Totalt 32000 stenblock, 180 kolonner och sju enorma bronsklockor har i århundraden varit farligt nära att falla ihop.

Fuskbygge på lösan grund

År 1173 började man uppföra ett enastående mästerverk på Pisas mjuka sankmark. Arkitekten bakom det vackra tornet är numera bortglömd men hans fiasko blev till ett ovärderligt landmärke för Pisa.

26 april 2018 av Jesper Rovsing

Riktigt uppmärksamma besökare i Pisas domkyrka – Il Duomo – kan höra­ ett skorrande ljud när de lägger örat mot den grå, kalla marmorn. Katedralens arkitekt, Buscheto di Giovanni Guidice, är nämligen rasande och roterar rastlöst i sin grav, sägs det. Intill hans fina kyrka står nämligen ett av arkitekturhistoriens värsta misstag: det lutande tornet i Pisa.

Fiasko överglänser mästerverk

Buschetos domkyrka är en av sin tids vackraste byggnader. När kyrkan invigdes av påven Gelasius II år 1118 var den större än såväl den samtida Peterskyrkan i Rom som Hagia Sofia i Konstantinopel. Kyrkan var Pisas stolthet, beundrad av hela världen.

Arkitekten tilldelade sig själv en av de mest framträdande kryptorna i kyrkan och formulerade själv gravskriften: ”Här vilar Buscheto, vars genialitet var större än själve kung Ulysses ...”. Buscheto var säker på sin sak; Il Duomo skulle göra hans namn odödligt, ingenting kunde förhindra det. Så skulle det också ha blivit om inte en okänd arkitekt många år efter Buschetos död hade uppfört ett förfärligt fuskbygge och av misstag skapat en ikon som i dag överskuggar Buschetos mästerverk. Ett lutande klock­torn har blivit mer berömt än själva domkyrkan.

Änka testamenterade 60 guldmynt

Under 1100- och 1200-talen sköt hundratals fristående klocktorn, så kallade kampaniler upp i många Italienska städer. Ett sådant skulle även den vackra kyrkan i Pisa ha, resonerade den förmögna änkan Berta di Bernado. Strax före sin död tes­tamenterade hon därför hela 60 guldmynt till uppförandet av en kampanil.

Ingen vet vem som ritade tornet. Dåtidens arkitekter brukade annars vara ganska noga med att hugga in sitt namn i väggen på sina byggnader. Kanske har de ledande i staden skämts och utplånat all dokumentation kring hans person.

Arbetet påbörjades den 9 augusti 1173. Rent estetiskt placerades kampanilen perfekt på Campo dei Miracoli, Mirak­lens fält. Den stod så nära domkyrkan att man tydligt kunde se att det var kyrkans klocktorn, och samtidigt så pass avsides att klockornas vibrationer inte skulle fortplanta sig till kyrkan. Rent ingenjörsmässigt var tornets placering dock den sämsta tänkbara.

Hela området, och stora delar av staden, låg på en gammal sankmark. Därför var det helt normalt att byggnaderna i Pisa inte låg alldeles vågrätt. Campo dei Miracoli påverkades dock extremt mycket av den mjuka och oberäkneliga marken. Buscheto hade emellertid varit synnerligen skicklig och konstruerat ett stabilt fundament under katedralen – som inte rörde sig en enda millimeter.

Däremot var den anonyme arkitekten bakom kampanilen långt ifrån lika noggrann. Han förstod i alla fall att tyngden fördelas bättre i en rund struktur – ett fyrkantigt torn skulle fått en tendens att sjunka ned i hörnen. Arkitekten lät också den nedersta av de åtta våningarna vara nästan massiv bakom de dekorativa kolonnerna så att den kunde stå emot tyngden från de sju våningarna ovanför.

Dessutom ägnade han de första månaderna av byggtiden åt att gräva ett tre meter djupt hål för fundamentet som göts i en cementliknande blandning av sten. Fundamentet fick sedan sätta sig i tre månader medan hundratals skickliga stenhuggare formade de första stenblocken och de kolonner som skulle passas in i det enorma, tredimensionella pusslet.

Det fanns ingenting som tydde på att konstruktionens tyngd skulle bli ett problem. Ingen anade oråd. Tornet i Pisa bestod av luftiga våningar som alla bars upp av relativt tunna pelare. Den nyskapande designen såg nästan viktlös ut.

Förutom katedralen och det lutande tornet reser sig det 55 meter höga dopkapellet vid sidan av Campo Santo, som påstås omge en skeppslast helig jord från Golgata.

Tornet lutade även på bottenplan

Redan när den första våningen av fristående kolonner var på plats märkte man att tornet lutade en aning, men det var ingenting som oroade en garvad Pisa-bo som var van vid den mjuka marken. Den förtröstansfulle arkitekten skapade ett tyngre överhäng på motsatta sidan av byggnaden, något som flera gånger tidigare visat sig vara tillräckligt för att räta upp en vacklande konstruktion.

