När Nazitysklands rikskansler fyller 50 år den 20 april 1939 tar han och Reichsführer Himmler en tur i presenten från Ferdinand Porsche.

Hitler beställde folkvagn till Tredje riket

Hitler ger 1937 Ferdinand Porsche i order att bygga en bil som har lägre kilopris än smör. Folket ska kunna använda de 4000 kilometer motorväg som führern har låtit anlägga. Det lyckas, men bilen blir folklig först när Tredje riket ligger i ruiner.

25 september 2015 av Arne Bang Jensby

Hitler vill gå i Henry Fords fotspår

År 1934 träffas Adolf Hitler och Ferdinand Porsche på Hotel­ Kaiserhof i Berlin. Bilkonstruktör­en har ännu inga ekonomiska resurser för att tillverka den bil han drömmer om – en alldeles speciell sportbil. Samtidigt har Führern planer på att göra sitt 4 000 kilometer långa, nylagda nät av motor­vägar tillgängligt för hela det tyska folket – även för dem som inte har råd med en Mercedes eller en BMW.

Hitler beundrar USA:s bilmagnat Henry Ford och vill skapa sitt eget alterna­tiv till den billiga och driftsäkra T-Forden. Han vill vara den som ger alla medborgare i Tredje riket känslan av att leva i frihet i ett tekniskt högutvecklat sam­hälle. Bilen ska understryka intrycket av natio­nalsocialismens ofelbarhet.

Sedan ett par år före mötet med Hitler har Porsche arbetat lite smått på ritningarna till en bil som inte får kosta kunden mer än ett vanligt paket smör – per kilo. Bilkonstruktörens stora passion är visserligen kraftfulla sportbilar, fast de är å andra sidan svåra att tjäna pengar på. Men när självaste Fürern insisterar är han tvungen att lägga all kraft på det som ­senare kommer att bli en folkvagn.

Under mötet på Hotel Kaiserhof visar Hitler ett stort intresse för den billiga­ bilen och ställer till och med konkreta krav: Den ska ha fyra hjul och en trecylindrig, luftkyld motor på 30 hk. Och priset?

Absolut inte mer än 1 000 mark, tycker­ Hitler, som uppmanar Porsche att gå vidare med sina planer och presentera dem för Tysklands Automobil­industris Riksförbund, RDA.

Han möter dock stora problem, och därför hinner det gå ett par år innan­ man har en färdig prototyp. Det är anledningen till att Hitler inte kan använda­ den i sin propa­ganda riktigt än.

Även andra planerar en folkvagn

Bland medlemmarna i branschföreningen RDA börjar man oroa sig för att Ferdinand Porsche har fått en särställning hos Hitler. Därför gör de en diskret men ihärdig insats för att se till att Porsche inte ska konkurrera ut andra konstruktörer som också strävar efter att uppfylla­ Führerns önskemål och få del av intäkterna.

Kanske skulle man kunna få in Porsches idéer i den produktion som redan finns, hoppas man i RDA, och ställer hårda krav på Porsche för att han ska presentera en skiss inom ett halvår.

I Porsches eget hem i Stuttgart sätter tidsfristen stor press på den lilla­ gruppen anställda. Man ritar och räknar, men hur man än bär sig åt kan man omöjligt få ned produktionskostnaderna­ under de 1 000 riksmark som Hitler har ställt som krav. Gränsen går vid 1 500 riksmark.

Det är långt kvar till målet. När Hitler får se ritningarna kan han dessutom inte övertygas om att bilens väggrepp är tillräckligt bra. Han är även skeptisk till själva bilens form, redan nu med den seder­mera klassiska aerodynamiska rundningen. Hitler betonar gång på gång att bilen måste vara billig och inte får kosta mer än 1 000 riksmark, vilket för övrigt är i klass med en medelstor motor­cykel.

Hitler genomdriver projektet

Trots att det ser mörkt ut ingår Porsche ett avtal med RDA om att leverera­ tre provbilar för testkörning. Han klarar dock inte att hålla de tider som RDA har satt upp. Men då ingriper Hitler genast och understryker att folkvagnsprojektet måste fortsätta – med statligt stöd om så krävs.

Härefter tvingas alltså de övriga medlemmarna i RDA, Porsches konkurrenter, att betala för utvecklingsarbetet.

Med bara tio veckors försening kan Ferdinand Porsche i juli 1935 presentera­ färdiga ritningar inför 28 inbjudna tillverkare från RDA i sin villa i Stuttgart. Då har det bara gått ett år sedan hans första möte med Hitler på Hotel Kaiserhof.

På pappret heter prototypen V1 (typ 1) och tillverkas kort därefter i Porsches privata garage. Men bilen är fortfarande både för tung och för dyr. Problemen är frustrerande för Porsche, som nu irri­terat utbrister att han hellre tillverkar tio sportbilar än en enda folkbil.

Nu kräver Hitler att en prototyp ska presenteras vid Berlin Motor Show i feb­ruari 1936 – om bara ett halvår.

