Medeltidens kvinnor avråddes från att titta direkt på män, eftersom en enda blick kunde tända en ohejdbar lust hos hankönet.

© DEA/C. Balossini/De Agostini/Getty Images

Medeltiden präglades av sex

Präster som levde i celibat och en befolkning darrande av rädsla för skärselden. Så föreställer många sig medeltidens Europa. Samlag i kyrkan och snuskiga skämt hörde dock till vardagen.

19 oktober 2017 av Mette Iversen

Kyrkan användes för onämnbara aktiviteter

Befolkningen bodde trångt, och det var endast adeln som hade privata sovrum, så när hela familjer sov i samma rum hade föräldrarna svårt att hitta en bra och ostörd plats att ägna sig åt ­älskog. 

Därför utnyttjade många äkta par kyrkan, som stod tom ­större delen av dagen.

Den amerikanske medeltids­experten Ruth Mazo Karras hävdar att kyrkan var dåtidens svar på ­bilens baksäte, där flera miljoner av hennes landsmän i nyare tid har gjort sin sexuella debut.

Naturligtvis så prästerna strängt på otukt i kyrkan. Om två älskande togs på bar gärning berättades det att mannen och kvinnan surrades ihop ”som hundar” och hånades av de övriga invånarna i samhället. 

Hustrun krävde älskog

Många föreställer sig att kvinnor under medeltiden var kyska och strävsamma hustrur, medan männen tog initiativet, när det gällde det könsliga umgänget. 

Mycket tyder på att den bilden inte alls stämmer.

En fransk berättelse från 1100-talet berättar om en fiskares hustru, som kräver så mycket av honom i sängen att han förtvivlat utbrister:

”Jag pressar mig till att göra vad jag ska, för din skull. Kläder är inte nog för att få en hustrus kärlek, det krävs älskog”. 

Inte prenumerant? Köp tidningen här:

Lystna blickar: Medeltidens kvinnor avråddes från att titta direkt på män, eftersom en enda blick kunde tända en ohejdbar lust hos hankönet.

Exotiska kryddor var medeltidens Viagra

Trots att män enligt medeltidens föreställ­ningar var födda med en omättlig lust ­behövde somliga medicinsk hjälp för att kunna genomföra könsakten. Därför ­utvecklades mängder av potensmedel.

Den ansedde arabiske vetenskapsmannen Ahmed Ibn al-Jazzar från Tunisien rekommenderade på 900-talet:

”Stöt en halv dirham (cirka ett och ett halvt gram, red.) nejlika, och rör ut det i komjölk. Eller stoppa en bit galangarot i munnen, så kommer du att få en kraftig erektion”, lovade tunisiern.

Översättningar av al-Jazzars verk Den ­resandes proviant och den bofastes föda blev via morerna i Spanien kända i Europa, där boken blev en bästsäljare.

Verket var fullt med tips och recept, som skulle få begäret att glöda, och till de vanligaste potensmedlen hörde ingefära, kanel, peppar och andra kryddor.

Enligt al-Jazzars skrifter räckte örter emellertid inte för att garantera ett bra sexliv – romantik var minst lika viktigt:

”Kärleksfulla ord, att visa passion, kyssar på kinderna, hålla handen, slicka med tungan, glädje över åsynen av den älskade och att uttrycka känslor för den älskade” var en del av hemligheten bakom den outtröttlige älskaren, försäkrade al-Jazzar. 

Munkar skrev om otukt

Kyrkans män hävdade att köttets lust var en nedärvd synd, och i lagböcker förklarade de allting som församlingen inte fick göra:

  • ”Sex får vare sig bedrivas i dagsljus eller utan kläder på”.

  • ”Sex får man ha enbart för att skaffa barn – och enbart i mis­sio­när­sstäl­lning”.

  • ”Om en man onanerar ska han avstå från kött i fyra dagar. Om han är en pojke och gör det ofta, ska han antingen fasta i 20 dagar, eller så ska någon ge honom smisk”.

  • ”Den som bedriver otukt med en kvinnoaktig man, med andra män eller med ett djur, ska fasta i tio år”.

  • ”Den som utgjuter sin säd i munnen har begått den värsta synden. Några har dömts till botgörelse resten av livet”.

  • Söndagar fick ingen ha sex, för det var Herrens dag. 

  • Kring fastan var sex förbjudet i en period på 47–62 dagar.

  • Under månaden före jul fick ingen ha älskog.

  • Kyskhet var påbjudet i 40–60 dagar kring pingsten.

  • Sex var förbjudet under många av årets helgondagar. 

Fräcka föreställningar drog stor publik

Pjäsen ”Le Chevalier qui fit les cons parler” (riddaren som fick fittor att tala) blev mäkta populär i 1200-talets Frankrike.

Fabliau var beteckningen för korta versberättelser, ofta humoristiska och ibland grovkorniga, som kringresande gycklare uppförde som små teaterstycken i medeltidens Frankrike.

En fabliau om en riddare som kunde tala med kvinnors underliv börjar med att en fattig riddare får syn på tre nakna älvkvinnor som badar i en källa.

Deras kläder har stulits, men riddaren rider ikapp skurken, och som tack skänker älvorna hjälten en gåva: förmågan att få vaginor att tala. 

Om kvinnans slida inte vill tala, kommer stjärten att svara å dess vägnar. Riddaren söker logi för natten på ett slott, och på kvällen skickar slottsfrun in en naken tjänstepiga till honom. 

Riddaren bestämmer sig för att testa sin nya förmåga, och pigans slida svarar genast.

