Rotabuggy – den flygande jeepen

Tio vansinniga vapen från andra världskriget

Läs om de tio vansinnigaste vapnen som uppfanns under andra världskriget – i bästa fall opraktiska, i värsta fall livsfarliga för användaren!

15 december 2016 av Hans Henrik Fafner

1. Den flygande jeepen

Genom att montera stjärtroder och rotor på en vanlig Willys jeep ansåg sig brittiska ingenjörer ha skapat ett nytt, effektivt vapen. 

Till skillnad från på en helikopter var rotorn inte motordriven utan höll jeepen flygande, när denna bogserades efter ett konventionellt flygplan. När linan kapades, såg rotorn till att denna ”Rotabuggy” kunde glidflyga ned till marken och genast återfå jeepens stora rörlighet.

År 1943 var prototypen klar. Den kunde flyga, men när hastigheten översteg 60 km/h blev vibrationerna i fordonet mycket kraftiga, och den visade sig vara mycket svår att landa. Utvecklingsarbetet fortsatte, men den flygande jeepen kom aldrig i praktisk användning.

2. Duvor skulle utlösa missiler

År 1944 utvecklade den amerikanske beteendepsykologen Burrhus F Skinner en teori om att duvor skulle kunna styra missiler. Han övertygade den amerikanska försvarsmakten, som avsatte 25000 dollar till Projekt Duva. 

För pengarna utvecklade Buurhus en speciell kapsel, som skulle sitta i nosen på en missil. Kapseln innehöll tre kammare med varsin duva och ett litet fönster. 

Tanken var att duvorna skulle picka på fönstret med näbben, när de såg anfallsmålet i fönstret. Fönstret var förbundet med ett styrsystem, som såg till att missilen träffade.

”Vårt problem var att ingen ville ta oss på allvar,” sade Skinner, när försvaret efter en tid kasserade projektet som ”opraktiskt”.

Här får du ett fint erbjudande på Världens Historia

3. Ett osårbart hangarfartyg av is

Om man blandar träspån med vatten och därefter fryser det till is, får man ett mycket hårt material. Det upptäckte den brittiske ingenjören Geoffrey Pyke, och han kallade materialet pykekret. 

Han föreslog att det skulle användas till byggandet av fartyg med skrov av is, som på grund av sin tjocklek inte skulle kunna penetreras av tyska torpeder under färder på Atlanten.

Han drömde om att bygga hangarfartyget Habakkuk, som enligt hans beräkningar skulle kunna vara upp till 4000 fot långt – nästan fyra gånger så långt som världens största hangarfartyg av i dag: USS Nimitz. 

Premiärminister Winston Churchill var entusiastisk över planen, men man lyckades inte få nödvändigt amerikanskt stöd för projektet, som därför skrinlades.

Sovjetiskt träningsläger för militära hundar, Moskva 1931

4. Symaskinsnålar i krig

Britterna arbetade från 1941 till 1944 med ett hemligstämplat projekt – en bomb innehållande 30600 nålar, som under fällningen eller vid nedslaget skulle flyga åt alla håll. 

De brittiska forskarna kom på att symaskinsnålar passade utmärkt, och varja nålspets skulle doppas i gift. Gift från mjältbrandsbakterien rekommenderades, eftersom det är dödande utan att komma i kontakt med vitala organ. 

Britterna bestämde sig dock till slut för att vapnet var oekonomiskt: nålarna skulle inte kunna orsaka massförstörelse, eftersom hustak, murar och annat i de tyska städerna skulle skydda de tilltänkta offren mot de giftiga nålarna.

5. Hundar med sprängladdningar

Sovjetiska hundar slog ut 300 tyska stridsvagnar. Det hävdade den sovjetiske propagandaapparaten, och tekniken var enkel. 

Hundar tränades att söka föda under stridsvagnar, och efter att ha svultits några dagar släpptes de lösa på slagfältet med en sprängladdning på ryggen. Upp ur bomben stack en träpinne, som böjdes och utlöste laddningen, när hunden sprang in under något – helst en tysk stridsvagn. 