Provbilarna presenteras

Porsche lyckas med utmaningen och sommaren 1936 kan han visa upp tre provbilar. Med sin aerodynamiska form liknar de ingen annan tysk bil på marknaden. Bortsett från den lilla huven i fronten och att det inte finns någon bakruta är de mycket lika den slutgiltiga modellen. Bakruta behövs inte, menar Porsches anställda. ”Man ser sig inte om efter konkurrenterna”.

Provturerna görs kring Stuttgart på sensommaren 1936, och därefter får Hitler åter se sin ”folkvagn”. Führern blir imponerad. Två av bilarna körs till Berlin för att partiledningen ska få se dem. Nyfikna representanter från militären dyker också upp vid visningarna. De granskar chassit. Skulle bilen även klara av att ta sig fram i svårframkomlig terräng? De tvivlar.

Klickbar teckning: Här kan du se den slutliga versionen av folkvagnen


Femtio jorden runt-resor med SS

De tre bilarna ska under hösten och vintern få visa vad de går för. Först tas de ut på mer eller mindre oplanerade turer på motorvägar, i hårnålskurvor och upp och ned i bergen. Porsche börjar tro på att det till synes hopplösa projektet kan lyckas. De tre svarta, polerade bilarna rullar ut ur garaget i Stuttgart och körs omkring på vägarna i Schwarzwald­. Varje bil ska rulla 5 000 mil.

Bortsett från ett par trafikincidenter går provturerna bra och de luftkylda motorerna fungerar som de ska. Vid några tillfällen får dock ett par av bilarna bogseras hem med Porsches egen servicebil, en BMW. Testerna avslutas i december 1936, och då har bilarna klarat distansen på ett par månader.
Tack vare de lyckade resultaten kan nu Porsche bygga en mindre fabrik där 30 nya testbilar ser dagens ljus. Tillsammans avverkar de 200.000 mil, vilket motsvarar 50 varv runt jorden. Bakom ratten sitter specialtrupper ur SS. De svartklädda soldaterna med dödskallar på uniformsmössan betraktas som rikets mest rutinerade bilförare.

Bilarna tar sig fortfarande galant fram i bergen och drar inte särskilt mycket bränsle. Porsche, som hunnit med en vända till USA för att studera bilfabriker, är nöjd. Studieresan ska hjälpa honom att organisera produktionen och hålla priset under 1.000 riksmark.

År 1937 förbinder sig Hitler slutligen politiskt att ge folket en egen bil. Efter ett tal i Leipzig skriver man dagen därpå på omslaget till tidningen Leipziger Neueste Nachrichten: ”Schafft den deutschen Volkswagen” – ”Tillverka den tyska folkvagnen”.

Hitler döper om bilen

Bland rikets övriga biltillverkare är rädslan för att knytas till det förväntat lönsamma projektet stor. Oron visar sig nu vara berättigad för enligt Führerns order är de fortfarande ansvariga för att bära kostnaderna för Porsches utgifter.

Porsche får pengar för att starta en fabrik under Den Tyska Arbetsfronten, en riksomfattande organisation för arbetsmarknaden. Med ett par förändringar – bl.a. en bakruta – tas bilen i produktion i Wolfsburg, 16 mil väster om Berlin. Före­taget Volkswagen har etablerats.

Anläggningen invigs 1938. Hitler är huvudtalare och till Porsches stora förvåning kallar han bilen ”Kraft durch Freude-Auto”, ”Styrka genom glädje­bilen”. Namnet är hämtat från den nazis­tiska fritidsorganisationen. Företaget måste därför kassera tusentals nytryckta plakat med namnet Volkswagen.

Porsches studieresa till USA bär frukt. Effektiviseringar lyckas hålla ned priset till strax under 1.000 mark och kampanjer lockar tyskarna att spara pengar till bilen genom att köpa sparmärken på fem mark en gång i veckan. På det viset tar det fyra år att spara ihop till en folkvagn.

De allierade räddar Hitlers folkvagn

Den 1 september 1939 invaderar Nazi­tyskland grannlandet Polen – andra världskriget har inletts. Militären behöver nu massor med fordon och de cirka 300 000 förväntansfulla tyskarna med sparmärken blir utan sina bilar. Under hela nazistperioden tillverkas bara 630 civila bilar på Volkswagen-fabriken, som utnyttjar tvångsarbetare och fångar ur koncentrationsläger som arbetskraft. Bilar­na går förstås först och främst till högt uppsatta nazister.

Under kriget skadas fabrikerna i Wolfs­burg av de allierades bomber. Men bara några veckor efter den villkorslösa kapi­tulationen den 8 maj 1945 rullar den första folkliga Volkswagen-bilen av det löpande bandet i fabriken. Produktionsanläggningen ligger nämligen i den brittiska zonen.

Det är viktigt för de allierade att den tyska­ industrin snabbt kommer i gång igen, så beslutet är politiskt. Bilexperterna gör samstämt tummen ned – bilen är helt enkelt för märklig.

Men redan året därpå, 1946, produceras 20.000 folkvagnar och år 1955 lämnade en miljon Volkswagen-bilar fabriken. Den allra sista folkvagnen, Volkswagen typ 1, tillverkades i Mexico år 2003. Hitlers drömbil hade då tillverkats i sammanlagt 21,5 miljoner exemplar.

Kanske är du intresserad av...