John Stapp utförde sitt experiment med Sonic Wind No. 1 som i teorin kunde köra i 1 200 km/tim. och utsätta honom för ett tryck motsvarande 150 gånger den egna kroppsvikten. Under accelerationen blev han dock ”bara” 40 gånger tyngre.

© SPL/Scanpix

Jordens snabbaste man riskerade livet i över 1000 km/h

Det tog fem sekunder för läkaren John Stapp att acce­lerera från 0 till 1  017 km/tim. Syftet var att visa om stridspiloter kunde skjutas ut med katapult ur sina jetplan.

4 december 2017 av Petrine Elgaard

John Stapps röst hördes i kontrollrummet. ”Tre, två, ett …” 

Lugnt räknade han ned mot den färd som snart skulle göra honom världsberömd.

Den 44-årige läkaren från amerikanska flygvapnet var denna decemberdag 1954 fastspänd på ett slags släde mitt i New Mexicos öken. 

Om några sekunder skulle de nio raketer som var fastspända i aktern skicka iväg honom längs en sträcka av räls på en kilometer. 

Och det i en hastighet som var nära ljudets.

Varken John Stapp eller hans kolleger på försöksstationen visste vad raketfärden skulle innebära. 

Den enda säkerhet han hade mot accelerationens tryck var en skyddsdräkt från flygvapnet och en hjälm med visir.

Kan du inte få nog av fart och teknik?

Så bliv abonnent på HISTORIE lige her

”Jag har haft ett bra liv”, hann John Stapp tänka precis innan han sade ”noll”. 

Raketerna vaknade till liv, spydde ut nio meter långa lågor och skickade iväg släden. 

Fem sekunder senare var ­raketsläden uppe i en hastighet av 1 017 km/tim. 

I den farten bildades ett tryck på nästan två ton som pressade Stapp så att han svimmade. 

Ett ögonblick senare for släden ned i en bassäng fylld med vatten. 

Väldiga kaskader slog ut åt alla håll samtidigt som de inbyggda vattenbromsarna tvärt stannade upp släden.

Se John Stapp slungas fram genom öknen av raketen

Med livet som insats

John Stapp hade förberett sig så gott han kunde. Och detta var inte första gången han ­använde sig själv som försökskanin vid extrema testkörningar. 

Han hade redan suttit fastspänd på raket­släden 28 gånger och de många ­turerna hade bland annat slutat med brutna revben, blödningar i ögonen och en krossad svanskota – men även med många banbrytande forskningsresultat. 

Det som vid första anblicken kunde se ut som ett vansinnesprojekt hade nämligen ett vetenskapligt syfte: 

John Stapp ville ta reda på om nödställda piloter kunde överleva om de sköt ut sig med katapult ur så kallade överljudsplan – plan som färdades snabbare än ljudet.

Det hemliga projektet var viktigt för flygvapnet och John Stapp var till och med villig att riskera livet. 

Men experimentet kunde t.ex. också göra honom blind – om han nu överlevde trycket från g-krafterna. Han visste dock att resultatet kunde rädda människoliv.

Färden på raketsläden varade i 6,4 sekunder. Inbromsningen motsvarade att sitta i en bil som kör in i en vägg i 200 km/tim. 

Det tryck han utsattes för var 40 gånger större än tyngdkraften, och raketsläden rörde sig snabbare än en projektil avfyrad från en pistol.

När släden stod helt stilla igen störtade Stapps kolleger fram. Han hjälptes snabbt upp på en bår och in i en väntande ambulans. 

Släden hade stannat så abrupt att blodkärlen i Stapps ögon hade brustit. Ögonen stod ut ur sina hålor och John Stapp kunde inte se någonting.

”Ögonen ryckte i sina fästen med en smärta lika hemsk som att dra ut tänder utan bedövning”, berättade han senare. 

Samtidigt hade små sandkorn trängt igenom skyddsdräkten på grund av den höga farten och förvandlat hans kropp till ett smärtande helvete av blåsor. 

Som tur var fick John Stapp tillbaka delar av synen redan på sjukhuset. Dagen därpå såg han normalt igen.

De amerikanska medierna utropade genast Stapp till ”världens snabbaste man”. 

När han tillfrågades om hur det kändes att färdas med ljudets hastighet svarade han: ”Som att träffas bakifrån av ett snabbt godståg.” 

John Stapp i raketsläden precis innan han skjuts iväg i över 1 000 km/tim. 

© Topfoto/Polfoto

Volvo lät sig inspireras av Stapp

Med sitt lyckade försök bevisade John Stapp att människor kan överleva kraften under en snabb acceleration och kraftig inbromsning. 

Jaktpiloter kunde med andra ord överleva att skjutas ut med katapult från ett överljudsplan. 

Experimentet visade även att både selar och skyddsdräkter måste vara mer motståndskraftiga. 

Under åren som följde förbättrade flygvapnet säkerheten och räddningsmekaniken för piloterna.

Men det var inte bara i luften som John Stapps forskning fick betydelse. Även säkerheten i trafiken förbättrades. 

John Stapp hävdade nämligen att det var tack vare säkerhetsbältena som han inte fått allvarliga skador, och många experter inom bilbranschen började titta på hans banbrytande testresultat.

John Stapps argument för säkerhetsbälten i personbilar fick gehör. 

Två år senare blev Volvo de första som utrustade sina bilar med bälten, och tio år senare, år 1966, skrev USA:s president ­Lyndon Johnson under en lag som krävde att alla nya bilar måste ha den nya ­säkerhetsutrustningen.

Testkörning slutade illa

Efter hastighetsrekordet i New Mexicos öken ville Stapp genomföra ett nytt experiment och skulle enligt planerna fara fram i 1 600 km/tim. 

Men när en obemannad släde spårade ur och delvis förstördes under en testkörning, förbjöd Stapps chefer honom att utföra några fler experiment av det här slaget.

När John Stapp senare fick frågan om varför han gång på gång hade utsatt sig själv för livsfara, svarade han:

”Jag är en missionärssjäl. När jag blir ombedd att göra något, gör jag det. Jag chansade för att få fram en kunskap som alltid kommer att vara till nytta. Den sortens chanstagning är alltid värd riskerna.” 

Läs mer

C. Ryan: Sonic Wind: The Story of John Paul Stapp and How a Renegade Doctor Became the Fastest Man on Earth, W.W. Norton & Company, 2015.

Kanske är du intresserad av...