Frank Olson föll från 13:e våningen på Hotel Statler i New York.

Livsfarliga experiment var CIA:s mörkaste hemlighet

Ovetande personer utsattes på 1950-talet för LSD och elchocker – allt som en del av en rad hemliga CIA­experiment. Målet var att utveckla en metod för hjärntvätt av fiendens agenter. Samtidigt dog en biokemist med koppling till CIA under mystiska omständigheter.

26 april 2017 av Tim K. Christensen

Natten till den 28 november 1953 hörde nattportieren på Hotel Statler i New York ljudet av krossat glas följt av en duns. 

Utanför hotellet hittade han en döende man – Frank Olson, familjefar, specialist på biologisk krigföring och anställd av den amerikanska armén.

Olson hade aldrig varit tungsint och hans självmord kom som en chock för familjen. Det skulle hinna gå 20 år ­innan sanningen uppdagades.

År 1974 kunde tidningen New York Times bevisa att CIA hade utfört experiment på ovetande personer i försöksprojekten Artichoke och MK-ULTRA under åren 1953–63 – kanske ännu längre.

CIA fruktade att både Kina och Sovjetunionen hade lyckats utveckla metoder för att hjärntvätta amerikanska agenter. 

Oron underbyggdes av att de två länderna hade börjat tillverka stora mängder LSD, det enda ämne som var starkt nog för att hjärntvätta en människa, enligt CIA. 

Den 13 april 1953 inledde därför CIA-chefen Allen Dulles ett nytt hemligt projekt för att undersöka hur droger kunde användas för hjärntvätt.

Till en början var det meningen att projektet skulle förhindra att sådana metoder användes på amerikanska agenter. 

Men New York Times avslöjade att CIA bara en kort tid senare hade bestämt sig för att utveckla egna metoder för hjärntvätt. 

Det fanns bara ett problem: Projektet krävde försökspersoner. Lösningen blev att man utförde experiment på intet ont anande individer – bland andra Frank Olson. 

Frank Olson blev dopad

Den 18 november 1953 var Frank Olson med på ett möte med vetenskapsmän från CIA och armén. Han drack ett glas cointreau och kände sig sedan konstig. 

På kvällen kunde Olson inte somna och under helgen blev han alltmer deprimerad. Olson var så nedstämd att han på måndagen bad att få träffa en psykolog. 

En kollega, Robert Lashbrook, följde med Olson till CIA:s egen psykiater i New York och de tog  in på Hotel Statler.

Vad Olson inte visste var att Lashbrook jobbade för CIA och på mötet hade lagt LSD, en drog som framkallar kraftiga hallucinationer, i Olsons cointreau. 

Besöket hos psykiatern var en del av planen. Läkaren arbetade för CIA och i två dagar pumpade han Olson full med stora mängder LSD innan Olson föll ut genom hotellfönstret.

Efter avslöjandena i New York Times tillsatte den amerikanska senaten flera utredningar. Den amerikanska regeringen tvingades erkänna att Olson förgiftats med LSD och erbjöd hans familj 750.000 dollar i förlikning. 

President Gerald Ford träffade personligen Olsons anhöriga för att be om ursäkt, och året därpå såg Ford till att experiment på ovetande personer förbjöds.

År 1975 fick Olsons familj ta emot en personlig ursäkt från president Gerald Ford och ingick en förlikning som gav dem 750000 dollar.

© Crimemag

CIA-chef brände bevis

Utredningen av CIA fortsatte men den dåvarande CIA-chefen Richard Helms hade redan 1973 förutspått skandalen och gett order om att allt bevismaterial skulle brännas. Många dokument hade dock arkiverats fel, och hittades intakt.

Dessa dokument resulterade i en utfrågning av CIA i senaten år 1977. Där kom det fram att MK-ULTRA hade förgrenat sig i 150 underprojekt med experiment utförda på över 80 sjukhus och universitet.

Trots förhören förblev många frågor obesvarade, inte minst i fallet med Frank Olson. Hans son trodde inte på att fadern begått självmord. 

