Arton år gammal kröntes Viktoria till drottning. Hon satt på tronen i 63 år.

Guide: Det viktorianska London

1800-talets London var världens cent­rum. Därifrån styrde den brittiska drottningen Viktoria sitt enorma imperium. Nästan alla kända turistattraktioner i staden är från den tiden. Skriv ut vår Londonguide eller ta en interaktiv tur i Google Earth.


Med sina omkring 6 miljoner invånare hade London i slutet av 1800-talet vuxit till en enorm storstad. Imperiets regent, drottning Viktoria, spenderade miljontals pund på byggnadsprojekt för att
demonstrera Englands makt och storhet. Bland britterna var den allmänna inställningen att deras metropol var minst lika fantastisk som forna tiders Rom. Ett populärt talesätt var:
”När man är trött på London är man trött på livet”.

Men britterna var medvetna om att en annan verklighet lurade bakom den vackra fasaden. ”Inte någon annanstans finner man överflöd och armod, lyx och lidande närmare inpå varandra än i London”, skrev en av invånarna om staden på 1800-talet.

Rik och fattig

Londons befolkning hade mer en sexdubblats sedan början av 1800-talet. De fattiga fick trängas under usla förhållanden, och sjukdom och kriminalitet härjade i de överbefolkade slumkvarteren, där Jack the Ripper och andra ljusskygga individer spred skräck om nätterna.

Stadens rikaste vande sig också vid det nya. Lyxkvarter med stora, vitmålade bostäder byggdes i stadens västra delar, långt från slummens smuts och stoj. Där kunde överklassen spatsera i Kensington Gardens på dagarna och kanske gå på konsert i Royal Albert Hall på kvällen.

Viktorias död 1901 blev början till slutet för det brittiska imperiets storhetstid. Sakta men säkert förlorade britterna sina kolonier. De överdådiga byggnaderna från den viktorianska eran står emellertid kvar som tysta vittnesbörd om åren då miljonstaden var världens centrum.

Landmärket band ihop staden

Över 400 man arbetade i åtta år med att bygga Tower Bridge, som stod färdig år 1894.

1. Tower Bridge

Tower Bridge Road, London SE1 2UP
www.towerbridge.org.uk

I slutet av 1800-talet var broarna över Themsen en irriterande flaskhals för Londons snabbt växande befolkning. Något måste göras, och stadens styrande tillsatte en kommitté som skulle välja utformning av en spektakulär, ny bro.

Efter åtta års heta diskussioner valde stadsarkitekten sitt eget förslag: En kombinerad häng- och klaffbro, där en gångbro mellan två mäktiga torn gav fotgängarna en säker passage – även under broöppning.

Original­maskinerna från brons motorrum kan ses på Tower Bridge-museet.

Den nya bron invigdes år 1894 och hade formgivits efter en skotsk medeltidsborg, men bakom fasaden var den ett tekniskt underverk. Varje broklaff väger 1200 ton, och kan med ett sinnrikt system av två kraftiga ångmaskiner och sex jättelika kolvar öppnas på en minut.

Alla i staden var inte lika förtjusta i den märkvärdiga bron, men fartygs­trafiken under den var intensiv. Under de första åren öppnades Tower Bridge över 6000 gånger om året. I dag är det broöppning cirka 1000 gånger per år.

Nästa stopp: Whitechapel, 1500 meter.

Jack the Rippers hemmaplan

Under den viktorianska tiden var stadsdelen Whitechapel hemvist för fattiga, sjuka och kriminella.

2. Whitechapel

Brushfield Street, London E1 6EW

Den 16 juli 1901 publicerade tidningen Daily Mail en artikel om Dorset Street i stadsdelen Whitechapel. Gatan kallades ”den värsta i London”, en hemvist för ”allt ont”, och invånarna framställdes som tjuvar, rånare och mördare.

År 1888 spred Jack Uppskäraren skräck i Whitechapel, när han mördade minst fem prostituerade.

Artikeln väckte stor uppmärksamhet men sammanfattade inte desto mindre Londonbornas åsikter om stadsdelen Whitechapel. Under den viktorianska tiden hade det en gång så idylliska området utvecklats till en egen värld präglad av fattigdom, överbefolkning, smuts och kriminalitet.

Stadsdelens svärtade rykte nådde sitt lågvattenmärke i slutet av 1880­-talet, då seriemördaren Jack the Ripper härjade i området. På Whitechapels mörka gator och bakgårdar hittade han sina offer bland prostituerade. Med kirurgisk precision lemlästade och styckade han minst fem kvinnor, innan han försvann i natten. Jack Uppskärarens verkliga identitet har aldrig avslöjats.

