Stegen förknippades med galgen och var omgiven med övertro. 

© bridgeman

Var kommer vardagens övertro ifrån?

Tillhör du dem som önskar dig något när du ser ett stjärnfall? Undviker du alltid att gå under en stege eller lade du dina mjölktänder under huvudkudden när du var barn, så att tandfén kunde hämta dem? Har du i så fall någonsin funderat över varför?

15 april 2016 av Lasse Yde Hegnet

Varför knackar vi i bordet?

Om någon är stöddig och påstår att han eller hon aldrig brukar vara sjuk är det vanligt att knack­a tre gånger i närmaste träbord och utbrista ”peppar, peppar, ta i trä”.

Tanken att man slipper att bestraffas för sitt högmod genom att ta i trä har sina rötter långt tillbaka i tiden.

Många forntida folkslag, främst kelterna, trodde att andar levde i träden och ­genom att knacka på trä bad man dem om hjälp.

Den tanken finns i olika varianter i större delen av såväl Europa som USA.

I forntiden trodde folk att goda andar fanns i träden   – t.ex. alver och dryader.

© bridgeman

Varför lägger vi tänder under kudden eller i ett glas?

Tandfen är ett modernt påfund som bygger på gammal övertro.

Ingen vet när idén kom, men om ett barns mjölktand offrades till en mus skulle den nya tanden bli lika stark som gnagarens.

Utifrån den myten växte det fram en berättelse i början av 1900-talet där musen hade blivit till en tandfe som kom på natten och hämtade tanden under barnets huvudkudde eller ur ett glas vatten. 

Varför önskar vi oss något när vi ser ett stjärnfall?

Seden att man önskar något vid ett stjärnfall stammar från den grekiske astronomen Ptolemaios.

Omkring år 150 skrev han att stjärnfall uppstod då gudarna tittade ned på jorden utifrån rymden.

Därför var det särskilt gynnsamt att be när man såg ett stjärnfall; det betydde att gudarna var lite extra lyhörda just då.

Ptolemaios hävdade att stjärnfall uppstod när gudarna tittade ned.

© bridgeman

Varför för svarta katter otur med sig?

De forntida egyptierna menade att katten var gudomlig och tillbad gudinnan Bastet, som hade katthuvud.

Även vikingarna hyste stor respekt för katten – de trodde bland annat att den drog kärleksgudinnan Frejas vagn.

Men när kristendomen spreds i Europa under tidig medeltid förändrades synen på katten dramatiskt.

De kristna var rädda för katten, som till skillnad från andra djur kunde se och jaga i mörker.

Man trodde att en sådan egenskap måste höra ihop med djävulen och häxorna. I synnerhet svarta katter ansågs föra med sig otur, särskilt om de passerade över en väg.

Skräcken för svarta katter var så stor att man kunde bli fängslad eller avrättad om man ägde, eller kanske bara matade, en svart katt.

Tusentals katter dödades överallt i Europa på grund av denna övertro som fortfarande finns kvar på vissa platser.

År 2007 bedömde t.ex. djurskyddsorganisationer att uppemot 60 000 svarta katter dödas i Italien varje år på grund av sin färg.

Kristna menade att kattenvar häxornas följeslagare.

© akg-images & bridgeman

Varför får man inte trampa på strecken?

Många barn leker att de inte får trampa på linjerna mellan trottoarstenarna.

Det kan ha sitt ursprung i en medeltida föreställning om att sprickor i vägar, golv och väggar var öppningar till den undre världen och att de därför skulle undvikas.

Det gamla skrocket fick en renässans i slutet av 1800-talet då en rasistisk barnramsa blev populär i Storbritannien:

”Step on a crack and your mother’s baby will be black” –

”Trampa på en spricka, och din mors barn blir svart.”

Varför ska man inte gå under en stege?

Det finns många som vägrar att gå under en stege – det är egentligen vettigt; det gör ont att få den i huvudet.

