Gustav II Adolf i förhandlingar under trettioåriga kriget.

© Robert Wilhelm Ekman

Stormaktstiden: När Sverige var som störst

Under stormaktstiden var Sverige norra Europas ledande rike. Från Gustav II Adolf och framåt var mottot för utrikespolitiken "herravälde över Östersjön!"

8 september 2017 av Anna Larsdotter / Populär Historia

Stormaktstiden intar en mycket speciell plats i den svenska historien. Det var en tid då Sveriges territorium var större än någonsin, då svenska adelspalats växte upp som svampar ur jorden, då lyxen kom till Sverige och tyska barn sjöng visor om de fruktade svenskarna.

Bilden av den framgångsrika nationen målades länge upp med denna expansiva epok som förebild och även om den har nyanserats har den fortfarande en speciell dragningskraft. Å ena sidan var det en tid som tycks oändligt avlägsen vårt eget demokratiska, fredliga, välfärdssamhälle – å den andra en period då många av de institutioner som fortfarande präglar den svenska staten byggdes upp.

KARL X GUSTAV TRIVDES BÄST PÅ SLAGFÄLTET

När Gustav II Adolf besteg tronen 1611, 17 år gammal, hade han fått tre krig i arv av sin far, alla förda mot konkurrenterna i en långdragen kamp om Öster­sjön. Redan vid trontillträdet hade kungen satt upp ett mål för sitt regentskap – att behärska detta viktiga hav.

Kust och hamnar viktigt

Precis som rikskansler Axel Oxenstierna ansåg nämligen Gustav Adolf att ett lands grundläggande inkomster skulle komma från tull och handel. Då var det naturligtvis viktigt att behärska så stora kustområden och så många hamnstäder som möjligt. Häråt syftade den svenska utrikespolitiken under hela 1600-talet.

Det så kallade Kalmarkriget mot Danmark avslutades med freden i Knäred 1613 och kriget mot Ryssland 1617 i Stolbova. Efter ryska landavträdelser hade Sverige nu kontroll över hela Finska viken. 

De inflammerade konflikterna med Polen, som pågick i flera decennier, handlade dels om dominansen över Östersjön men också om släkten Vasas inbördes tronstrider. Sigismund, nu kung i Polen, hade efter mycket bråk avsatts som svensk kung 1599 och Gustav II Adolf skulle under hela sin levnad oroa sig för kusinens återkomst.

DROTTNING KRISTINA – FOSTRAD TILL KUNG

Även ur den polska konflikten gick Sverige stärkt och lyckades med stilleståndet i Altmarkt 1629 bryta Polens dominans över den södra Östersjökusten. Frankrike var behjälpligt vid förhandlingarna – en taktisk manöver för att få Sveriges stöd i den genomgripande och sönderslitande konflikt som skulle komma att kallas trettioåriga kriget.

Gustav II Adolf tar farväl av drottning Maria Eleonora i Erfurt. 

© Nationalmuseum

Herravälde över Östersjön

Kriget var den faktor som överskuggade allt och präglade hela Europa under denna tid, från människors dagliga liv till de storpolitiska besluten. Krigshandlingarna motiverades på olika sätt i olika riken, men bottnade i den tidstypiska övertygelsen att ett ökat välstånd alltid måste uppnås på någon annans bekostnad.

Länge gick forskningen på samma linje som 1600-talets egna historieskrivare när det gäller orsakerna till Gustav II Adolfs beslut att ge sig in i den tyska konflikten. Man menade att det främst byggde på religiösa grunder. 

DÄRFÖR BYGGDES KARLSKRONA

Säkert klappade Gustav Adolfs hjärta extra varmt för Luther men viktigare än kampen mot katolikerna var kampen för Östersjön. Med Polen, Danmark och Ryssland åtminstone tillfälligt av banan vore det väl onödigt att låta den tysk-romerske kejsaren få en alltför stark ställning vid kusten? I den svenska utrikespolitiken genljöd gång på gång mantrat Dominum maris Baltici som en förhoppningsfull besvärjelse. Herravälde över Östersjön.

Nationalstaten byggdes

Samtidigt som Europa slets sönder i strider och skövlingar som ingen skulle se maken till igen förrän det var dags för första världskriget pågick i Sverige ett enormt inre rustningsarbete – av stats- och samhällsapparaten. 

För att kunna föra krig på ett framgångsrikt sätt krävdes stora förändringar. Man brukar säga att den svenska nationalstaten fick sin form under 1600-talet just därför att kriget krävde det.

