En Sherman DD i Oustrieham i Normandie under D-dagen. Tygbälgen syns tydligt runt midjan på stridsvagnen.

© G Laws/IWM/Getty Images

Duplex Drive fick stridsvagnen att simma

Att förflytta en stridsvagn över öppet vatten har alltid varit ett problem. 1940 lanserade en ungersk ingenjör i brittisk tjänst det revolutionerande Duplex Drive-systemet.

1 juni 2017 av Richard Areschoug / Militär Historia

 Den första stridsvagn som fick utrustning för att flyta i vatten var en brittisk Mark IX vid första världskrigets slut. Den kom aldrig längre än till tester. På 1930-talet satsade såväl Sovjet som Japan på små amfibiestridsvagnar. Dessa var utrustade med inbyggda flytkroppar och propeller.

Den ungerskfödda ingenjören Nicholas Straussler som arbetade inom den brittiska bilindustrin experimenterade också först med flytkroppar, men kom 1940 med en ny idé: Duplex Drive (DD). 

Vattentät tygbälg

Skrovet gjordes tätt och ovanpå utrustades stridsvagnen med en vattentät tygbälg som restes genom att luft blåstes in i gummifickor. Framdrivningen i vattnet skedde med hjälp av en propeller som var kopplad till kraftöverföringen.

T-34 I STRID PÅ CYPERN

Den första DD-prototypen var en liten luftlandsättningsbar brittisk Tetrarch-stridsvagn. Proven blev så framgångsrika att den tyngre Valentine-vagnen beställdes med DD, vilka bara användes för utbildning.

Tygbälgen var gjord av canvas och restes genom att luft pumpades in i 26 gummifickor som satt vertikalt på insidan och stöddes av metallbågar. 

© Thinkstock

Lågt fribord

I april 1943 antogs den amerikanska Sherman-vagnen för DD-modifikation och de första levererades sent samma år. Fördelen med dem var att de kunde köras med tornet riktat framåt. 

Flytskärmen kunde resas och fyllas med luft på femton minuter. En nackdel var det låga fribordet. Vid en våghöjd över 0,3 meter riskerade själva vagnen, som låg långt under vattenytan, att dränkas och sjunka.

PIAT – MODERNT ARMBORST MOT STRIDSVAGNAR

Propellrarna drevs inte direkt utan från kuggväxlar på bandens spännhjul. Dess fart i vatten var bara 4 knop (7,5 km/h) så den kunde inte köra längre sträckor i vattnet. Istället skulle de släppas av från landsättningsfarkoster cirka tre kilometer från stranden.

Sherman DD med uppfälld tygbälg på väg över Rhen i mars 1945. Bälgen skyddade mot vågor som var max tre decimeter höga. 

© Sgt Harrisson/IWM

Katastrof vid Omaha Beach

Vid invasionen i Normandie 1944 gick det ganska väl för Sherman DD med bara begränsade förluster vid de flesta landstigningsstränderna. 

Vid Omahastranden blev det däremot en katastrof då våghöjden var 1,8 meter och många sjönk direkt. Av de två bataljonerna förlorade en 27 av 29 och den andra 4 av 32 DD-vagnar.

Senare sattes Sherman DD in i mindre antal vid invasionen i Sydfrankrike och användes vid övergångarna av Po, Rhen och Elbe.

SYRIEN KÖPTE FRANSKA PANZER IV

Vid landstigningen på Okinawa i april 1945 använde USA Sherman med T-6 Device, flytpontoner som inte riskerade översvämning. De hade också fördelen att vagnens kanon kunde användas även under gång i vattnet.

Kanske är du intresserad av...