En tysk tecknare gav på 1800-talet jultomten en luva. Innan dess bar han en biskopsmitra. En vanlig uppfattning är att Coca-Cola gjorde jultomten röd. I själva verket avbildades han ofta i rött, långt innan Coca-­Cola gjorde sin reklam på 1930-talet. Magen är 191 år gammal. Hans buk omnämns för första gången i en amerikansk dikt skriven år 1823.
© M. Evans/Scanpix

Jultomten dog för 1700 år sedan

Genom 1 700 år av myter och legender har en rödklädd superhjälte vuxit fram. Varje år presterar han det omöjliga för att skänka glädje till världens barn. Bakom lösskägget döljer sig emellertid en verklig, historisk person.

15 december 2016 av Esben Mønster-Kjær
Alla barn vet att tomten lever långt uppe i norr. Enligt finländarna bor han Rovaniemi i Lappland där man för säkerhets skull har byggt nöjesparkerna Santa Park och Jultomtens smedby för att utplåna varje spår av tvivel.

Danska barn skickar sina önskelistor åt ett annat håll, nämligen till Grönland. 

Varje år kommer 50 000 brev till huvudstaden Nuuk, där världens största brevlåda står uppställd, och den 24 december avlägger jultomten sina besök i helikopter. Till vardags gömmer han sig på en okänd adress på inlandsisen.

I Sverige och många andra länder är alla säkra på att jultomtens verkstad ligger ända uppe i Nordpolen. Men ­nederländarna och belgarna menar att det är fel. 


Deras tomte föredrar värmen i Spanien – men kommer varje år i november till Amsterdam på ett ångfartyg.

Historierna om jultomtens hemadress är en del av den härliga jultidens traditioner. Men de är dessvärre inte sanna.


Den verklige jultomten har varit död i snart 1 700 år, och hans kvarlevor vilar i Italien. Ett slingrande spår av myter har förvandlat en verklig person till julens älskade gåvobringare.

Biskop var generös med pengarna

År 270 e.Kr. föddes en pojke i Patara, i dag en ruinstad i Turkiet, men på den tiden en blomstrande hamnstad bebodd av greker i romarriket. Barnet döptes till Nikolaus och han växte upp hos en farbror som var kristen biskop.

I vuxen ålder fick Nikolaus sitt eget biskopssäte i grannstaden Myra. Han var en av de lärde som kejsaren Konstantin den store kallade samman år 325 för att dra upp riktlinjer för den kristna tron.

Efter ett långt liv i trons tjänst dog Nikolaus i december år 343 och begravdes i Myra. Han levde dock vidare i sina församlingsbors minne, och snart började det gå rykten om hans ­mirakulösa gärningar.

Enligt en berättelse hade Nikolaus räddat tre unga kvinnor från prostitution. Flickornas fattige far kunde inte betala den hemgift som var en förutsättning för äktenskap, och för att överleva skulle­ de bli tvungna att sälja sig själva.

Biskopen gav flickorna pengar, men gjorde det i hemlighet för att inte förnärma dem. Tre gånger smög han sig bort till huset där de bodde och kastade in pengar genom fönstret. 


Enligt en version låg flickornas far på lur vid det sista besöket. Han ville få en skymt av familjens väl­görare.

Nikolaus undvek dock att bli avslöjad genom att kasta den tredje penningpungen genom skorstenen. Den landade i en av flickornas strumpor, som hon hade hängt på tork efter tvätten.

Berättelserna om alla mirakel och godhjärtade gärningar ledde till att Niko­laus helgonförklarades. Det var första steget i hans transformation från biskop till internationell jultomte.

Sankt Nikolaus kunde allt

Efter biskop Nikolaus död uppstod en mängd myter om hans mirakulösa gärningar. Han hjälpte de fattiga och han blev barnens beskyddare sedan hans ande stigit ned från himlen för att rädda en pojke från slaveri. 


När hungersnöd drabbade staden Myra övertalade han en fartygsbesättning att ge bort en last vete. Last­rummen fylldes mirakulöst igen – därför är Nikolaus även sjömännens skyddshelgon.

Sankt Nikolaus kastade in pengar i smyg genom fönstret hos fattiga flickor. Då kunde de gifta sig och slippa prostitution. Jultomten använder skorstenen när han lämnar ett lass gåvor till barnen. Alla får något – om de varit snälla.

© Shutterstock & AKG-Images

Nederländarna fick decemberbesök

Mer än tusen år efter Nikolaus död kom reformationen till Europa och i 1500-­talets Nederländerna förbjöds all katolsk helgondyrkan. 