När den chockerade pigan berättar om riddarens otroliga förmåga, lovar slottsfrun riddaren 40 silvermynt, om han kan få ­hennes adliga slida att tala. 

I smyg stoppar hon upp ett stycke tyg i slidan, men till publikens stora förtjusning svarar då ­hennes stjärt: 

”Fittan kan inte prata, då dess mun och hals är full. Jag tror att de är stoppade med tyg gjort av bomull”.

Böcker var fulla med ­ekivoka teckningar

Med regler och straff försökte kyrkan tygla lusten, men fantasins värld kunde ingen lägga band på.

I bok­konsten smög otukt och nakenhet in överallt – romaner, psalmböcker, ja till och med Bibeln illustrerades med mängder av vågade bilder.

Innan tryckpressen uppfanns kopierades böcker för hand av munkar.

Det tidskrävande arbetet tycks ha varit så tråkigt att munkarna ofta lät fantasin få fritt spelrum i marginalerna.

Där ­ritade de till exempel nakna präster och penisformade djur och frukter.

Kondom skulle skydda prästerna

I början av 1500-talet härjade en ­syfilisepidemi, som avslöjade den katolska kyrkans hyckleri. 

Officiellt levde alla kyrkans präster i celibat, men rosa syfilisutslag på händerna och i ansiktet avslöjade obarmhärtigt att präster, kardinaler och till och med påven Julius II syndade.

Den italienske läkaren Gabriele Falloppio (1523–1562) bestämde sig för att utveckla en kondom som skulle stoppa sjukdomens skamliga framfart bland kyrkans män. 

  1. Ett hölje av linnetyg utgjorde själva kondomen.
  2. För att få kondomen att sitta kvar knöts den fast vid penis med hjälp av ett tygband.
  3. Tyget fuktades med kemikalier, som skulle torka, innan kondomen användes.

En liten handskriven manual följde med Falloppios kondom. 

© GFDL/Creative Commons

Förnäm adelsfru rekommenderar: ”Så blir du jungfru igen”

Under medeltiden skulle kvinnor förbli oskulder till sin bröllopsnatt, men långt­ifrån alla levde upp till kyrkans stränga ideal. 

Om en kvinna hade förlorat sin mödom innan hon trolovades var allt hopp emellertid inte ute.

Hertiginnan av de italienska städerna Forlí och Imola, Catharina Sforza, avslöjade i sin bok Experiment hur kvinnor kunde återskapa sin mödom, så att de fortfarande kunde kalla sig jungfru: Destillera vatten och salvia, och smörj slidan med vätskan upprepade gånger.

”Du ska se att den blir så trång att du själv kommer att beundra den”, lovade hon.

Europas glädjeflickor skulle behandlas anständigt

Prostitution var på många håll i Europa ett lagligt och reglerat yrke. 

Visserligen fördömde kyrkan sexhandel som en synd, men bordeller betraktades samtidigt som en ventil för mäns sexuella energi – så att värre synder som onani, homosexualitet eller våldtäkt kunde undvikas. 

  • Stockholm, Sverige: Enligt lagen fick prostituerade kvinnor inte lov att bära klädesplagg med guld, silver, ekorrskinn eller andra dyrbara skinn. Dess­utom skulle de betala skatt.  


  • Nürnberg, Tyskland: Staden ålade bordellägare att ”servera två måltider med två rätter åt kvinnorna varje dag”. De prostituerade skulle även få lov att bada varje vecka.


  • London, England: År 1393 tillät Londons styrande ­bordeller i de många badhusen på Cokkes Lane. Oorganiserade prostituerade, som inte betalade skatt, jagades däremot ut. 


  • Languedoc, Frankrike: I provinsen Languedoc fick de prostituerade arbeta året runt, men de skulle hålla stängt på helgdagar såsom påskveckan.

Sexskandaler fällde munkar

Munkar och nunnor hade svurit att vara kyska hela livet. Trots det utgjorde förbjudna lustar under hela medeltiden ett allvarligt problem för den romerskkatolska kyrkan.

I passionens stund glömde munkar, ­präster och nunnor allt om kyskhetslöftena. Präster hade sex med traktens kvinnor, med andra präster eller förgrep sig på unga ­pojkar. 

Nunnor låg med nunnor – eller med munkar, så att nunnedräkten plötsligt uppvisade en påfallande bula.

Hur illa det kunde bli visades i Missenden Abbey sex mil norr om London. Mellan 1430 och 1531 utförde olika biskopar hela 315 inspektioner, som jagade syndare i de egna leden. 

Inspektionerna ledde till att 76 munkar och nunnor ertappades och dömdes – i regel för att ha brutit mot celibatet.

I synnerhet under 1531 skakades Missenden av skandaler. Det året kallade munkarna själva dit biskopens utredare, eftersom de var upprörda över prästen John Slyhursts beteende. 

Slyhurst anklagades för att ha förgripit sig sexuellt mot en pojke från trakten. 

Biskopens utredare förpassade den moraliskt fördärvade prästen till fängelse på livstid och förbjöd ­pojkar att hädanefter besöka munkarnas sovsalar och celler.

Prostituerad man föredrog präster

 När den prostituerade John Rykener år 1395 ertappades på bar gärning var det inte med byxorna nere, utan med kjolen uppe. 

Engelsmannen var klädd som kvinna och i färd med att betjäna en manlig kund i London. 

Under rätte­gången förklarade Rykener att han – ­utklädd till kvinna – ”oftare tog emot präster än andra män, eftersom de ­betalade honom bättre”.

I sin roll som man hade Rykener ­mängder av nunnor som kunder.

Kanske är du intresserad av...