GUSTAV VASA - REVOLTÖREN SOM BLEV KUNG

Kyrkobokföringen föddes med beslutet att låta prästerna upprätta register över socknarnas befolkning. Orsaken var att staten behövde få en samlad bild av landets tillgångar på stridsdugliga män. Likaså ville man stärka greppet om näringsliv och handel, vilket bidrog till att ett stort antal städer bildades under 1600-talet. Eftersom handel inte var tillåten utanför städerna gällde det att se till att det fanns sådana i alla befolkade delar av riket.

Postväsendet inrättades och vägnätet rustades upp, vilket underlättade kontakter och samordning i det växande riket. 1645 utkom första numret av Sveriges äldsta tidning, Ordinari Post Tijdender, som bland annat spred nyheter från krigen.

Axel Oxenstierna framför Kalmars befästningsverk. Kalmar var den bäst befästa kuststaden i Sverige under stormaktstiden.

© Michiel Jansz van Mierevelt/Nationalmuseum, Erik Dalbergh/KB

Kontroll, ansvar och kunskap

Bit för bit tryckte ett nytt, byråkratiskt förvaltningssystem ner sin ordnande princip över landet. För 1600-talets makthavare hade ordet byråkrati inte den negativa laddning som det fått i dag. Byråkratin var ett redskap för att skapa fasta regler och slå vakt om professionaliteten i det expanderande riket. 

Nyckelorden var kontroll, ansvar och kunskap. De nya, universitetsutbildade ämbetsmännen fick lära sig att skriva protokoll och rapporter, att inordna sig efter klockan och att arkivera handlingar.

SÅ HAMNADE GOTERNAS SILVERBIBEL I SVERIGE

För rikets styrelse svarade fem riksämbetsmän som var och en hade ansvar för ett kollegium (departement eller ämbetsverk skulle vi säga i dag). Rikskanslern var chef för kanslikollegium och den som hade det övergripande ansvaret för regeringsarbetet. Riksdrotsen var chef för Svea hovrätt, riksskattemästaren ansvarade för finanserna, riksmarsken för land­stridskrafterna och riksamiralen för flottan.

Axel Oxenstiernas verk

Regeringsformen från 1634, signerad Axel Oxenstierna, lade makten över riket i händerna på högadeln. Denna adliga guldålder, präglad av lyxkonsumtion, exploderande byggenskap, flotta ambassader och ett ökande kulturellt kapital, utgör en av eftervärldens grundläggande bilder av stormaktstidens Sverige.

Det var en tid då några få hundra personer, makt- och status­mässigt, tilläts glida ifrån resten av befolkningen mot att de ställde upp i statsbyggnadsprojektet, antingen som civila ämbetsmän eller som befälhavare inom armén.

DEN MÄKTIGE AXEL OXENSTIERNA

Att adeln och kungamakten, efter Vasatidens våldsamma sammandrabbningar, lyckats lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan till förmån för detta ”kontrakt” var ett framgångs­recept för Sverige. 

Efter trettioåriga krigets slut 1648 var Sverige ett av få länder i Europa som undgått inbördeskrig och grava inrikespolitiska strider. Även om adeln berikat sig grundligt under konflikten, och även om allmogen pressats till bristningsgränsen, var den sociala och politiska sammanhållningen ganska god. Detta hade troligen sin grund i den nya enhetsstatens fasta organisation och styrka.

Stormaktstidens mest kända händelse: Gustav II Adolf dödas på slagfältet i Lützen 1632.

© Carl Wahlbom

Kyrkan viktig roll 

Också kyrkan hade en central betydelse i denna organisation. Den lutherska ortodoxin höll ett starkt grepp om människornas sinnen och omsvepte statsmaktens ofta obekväma beslut i religiösa förklädnader, där kriget mot ”papisterna” var nyckeln. 

Båda parter hade mycket att tjäna på samarbetet kring en statsreligion, som för prästernas del höll ”irrlärorna” stången och för statens band samman medborgarna i Herrans tukt och förmaning.

NÄR SLUTADE VI TRO PÅ TOR OCH ODEN?

De många krigen slet hårt på Sveriges ekonomi. Bönderna protesterade mot adelns privilegier, som ökade samtidigt som pålagorna och utskrivningarna föll tunga över allmogen. Klyftorna mellan fattiga och rika skar allt djupare ner i samhället. Omkring hundratusen svenskar och finländare hade gått under i trettioåriga kriget, i strid, av svält eller av sjukdomar.

