Det uppskattas att var femte kvinna i London var inblandad i prostitution. Här, till skillnad från i andra storstäder, förekom sexhandeln helt öppet.

© All Over Press/Getty Images

Sexhandel i London: Kvinnor sålde varandra

Pengar och sprit flödar fritt i 1700-talets London. Särskilt Covent Garden är ökänt. Där kryllar det av prostituerade som går med på det mesta – så länge betalningen är den rätta.

13 september 2017 av Morten Thomsen

William Hickey, 18 år gammal, rör sig ned genom Covent Garden. Månen kastar sitt ljus på de utmanande kvinnor som vänder sig om efter honom och hans vänner. 

Höga röster, tjut och glada skratt ekar från krogarna i närheten: Lovejoy’s Bagnio, Tom King’s Coffee House och The Finish. William Hickey har bott i London i ett år, han studerar juridik här, men detta är första gången han besöker Covent Garden ­efter solnedgången. 

Han har aldrig upplevt något liknande.

Denna vårnatt år 1768 är de unga männen på väg till den beryktade krogen Wethersby i utkanten av Covent Garden. 

När de bultar på dörren öppnar den sig bara några centimeter. I skenet från gatlyktorna kan Hickey ana en äldre mans ansikte bakom ett järngaller.

”Vem där?”, frågar mannen.

”Vänner”, svarar Hickeys kamrat, och dörren öppnas.

Därinne får vännerna en chock. 

På bord, stolar och bänkar umgås män och kvinnor på de mest osedliga vis, och på golvet slåss två halvnakna kvinnor med blodet rinnande i ansiktet. Kläderna är nästan bortslitna och deras barm är blottad.

William Hickey står lamslagen och iakttar det absurda slagsmålet. Den unge mannen svär att han aldrig mer ska sätta sin fot på krogen, men – som han också skriver i sina memoarer – han återvänder redan följande månad. Och William Hickey är inte ensam. 

Covent Garden utgör nattlivets högborg i 1700-talets London. Adelsmän och konstnärer beblandar sig med vanliga arbetare och småskurkar för att festa och njuta av livet i sällskap av de många prostituerade. 

Kvarterets badinrättningar, krogar och kaffehus är beryktade för de mest osedliga och bisarra orgier där gin, slagsmål och sex blandas till en syndig cocktail som världen aldrig tidigare upplevt.

Var femte kvinna involverad

England har blivit ett imperium, och London håller sakta men säkert på att bli Europas största stad – ett centrum för handel och ekonomi. 

I takt med upplysningstidens och vetenskapens frammarsch förlorar samtidigt kyrkan sitt dittills fasta järngrepp om landets invånare. Det resulterar i att de får en huvudstad där pengar och alkohol flödar i lika lustfyllda som strida strömmar.

Staden myllrar av prostituerade. Uppskattningsvis är var femte vuxen kvinna i London inblandad i prostitution och till skillnad från i andra storstäder, som ­Paris och Amsterdam, försiggår inte sexhandeln i det fördolda. 

Efter mörkrets inbrott kan invånarna norr om Themsen inte undgå att möta lättklädda damer. Mest beryktade är gatorna omkring Oxford Street, Fleet Street och Charing Cross där det finns affärer och där marknadsbodar håller till om dagen. 

Efter mörkrets inbrott kan en man i dessa kvarter inte undgå att uppsökas av kvinnor som diskret erbjuder deras sällskap och viskar: ”Jag vill så gärna gifta mig med dig.” 

Om mannen då höjer sin högra arm är det ett tecken på att han är beredd att betala för deras tjänster – och tillsammans går de in på en sidogata ­eller slinker in i en port.

Här finns så många prostituerade att besökare i staden verkligen chockeras över det moraliska förfallet. År 1792 skriver Friedrich Wilhelm von Schütz hem till Hamburg: ”Så snart gatlyktorna tänds börjar gatflickorna att svärma. 

De har målat sig och är välklädda när de bjuder ut sina tillgångar. Det finns säkert inte någon plats i världen som kan mäta sig med London i osedlighet.”

Londons gator präglades av den livliga sexhandeln. Långtifrån alla prostituerade hade tid att ta sig till ett avträde.

© Oldtown.co.uk

Kungen flyr från slagsmål

En av de mest ökända kvinnorna i Londons hedonistiska nattliv är Moll King. Hon är dotter till en skomakare och som barn sålde hon frukt, fisk och grönsaker tillsammans med sin mor. 

Hon prostituerade sig och gifte sig sedermera med Tom King. Tillsammans öppnade de Tom King’s Coffee House i Covent Garden där Moll sålde kaffe, te och kakao samt gin till stadens undre värld. 

Krogen hade nattöppet och stället blev snabbt både ökänt och populärt. Tom King hade kontakter inom aristokratin och tog sig ett och annat glas med en del förnäma kunder. 

Moll King var nykter och såg till att utkastarna höll de värsta slagskämparna borta. Kaffe­huset hade inga sängar och därför kunde Moll och Tom inte straffas för att driva bordell. I stället söp de kunderna så fulla­ att de inte kunde ta sig hem utan måste övernatta på någon av Covent Gardens små bordeller.

”Här försiggår saker som är förbehållna natten” står det att läsa i boken The Life and character of Moll King, som kom ut år 1747. 

”Här finns sammankomster av alla de slag där en broder, från gentlemannen till kaffehuspojken, kan vara säker på att hitta en väntande nymf. Här kan du se glädjeflickor ut-klädda till eleganta damer. De bär förklädnad för att lättare kunna bedra de oförsiktiga unga män som frestas att fästa ­sina ögon vid dessa behag.”

