RMS Titanic

13 olycksdigra förlisningar

Den mänskliga faktorn har ofta spelat en avgörande roll i historiska förlisningar. Läs om Titanic, Vasa och 11 andra katastrofer.

22 oktober 2010 av Hans Henrik Fafner

Den mänskliga faktorn har ofta spelat en roll i historiska förlisningar, och oavsett om det berott på iskall cynism eller obetänksamhet vid fel tidpunkt, har olyckan i många fall fått oöverstigliga följder …

Här har vi samlat 13 av de mest olycksdigra förlisningarna.

Det "Vita skeppet": Tronföljaren drunknade

Det "Vita skeppet" sjunker i Engelska kanalen nära Normandiets kust den 25 november 1120.

Den unge prins William hade lånat det "Vita skeppet" för att själv och med ett följe på 300 personer segla hem till England i november 1120. Alla drack mycket, för året innan hade de varit med om att besegra Frankrike, och besättningen var också kraftigt berusad. Det uppstod därför kaos, när skeppet mitt i natten gick på en klippa utanför den nordfranska kusten. Så när som på en slaktare från Rouen omkom alla i vågorna.

Efter katastrofen log kung Henrik I aldrig mer. Han försökte att få sitt enda andra legitima barn, Mathilde, erkänt som tronföljare, men utan framgång, och fyra år efter kungens död 1135 kastades England ut i ett inbördeskrig.

"Vasa": De vågade inte berätta det för kungen

Skeppet Vasa bärgades år 1961 och kan nu ses på Vasamuseet i Stockholm.

Otillräcklig ballast och mycket hög tyngdpunkt var orsaken till att skeppet Vasa kapsejsade och sjönk på sin jungfrufärd 1628, mindre än en sjömil från kaj i Stockholm.

Byggteknikerna hade sett problemet redan i hamnen, men kung Gustav Adolf var så ivrig att få se skeppet ansluta sig till den svenska östersjöflottan att ingen vågade berätta för kungen om skeppets problem.

"HMS Victory": Flaggskeppet försvann spårlöst

"HMS Victory" sjönk i oktober 1744.

Redan vid sjösättningen av den brittiska kanalflottans flaggskepp HMS Victory år 1740 påpekade skeppsbyggare att ett konstruktionsfel gjorde det svårt att styra skeppet i hårt väder. När flottan i oktober 1744 var på väg in i Engelska kanalen möttes den av en kraftig storm, och den 4 oktober tappade de övriga skeppen kontakten med Victory.

Först 2009 hittade marinarkeologer två av skeppets bronskanoner mer än 80 kilometer från den position där engelsmännen den gången trodde att fartyget sjunkit med man och allt.

"HMS Guardian": Långfärd med sjöodugligt skepp

"HMS Guardian" kolliderade på julafton 1784 med ett isberg. Mirakulöst nog klarade skeppet att därefter segla över 2000 km.

Julaftonen 1784 gick "HMS Guardian" på ett isberg i den södra delen av Stilla havet. Med ett stort hål i bogen kunde det engelska skeppet sjunka när som helst, men kaptenen Edward Riou beslöt att satsa på att nå land.

På nio veckor tillryggalade skeppet 2100 kilometer till Kapstaden, där Riou satte henne på grund.

Kannibalerna från "Méduse"

Jean Louis Théodore Géricault: Radeau de la meduse

En inkompetent befälhavare hade av politiska skäl utnämnts till kapten på den franska fregatten "Méduse", och på färden till Senegal gick det illa. Den 2 juli 1816 gick "Méduse" på en sandbank 50 km utanför den afrikanska kusten.

När det blåste upp till storm evakuerades besättning och passagerare från "Méduse" – några i två räddningsbåtar och 146 kvinnor och män på en timmerflotte. När det gick upp för kaptenen att de båda jollarna inte kunde bogsera flotten, kapade han emellertid linorna och överlät flotten åt dess öde nästan utan proviant. Endast 15 passagerare fanns kvar, när flotten av en slump hittades den 17 juli – de hade överlevt tack vare kannibalism.

"SS Central America": Guldfeber

J.J. Childs: "SS Central America" sjunker 1857.

När hjulångaren "SS Central America" gick under i en orkan utanför South Georgia den 12 september 1857, förvärrades tidens ekonomiska kris, Paniken år 1857, ytterligare.

