Kopia av bitarna av den berömda Cullinan-diamanten. De största delarna av diamanten kallas Afrikas stjärna I och II.

Afrikas stjärna

Den enorma sydafrikanska Cullinan-diamanten blev till Afrikas stjärna.

Boerkriget ledde till diamantfynd

Thomas Cullinan hade arbetat sig upp från murare till lokal byggmatador i den sydafrikanska provinsen Transvaal, och på 1890-talet såg han en ny möjlighet till affärer. Han hade hittat en liten diamant på en åker och ansåg sig kunna räkna ut att regnet hade spolat diamanten med sig från en närliggande kulle.

Ägaren av kullen, Willem Prinsloo, ville dock inte sälja. Han hade just köpt farmen för 570 pund och var säker på att det fanns guld i marken.

Boerkriget 1898–1902 förändrade dock situationen. Willem Prinsloo dog 1898 och kom aldrig att gräva efter guld. Kriget hade dessutom fört hans dotter och arvinge, Maria Prinsloo, till konkursens rand. Hön tog därför gärna emot de 52000 pund som Cullinan erbjöd henne, och 1903 började The Premier Diamond Mining Company arbeta på platsen.

Redan året därpå hade bolaget mer än 2000 anställda, och den 25 januari 1905 hittade en av dem en diamantkristall på hela 3106 karat.

Avledningsmanöver skulle skydda försändelse

Cullinan-diamanten skulle till London. Det berättas att Cullinan lät tillverka en kopia i glas. Den skickade han med ett chartrat ångfartyg som avledningsmanöver, medan den riktiga stenen skickades i ett vanligt postpaket – dock som rekommenderad försändelse.

Diamanten sändes vidare till en av de främsta experterna, Asscher i Amsterdam, som efter att ha studerat den i ett halvår, delade den. Den blev till Afrikas stora stjärna, som med sina 530,2 karat var världens största, slipade diamant, samt tio andra som alla ingår i de brittiska kronjuvelerna. Resterna blev till 93 briljanter.

Kanske är du intresserad av...