Porträttet av Emma kommer från verket Encomium Emmae Reginae (ca 1041) som berättar om drottningens liv. Under sitt 67 år långa liv var Emma gift med två kungar och två av hennes söner kröntes till kungar.

© British Library/Shutterstock/Etsy

Englands Kleopatra gick i säng med fienden

År 1016 dör Englands kung Ethelred II och drottning Emma blir änka. Samtidigt har vikingarna erövrat landet och hon fruktar för sitt liv. Ändå stannar hon kvar i England. Hennes mål är att förföra den nye härskaren – Danmarks kung Knut den store.

20 februari 2017 av Per Skovkjær Sand

En hovman vadar genom det kalla vattnet utanför Normandies kust en blåsig aprilmorgon år 1002. 

I famnen bär han en 16-årig flicka invirad i varma kläder som ska skydda henne mot vinden. Framför dem ligger ett långskepp redo för avgång. 

Hovmannen lyfter försiktigt ombord flickan och hon tas emot av en grupp hovdamer som ska ledsaga henne på den stundande resan. 

Flickans namn är Emma, yngre syster till greven av Normandie. Hon är på väg till England för att giftas bort med kung Ethelred II. Giftermålet ska bekräfta en allians mellan Normandie och England.

Kort efter det att Emma kommit ombord hörs höga kommandorop. På resan över havet ska den blivande drottningen eskorteras av en flotta dekorerade skepp. 

Årorna sätts i vattnet, vinden fyller de ockrafärgade seglen och snart rör sig fartyget framåt genom vågorna.

Efter tre dagar kommer skeppen fram till sydöstra England. Resan fortsätter sedan över land till Canterbury. 

I stadens majestätiska katedral vigs Emma och den nästan 20 år äldre Ethelred av ärkebiskop Elfric. 

Som en del av ceremonin niger den unga kvinnan framför altaret medan de engelska biskoparna ber i kör, smörjer henne med olja och placerar en krona på hennes huvud. Emma är nu Englands drottning.

Under festligheterna bjuds gästerna på delikatesser från hela världen. Vildsvin, oxkött, ål, sill, lax och ostron placeras på borden medan gästerna sköljer ner maten med mjöd, öl, stark cider och vin från Rhenlandet. 

De förnämaste gästerna bjuds dessutom häger och trana som kungens jakthökar fångat. Allt­eftersom gillet pågår höjs stämningen.

Alkoholen flödar och snart skrålar till och med de fina biskoparna med i festsångerna ackompanjerade av flöjter, horn och säckpipor.

Ingen har någon aning om att den unga drottningen under de följande 50 åren kommer att dominera engelsk politik – och att hon ska övervinna hotet från vikingarna med ett knep värdigt drottning Kleopatra.

Vikingar i släkten

Emmas släkt kan spåras tillbaka till vikingakrigaren Rollo som år 870 upphöjdes till greve av Normandie av den västfrankiske kungen Karl den enfaldige.

Själv föddes hon troligtvis år 985 som dotter till greve Rikard I och hans ­danska älskarinna Gunnor. Hon växte upp i en syskonskara på sju och lärde sig bl.a. fornfranska, fornnordiska och latin.

Fadern dog år 996 och därefter tog Emmas bror Rikard II över ledningen. På grund av släktskapet med Rollo hade de normandiska ledarna i åratal funnit sig i att vikingar övervintrade i deras land. 

Därifrån kunde skandinaverna bege sig över kanalen om våren för att plundra längs Englands kust och segla hem med välfyllda fartyg.

Men helt nöjda kan de ändå inte ha varit eftersom Rikard II inte var sen att göra sig av med vikingarna när han såg sin chans år 1002. 

Den engelske kungen Ethelred hade just mist sin hustru och nu erbjöd Rikard att skicka sin yngre syster Emma för att på så sätt sluta en allians mellan rikena. 

Ethelred såg genast fördelarna med en allians som skulle vara till hjälp i kampen mot vikingarna. I bröllops­gåva fick Emma städerna Winchester och Exeter.

Ung drottning går med på möten

Den 16-åriga Emma tog redan från början alla chanser att få lära sig hur ett rike styrdes. Några veckor efter bröllopet satt hon vid kungens sida när han träffade landets stormän. 

De dryftade Englands framtid och som avslutning dikterade Ethelred besluten för en skrivare. Av dokumenten framgår Emma som ett av de vittnen som närvarade vid mötet.

