För att ha ett minne lät sig ligans tuffa kärntrupp fotograferas i finkläderna innan The Wild Bunch upplöstes år 1900.

© The Granger Collection

Västerns sista laglösa: Butch Cassidy och Sundance Kid

Butch Cassidy och Sundance Kid är ledare för västerns vildaste rånarliga. På 1890-talet rider de från den ena kuppen till den andra. Men lagens långa arm når så småningom långt ut på prärien och deras en gång så sorglösa tillvaro slutar med ständig flykt.

1 april 2016 av Ebbe Fischer

Dammet ryker kring hästarnas hovar och solen bränner i ögonen på de tre männen som rider in mellan trähusen i Montpelier.

Den sömniga lilla västernstaden i sydöstra Idaho är helt stilla denna augustidag år 1896. Några få män släntrar omkring på ­gatorna men ingen tar någon särskild notis om de nyanlända.

I Montpelier är man van vid att se cowboyer på genomresa på jakt efter arbete, äventyr – eller kvinnor.

Butch Cassidy, Elza Lay och Bob Meeks är ­alla tre runt 30 år. Ansiktsdragen under de bredbrättade hattarna är markerade.

De bär chaps av läder och sexskjutaren sitter i bältet som ett accepterat och oumbärligt verktyg.

De är härdade män och vana vid livet som boskapsdrivare på hästryggen, ansträngande ­resor över enorma avstånd och hotet från indianerna. De är helt enkelt vilda västerns söner.

Männen binder sina hästar framför saloonen och går in i den nästan folktomma lokalen. De sätter sig så att de har utsikt över Montpelier Bank på andra sidan gatan.

Efter bara ett glas reser sig Cassidy och går en sväng. Han passerar banken och memorerar var personalen sitter och hur många de är. Tillbaka i ­saloonen instruerar han de andra.

Sedan väntar de medan de dricker det ena glaset efter det andra. Strax före stängningsdags kommer två välklädda bankanställda ut på ­gatan där de stannar till och småpratar.

Nu gäller det.

Cassidy och Lay går snabbt ut från saloonen. Med sina revolvrar gömda under rocken styr de rakt mot de båda männen, tvingar in dem på banken igen och ställer dem med ansiktet mot väggen.

Rånarna fyller snabbt en säck med pengar och guld innan de springer ut på gatan där Meeks har hästarna klara.

De laglösa sitter upp och galopperar snabbt ut ur staden. Bakom dem har flera bankmän rusat ut på gatan.
”Rånare! Stoppa dem!” ropar de.

Folk på gatan tittar förvirrat på varandra men ingen gör någonting. Sheriff Davis har vakten och det tar en bra stund innan han hinner samla­ sina mannar för att ta upp jakten.

Då är det för sent. Cassidy och hans kumpaner har tagit sig över bergen och är på väg till en dal på gränsen mellan Utah, Wyoming och Colorado. Brown’s Hole är ett av ligans viktigaste gömställen.

Butch Cassidy och Sundance Kid inleder samarbetet

Harry Alonzo Longabaugh är en och åttiofem lång. Han har kraftig mustasch, mörkt hår och utstrålar auktoritet. Han är van att klara sig själv.

När han var 20 år gammal fick han avtjäna 18 månader i Sundance-fängelset i Wyoming för häststöld. Bland västerns laglösa är han sedan dess känd som the Sundance Kid, eller bara Sundance.

Harry hade egentligen aldrig kunnat föreställa sig att bli kriminell. Det bara blev så. När han inte hade ätit på flera dagar och var helt pank och arbetslös stal han en häst, en revolver och lite mat på en ranch.

Sedan dess har det bara fortsatt. Sundance har blivit en skicklig cowboy, en lysande ryttare som kan fösa stora boskapsflockar och han kan få jobb när han vill.

Rancherna frågar inte om man är straffad, de ser bara vad man kan. Och ranch­ägarna har inte heller något att riskera. De laglösa stjäl aldrig från sina arbetsgivare, det är emot deras principer.