Men oftast är anledningen sekelgammalt skrock.

I det medeltida Europa hade varje större stad en galge där man hängde dömda kriminella.

Galgbacken, en plats för mycket död och lidande, omgärdades av en stor mängd vidskepelse.

Under avrättningarna använde bödeln ofta en stege för att ta sig upp till och ned från galgen.

I triangeln mellan stege och galge hängde den avrättade, och därför trodde folk att den dödes ande låg på lur just där.

Av den anledningen menade de skrockfulla att den som gick under en stege skulle drabbas av olycka eller död.

En annan teori är att en rest stege bildar en tre­kant som enligt kristna symboliserade treenig­he­ten – Fadern, Sonen och den Helige ande – och att gå genom tre­kanten skulle vara att häda.

© bridgeman

Varför bär bruden slöja?

När en brud i dag går uppför altargången är hon ofta klädd i vit slöja.

Det är nog inte många som tänker på att slöjan hör ihop med drygt 2 000 år gammalt skrock.

Antikens romare trodde att onda andar lurade kring brudparet för att försöka bringa dem olycka.

Bruden var särskilt utsatt och därför gömdes hon bakom en brudslöja – flammeum – för att lura andarna.

Det finns teorier om att det senare skicket att bruden ska följas av likadant klädda brudtärnor också skulle förvirra de onda andarna så att de inte hittade bruden.

Även traditionen att bära bruden över tröskeln kommer från romarna.

De ansåg att tröskeln var hemvist för onda andar, som enligt övertron kunde tränga in genom brudens fotsulor.

Därför skulle hon bäras in i huset och slippa gå själv.

Under antiken och medeltiden ansågs brudar vara lätta byten för djävlar och onda andar.

© Bridgeman & shutterstock

Varför får man inte peka?

När föräldrar säger åt sina barn att inte peka, är det gammalt skrock.

Under medeltiden trodde folk att pekfingret kunde koncentrera onda krafter i den riktning fingret pekade.

När häxjakterna pågick som värst i Europa kunde kvinnor gripas bara för att de hade pekat på
någon.

Varför säger vi ”prosit” när någon nyser?

I många kulturer finns en instinktiv kommentar till nysningar.

Britter säger t.ex. ”bless you”, tyskarna ”Gesundheit” och svenskar säger ”prosit”.

Seden har sitt ursprung i antiken. Romarna menade att nysningar varslade om sjukdom eller snar död, och sade ”Absit omen!” – ”Bort, varsel!”

År 590 e.Kr. blev påven Pelagius II smittad under en pestepidemi i Rom och dog mitt i en nysning.

Efter det ökade skräcken för ”den onda nysningen”; folk trodde att nysning och pest hängde ihop.

Efterträdaren, påven Gregorius, påbjöd sina under­såtar att be för alla nysande med ”Gud välsigne­ dig” för att avvärja sjukdomen.

Varför betyder det otur att spilla ut salt?

Rädslan för att drabbas av otur när man spillt ut salt beror enligt somliga på Judas Iskariot.

I Leonardo da Vincis målning ”Nattvarden” från 1498 välter Judas ett saltkar som ett varsel om att han kommer att förråda Jesus.

Det är nog troligt att skrocket kring utspillt salt är betydligt äldre.

I forna tider var salt en värdefull vara som bl.a. användes för att konservera kött.

Saltet var så dyrbart att t.ex. grekerna kunde köpa slavar och betala med salt.

Enligt övertron kan man avvärja olyckan efter spillt salt om man kastar lite av saltet över vänster axel.

Enligt folktron står nämligen djävulen där och väntar på att slå till, men det kastade saltet kommer att träffa honom i ögonen och förblinda honom.

Även på kopior från 1500-talet av Leonardos nattvardsmålning visas ett saltkar vid Judas arm.

© Alamy/imageselect

Kanske är du intresserad av...