Läkaren George Nichopoulos försörjde sig på att droga stora stjärnor. Det var en god affär. Elvis Presley betalade honom till slut en miljon dollar – om året.

© Polfoto/Corbis

Pillerläkare drev Elvis i döden

Den blyge superstjärnan övervann aldrig sin barn­doms rädsla för att upp­träda. Elvis Presley, som skulle ha fyllt 75 år den 8 januari, klarade inte av stressen utan en livsfarlig cocktail av speed och lugnande medel i blodet.

26 januari 2016 av Ebbe Fischer & Boris Koll

Drogerna hotar Elvis liv

Den 5 oktober 1973 sökte Elvis Presley hjälp. En kort tid dessförinnan hade han och Priscilla Presley skilt sig efter sex års äktenskap och The King of Rock’n’roll hade sjunkit ännu djupare i det träsk av droger där han suttit fast i flera år.

Officiellt var han inlagd för lunginflammation. Det var vad världspressen fick veta – och trodde på – när de belägrade sjukhuset i Memphis.

”Jag ville inte ljuga, men jag tyckte att vår främsta plikt var gentemot patienten och jag berättade därför för pressen vad jag hade fått höra, trots att jag visste att det inte var sant”, förklarade sjukhusets vicedirektör och talesman Maurice Elliott­ många år senare.

Sanningen var att droger på recept, utskrivna av Elvis Presleys privata läkare George C. Nichopoulos, nära nog hade tagit livet av sångaren.

Elvis låter svart och utstrålar farligt sex

Kometkarriären hade inletts några år tidigare när producenten Sam Phillips från skivbolaget Sun Records i Memphis, Tennessee, äntligen hittade vad han letat efter: En karismatisk vit kille som lät som en färgad.

Afroamerikanernas sound var eftertraktat men med den hårda rassegregationen i de amerikanska sydstaterna måste han som producent hitta en vit stjärna om han skulle kunna håva in storkovan.

En dag när den 19-årige Elvis spelar in sin andra skiva i en närbelägen studio – den första skivan var en födelsedagspresent till mamma Gladys – börjar han larva sig och bjuda på sin egen version av Arthur Crudups låt That’s All Right.

Ägaren Sam Phillips blir helt begeistrad. Det här var mer än ”all right” – det var fantastiskt. Det var vad världen gick och väntade på utan att veta om det!

Sam Phillips fick rätt. Elvis och hans band gav några konserter och gjorde succé. Och redan året därpå fick Elvis musikhistoriens dittills fetaste skivkontrakt när RCA Victor Records lade upp den svindlande summan av 40 000 dollar på bordet.

Allt gick perfekt. Den av naturen blyge Elvis övervann sin scenskräck och 1956 fick han sitt stora genombrott efter flera framträdanden i tv.

Elvis gjorde sig otroligt bra i rutan, men hans vilda och provocerande höftrullningar var mer än vad etablissemanget i det puritanska USA kunde acceptera.

Själv sade Elvis: ”De tror jag är en sexgalning, men de är bara gamla och frustrerade. Jag är naturlig.” Uttalandet gick inte hem hos tv-stationens chefer som nu gav stränga order: helkroppsbilder var hädanefter bannlysta.

Endast bilder av stjärnans överkropp fick kablas ut till tittarna. Elvis brydde sig inte. Han dansade vidare och publiken, i synnerhet den kvinnliga, älskade hans utstrålning och energi.

Elvis fasar för den stora scenen

Elvis stod på toppen av sin karriär när han blev inkallad. År 1958 skickades han till Tyskland där han tillbringade ett och ett halvt år som utstationerad soldat.

Det var här han kom i kontakt med drogerna. Allra först under en övning där en sergeant bjöd på amfetamin för att de unga männen skulle orka hålla i gång i flera dygn utan sömn. Amfetamin, s.k. speed, var vanligt bland soldaterna och Elvis var inget undantag.

I Tyskland blev han tillsammans med Priscilla – hennes far var stationerad i Wiesbaden. När Elvis hade fullgjort sin värnplikt 1960 återvände de hem till USA.

Nu var han fri att återuppta karriären men lusten saknades. Elvis hade trivts bra med sitt vanliga och relativt anonyma liv som soldat och kände ingen längtan tillbaka till de stora scenerna.

I stället gick han in i studion och spelade in några av sina största hits, bland andra Are You Lonesome Tonight? och It’s Now or Never.

Efter fantastiska recensioner och en placering på topplistorna skrek fansen efter en stor konsertturné, men Elvis klarade helt enkelt inte av det. Filmbolaget Paramount erbjöd stjärnan en nödutgång i form av ett sjuårigt kontrakt på en mängd filmer som bland annat skulle innehålla hans musikaliska bästsäljare.

Elvis accepterade, och kom på så vis undan i sammanlagt åtta år utan att behöva ge en enda konsert.

Filmerna med Elvis blev rent kommersiellt stora framgångar men pressen var inte imponerad. Journalisterna ville ha den gamle Elvis tillbaka. – Kom igen! Använd din verkliga begåvning i stället! löd budskapet.

Sun Records så kallade ”Million Dollar Quartet” fick alla grava missbruksproblem. Flera av de unga männen fick medicin utskriven av läkaren George Nichopoulos, kallad dr Nick.

© Polfoto

Pillren hjälper Elvis att göra comeback 

Till slut blev Elvis själv missnöjd med sin karriär och nappade när läkaren ­George Nichopoulos år 1967 erbjöd sig att hjälpa honom tillbaka till scenen.