I stället ger de sig på banker och värdetransporter.

Strax efter bankrånet i Montpelier rekryteras Sundance av Butch Cassidy som låter honom komma med i hans liga The Wild Bunch på 20–30 man.

Sedan tio år tillbaka har de härjat i västern, gjort sig ett namn och skaffat sig ett avancerat nätverk av gömställen i skjul och grottor – från norr till söder i hela västern.

Männen turas om att utföra rånen. Butch Cassidy deltar inte själv men är oftast med och planerar. Han är ­ligans hjärna, och det vet alla om.

Cassidy är efterlyst i flera stater och hans ansikte syns på affischer överallt på tågstationer och salooner. Belöningen för den som får tag på honom, död eller levande, är på 4.000 dollar.

Med Sundances inträde i The Wild Bunch blir ligan ännu vildare. Han fungerar bra ihop med Butch, och de båda männen blir snabbt Västerns mest berömda duo, ledare för en flock otämjda och notoriskt skjutglada cowboys.

Butch Cassidy var född år 1866 och upplevde cowboy-erans storhetstid. I bak­grunden syns det hål i klippan som gav namn åt gömstället Hole in the Wall.

© Bridgeman

Tåget lastat med pengar

Den stora kolgruvan Castle Gate i östra Utah är banditgängets nästa mål. Även till denna kupp väljer Cassidy ut Elza Lay och Bob Meeks.

Ligaledaren har dittills försökt undvika rån i sin hemstat Utah där han är ett känt ansikte. Men nu är bytet för lockande för att avstå.

Castle ­Gate är en produktiv gruva och en gång i månaden kommer arbetarnas löner med tåg. Det är ett tillfälle man inte kan missa.

Strax efter lunchtid den 21 april 1897 hörs det karaktäristiska tuffandet från ett ånglok ­utanför gruvstaden Castle Gate. Lay, Meeks och Cassidy står redo på sina poster.

Invånarna i det lilla samhället har under veckan som gått lagt märke till en av allt att döma lite småtokig cowboy som har övat på märkliga trick med sin häst.

De har emellertid inte känt igen Cassidy som har jobbat hårt på att vänja hästen vid lokets väsande så att den lugnt kan stå kvar intill tåget. Nu sitter mannen på sin häst uppe på själva perrongen.

Tåget rullar sakta in och bromsar med ett gällt tjut. Ett antal män börjar langa över postsäckar till väntande hästvagnar men Cassidy kan ännu så länge inte se något som ser ut som en pengasäck.

Plötsligt får han syn på tre gruvarbetare ett femtiotal meter bort. De bär varsin säck under armen.

Cassidy sporrar hästen och följs av Elza Lay. Det tar bara några sekunder att hinna fram till männen med pengarna, och Cassidy sticker sin revolver i nacken på mannen längst fram som instinktivt försöker fly.

Lay tvingas slå honom hårt med kolven på sexskjutaren innan de tre gruvarbetarna motvilligt lämnar ifrån sig säckarna. I samma stund kommer två män ut från en handelsbod i närheten.

”Gå in igen era rövhål, innan jag pepprar era hjärnor med bly!” vrålar Lay.

De två chockade männen lyder. Det finns ­inte ett enda vittne som har lust att riskera livet för att stoppa de laglösa, som får kämpa en stund med att få upp de tunga pengasäckarna på hästryggarna innan de rider iväg för allt vad ­tygen håller.

Djuren blir snabbt utmattade av den vilda galoppen, men bara några kilometer därifrån står Meeks redo med nya hästar. Helt enligt planen.

Rånarna sätter kurs mot en stuga i det isolerade prärieområdet Robbers Roost, och är snart i säkerhet.

I Castle Gate försöker en av gruvans tjänstemän att telegrafera till sheriffen men det går inte. The Wild Bunch har kapat ledningarna.

