En av de få bilder som finns av Cynthia Ann Parker togs kort efter att hon återförts av Texas Rangers. Hon har klippt sitt hår kort, comanchernas sätt att visa sorg. Vid hennes bröst ligger den tvååriga Prärieblomma.

© Scanpix & Bridgeman

Bortförd nybyggardotter blev indiandrottning

År 1836 förde präriens mest fruktade indianer, comancherna, bort den nio år gamla Cynthia Ann Parker efter att ha massakrerat hennes familj. Men den största tragedin i Cynthia Anns liv inträffade ändå först 24 år senare.

6 oktober 2016 av Ida Buhl
Cynthia Ann Parkers liv hos comancherna tar sin blodiga början en varm vårmorgon den 19 maj 1836. Hon bor i Fort Parker som är en av nybyggarnas yttersta utposter i det centrala Texas.

Överfall och mord som begås av fientliga indianstammar är inte alls ovanligt i området, och nybyggarna kan berätta om fasansfulla händelser. Trots det är fortets invånare synnerligen oförsiktiga denna morgon.

Den armerade porten står vidöppen och bara sex av de 16 vuxna männen är hemma. Ingen av dem är beväpnad. På fortet befinner sig dessutom åtta kvinnor och nio barn när över hundra comancher anfaller.

Efter angreppet tar de med sig Cynthia Ann Parker, 9, hennes sju år gamle bror John, den 14 månader gamle James Pratt Plummer och ytterligare två unga kvinnor. Fem illa tilltygade lik ligger kvar framför fortet, resten av invånarna har lyckats fly ut genom bakvägen före attacken.

Några dagar senare delar indianstammarna upp fångarna mellan sig. De två unga kvinnorna går ett bedrövligt öde till mötes – de blir slavar. Barnen adopteras av comanchestammar. Cynthia Anns nya namn blir Naduah, ”den som har hittats”.  

Inte prenumerant? Köp tidningen här:

Barndom på prärien

Cynthia Ann Parker adopterades in i penatecastammen, vars hövding var Peta Nocona – samme man som hade bundit fast henne baktill på hästen.

Allt tyder på att hennes uppväxt bland comancherna var kärleksfull. Hon lärde sig att rida barbacka, garva bisonskinn och många andra färdigheter som en comanchekvinna skulle behärska.

Och hon glömde snabbt sitt modersmål. Cynthia Ann Parkers öde var inte ovanligt. Indianerna adopterade ofta vita barn som de hade fört bort, bl.a. för att livet på hästryggen framkallade många missfall.

De älskade barnen som sina egna, och barnen älskade sina nya familjer – trots det våld som de tvingats bevittna. Historiker känner till flera fall, bland annat Bianca Babb, 10, som år 1866 såg sin mor skalperas av samma comancher som sedan adopterade henne.

En annan flicka var Melinda Caudle som togs till fånga när hon var åtta år gammal, 1868, i en av de blodigaste räderna i Texas historia.

De här båda flickorna köptes senare tillbaka men försvarade sina indianska familjer resten av livet.

För de vuxna fångarna, vanligtvis kvinnor, var situationen helt annorlunda. De hölls som slavar, utsattes för gruppvåldtäkter och fick ofta men för livet. De som köptes fria kunde emellertid förvänta sig att få leva i ensamhet.

I det puritanska nybyggarsamhället visste alla vad kvinnorna hade råkat ut för. Om de var gifta hände det att männen inte längre ville veta av dem. Det ödet mötte också de båda unga kvinnor som kidnappades tillsammans med Cynthia Ann.

Men i likhet med Cynthia Anns bror John och lille James blev de i alla fall friköpta av sina familjer. Cynthia Ann var däremot inte till salu.
Fort Parker var en av nybyggarnas yttersta bosättningar i centrala Texas.

Familjeliv hos comancherna

Familjen Parker försökte flera gånger ­köpa Cynthia Ann fri genom de vita handelsmän som hade kontakt med stammarna.

Under de 24 år som hon levde bland comancherna syntes hon bara till två gånger. Båda gångerna sprang hon iväg och vägrade att tala med dem. Deras försök att köpa henne fri avvisades. Först trodde nybyggarna att indianerna bara ville ha mer pengar men en av handelsmännen förklarade:

”En av comancherna gör anspråk på den unga kvinnan som sin hustru. På grund av hennes mans inflytande, eller hennes egen önskan, är hon ovillig att lämna de människor hon lever med.”