Flera böcker berättar i dag att till och med kungen, Georg II, smög sig in på Tom King’s Coffee House. Han stirrade på en kvinna vid grannbordet tills hennes sällskap, som inte kände igen kungen, reste sig och ilsket utmanade honom på slagsmål. Kungen flydde skyndsamt.

Det beryktade kaffehuset måste slå igen sedan Moll King attackerat en kund. Hon slutade emellertid sina dagar i förnäma kvarter i ett hus som hon köpt utan­för London – ett öde som var ytterst få prostituerade förunnat.


Inte prenumerant? Köp tidningen här:

Skuld til bordellmamman

Det var främst unga flickor som rekryterades som prostituerade. 

Många reste hemifrån med hästkärra från landet in till London. Där tog bordellmammorna emot dem med öppna armar – och flickor­na var bara glada över att träffa en vänlig själ. 

Bordellmammorna hade nästan alltid själva varit prostituerade och sedan köpt sig ett kaffehus eller en bagnio, ett litet badhus, för sina sparpengar. De lånade ut kläder och höll med kost och logi – och flickorna fick en skuld till dem som de aldrig blev av med.

Andra kvinnor hamnade i sexhandeln sedan deras män övergett dem med ett barn, och i fattigkvarteren blev många flickor även barnprostituerade. 

Några såldes till och med av sina egna föräldrar. De levde ett kort och brutalt liv, där den enda lindringen som stod till buds var billig, hembränd gin.

Harris's List, uppkallad efter hallicken Jack Harris, innehöll adresser och priser på stadens prostituerade.

© British Library

Bok med priser

I denna miljö sammanställde hallicken Jack Harris en lista över hundratals prostituerade. Han samlade deras namn i en liten bok, Harris's List of Covent Garden Ladies. 

För två shilling och sex pence kunde boken köpas på krogar, bordeller och i affärer i hela Covent Garden.

I boken fanns adresser till alla prostituerade, och man fick även uppgifter om kvinnornas ålder, utseende och taxa.

För att inte helt utlämna de prosti­tuerade, som ju faktiskt kunde ha familj att ta hänsyn till, nämndes inte ­alla bokstäver i efternamnet. 

Om miss B....rn, på 18 Old Compton Street i ­Soho, står det till exempel: 

Denna dygdiga nymf har just fyllt 18 år. Hennes kropp är perfekt och hon har just frivilligt inlett sin bana i denna Venusvärld. Hon spelar piano, sjunger, dansar och älskar alla ­delar du kan tänka dig av den amorösa akten. Hon är av medellängd, har vackert rödbrunt hår, mörka ögon och ett mycket betagande ansikte. I sängen gör hon allt vad hjärtat kan önska. Hennes pris är två pund.


Harris's List – en guide till Londons vilda nattliv

Ms. M_l_r_s, 52 Newman Street:

”Mild med ljus hy, fina blå ögon och en god uppsättning tänder. 17 år gammal. Förväntar sig att du lämnar tre pund för en natt i hennes sällskap.”

Mrs. S_lt_r, 15, South Moulton Street:

”Livlig och underhållande med charmerande ögon. Har en mun och en länd som klarar allt för tre pund.”

Ms. D_ck_s, 4 York Street:

”Villig och snacksalig brunett som inte är över 19 år. Hon särar på de vackra benen för dig för ett pund.”

Ms. Gr_nt, 4 Bolton Street: 

”För ett pund tar hon till allt för att behaga dig: den mjuka handen, den smidiga handleden, de fasta läpparna, den jagande tungan och den sköna omfamningen.”

Nyfikna på skvaller

Miljön var ökänd, men också fascinerande, och många av Londonborna följde de mest hyllade prostituerades liv via magasin och tidningar som Nocturnal Revels, The Public Advertizer och The Gentleman’s Magazine.

En av de mest berömda kvinnor man kunde läsa om var Lavinia Fenton. Hon växte upp på en bordell vid Charing Cross där en kund undervisade henne i sång och musik. 

Som 19-åring fick hon jobb som skådespelerska vid en teater, och bland hennes många beundrare fanns hertigen av Bolton som köpte sig till nätter med den unga stjärnan. 

När de båda visade sig tillsammans offentligt, blev hennes framträdanden på teatern ännu mer populära. Hertigen var näm­ligen en gift man och alla var nyfikna och ville höra ekivokt skvaller om det skandalösa förhållandet. 

Först efter 20 år, sedan hans hustru gått bort, gifte sig hertigen med Lavinia. Då hade hon redan fött honom tre barn.

De flesta prostituerade hade knappast en sådan tur som Lavinia och ytterst få brydde sig om att spara till sin ålderdom. 

Några enstaka köpte sig ett kaffehus ­eller en krog, men de flesta blev gravt ­alkoholiserade och smittade av könssjukdomar, bland annat syfilis.

När 1700-talet tog slut upphörde även de syndiga nätterna i Londons hjärta. Folk hade fått nog. Politikerna höjde skatterna på alkohol och det blev förbjudet i lag att prostituera sig. När drottning Victoria kröntes år 1838, svepte strikt moraliska strömningar in över landet och en ny puritansk era inleddes. 

Sexhandeln försvann från gatorna och kom aldrig tillbaka i samma omfattning som i den tragiska men fascinerande värld som härskat i Londons centrala delar under nästan ett helt århundrade. 

Läs mer

Dan Cruickshank: The Secret History of Georgian London, Windmill Book, 2010.  E.J. Burford och Joy Wotton: Private Vices – Public Virtues: Bawdry in London from Elizabethan Times to the Regency, R. Hale, 1995  

Kanske är du intresserad av...