Skeppet hade nämligen 14 ton guld i lasten, medfört direkt från Kaliforniens guldfeber, och förlisningen skapade nya tvivel på regeringens förmåga att stödja den redan svaga dollarn med sina guldreserver. Omkring 400 av de 578 passagerarna miste livet.

"USS Cairo": Första torpedoffret

J.J. Childs: "USS Cairo" på Mississippifloden, 1862.

Under det amerikanska inbördeskriget (1861–65) röjde den bepansrade kanonbåten "USS Cairo" minor i Yazoofloden, en biflod til Mississippi.

Under arbetet avfyrade okända den 12 december 1862 en torped mot "Cairo", som sjönk på platsen. Båten blev historiens första krigsfartyg som sänktes av en elektrisk torped.

"SS Sultana": I attentatets skugga

"SS Sultana"

De stora ångpannorna exploderade, när hjulångaren "SS Sultana" den 27 april 1865 var på väg norrut längs Mississippifloden. Den hade tillstånd att medföra 376 passagerare, men ombord fanns det omkring 2400 – de flesta soldater på väg hem från inbördeskriget.

Omkring 1800 omkom, antingen i explosionen eller i det iskalla flodvattnet. Katastrofen fick inte någon större uppmärksamhet, eftersom den inträffade knappt två veckor efter attentatet mot president Abraham Lincoln.

"SS Gothenburg": De dog med bältena på

"SS Gothenburg"

I februari 1875 grundstötte passagerarfartyget "SS Gothenburg" på korallrevet Great Barrier Reef. Fartyget började sjunka, och i stormen var det omöjligt att sätta räddningsbåtarna i sjön.

Medan hajarna kretsade runt fartyget, började passagerarna att hoppa överbord för att simma i land. Många hade hela sin förmögenhet i form av guldföremål i bälten runt livet, och de som hade de tyngsta bältena gick genast till botten

"RMS Titanic": Saknade räddningsbåtar

"RMS Titanic"s stäv sedd från den ryska undervattensfarkosten MIR I.

När "RMS Titanic" sjönk på sin jungfrufärd över Atlanten den 15 april 1912, överlevde bara 710 av 2227 ombordvarande.

Fartygets räddningsbåtar hade bara kapacitet för 1178 personer, men det var faktiskt mer än vad lagen krävde. På den tiden angav engelsk lagstiftning nämligen fartygets räddningskapacitet efter dess tonnage och inte efter det antal passagerare som det var byggt för att ta ombord.

"SS Florizel": Maskinchefen ville träffa familjen

Fyren vid Cape Race, New Foundland, där "SS Florizel" led skeppsbrott år 1918, eftersom maskinchefen ville få tid att besöka sin familj.

Natten till den 23 februari 1918 gick passagerarfartyget "SS Florizel" i svår storm på klippkusten vid Cape Race. Senare undersökningar visade att maskinchefen J V Reader mot givna order hade minskat farten i maskin, så att kaptenen trodde att man kommit längre än man hade, när han girade för att komma runt Cape Race.

Reader ville försena ankomsten till Halifax, så att man blev tvungen att ligga över natten i hamn – det skulle ge honom tid att besöka familjen i staden. Det kostade 79 av 123 ombordvarande livet.

"HMS Carpathia": Räddningsbåten sänkt av torped

"HMS Carpathia" räddade 708 överlevande från Titanic, men sänktes själv av en tysk torped 1918.

Cunard Lines "HMS Carpathia" hann som första fartyg fram till den sjunkande Titanic och tog ombord 708 överlevande.

Under första världskriget fraktade Carpathia förnödenheter över Atlanten och träffades den 17 juli 1918 av en tysk torped nära den irländska kusten. Fem besättningsmedlemmar miste livet och 57 andra ombordvarande räddades.

"SS Sauternes": Danska kronor från London

"SS Sauternes" försvann den 7 december 1941 i det iskalla havet utanför Färöarnas Svinoy.

Alla 25 passagerare och besättningsmedlemmar försvann i det iskalla havet, när "SS Sauternes" den 7 december 1941 i vindar med styrkan 10 krossades mot klipporna vid Svínoy på Färöarna. Den erfarna räddningspersonalen på land kunde inget göra.

Ombord medförde fartyget 22500 danska kronor, präglade i London, eftersom det tyskockuperade Danmark inte självt kunde skicka kontanter till öarna i Nordatlanten.

Kanske är du intresserad av...

Texten fortsätter under annonsen

Texten fortsätter under annonsen

Texten fortsätter under annonsen