Tyskarna försvarade sig med eldkastare mot hundarna, men 1942 löste problemet sig självt. En flock hungriga hundar löpte amok och sprang i stället mot sovjettruppernas egna stridsvagnar! Därefter togs detta vapen ur aktiv tjänst.

6. Fjärrstyrda bandfordon med sprängämne

Tyskarna tillverkade under kriget 7564 Goliath. Det var små, fjärrstyrda bandfordon, som kunde medföra upp till 100 kg sprängämne. 

Tunn bepansring och en toppfart på bara 9,5 km/h gjorde dem emellertid sårbara för fientlig eld, och med en markfrigång på bara 11,4 cm körde de lätt fast på slagfältet. Tyskarna bedömde framgången som begränsad, men de lade ned Goliathprojektet framför allt på grund av oproportionerligt höga tillverkningskostnader. 

Goliathtekniken blev dock banbrytande för den senare utvecklingen av fjärrstyrda vapen.

7. Kamikazefladdermus

Tanken var att fälla stora mängder kapslar över japanska städer. Varje kapsel skulle innehålla en fladdermus, och efter att tryggt ha landat med en liten fallskärm skulle kapseln öppna sig och fladdermusen bli fri. 

Varje djur skulle medföra en elva gram tung brandbomb, tidsinställd till att detonera, när fladdermusen gömt sig under ett tak i Japans lättantändliga städer.

Upphovsmannen till kamikazefladdermössen var tandläkare. Han inspirerades till idén, när han hörde talas om japanernas anfall på Pearl Harbour 7 december 1941 och samma dag hade besökt grottorna med de stora fladdermuskolonierna vid Carlsbad i Californien. 

Den topphemliga uppfinningen visade sig fungera, men innan den hann tas i bruk, hade andra forskare konstruerat de första atombomberna.

En amerikansk soldat fotograferade nedskjutningen av en japansk brandbombsballong vid Attu på Aleuterna år 1945.

8. Användarvänlig handgranat var livsfarlig

BEANO T-13 var namnet på en amerikansk handgranat. Den var konstruerad med exakt samma dimensioner och nästan samma vikt som en baseball. 

Tanken var att eftersom baseball är USA:s nationalsport, skulle alla amerikanska män kunna kasta den på ett optimalt sätt. Utlösningsmekanismen var emellertid alltför känslig, så en del av handgranaterna briserade för tidigt.

BEANO T-13 har den tvivelaktiga äran av att ha dödat och sårat fler amerikanska soldater än fiender. Den 29 mars 1945 togs den ur bruk och de fortfarande oanvända handgranaterna förstördes.

9. Ballonger med brandbomber

Japanerna experimenterade också. Åren 1944 och 1945 skickade de iväg omkring 9000 ballonger med brandbomber. 

Från ostkusten på ön Honshu sändes ballongerna upp i jetströmmen, som förde dem över Stilla havet för att anställa skada, när de landade i amerikanska eller kanadensiska skogar. Vapnet blev emellertid en besvikelse. 

De amerikanska myndigheterna registrerade bara 300 ballonger – historikerna tror att kanske endast 1000 bomber nådde fram. Dessutom orsakade dessa mycket obetydliga skador.

Amerikansk press fogade sig i regeringens krav på att man inte skulle skriva om ballongerna. Endast en gång glömde man detta, när en tidning nämnde en ballong i Nebraska. Med denna blygsamma framgång bestämde sig japanerna för att ställa in ballonganfallen.

10. Vindkanonen

Tyskarna byggde en maskin, som kunde skicka en stråle tryckluft högt upp i luften. Experiment visade att strålen kunde slå igenom en 25 mm tjock träplatta på 200 meters avstånd, och tanken var att man skulle använda vindkanonen mot fientliga jaktplan. 

Det visade sig dock snabbt att det var lättare att träffa ett stillastående mål än ett snabbt flygplan. En enstaka vindkanon ställdes upp på en av broarna över Elbe i krigets slutskede, men den träffade aldrig något.

Kanske är du intresserad av...