Hemma var det kvinnorna som skötte ruljangsen, tog hand om barnen, jordbruket, djuren. Många blev tidigt änkor. De kvinnor vars män drivit rörelser hade, om maken dog, rätt att driva verksamheten vidare (så länge de förblev ogifta). Myndiga blev de dock aldrig.

Försvara stormaktsställningen

Samtidigt, i takt med stormaktens ökade anseende, växte de kulturella ambitionerna hos landets toppskikt. Åren kring 1650 var en brytningstid. Sverige hade erhållit en rad områden längs Östersjöns södra strand; nu gällde det att på alla plan försvara sin nyvunna stormaktsställning.

Drottning Kristina ville ha ett hov av kontinentalt snitt vilket krävde resurser i form av pengar och folk. Eftersom hon själv var en intellektuell person som följde med i debatten samlade hon en rad vetenskapsmän omkring sig. 

GUSTAV II ADOLFS KÄRLEKSGÅVA

Musik, teater och dans blomstrade under hennes regenttid och Kristinas baler och middagar var lika påkostade som omtalade. Nu lanserades också arkitektyrket i Sverige av holländaren Simon de la Vallée, som kallats in för att få fart på byggenskapen.

Under seklets lopp började dock adelns privilegier bli en börda för staten. Ju mer förvaltningen växte desto större blev dessutom problemet att endast män ur aristokratin hade rätt att bekläda rikets höga poster. Den knivskarpa ståndsideologin, som tidigare utgjort samhällets skelett, luckrades försiktigt upp.

Redan 1655 började Karl X Gustav dra tillbaka sådana gods som ansågs omistliga för kronan. Då hade Kristina genomgått en religiös kris, abdikerat och flyttat till Rom. Axel Oxenstierna, statsbyggaren och ståndsideologen, hade dött.

När Karl X Gustav slutit freden i Roskilde 1658 var Sverige som störst. 

Behärskade Östersjön

Själv hade Karl Gustav, genom freden i Roskilde 1658, i mångt och mycket uppnått det mål som Gustav II Adolf hade haft i tankarna när han besteg tronen. Sverige behärskade nu Östersjön. Större än så här skulle inte riket bli. Ändå slutade inte stridigheterna. Det fanns hela tiden nya anledningar att föra krig.

Efter den lyckosamma freden i Roskilde dröjde det bara några månader innan Karl Gustav åter gav sig på grannstaten, denna gång med målet att erövra resten av Danmark-Norge och ena hela Norden under den svenske kungens krona. Men planerna misslyckades. 1660 dog Karl X Gustav vid riks­dagen i Göteborg och en förmyndarstyrelse för hans son, Karl XI, trädde in.

Omstruktureringarna fortsatte. Vid reduktionen 1680 återtog Karl XI en stor del av den jord och de skatteinkomster som tillhört adeln. Indelningsverket, som gav en stabil bas för den militära reproduktionen, infördes. Nya tider såg nya lösningar på nya krigs finansiering.

DEN SVENSKA OVILJAN MOT SVAMPEN

Det överlastade lyxliv som varit à la mode bara några år tidigare började snart anses övermaga. Om Karl X Gustav var känd för sina svulstiga barockkostymer, så fick Karl XI tillnamnet ”Gråkappan” på grund av sin lågmälda soldatstil.

Fred dyrare än krig

Många historiker har beskrivit seklets eviga konflikter som framdrivna av ett dödsbringande monster som tycktes leva sitt eget liv utanför människornas kontroll. Belle se ipsum ale var en av dåtidens militära maximer, fastställd av Gustav II Adolf: kriget ska föda sig självt. 

Soldaternas försörjning skulle ske på de erövrade områdenas bekostnad, vilket för Sveriges del lättade på trycket i hemlandet, medan fienden fick se sina städer och byar brandskattade och plundrade.

Med denna logik blev det också dyrare att avsluta ett krig än att börja ett. En ingången fred betydde att manskap och offi­cerare krävde löner och utlovade kompensationer medan de värvade trupperna stod utan försörjning.

KARL XII OCH STORMAKTSVÄLDETS FALL

De expansiva krigen var alltså inte slut. Tiden 1680–1700 hade inneburit en välbehövlig frist för det krigströtta svenska folket, men nu var den till ända. Våren 1700 lämnade Karl XII, knappt arton år gammal, Stockholm, för att slå till mot Danmark i den konflikt som skulle komma att kallas stora nordiska kriget. Under åren som följde fram till kungens död 1718 avvecklades stormakten, bit för bit.

