Äskhults by utanför Kungsbacka är ett välbevarat exempel på hur byar såg ut under 1700-talet, före skiftet.

© LG-foto

Hur länge har vi bott i byar?

Vet man när människor började bo i byar, och när dök sockenbegreppet upp?

16 juli 2017 av Lars-Göran Tedebrand

SVAR Redan under tidig medeltid bodde man i byar i Sverige. En by anses föreligga när minst tre lantgårdar bildar en samfällighet med hemägor intill och blandade med varandra. Forntida bygravfält indikerar byar i närheten; särskilt livlig var bybildningen under vikingatid.

Ordet »by« har med »bo«, fornsvenskans boligh att göra och anses betyda »bereda eller ta jord i besittning«. Det var nyupptagen jord som började odlas på äldre byars utmarker – först i form av ensamgårdar, senare utvecklade till hela byar.

Ortnamnen är en utmärkt källa till byarnas tillkomsthistoria. Namn som innehåller »by« är inte äldre än från 600–700-talet. Första delen i bynamnen från denna tid är ofta en terrängbenämning som Sandby. Bynamn med personnamn, som Ingeby och Munkaby, är yngre, ofta från kristen tid.

Senare byar i lappmarkerna

En stor del av dagens bybestånd var färdigbildad på 1500-talet, men i lappmarkerna bildades nya byar ännu under 1700-talet. Även landskapslagarna ger inblick i den tidiga medeltidens byliv, och när dessa upphörde att gälla var det häradsrätterna som fastställde byordningen.

En litterär skildring av en fiktiv 1600-talsby, Brändebol, ger Vilhelm Moberg i beredskapsromanen Rid i natt (1941). Han skriver att byn »låg med husen i sin mitt och tegarna runt omkring«. En liknande skildring ger Peter Nilson i Den gamla byn (1997), som handlar om författarens hemby Möcklehult utanför Växjö.

i samband med skiftena på 1700- och början av 1800-talet, då bönderna fick sammanhängande jordlotter, »sprängdes« de gamla byarna. Många flyttade från dem till friliggande gårdar. Bäst bevarade är byarna i Dalarna.

Bondeförbundets partiledare Gunnar Hedlund på roddtur med dotter 1952. Han bodde i socknen Helgum men kallades "Hedlund i Rådom" efter postadressen, byn Rådom i Sollefteå kommun. 

© Centerpartiet

Samhällen med färre än femtio invånare har numera ingen officiell beteckning i Statistiska centralbyråns statistik. De gamla namnen finns dock kvar på kartorna.

Att människa och by var intimt ihopkopplade ännu i mitten av 1900-talet visar exempelvis benämningen på Bondeförbundsledaren och ångermanlänningen Gunnar Hedlund, som kallades »Hedlund i Rådom« trots att socknen heter Helgum.

Socknen är yngre

Sockenbildningen är mycket yngre än bybildningen. Kyrksocknarna tillkom under perioden 1000–1300, efter kristendomens införande, då menigheterna samlades i en naturlig medelpunkt som kom att kallas socken.

Det fornsvenska socken betyder närmast »sökning«, »att söka sig till«. Kanske byggdes kyrkan vid en mittpunkt där tidigare funnits en hednisk offerplats, eller en by som varit lättast tillgänglig från övriga byar.

Särskilt många små socknar finns i Västergötland vilket anses bero på att varje storman ville ha en kyrka på sin mark. I Norrland är de där-emot mycket vidsträckta på sina håll.

Jordebokssocken

Från Gustav Vasas tid, då jordeböcker upprättades för att beskatta bönderna, talar man också om jordebokssocken. När indelningsverket infördes på 1680-talet organiserades socknarna i rotar. Detta innebar att varje rote skulle ställa upp med en soldat till armén eller båtsman till flottan.

År 1892 övertog staten rotarnas kostnader och 1901 ersattes indelningsverket med allmän värnplikt.

Den kommunala självstyrelsen reglerades 1862 och då blev socknen både kyrklig och borgerlig primärkommun. Först i samband med kommunindelningen 1952 förlorade socknen denna ställning.

Kanske är du intresserad av...