När sporten var ung

Holland – 1300-talet: Golfbanan anlades av får

Skottlands golfspelare hade inga fasta regler för hur en bana skulle se ut. De tog bara boll och klubba med sig ut i det landskap som formats av alla betande får.

På 1300-talet var en av vinterns stora begivenheter för holländarna att roa sig med att slå bollar med långa klubbor längs de till­frusna kanalerna. På den tiden idkade Holland handel med Skottland, och på så sätt fick även skottarna höra talas om sporten.
gbbbbbbbbbb
De tog den till sig med stor entusiasm, men de skotska tungorna hade svårt att få till det holländska ordet för klubba, "kolf" eller "kolve", som var sportens namn. I stället sade de ”goff” eller ”gouff”, och någon gång på 1500-talet började man säga "golf". Skottarna älskade spelet. De ville hellre spela golf än öva sig i bågskytte – en viktig del i landets försvar. Under en period blev det till och med förbjudet att spela golf – för nationens säkerhets skull.

Spelet hade inga tydligt definierade traditioner eller regler när det kom till Skottland. I stället präglades sporten av naturen omkring den lilla byn Saint Andrews norr om Edinburgh, där ivriga skottar spelade golf bland sanddyner, kullar och betande får. Det mest välsmakande gräset betades ned ända till marken. På andra ställen bökade djuren ned sig i sanden för att söka lä, och på så vis tog banor med välklippta greener och djupa sandbunkrar form.

Golfbanan utvecklades så småningom till en serie hål, som man skulle träffa med så få slag som möjligt, och antalet hål varierade från bana till bana. Saint Andrews hade elva, som man först spelade i riktning från klubbhuset och sedan tillbaka in mot klubbhuset igen. År 1764 beslutade klubben att göra om banan till 18 hål, det antal som sedan blivit standard. Denna bana och alla följande regler man beslutade om i Saint Andrews kom att bilda grunden för de moderna reglerna inom golfsporten.