Stora nordiska kriget gick inledningsvis bra för Karl XII, bland annat med segern i slaget vid Narva 1700.

Fakta: Stormaktstiden år för år

Stormaktstiden är den gängse beteckningen på perioden mellan Gustav II Adolfs trontillträde 1611 och Karl XII:s död 1718. Under denna tid byggde Sverige upp en stormaktsställning i Europa, upprätthöll den och förlorade den.

1611 Efter Karl IX:s död avger Gustav II Adolf sin kungaförsäkran, 17 år gammal.

1612 Axel Oxenstierna blir rikskansler.

1613 Kalmarkriget mot Danmark avslutas med freden i Knäred. Sverige återfår Älvsborg mot en lösen på 1 miljon riksdaler.

1614 En genomgripande omorganisation av det svenska rättssystemet äger rum.

1617 Fred med Ryssland vid Stolbova. Sverige får Ingermanland och Kexholms län och behärskar nu hela Finska viken.

1618 Trettioåriga kriget bryter ut.

1622 Karl (X) Gustav föds.

1626 (Drottning) Kristina föds.

1628 Regalskeppet Vasa för-liser under sin jungfrutur.

1629 Ett sexårigt stillestånd mellan Sverige och Polen sluts i Altmark efter många års krig.

1630 Gustav II Adolf avseglar till Tyskland för att ge sig in i trettioåriga kriget.

1631 Gustav II Adolf beseg­rar den tyske fältherren Tilly vid Breitenfeld.

1632 Gustav II Adolf dör i slaget vid Lützen.

1634 En ny regeringsform antas, författad av Oxenstierna. Makten förflyttas till rådsaristokratin.

1635 Det bestäms att landshövdingarna ska ansvara för vägunderhållet i landet. Satsningar på att förbättra vägnätet inleds för att integrera Sveriges olika delar.

1636 Frankrike förklarar den tyske kejsaren krig. Fältmarskalken Johan Banér segrar i slaget vid Wittstock. Alliansen med Frankrike stärks.

1638 Kolonin Nya Sverige grundas i Delaware i Nordamerika.

1641 Johan Banér dör och Lennart Torstenson blir ny svensk befälhavare.

1645 Freden i Brömsebro. Sverige får Gotland, Jämtland, Härjedalen, Ösel och Halland (på trettio år) av Danmark. Sveriges äldsta tidning, Ordinari Post Tijdender, börjar ges ut.

1648 Westfaliska freden. Trettioåriga kriget är slut. Sverige är den starkaste makten i norra Europa.

1649 Drottning Kristinas kusin, Karl (X) Gustav, erkänns som svensk tronföljare.

1654 Kristina abdikerar. Axel Oxenstierna dör.

1655 Karl (XI) föds.

1658 Freden i Roskilde. Sverige får Skåne, Blekinge, Halland och Bohuslän av Danmark. Det svenska riket har aldrig varit större, varken förr eller senare.

1660 Karl X Gustav dör vid riksdagen i Göteborg.

1661 Erik Dahlbergh ges privilegium att ge ut Suecia antiqua et hodierna (latin för »Det forna och nuvarande Sverige»), som är ett storslaget planschverk över stormaktstidens Sverige.

1668 Trolldomsrättegången i Älvdalen bildar upptakten till häxprocesserna i Sverige. På åtta år avrättas omkring trehundra människor.

1676 Svensk seger mot danskarna i slaget vid Lund. Nära hälften av de stridande stupade i detta slag som är svensk historias blodigaste.

1680 Karl XI inför envälde. Genom den stora reduktionen återkallas en betydande del av adelns gods till staten.

1682 Indelningsverket skapas.

1697 Karl XI dör. Stockholms slott, Tre Kronor, brinner. Den femtonårige Karl XII myndigförklaras och kröns.

1700 Stora nordiska kriget inleds (det kom att vara till 1721). Sverige förlorar efterhand flera av sina erövrade provinser.

1709 Slaget vid Poltava. Sverige förlorar mot tsar Peter den stores ryska trupper.

1718 Den 30 november stupar Karl XII i en skyttegrav vid Fredrikshald i Norge.

Publicerad i Populär Historia 11/2005

Kanske är du intresserad av...