Ordningsmakten vet mycket väl att ligan gömmer sig någonstans i det enorma prärie­området men kan inte göra något åt det.

Sheriffen saknar ­både män och lokalkännedom. Dagen efter rånet skriver Utahs största tidning, The Tribune:

”Om det är ligan från Robbers Roost som ligger bakom gårdagens rån kan kolbolaget bara glömma pengarna. Rånarna är alltför välorganiserade och prärien alltför stor och öde. Det kommer att sluta illa för sheriffens män om de försöker leta upp rånarna.”

I Robbers Roost är Cassidy och hans kumpaner på strålande humör. De har kommit över minst 7.000 dollar och känner sig i det närmaste oövervinnerliga.

Men de vet mycket väl att det är klokast att hålla låg profil ett tag. Sundance och flera andra ur ligan har anslutit sig till Cassidy, Lay och Meeks, och männen fördriver tiden med att berätta rövarhistorier och skryta om tidigare bedrifter medan lägerelden sprakar och stjärnorna glittrar högt där ovanför.

Efter ett par månaders overksamhet i ödemarken längtar männen efter en tur till staden – de sköna slantarna brinner i fickorna.

Ligan festade i tre dygn

Morgonsolen strålar över Baggs i Wyoming när åtta män ur The Wild Bunch rider in i staden med Cassidy och Sundance i spetsen.

För en gångs skull tänker de inte vara diskreta. Tvärtom! De skjuter rakt upp i luften, ropar och skrattar. Nu ska kuppen firas med besked. Männen binder sina hästar framför Jack Ryans Saloon och tumlar in.
Det står helt klart att det inte är några söndagsskolebarn som har dykt upp på Ryans bar. De skjuter och stimmar men Ryan vet att laglösa högst sällan rånar salooner.

Hans förhoppningar infrias ganska snart när han frikostigt ersätts med en dollar för varje skotthål i taket. Bara det blir rejäla inkomster för den lycklige ägaren.

Männen festar i tre dagar och spenderar en hel förmögenhet på saloonen. Ryan vet lika väl som alla andra var pengarna kommer ifrån, men det är inget han kan göra något åt.

Han får bra betalt och ska komma att bli en viktig allierad för ligan framöver. De åtta laglösa får emellertid avbryta festen när de får höra att distriktets sheriff och hans män är på väg mot Baggs. Rånarna rider snabbt iväg till sitt gömställe som de kallar Hole in the Wall.

Under några månader har The Wild Bunch en härlig tid. De festar vilt och i olika små präriestäder har de spenderbyxorna på. Men snart lockar äventyret igen.

I augusti 1897 bestämmer sig Sundance för att dra norrut tillsammans med Kid Curry och Walt Punteney. De planerar att råna banken i Red Lodge i Montana. Det bör vara en enkel match.

Banditgänget har så mycket självförtroende att de till och med föreslår att sheriffen ska lämna staden i ett par dagar – mot ersättning. Sheriff Dunn accepterar, men i största hemlighet arrangerar han ett varmt mottagande.

En stilla morgon den 22 september 1897 gör den laglösa trion ett uppehåll i Lavina i södra Montana för att skaffa förnödenheter. De anar inte att ordningsmakten är dem i hälarna.

Efter att ha avslutat sina inköp, som de betalar med en check från ett tidigare rån, rider de ut ur staden igen och slår läger på stranden till en brusande flod. Sundance och Punteney är på väg ned ­efter vatten när sheriffens välbeväpnade män plötsligt dyker upp. De befinner sig mindre än hundra meter bort.

”Ge upp frivilligt!” vrålar sheriff Dunn. Men det är inte alls vad de lag­lösa har tänkt sig.

Sundance och Punteney tar betäckning och öppnar eld med sina revolvrar, medan Logan skjuter vilt på sheriffen och hans män med sitt Winchestergevär.

Under den korta men intensiva eldstriden blir Logan skjuten i handen. Sundance träffas i armen innan de tre rånarna tvingas ge upp.