År 1994 lät han gräva upp och obducera faderns kropp. 

Obduktionen visade att Olson hade fått ett hårt slag mot huvudet innan han föll ut genom fönstret och läkaren drog slutsatsen att bevisen ”starkt antydde mord”.

Distriktsåklagaren i New York inledde en mordutredning där det framkom att Olson kände till CIA:s hemligheter och ville lämna sitt arbete. 

Åklagaren hittade dock inte tillräckligt med bevis för att väcka åtal. Vad som egentligen skedde på Olsons hotellrum den där natten 1953 kommer vi förmodligen aldrig att få veta.

Studenter pumpades med droger

Projekt: ”Artichoke”, en föregångare till MK-ULTRA.

Syfte: Att ta fram ett sanningsserum som skulle få fiendens agenter att ­avslöja sina hemligheter.

Beskrivning av experimentet: Försöken, som gick under namnet ”Chatter”, genomfördes i hemlighet på det berömda Rochester-universitetet år 1952 och leddes av ordföranden för institutionen för psykologi, Richard Wendt. 

Vad studenterna inte visste var att Wendt även arbetade för CIA. De litade på Wendt, som försäkrade att försöken var helt ofarliga. 

Wendt lyckades värva ett stort antal frivilliga bland studenterna som fick en dollar i timmen för att delta. Wendt ledde dem gruppvis upp till ­specialbyggda laboratorier på universitetets vind och testade en mängd olika droger på dem.

År 1952 reste Wendt till Europa med en grupp läkare och fortsatte med sina försök där – men på personer som misstänktes för att vara sovjetiska agenter. 

Bland annat fick försökspersonerna injektioner med omväxlande den starkt uppiggande drogen amfetamin, och sömnmedel, vilket fick dem att pladdra osammanhängande.

Metoden var dock inte särskilt effektiv och efter sex år gav CIA upp sina försök.

Agenter fick kluven personlighet

Projekt: ”Artichoke”.

Syfte: Att utveckla en teknik för att få fiendens agenter att tala, och att få fram den perfekta agenten.

Beskrivning av experimentet: Internerade ryssar, som misstänktes för att vara ryska agenter, hämtades ur fängelset, drogades med olika ämnen och hypnotiserades. 

Försökspersonerna, som forskarna hittade bl.a. under resor till Västtyskland, fick efteråt hållas fängslade i många år för att de inte skulle avslöja experimenten.

Kombinationen av hypnos och droger användes även på de egna agenterna för att orsaka en personlighetsklyvning. 

Den dolda personligheten skulle bära på hemligheter som agentens verkliga personlighet inte kände till. 

Det finns ytterst lite information om resultaten av experimenten eftersom bevismaterialen förstördes år 1973.

Patienter blev försökskaniner

Projekt: MK-ULTRA.

Syfte: Att utveckla en metod för hjärntvätt.

Beskrivning av experimentet: Patienterna låstes in i små rum och försattes i sömnkoma genom en cocktail av narkotiska preparat tre gånger per dygn i 15–65 dagar. 

Samtidigt fick de elchocker flera gånger om dagen, med 20–40 gånger högre styrka än normalt.

De fick sedan hjälmar med inbyggda hörlurar, där samma budskap upprepades 16–20 timmar om dygnet, i upp till 101 dagar. 

Försökspersonerna var patienter på det psykiatriska sjukhuset

Allan Memorial i Montreal under ledning av den högt respekterade dr Ewen Cameron, ordförande för World ­Psychiatric Association. 

Försöket var en utveckling av tidigare experiment då dr Cameron hade testat olika sätt att utplåna folks minnen och personlighet för att bygga upp dem från grunden. 

Den amerikanska underrättelsetjänsten intresserade sig för resultaten och började finansiera doktor Camerons

fortsatta experiment. Försöken lyckades aldrig. Patienterna drabbades av svåra skador, bl.a. demens och en mängd olika psykiska sjukdomar. 

CIA stämdes av 127 patienter. De ingick en förlikning och ersattes med 100000 dollar var.

Kanske är du intresserad av...