Recepten skrevs i kod

Trots att Paracelsus och hans efterföljare började experimentera med kemins inverkan på människor, lämnade de efter sig ytterst lite konkret dokumentation över sitt slitsamma arbete.

Alkemins författare hade i stället en stark tradition av att maskera sina beskrivningar och recept under en dim­ridå av symboler och metaforer. Många av skrifterna är så otydliga och tvetydiga att de framstår som mysterier.

Ett av de mest berömda exemplen är Mutus Liber, (den stumma boken, reds anm.) från 1677 som via 15 illustrationer sägs ge receptet på de vises sten, som kan omvandla andra metaller till guld. På teckningarna, utförda av den franske apotekaren Isaac Baulot, uppträder både bevingade änglar, brinnande människor och mystiska djur, medan alke­mister destillerar dagg eller utvinner sol- och månessens.

Helt kryptiskt blir receptet på de sista teckningarna, där de vises sten slutligen skapas, men där konstnären har gjort bildsviten så obegriplig att ingen ännu har lyckats lösa gåtan.

För alkemisterna var det invecklade språket tänkt att hålla amatöralkemister utanför, så att endast de mest uthålliga och sanna mästarna fick inblick i den stora visdomen.

De betonade att alkemi inte bara handlade om eld i en ässja eller nedsmälta metaller. Den var även en andlig strävan, där guld i slutänden antingen kunde komma ut ur elden eller också komma från en ängel som följde alkemistens arbete.

Kunskap gjorde upp med religionen

Den religiösa dimensionen försvann dock, när den moderna vetenskapens principer tog form under 1600-talet. Det skedde bland annat tack vare filo­sofen Francis Bacon, matematikern och astronomen Sir Isaac Newton och den irländske kemisten och fysikern Robert Boyle.

I synnerhet Boyle, som anses vara den förste moderne kemisten, spelade en väsentlig roll i övergången från alkemins diffusa mystik till sakliga, kontrollerade experiment, eftersom han ivrigt sysslade med båda delarna.

I mitten av 1600-talet utvecklade han en luftpump, och i skenet av levande ljus satt den unge Boyle och iakttog hur lågan förändrades, när han ändrade trycket i sin pump. Arbetet sammanfattades år 1662 i den så kallade Boyles lag, att produkten av trycket, p, och volymen, V, hos en gasmassa med konstant temperatur och oföränderligt innehåll är konstant.

Boyles mycket exakta experiment och hans metodiska arbete fick stor uppmärksamhet, och när han år 1661 gav ut boken "Den skeptiska kemin", fick hans skriverier gehör i vetenskapliga kretsar över hela Europa. I boken förkastade kemisten existensen av de antika grekernas fyra element – jord, eld, luft och vatten – och definierade i stället de faktiska grundämnena som primitiva och enkla kroppar som kan reagera med varandra och bilda kemiska föreningar.
Tanken var revolutionerande ny och utgjorde basen för hela den moderna ­vetenskapen under flera hundra år.

• Föregående Sida 3 av 4 Nästa