De är nu sheriffens fångar, och hans följe av professionella prisjägare kan inkassera den ansenliga summan av 1.875 dollar.

Efter några veckor hos sheriff Dunn flyttas fångarna till Lawrence County Jail där de träffar en annan ligamedlem, Tom O’Day.

En domare kräver 10.000 dollar i borgen och det ser onekligen mörkt ut för rånarna. Men den 31 oktober lyckas alla fyra fly från det dåligt bevakade fängelset. De stjäl några hästar och delar på sig för att villa bort förföljarna.

O’Day och Punteney grips snabbt igen men Kid Curry och Sundance smiter söderut till Wyoming.

Sundance får arbete på en av sina vänners ranch i Little Snake River Valley nära Baggs. Där pustar han ut några månader och ­ägnar sig åt hederligt cowboyarbete.

Den här gången var Sundance mycket nära ett långt fängelsestraff och han har märkt att ordningsmakten blivit mer effektiv.

Männen i ligan har fått vänja sig vid att några av dem grips eller blir skjutna.

Det har aldrig avskräckt dem men nu känner de en ny press. Ryktet säger att den välkända Pinkerton Detektivbyrå håller ett öga på dem och det gillar de inte.

Detektiverna för noggrant bok över alla kända laglösas rörelser, och den 2 juni 1899 får byrån ett nytt ärende på sitt bord.

Jakten börjar

Nära Wilcox Station i Wyoming rånas ett tåg med en pengatransport från Union Pacific Railway av sex maskerade män ledda av Sundance och Flat­nose Harvey.

De hotar sig fram till vagnen med kassaskåpet som de sedan spränger med dynamit.

Braket hörs långa vägar, och medan rök ännu stiger upp från vagnen töms den på pengar och guld till ett värde av svindlande 50.000 dollar.

Rånarna fyller sina säckar och flyr ut över prärien där de snabbt delar upp sig på känt manér. Tre män rider västerut mot Hole in the Wall i Big Horn-bergen, och tre andra sätter fart söderut.

© Library of Congress

I tåget är både passagerare och personal chockade efter den våldsamma explosionen.

De lyckas emellertid sätta det svårt skadade tåget i rörelse, och vid nästa station skickas ett kortfattat telegram till Union Pacifics huvudkontor i Omaha i Nebraska:

”Rån en mil väster om Wilcox. Postvagn sprängd i luften, kassaskåp tömt. Inga skadade.”

Union Pacific har sin egen vaktstyrka men bolagets ledare är rasande över rånet och väljer att koppla in Pinkertons detektiver som nu alltså blir direkt inblandade i jakten.

Samtidigt börjar prisjägare med blodhundar jaga de laglösa. Till och med ett helt kompani ur kavalleriet ger sig in i förföljelserna. The Wild Bunch har aldrig någonsin upplevt något liknande.

Flatnose, Sundance och en tredje ligamedlem har flytt söderut. På vägen attackeras de av prisjägare och tvingas vid flera tillfällen skjuta sig fria.

Men som alltid har de utvilade hästar som väntar efter en i förväg planerad flyktrutt och till sist lyckas de komma undan sina förföljare.

Rånarna är i säkerhet och har till­räckligt med pengar för att kunna njuta av tillvaron.

Pinkertons detektiver tappar tillfälligtvis spåret men är ändå hoppfulla. De sitter på en ­omfattande loggbok med exakta uppgifter och noggranna signalement.

Snaran dras åt om Butch Cassidy och Sundance Kid

Seklet har skiftat från 1800-tal till 1900-tal innan­ ligan slår till igen.

Den 19 september år 1900 galopperar Sundance, Cassidy och Will Carver över prärien med morgonkylan bitande i kinderna.

Rånarna gör som de brukar. När de rider in i staden Winnemucca i delstaten Nevada, binder de hästarna vid saloonen närmast banken.

