Martin Luther avskydde judar och muslimer

Judarna var "förmörkade hedningar", som skulle kastas ut ur Europa, och muslimerna var Guds straff, ansåg Martin Luther. Han gick emot den katolske påven och satte Europa i brand på 1500-talet.

Trots det kristna budskapet om att älska sin nästa hade Luther inte mycket till övers för judar och muslimer.

Den egensinnige munken kunde inte tolerera att judarna inte lät sig om­vändas, nu när han lagt fram den rätta läran, och överöste dem med allsköns skällsord som "maskar", "smuts" och "ett trolöst folk".

Samtidigt beskyllde Luther judarna för att sprida lögner om de kristna, som de, enligt Luther, gärna ville se ”döda och utrotade”. Judarna skulle antingen omvändas eller kastas ut ur Europa, och alla synagogor borde förstöras, ansåg Luther.

Inte heller muslimerna undkom reformatorns vassa penna. Islam var djävulens onda verk, hävdade Martin Luther, och muslimerna var ett gissel utsänt av Gud för att straffa de kristna för deras villfarelser.

Till skillnad från de katolska påvar han föraktade ville Luther emellertid inte höra talas om något heligt krig mot ”muhammedanerna”, eftersom han inte ville blanda ihop religion och politik.

Läs vårt stora tema om Reformationen.

Kanske är du intresserad av...