Så även dyrkan av Sankt Nikolaus som nederländarna hade firat med upptåg, all­mosor till fattiga och gåvor till ­barnen på hans dödsdag den 6 december. Många fortsatte emellertid att fira ”Sinter­klaas­feest” i smyg.

Med tiden förändrades historien om det gamla helgonet. I barnboken Sankt Niko­laus och hans tjänare från år 1850 skildrade Jan Schenck­man honom som en godhjärtad gamling som red över hustaken på sin flygande häst och kastade ned gåvor i skorstenarna. 


Nederländska barn vande sig vid att ställa sina skor vid eldstaden när de gick och lade sig den 5 december. Nästa morgon kunde de hitta godis och kakor i skorna – om de hade varit snälla under året som gått.

Nederländarnas stora fest med gåvor och sötsaker firas fortfarande i början av december. Det var i USA som Sinterklaas blev jultomten, som arbetar på kvällen den 24 december.

Jultomten blev tjock  

Ingen vet exakt när Sinterklaas kom till Amerika och blev Santa Claus. Han nämns i ett par texter från sent 1700-tal, men det var i en dikt från år 1823 som han gavs flera av jultomtens karaktäristiska drag.

Enligt Clement Clarke Moores ”Ett besök från Sankt Nikolaus”, var helgonet ”mjuk och rund”, och magen ”dansade när han skrattade, likt en skål full av gelé”. 

Den muntre mannen hade ­röda kinder och en näsa som ett körsbär. Han red ut kvällen före jul, och inte på Sankt Nikolaus dag den 6 december. Sinterklaas vita häst hade också ersatts av en släde med förspända renar.

Släde och renar tydde på att jultomten måste bo på en plats där det var kallt, och Thomas Nast, en amerikansk karika­tyrtecknare, visste var.


I en illu­stration från 1866 skrev han att jultomtens hem låg i ”Santasville, N.P.” – det vill säga Nordpolen. I takt med att den amerikanske jultomten spreds till Europa kom andra bud på var han bodde, t.ex. i finska Lappland eller på Grönland.

Sedan 1800-talet har barn skickat sina önskelistor till polcirkeln, men i själva verket borde posten gå till Italien. År 1087 stal italienare från staden Bari nämligen hälften av kvarlevorna från Sankt Nikolaus grav i Myra, och förde dem med sig hem som reliker. 


Resten stals av venetianare tretton år senare. Helgonets kropp är i dag uppdelad mellan två kyrkor: Basilica de San Nicola i Bari, och Venedigs San Nicolò al Lido.

Båda besöks varje år av många katolska och ortodoxa pilgrimer, som vill ha det berömda helgonets hjälp. Ingen av dem förväntar sig dock att skämmas bort med inslagna klappar. 

Amerikanerna uppfann historien om hur jul­tomten färdas i en släde förspänd med renar.

© M. Evans/Scanpix

Jultomten var grek

Rättsmedicinare har återskapat helgonet Sankt Nikolaus ansikte utifrån de ben som finns bevarade i den italienska staden Bari.

❄ Käkbenen visar att han hade en kraftig haka – och vara bara 170 cm lång.
❄ Näsbenet har vuxit ihop snett efter en kraftig smäll.
❄ Som grek måste Nikolaus ha haft olivfärgad hud. Under hans tid, omkring år 300 e.Kr. föreskrev modet kort skägg. 


© Caroline Wilkinson/University of Manchester

Jultomten stal från vikingarna

Helgonet Sankt Nikolaus var jultomtens förfader men historien om hans stressiga julafton bygger på förkristna berättelser. 


Från början var det Oden, Tor och alla de andra asagudarna som varje år red genom mörkret.

De nordiska gudarna delade dock inte ut några gåvor utan genomförde ”den vilda jakten” som Oden ledde på Sleipner, en häst med åtta ben. Människor måste vara försiktiga när de var utomhus på julafton.


Om de hörde oljud i fjärran gjorde de bäst i att kasta sig på marken och blunda hårt. Annars riskerade de olyckliga att dras med av jaktsällskapet och försvinna in i dödsriket för evigt. 

Odens långa skägg var en symbol för hans visdom. Han ledde gudarna när de drog ut på jakt på julafton. Även i dag är jultomten ute och far den 24 december. Hans skägg utstrålar farfaderlig omsorg.
© Shutterstock & Bridgeman

Kanske är du intresserad av...