Här tar de sig ett par glas och väntar lugnt i några timmar innan de exakt klockan 12 går in genom bankens huvudentré med dragna revolvrar.

Carver håller upp dörren medan Sundance och Cassidy driver ihop en handfull anställda och kunder och ställer dem mot väggen.

”Gentlemän! Upp med händerna! Snabbt, och inget oväsen!”

Medan Sundance täcker entrén, sparkar Cassidy upp dörren till bankdirektörens kontor.

Direktören sitter i förhandlingar med en hästhandlare, och de båda männen tittar överrumplade upp. Cassidy ser alldeles vild ut i ögonen och hög på adrenalin drar han upp en lång kniv.

”Mina herrar! Ni kan komma att få en mycket effektiv rakning om ni inte sköter er”, väser han.

Bankdirektören skyndar sig att räcka över tre säckar med pengar och guld medan hästhandlaren sitter som förstenad.

Snart är Cassidy ute hos de andra igen. De laglösa släpar med sig fem personer som gisslan ut på bakgården, ­innan de hoppar över staketet och försvinner i ett moln av damm.

Rånet gick perfekt och var över på mindre än tio minuter. Nu är deras enda problem att guld är tungt och när rånoffren hämtat andan och samlat sig finns det risk för att de hinner ikapp. Rånarna beslutar sig för att gräva ned guldet och hämta det senare.

De tre männen rider sedan norrut för allt vad tygen håller. Först när de har korsat gränsen till Idaho slår de läger.

En ny delstat betyder nämligen nya lagar, nya sheriffer och problem för förföljarna att koordinera sin jakt.

Det ger de laglösa lite andrum. De sätter sig för att räkna kontanterna från rånet. En del lägger de undan till en handelsman i närheten.

Ligan har tidigare tvingat honom att ge dem hattar och mat, eftersom de inte hade pengar just då, men Butch Cassidy har svurit dyrt och heligt att han ska komma tillbaka senare och göra rätt för sig.

Han väljer nu att ge den förvånade handlaren dubbelt så mycket som de är skyldiga. Sedan tar Cassidy och Sundance farväl av Will Carver och rider vidare på egen hand.

Under tiden har Pinkertons detektiver redan börjat samarbeta med banken i Winnemucca. Belöningen höjs till 10 000 dollar per laglös.

Avskedsfest i Texas

Cassidy och Sundance har börjat planera för framtiden. De vet att deras rörelser bevakas av detektiver och prisjägare över hela landet, och en ny tanke har börjat ta form i deras huvud.

De har nu mängder med guld och kontanter och skulle kunna få ett bra liv i ett nytt land. Så småningom enas de om att ta sig till Argentina. De avtalar dessutom att de ska leva på rätt sida om lagen när de har tagit sig till Sydamerika.

Ett par månader senare får Pinkertons detektiver upp ett hett spår. Några lösa rykten bekräftas. Saloonägaren Ryan, som blivit rik på de laglösas fester, har börjat handla med ”svart guld”. Bokstavligen.

Stora mängder mörkfärgat guld har bytt ägare i Ryans nya, flotta Home Ranch Saloon, och detektiverna gissar att guldet måste ha svärtats vid en dynamitexplosion. Allt pekar på The Wild Bunch.

Cassidy och Sundance är på väg ut ur landet. Men först ska de träffa sina gamla kumpaner i Fort Worth i Texas för att ta ett ordentligt farväl.

Bandets tuffa kärntrupp samlas en sista gång: Butch Cassidy, Sundance Kid, Benjamin Kilpatrick, Will Carver och Kid Curry. Den sistnämnde är den ende som har ett människoliv på sitt samvete.

De fem männen tar in på ett billigt hotell i stadens nöjeskvarter. Fort Worth är en järnvägsknut dit stora boskapsflockar forslas för att transporteras vidare med tåg.

