varken bränslemängden eller planets kondition tillät henne att flyga ända till Paris. Hon måste gå ned så snart hon såg land.

Åkern norr om staden Derry blev därför den landningsbana som skrev in sig i flyghistorien. För Earhart hade inte bara överlevt den farliga resan, hon blev även den första kvinna som nonstop avverkat sträckan tvärs över Atlanten. Och dessutom gjort resan på 14 timmar och 56 minuter, vilket var en timme snabbare än det tidigare rekordet.

Folk på båda sidor av Atlanten jublade.­ Earhart hyllades av stora folkmassor och statschefer, först i Europa och sedan när hon kom hem med båt till USA.

Tre år senare lyckades Amelia Earhart bli den första pilot som flög ensam från Hawaii till den amerikanska västkusten.

Amelia Earhart försvann över Stilla havet

Amelia Earhart ville bli den första kvinna i världen som flög jorden runt. I stället försvann hon över Stilla havet. Sedan dess har många försökt ta reda på vad som hände piloten.

År 1937, fem år efter resan över Atlanten, tänkte Amelia Earhart bli den första kvinnan i historien att flyga jorden runt.

Hennes flygplan försvann den 2 juli 1937 över Stilla havet. Vissa tror att flygbränslet tog slut. Andra gissar att hon gjorde en ödesdiger landning på någon ö. Och ytterligare andra tror att Amelia Earhart och hennes navigatör togs till fånga av japaner i området.

Så sent som 2002 inleddes nya efterforskningar kring hennes försvinnande. Den välbärgade piloten Elgen M. Long finansierade ett projekt som skulle stödja teorin om att Earhart och hennes navigatör var nära land när bensinen tog slut.

Long genomsökte farvattnen utanför Stillahavsatollen How­land Island. Hittills har man inte funnit något plan, men sökandet fortsätter i hopp om att få klarhet i vad som hände Amelia Earhart.

Här kan du läsa en kontroversiell teori från 2016 om Amelia Earharts försvinnande.

Böcker:
Susan Butler: East to the Dawn: The Life of Amelia
Earhart, Da Capo Press, 1999
Carol Pearse: Amelia Earhart – Makers of America, Facts on File, 1988

Webbplatser:
www.ameliaearhartmuseum.org
www.ameliaearhart.com

Kanske är du intresserad av...