Fruktad och utan vänner

Situationen är typisk för Heydrich, som inte gör karriär genom att etablera personliga kontakter. I stället klättrar han till toppen genom sin omåttligt stora arbetsinsats. Han ser till att alltid ligga ett steg före – särskilt i förhållande till Himmler, som han gång på gång slår ut med sina väl förberedda och knivskarpa argument. SS-chefen kan knappast göra annat än att följa råden från sin underlydande.

”Utan tvekan är Heydrich vida överlägsen Himmler. Detta vet han mycket väl själv också, och han visar sin överlägsenhet genom sina eleganta rapporter. Himmler har helt enkelt inte förmågan att matcha honom”, konstaterar Himmlers massör, som ofta har tillfälle att iaktta de båda cheferna på nära håll.

Heydrich envisas med att aldrig till­tala Himmler med annat än ”ni” – han är rädd att det personliga tilltalet ”du” ska hindra honom från att driva igenom sina övertygande argument gentemot chefen.
Ibland kan Himmler nästan verka mentalt våldtagen efter en rapport från Heydrich. I ren avundsjuka kastar han sig ofta över telefonen och får någon underordnad att tala om för Reinhard Heydrich att Himmler ändå inte kommer att auktorisera de väl genomarbetade och redan klubbade förslagen – och varenda gång använder han ursäkten att ”det är en order från Führern”.

Heydrich planerar Holocaust

Till och med den högste chefen inom SS, Heinrich Himmler, undviker alltså att konfronteras direkt med sin närmaste man, och Heydrich är ännu mer fruktad bland sina egna anställda. Han agerar iskallt och målmedvetet med en enda sak för ögonen: att bana väg för Führerns vision om ett storgermanskt rike. I slutet av 1930-talet är Heydrich en av de första som inser att en naturlig konsekvens av Storgermanien måste bli att Europas judar röjs ur vägen. Om de ska deporteras till Madagaskar eller till Sibirien, skjutas eller gasas ihjäl – några av de möjligheter Heydrich har funderat över – är mindre viktigt. Det viktigaste är att planen är effektiv.

Han grubblar länge över de logistiska problemen med utrotningen, och till sist, i januari 1942, kan han stolt presentera ”den slutgiltiga lösningen” på judefrågan i en villa i stadsdelen Wannsee i Berlin.

Den så kallade Wannsee­konferensen blir nazisten Heydrichs största stund. Han har gjort sin hemläxa med bravur. Europas judar är räknade, och koncentrationslägren står klara. Järnvägsnätet fungerar som det ska, och gasen Zyklon-B har visat sig vara oerhört ­effektiv. Med klartecken från Hitler och Himmler kan Heydrich sätta förintelsen i verket. Samtidigt har Hitler personligen utsett Heydrich till att få ordning på det oroliga protektoratet Böhmen-Mähren. På grund av den omfattande vapenproduktionen i Böhmen är det särskilt viktigt för Führern att hålla ordning i om­rådet. Heydrichs företrädare på posten har sjukskrivits, eftersom han inte lyckats hålla tjeckerna i tillräckligt kort koppel.

• Föregående Sida 3 av 4 Nästa