Ett av de fattade besluten skulle dock snart vålla stora problem för Ethelred. 

Kungen hade nämligen bestämt att det var dags att göra upp med vikingarna och deras efterkommande i England som år efter år krävde skatter av honom – den så kallade danagälden.

På Sankt Brictius dag, den 13 november 1002, ekade krigsropet ”Döda alla danskar!” över landet som utgjorde vikingakolonin Danelagen. 

Ethelreds trupper genomförde en regelrätt massaker på de oförbätterliga danskarna.

Ett av offren var dessvärre systern till vikingaledaren Sven Tveskägg som nu krävde hämnd. Året därpå plundrade hans vikingahär bland annat Emmas stad Exeter. 

En stor del av stadens invånare dödades och de överlevande skyllde sedan massakern på Emma. 

De mena­de att hon hade gett sin ståthållare i staden order om att släppa in vikingarna genom stadsporten. Rykten florerade i flera år och Emma lärde sig att vara mer försiktig med vem hon utsåg till viktiga ämbeten.

Emmas släkting Vilhelm från Normandie segrade vid Hastings år 1066 varefter han blev kung av England.

© Ullstein bild

England blir danskt

År 1003 födde Emma sonen Edvard – en frisk, välskapt pojke och följande år föddes dottern Goda och sonen Alfred.

Under tiden fortsatte vikingarnas angrepp. År 1011 utsattes Canterbury för en våldsam plundring. 

Stadens män hängdes upp i testiklarna, kvinnorna drogs i håret över gatorna och spädbarn krossades under vagnshjul. 

Två år senare gick det riktigt illa för England när Sven Tveskägg ännu en gång invaderade ö­­riket. Emma var tvungen att förskansa sig i London medan Ethelreds trupper förberedde försvaret av landet. 

Drottningen litade dock inte på att hennes man skulle gå vinnande ur striden. För att slippa hamna i klorna på danskarna beslutade hon att fly.

Tillsammans med ett följe av beväpnade män lyckades hon ta sig till kusten och segla i säkerhet till Normandie. 

Hon skickade efter sina barn som smugglades ut ur landet. Emmas föraningar visade sig stämma. Sven besegrade Ethelred och intog London. 

Englands kung tvingades på flykt och i januari 1014 vadade han i land i Normandie.

Återkomsten blir ett fiasko

Exilen blev kortvarig. Bara en månad senare dog den vrede vikingakungen och Ethelred och Emma kunde resa tillbaka till England för att återerövra tronen.

Ethelreds störste konkurrent om kunga­makten var Sven Tveskäggs 18-årige son Knut som befann sig i norra England. Ethelred inledde därför ett angrepp mot honom. 

Stormännen i Nordengland stöttade Knut men resten av landet var på Ethelreds och Emmas sida. Den danske vikingen var tvungen att ge sig och segla hem.

Men Knut var ändå inte färdig. År 1016 återvände han med en flotta på 160 krigsfartyg och vid ungefär samma tid dog Ethelred av sjukdom. 

En av sönerna från hans första äktenskap, Edmund Järnsida, övertog försvaret av landet. 

För Emma var situationen hotfull: Oavsett om Knut eller Edmund vann kriget skulle hennes söner sväva i livsfara på grund av arvsrätten till tronen.

Emma var tvungen att välja sida i konflikten och satsade på att svärsonen Edmund skulle visa henne nåd. 

För att visa prov på sina sympatier skickade Emma sin tolvårige son Edvard i krig med Edmund. Om han vann skulle Emma och barnen lämnas i fred.

Edmund och Knut utkämpade fem slag innan de enades om att dela riket mellan sig. 

Kort efter att beslutet fattats mördades Edmund, enligt rykten medan han satt på dasset, och Knut blev kung över hela England.

Emma sätter sitt liv på spel

När Emma tog emot den sorgliga nyheten om Edmunds död befann hon sig i London. Efter att ha valt fel sida i kampen om tronen var änkedrottningen i en utsatt position. 

Flera av Edmunds anhängare hade redan avrättats av Knut.

Det mest logiska skulle vara att återigen fly till Normandie. Men denna gång stannade Emma kvar. 

Även om det kunde kosta henne livet satsade Emma på att hon i Knuts ögon var värd mer levande än död. Hon valde därför att barrikadera sig och vänta i den kungliga borgen i London.