Nichopoulos var välkänd i musikbranschen där han kallades för The Drug­dealer (knarkhandlaren, reds anm.) eller bara­ dr Nick. Läkaren hade specialiserat­ sig på att ”hjälpa” kända stjärnor – och tog bra betalt.

Han visste exakt vilken blandning av droger som krävdes för att få upp en sångare på scenen, sprittande av självförtroende och energi.

Elvis gjorde comeback i ett program på tv-stationen NBC. Flera miljoner fans tittade trollbundna på och sändningen blev det mest sedda tv-programmet det året.

Uppmuntrad av framgången gav Elvis några mindre konserter. Äntligen var pressen nöjd. En recensent skrev: ”Det är något magiskt med att se en man som har förlorat sig själv och nu hittat hem. Han sjunger med en kraft som ingen längre förväntar sig av en rock’n’roll-sångare.”

Elvis var tillbaka på scenen och världen älskade honom för det. The King var också glad och riktade sin tacksamhet mot dr Nick som han snart kom att betrakta som en nära vän.

Nichopoulos tackade genom att aldrig neka Elvis någonting. Han fick alla piller han bad om.

Elvis tar skilsmässan hårt

Elvis och Priscilla gifte sig 1967, ett år senare fick de en dotter. Men äktenskapet höll inte. Det var Priscilla som fick nog av sin mans snedsprång, humörsvängningar, pillermissbruk och ett evigt spring av främlingar i huset. Hon lämnade honom för en annan: Mike Stone.

Elvis Presleys vän Ed Parker skrev senare i en bok: ”Förlusten av hustrun var den största smällen mot Elvis ego. Om Priscilla hade dött hade han kunnat ta det men att förlora henne till en annan var ett dödande slag.”

Enligt boken började Elvis gråta när han berättade för Ed Parker om den före­stående skilsmässan.

Sommaren 1972, samma år som brytningen med Priscilla, skulle Elvis ut på turné igen och proppade sig full med bantningspiller för att få bukt med sin tilltagande övervikt.

Det var också en fullkomligt charmerade sångare som höll presskonferens i New York inför turnén. En av journalisterna konfronterade honom:

”Elvis, är du nöjd med din image?”
”Well sir, det är mycket svårt att leva upp till en image.”
”Elvis, vi har hört att du innerst inne är en mycket ödmjuk och blygsam själ?”
”Vad menar du med ödmjuk och blygsam?”, svarade Elvis med ett stort flin, samtidigt som han reste sig upp och visade ett bältesspänne av guld, värt 10 000 dollar.

I samma ögonblick hoppade Elvis manager Tom Parker upp och avslutade presskonferensen med orden: ”That’s all folks!”

Superstjärna på väg ned

Elvis missbruk hade tilltagit kraftigt och det blev allt svårare för honom att dölja att han var drogad på scenen.

Under en av sina konserter vinglade han desorienterat omkring och fick dåligt gensvar från en besviken publik. I kulisserna bakom scenen fick han ett raseriutbrott.

”Om de inte kan uppföra sig tänker jag inte sjunga mer för dem!” gastade ­Elvis och först efter starka påtryckningar från sin manager Tom Parker gick han in igen.

Superstjärnan hade blivit pillermissbrukare och med sin osunda livsstil gick han upp i vikt.

Till och med hans egna bandmedlemmar fick svårt att känna igen honom. Pianisten Tony Brown har beskrivit situationen: ”Jag såg honom i hans omklädningsrum. Han bara hängde på stolen, oförmögen att röra sig. Jag tänkte ofta: Bossen, varför ställer du inte bara in den här turnén och tar ledigt i ett år? En enda gång sade jag något till honom på tu man hand. Han klappade mig på axeln och sade: Det går nog bra. Oroa dig inte.”

Elvis åkte in och ut på sjukhus

Sjukhusvistelsen 1973 varade i 18 dagar innan Elvis skrevs ut. Samma kväll tog han piller för att slappna av.

Sångarens kropp hade redan tagit allvarlig skada av drogerna. Han skojade själv om sina leverprover, men resultatet var inte mycket att skratta åt. Levern var delvis förstörd, men Elvis fortsatte oförtrutet med både droger och konserter.

Nu kunde man inte längre upprätthålla­ fasaden. Tabloidpressen tog på sig hårdhandskarna och den lönnfete 42-årige ikonen hängdes ut på förstasidorna.

I april 1977 gav sig Elvis ut på en ny turné, nästan direkt efter ytterligare en sjukhusvistelse. Han gav 13 konserter på 13 dagar och var knappast en man som tog hand om sig själv. Elvis hann göra över tusen konserter under de sista åtta åren av sitt liv.

Den 17 augusti 1977 skulle Elvis ut på ännu en turné men dagen innan hittades han livlös på badrumsgolvet hemma­ i Graceland. Hans kropp hade fått bära alltför tunga bördor i många år. Nu hade den gett upp.

Efter Elvis död åtalades Nichopoulos för dråp – men frikändes. Läkarnas yrkesnämnd fråntog honom legitimationen, dock bara för tre månader.

Sedan fortsatte han att medicinera stora stjärnor. Först år 1995 fråntogs han permanent rätten att praktisera som läkare.

Elvis var ett vrak under sina sista år – ständigt drogad, överviktig och med leverskador.

© Getty images

Kanske är du intresserad av...