Staden myllrar av liv och rånarna kan känna sig ganska säkra på att få vara anonyma. De festar till det med sprit, bordellbesök och minnen från svunna tider.

Ingen känner igen dem. I staden är man så van vid främmande, fulla cowboys att det bara hade verkat konstigt om de hade uppfört sig väl.

Det är nya tider och det märks även i Fort Worth. En och annan bil kör runt på gatorna. Ligamedlemmarna tittar nyfiket men skeptiskt på de stinkande, brummande och långsamma maskinerna. Själva kan de inte tänka sig ett bättre transportmedel än sina hästar.

Däremot blir de mycket förtjusta när de inser att man på flera ställen kan låta sig fotograferas. Den 21 november år 1900, efter påverkan av en ansenlig mängd alkohol, bestämmer de sig för att ställa upp på en gruppbild – för att kunna minnas tiderna tillsammans.

De tar på sig finkläderna. Just den bilden (se första sidan av artikeln) har blivit en klassiker.

Fotografen är så stolt över sitt väl utförda arbete att han hänger en kopia av bilden i fönstret – i reklamsyfte.

Ett par veckor senare går detektiv Fred Dodge förbi på trottoaren. Han passerar fotografens fönster, men stelnar plötsligt till och går tillbaka.

Han tittar noggrant igen. Kan det verkligen vara möjligt?! Butch Cassidy stirrar honom rakt i ögonen. Iförd sina söndagskläder och allt. Vilken mundering – långt ifrån de dammiga cowboypaltor som ligaledaren annars brukar rida omkring i.

Fred Dodge skyndar sig att kontakta Pinkerton, frågar ut fotografen och beställer sedan 50 kopior av bilden. Dem sätter han upp överallt – tillsammans med en efterlysning.

Detektiven vet inte att ligan långt tidigare har känt igen honom på gatan och splittrats. The Wild Bunch har ännu en gång ridit iväg åt var sitt håll. Och nu är det för alltid.

Turister i New York

Butch Cassidy och Sundance Kid är på väg till New York, men tar var sin rutt. Sundance ska nämligen svänga förbi en kvinna i Pennsylvania först.

Hon heter Ethel Place och är en av hans gamla flammor. Hon accepterar hans erbjudande om att följa med till Sydamerika.

Sundance och Ethel Place

© Scanpix/AKG-images & Polfoto

Paret kommer till New York i mitten av januari 1901 och tar in på lyxhotell som Harry och Ethel Place.

Nu ska de bara invänta Cassidy. Risken för upptäckt är liten i den pulserande storstaden. De promenerar i parker och längs vattnet, åker häst och vagn och får uppleva en för Sundance dittills okänd njutning: frisk havsluft.

När Cassidy anländer några dagar senare flyttar de till en våning på Manhattan där de har utsikt över de myllrande gatorna.

Ännu en gång har de lyckats komma undan Pinkertons detektiver som förgäves är i färd med att finkamma varenda liten håla i västern.

Detektivbyråns ägare, William Pinkerton, skrev senare ett brev till sin bror Robert och beklagade sig över hur de laglösa lekte turister i New York medan hans detektiver slösade bort dyrbar tid långt västerut.

Den 20 februari 1901 går Cassidy, Sundance och Ethel ombord på ångaren Herminius. Där ska de tre amerikanernas nya liv i landsflykt börja. De ser Frihetsgudinnan bli mindre och mindre i fjärran – nu är kursen satt mot Buenos Aires i Argentina.

Cassidy och Sundance Kid dog i ett kulregn

Cassidy, Sundance och hans flickvän Ethel Place kom till Buenos Aires den 23 mars 1901.

Strax därpå köpte de en gård med 61 km2 mark i Cholila nära Anderna. Trion prydde sitt nya hem med bilder, vapen och lasson på väggarna – och höll alltid rent och snyggt i huset.

De lärde sig prata lite spanska, klädde sig väl och uppförde sig exemplariskt. De få grannarna i området såg upp till dem.