Den unge danske vikingakungen hade i och för sig vunnit riket men han var varken populär bland stormännen eller hos befolkningen. 

Emma lät honom veta att hon kunde hjälpa honom med att lugna befolkningen om han gick med på att gifta sig med henne. 

Precis som Egyptens drottning Kleopatra ett årtusende tidigare valde hon sängen för att passivisera sin fiende och trygga släktens överlevnad.

Knut såg genast fördelarna med att ta Emma till hustru. På så sätt kunde han neutralisera hotet från hennes söner som också kunde ställa krav på tronen.

Emma var 32 år när hon i juli 1017 gifte sig med den 21-årige Knut. Äktenskapet väckte förargelse. I Normandie skrev en irriterad diktare:

”Vilken prostituerad i hela världen skulle uppföra sig mer förnedrande?”

Emma hade lärt sig mycket om diplomati och politik i sitt äktenskap med Ethelred. I sitt nya giftermål arbetade hon aktivt med att styra landet. Hon deltog bl.a. i ett stormöte i Oxford i slutet av år 1017 dit hon ankom i en bärstol.

Drottningen som problemlösare

I Oxford förmedlade Emma kontakt mellan Knut och de fientliga stormännen. Hon förmådde bland annat blidka ärkebiskopen av Canterbury som hatade vikingarna efter att de sju år tidigare härjat staden. 

Hon föreslog att biskopen skulle få ett större skogsområde. På så vis visade Knut ånger för brotten, samtidigt som han gjorde en tidigare fiende till sin vän.

Emma och Knut fick sonen Harde­knut år 1018. Om barnet någonsin skulle bli engelsk kung var tveksamt eftersom Knut var bigamist. 

Några år tidigare hade han under ett fälttåg i England gift sig med vikingakvinnan Aelfgifu och de hade två söner tillsammans. 

Knut skickade Aelfgifu och barnen till Norge, men rivaliteten mellan de två kvinnorna var påtaglig och stridsyxan var inte begraven när Knut plötsligt dog år 1035 utan att ha utnämnt sin efterträdare.

Emma kallade hem Hardeknut som befann sig hos en farbror i Danmark. Hardeknut dök dock inte upp då han krigade mot de norska vikingarna. 

Istället valdes Knut och Aelfgifus son Harald Harfot till ny engelsk kung år 1035.

Ännu en gång var Emma pressad och nu kallade hon hem sina två förstfödda söner, Alfred och Edvard. 

De gav sig av från Normandie men Harfots trupper överföll Alfred och dödade honom. Återigen tvingades

Emma fly, men Normandie var inte någon möjlig tillflyktsort eftersom många där höll henne ansvarig för Alfreds död. Hon valde istället att söka tillflykt hos en av Knuts gamla vänner i Flandern.

Släkten behåller makten

Medan Emma var i Flandern dök Harde­knut äntligen upp och tillsammans smed de planer för att överta England. 

Men återigen kom något i vägen. Harald Harfot dog efter bara tre år på tronen. År 1040 kunde Hardeknut överta tronen och hans mor följde med honom.

Emmas son fick sämsta möjliga start som kung. Hardeknut började inkräva höga skatter och många människor betraktade honom som en tyrann. I Worcester gjorde invånarna uppror och dödade två skattmasar. 

Kungen hämnades genom att plundra och bränna ner Worcestershire. Kungahusets anseende var kört i botten och Emma övertygade sin son om att den enda möjliga lösningen var att skicka bud efter Edvard. 

Han kunde lugna stämningen eftersom Ethelreds son var av anglosaxisk härkomst. Hardeknut accepterade sin mors förslag varefter Edvard blev hans medkung. 

Halvbröderna hade aldrig tidigare sett varandra och det enda de hade gemensamt var Emma.

Lösningen fungerade i två år tills Harde­knut dog av alkoholförgiftning vid ett bröllop i juni 1042 och Edvard tog över som kung. 

Den nu till åren komna Emma levde resten av sitt liv som råd­givare till sin son.

Hon dog den 6 mars 1052, nästan 67 år gammal och begravdes i Winchest­er med Knut. Edvard fick inga barn men hans död blev inte slutet för kunga­ätten. 

År 1066 erövrade Emmas sysk­on­barnbarn Vilhelm Erövraren landet och släkten fortsatte styra över England.

Kanske är du intresserad av...