Fem år senare var kampanilen halvfärdig. Men då avstannade byggandet. Alla hantverkare packade ihop sina verktyg och lämnade platsen. Det skulle gå nästan hundra år innan arbetet återupptogs. Ingen vet varför det halvfärdiga tornet övergavs. I samtida arkiv har en notarie skissat upp det ofärdiga tornet i marginalen, där syns det tydligt att byggnaden lutar. Men det finns ingen förklaring till varför arbetet avbröts. En del historiker gissar att tornet plötsligt började luta farligt mycket och att man därför beslöt att låta tornet sätta sig i marken.

Efter en paus på precis 98 år återupptogs äntligen arbetet. År 1278 blev den sjunde våningen klar och nu återstod bara att bygga våningen till de sju stora klockorna som höll på att gjutas. Men bygget avstannade ännu en gång – troligen för att tornet lutade allt kraftigare.

Ingen vet säkert när arbetet återupptogs på nytt eller när tornet invigdes. Den enda ledtråden är en fresk från 1384 där tornet är avbildat komplett med sju våningar och klockor – och det lutar mer än någonsin tidigare.

När klockorna till sist började ringa hade Pisa väntat på den vackra klangen i omkring 200 år.

Bitter dvärg protesterade mot Gud

Tornets skeva vinkel noterades officiellt för första gången i ett dokument år 1550. Toppen av kampanilen sträckte sig ”sei braccia e mezzo” – sex och en halv armslängd, ut över tornets fot. I flera hundra år skämdes invånarna i Pisa över det uppenbara fuskbygget – ingen ville ens prata om det.

Det var inte förrän under romantiken i början av 1800-talet som tornet fick sin status som en viktig symbol för staden. Då presenterade ett par besökande arkitekter den uppseendeväckande teorin att tornets farliga lutning var ett medvetet drag. Den okände arkitekten hade till synes fått tornet att balansera på en knivsegg, menade gästerna. Poeter som Shelley och Byron gjorde snart Pisa till en berömd stad.

Spekulationerna kring varför tornet lutade blev snabbt till vandringssägner. Enligt ett av dem var en dvärg i maskopi med arkitekten och tornet skulle vara en protest mot Gud för att han hade gjort honom vanskapt. Men myterna dog snart ut. En professor i arkitektur vid Pisas Akademi för de sköna konstarterna satte år 1838 i gång en utgrävning kring kampanilens fundament. Friläggningen av tornets understa stenar visade tydligt att kampanilen inte medvetet hade byggts lutande utan att den ena sidan helt enkelt hade sjunkit ned i marken.

Myten om att det lutande tornet ritats av genialiska arkitekter levde därmed bara i 20 år, men då hade kampanilen redan fått sin status som ett av världens mest kända byggnadsverk.

Stod emot bomber och facister

Det berömda klocktornet har inte bara kämpat mot tyngdlagen. Italiens fascister ansåg att det sneda tornet var en skamfläck. Den otålige diktatorn Mussolini trotsade år 1934 alla expertråd och beordrade att cement skulle sprutas in under tornets fundament. Resultatet blev att tornet stod ännu mer instabilt än tidigare och tippade först åt söder, sedan åt norr och öster innan det slutligen föll till ro – i exakt samma läge som det haft förut.

Nästa hot uppstod när allierade bombplan 1944 släppte tonvis med bomber över de tyska ställningarna i Pisa, utan att ta hänsyn till vare sig katedralen eller klocktornen. Mirakulöst nog träffades varken kyrkan eller kampanilen av en enda bomb. Senare samma år, i juli 1944, riktade en artillerienhet i den amerikanska invasionsstyrkan in två batterier med tunga 155 mm kanoner så att åttavåningstornet hamnade precis i skottlinjen.

Amerikanerna var övertygade om att tyskarna använde byggnaden som utkikstorn. Det var den enda förklaringen till att tyska granater så träffsäkert regnade ned över de allierades ställningar. En ung amerikansk sergeant smög sig därför ända fram till tornet och observerade det från sitt gömställe. Ett enda ord från honom via radion skulle innebära dödsdomen för tornet. Men sergeanten såg aldrig den tyske spanaren i klocktornets topp. Ordern om att skjuta sönder tornet verkställdes aldrig och tornet får än i dag stå och luta på Miraklernas fält.

Har historien om det lutande tornet även fascinerat dig? Då har du just nu möjligheten att läsa vidare i två nummer av VÄRLDENS HISTORIA och samtidigt få en kikare, som kan användas för att på nära håll studera alla möjliga historiska sevärdheter. 

Läs mer

Piero Pierott: A Brief History of the Leaning Tower of Pisa, Five Meter Lean Publishing, 2007. Nicholas Shrady: Tilt: The Skewed Tale of the Tower of Pisa, Pocket Books, 2004.

Kanske är du intresserad av...