De före detta rånarna kände sig säkra och i mars 1902 åkte Sundance och Ethel till och med hem till USA.

De steg i land i New York och besökte vänner och familj i Pennsylvania.
Redan i juli kände de dock att det var säkrast att åka tillbaka till Argentina där de levde i lugn och ro i ytterligare tre år. Sedan blev det inrutade livet för tråkigt för de forna banditerna.

Den 14 februari 1905 rånades en bank i den argentinska staden Rio Gallegos. Rånarna talade amerikanska och flydde i full galopp över den prärielika terrängen.

När detaljer om rånarnas tillvägagångssätt nådde detektivbyrån Pinkertons huvudkontor i USA, var det ingen som tvivlade: Cassidy och Sundance var i farten igen!

Inom kort hade detektiverna ringat in rånarduons uppehållsort något så när, och guvernören på platsen, Julio Lezana, utfärdade en arreste­rings­­order.

Men Cassidy och Sundance blev varnade av sina vänner i trakten. I all hast sålde de gården i Cholila, och i maj 1905 var de på flykt igen.

De red till San Carlos de Bariloche och tog en ångare över de stora bergssjöarna till Chile. Där var de i säkerhet. I december samma år var de till­baka i Argentina, där de rånade en bank i staden Villa Mercedes.

Under flykten över pampas blev de förföljda och klarade sig bara med nöd och näppe över gränsen till Chile.

Ethel sade ifrån

Under en period bodde de på mängder med olika platser men efter ett halvår hade Ethel fått nog av allt kringflackande. Hon ville hem till USA, bort från den ständiga oron.

Sundance följde med henne på ångaren till San Francisco men återvände själv till Sydamerika. Medan Sundance var borta hade Cassidy fått jobb som vakt vid en gruva i Bolivia. Hans uppgift var att vakta lönekassan.

Så snart han kom tillbaka blev Sundance hans medhjälpare. De båda revolvermännen höll strikt på principen att aldrig stjäla från sin arbets­givare och skötte jobbet exemplariskt.

Å andra sidan blev flera andra stora bolag rånade på sina kassor av två amerikansktalande män.

I ett brev daterat den 12 november 1907 antyder dock Butch Cassidy
att de båda vapenbröderna ska göra ett nytt försök att slå sig till ro som lag­lydiga medborgare.

De hade just slagit sig ned i Santa Cruz på Bolivias bördiga lågland när Cassidy skrev till några vänner i USA:

”Vi kom hit för omkring tre veckor sedan efter en härlig resa och hittade just den plats som jag har letat efter i 20 år – och Sundance är ännu mer förtjust. Han säger att han inte vill bo någon annanstans.

Gräset är grönt, marken är billig och allt växer bra. Det är dock mycket varmt och vissa får feber men det beror på maten de äter. Jag är beredd att ge det en chans.”

Eldstrid i bergen

Viljan var god, men de båda oförbätterliga banditerna kunde helt enkelt inte hålla sig på mattan.

Bara ett år senare, den 4 november 1908 plundrades en pengatransport, ledd av två vakter på ett par mulor, på det bolivianska höglandet.

De två rånarna talade med stark amerikansk brytning och bar bredbrättade hattar. De kom undan med alla pengarna. 

De lokala myndigheterna reagerade snabbt och satte in armén i jakten på rånarna. Redan den 8 november spårade en militär enhet upp Cassidy och Sundance i en liten vindpinad stuga på 3.500 meters höjd. Detta var vägs ände för de båda vännerna.

De omringades av en alltför övermäktig styrka och hade aldrig ­någon chans. Trots det bestämde de sig, sin vana trogen, för att skjuta sig fria – eller dö – under försöket.

Enligt utsagor från de bolivianska soldaterna blev Sundance Kid
dödligt sårad och Cassidy befriade honom från plågorna med ett skott
i huvudet. Sekunden efteråt sköt Cassidy sig själv.

Kanske är du intresserad av...