Den comanche som vägrade att sälja Cynthia Ann var hövdingen Peta Nocona. Hon fick tre barn med honom, sönerna Quanah och Pecos (Pekannöt) och dottern Topsannah – eller Prärieblomma.

Nocona hade en hustru sedan tidigare men tog inga fler efter Cynthia Ann
– ett tecken på ovanligt stor tillgivenhet eftersom de flesta comancher med hög­re rang hade många hustrur. Och hon verkade vara lycklig. Tills den andra stora tragedin i livet drabbade henne.

Under de 24 år som Cynthia Ann levde bland comancherna eskalerade våldet mellan indianer och nybyggare. I takt med att nybyggarna trängde allt djupare in på indianernas territorium blev ursprungsbefolkningens hämndaktioner bara våldsammare. Och nybyggarnas milis hämnades i sin tur med mer våld.

De skilde dessutom sällan på krigiska och fredliga indianstammar och skonade inte heller kvinnor eller barn.

År 1860 flyttade många nybyggare från de yttersta utposterna. De var rädda för de alltmer skrämmande attackerna, t.ex. mordet på Martha Sherman. Hon var i nionde månaden när hon våldtogs, skalperades levande och lämnades med fyra pilar i magen.

Hon levde tillräckligt länge för att kunna berätta om dådet och föda fram sitt döda barn.

Efter ännu en comanche-attack i december 1860 samlade Charles Goodnight, 24, ihop åtta män och gav sig av efter comancherna.

Några av dem, bland andra den 48-årige Isaac Lynn, hade förlorat så mycket att han bara hade en sak i huvudet: hämnd.

När Goodnight hämtade Lynn innan de gav sig av satt Lynn framför eldstaden, djupt försjunken i att torka en indianskalp. Han hade saltat skalpen och trätt upp den på ett spett som han, för att bevara den, omsorgsfullt vred över lågorna.

Lynn hade samlat på skalpar ända sedan hans son och svärdotter dödades av comancher. ”Han hade det olyckligaste uttryck i ansiktet som jag någonsin sett”, berättade Goodnight senare. 
Historien om Cynthia Ann Parker spreds över hela världen och har inspirerat både till en västernfilm med John Wayne, ”The searchers”, och en opera.
© Pocket Cinephile

Massakern vid Pease River

Goodnights män hittade de comancheindianer som låg bakom det senaste överfallet. De hade stulit 150 av nybyggarnas hästar och kunde bara förflytta sig ytterst långsamt.

Men indianerna var i numerärt överläge och Goodnight lät bli att attackera. I stället bestämde han sig för att samla ihop fler män, men när de kom tillbaka till lägret vid Pease River hade större delen av stammen dragit vidare. Kvar fanns bara en eftertrupp med kvinnor, barn och gamla, samt några få krigare.

Ingen lade märke till männen som omringade lägret. Det som utspelade sig nu var ingen strid – det var en massaker. Kvinnorna kunde inte komma undan på hästarna, som var tungt lastade med packning. De stupade över varandras kroppar i kulregnet. Många av barnen dödades också.

Efter massakern satte männen av efter de båda indianer som hade försökt fly på hästryggen. De kände igen den ene som stammens hövding, Peta Nocona. Han sårades och föll av hästen.

När han inte ville överlämna sig dödades han. Den andra ryttaren visade sig vara en kvinna som började ropa ”amerikaner”. Ryttarna tog henne och den två år gamla dottern till fånga. Männen ryckte till när de fick se kvinnans blå ögon. Hon identifierades som Cynthia Ann Parker.

Efter denna händelse bodde Cynthia Ann hos släktingar. De fick låsa in henne om nätterna så att hon inte skulle rymma tillbaka till sin stam. En granne berättade att hon ofta grät över sina pojkar som hon antog hade dött efter att hon blivit tillfångatagen.
Dottern var Cynthia Anns allt.

När flickan sex år gammal dog i lunginflammation slutade modern att äta. Hon dog år 1870 av undernäring och lunginflammation, 43 år gammal. Cynthia Ann fick aldrig veta något om sina söners öde.

Läs mer

S.C. Gwynne: Empire of the Summer Moon, Scribner, 2010. Margaret Schmidt Hacker: Cynthia Ann Parker: The Life and the Legend, Texas Western Press, 1990.

Kanske är du intresserad av...