Inte mycket finns kvar av den gamla Dorset Street. Delar av gatan har blivit bland annat parkeringshus.

Whitechapel har restaurerats flera gånger sedan drottning Viktorias tid, och många av de gamla gatorna är nu försvunna. Stadsdelen håller i dag på att utvecklas till ett hippt, multinationellt område med bland annat många konstnärer.

Nästa stopp: Simpson's Tavern, 1200 meter.

Ät som i gamla tider

Simpson’s Tavern ligger mellan moderna byggnader mitt i Londons finansdistrikt.

3. Simpson's Tavern

Ball Court, 38½ Cornhill, London EC3V 9DR
www.simpsonstavern.co.uk

I en smal gränd i hjärtat av London finner man Simpson’s Tavern. Serveringen öppnade år 1757, men dagens entré och inredning är från mitten av 1800-talet, då krogen var en av stadens otaliga ”chophouses”, billiga matställen. På Simpson’s Tavern kan man än i dag äta en måltid som under den viktorian­ska eran, då gästerna satt på långa träbänkar i små bås.

På den tiden var engelsmännen förtjusta i det rustika lantliga köket, och på menyn kan man välja mellan bland annat ”Cottage Pie” och ”Roast Beef with Yorkshire Pudding”.

Nästa stopp: Trafalgar Square, 3200 meter.

Torg hyllar ärofylld seger

Trafalgar Square utnyttjas i dag bl a för demonstrationer och firandet av Englands idrotts­triumfer.

4. Trafalgar Square

Trafalgar Square, London WC2N 5DN

Mitt på Trafalgar Square tronar amiral Nelson som en symbol för det mäk­tiga viktorianska Storbritannien. På en 51 meter hög kolonn skådar han ut över platsen i sin kända pose. Namnet kommer av hans ärofyllda seger över fransmännen utanför Kap Trafalgar år 1805. Under hans fasta blick skyndar turister och lokalbefolkning förbi eller sätter sig ned för en liten paus.

Torget skulle egentligen ha döpts efter kung William IV (1765–1837), men när det stod klart år 1845 fick han ge vika för Englands störste sjöhjälte. William IV fick i stället det nordvästra hörnet av torget, men eftersom han inte lämnade efter sig tillräckligt med pengar för att finansiera en staty stod området tomt i många år.

I slutet av 1800-talet var torget öppet för trafik.

Först år 2001 bestämdes det att Willam IV:s hörn skulle prydas med olika moderna konstverk. Området är också platsen för The National Gallery, som erbjuder gratis entré till museets omfattande konstsamling.

Nästa stopp: Westminster Palace, 750 meter.

Skattereform lade parlamentet i ruiner

Klockan i Houses of Parliament, Big Ben i folkmun, slog sitt första slag den 31 maj 1859.

5. Westminster Palace

Bridge St, City of Westminster, SW1A 2PW
www.parliament.uk

Den imponerande parlamentsbyggnaden vid Themsens strand är resultatet av en skattereform från 1834. Efter reformen skulle delar av arkiven förstöras i en ugn – som överhettades och antände den gamla parlamentsbyggnaden.

En arkitekttävling ledde till en konflikt mellan anhängare av romansk stil och de som föredrog gotisk. Den gotiska falangen vann, och uppförandet av det nya Palace of Westminster kunde påbörjas.
Byggnaden hyser överhuset, underhuset, omkring tusen kontor, hundra trappor och 4,8 kilometer gångar.

Allmänheten har bara begränsad tillgång till Westminster. På vardagar under augusti och september har utländska besökare möjlighet att komma in i parlamentsbyggnaden.

Nästa stopp: Belgrave Square, 2100 meter.

Världens dyraste adress låg i London

6. Belgrave Square

Belgrave Square, London SW1X

Husen i Belgravia byggdes i början av 1800-talet. De vackra byggnaderna skulle hysa Londons överklass, som ville komma längre bort från miljon­stadens enorma underklass. Det lyxiga området var, då som nu, ett av världens dyraste bostads­områden.

Områdets gamla byggnader har renoverats. I dag finns här moderna bostäder och butiker.

Nästa stopp: Royal Albert Hall, 2000 meter.

Konsertlokal hyllade den döde prinsen

Med sin säregna arkitektur har Royal Albert Hall blivit en legendarisk byggnad.

7. Royal Albert Hall

Kensington Gore, London SW7 2AP
www.royalalberthall.com

I västra Londons vackra museikvarter ligger Royal Albert Hall. Den imponerande konsertsalen stod färdig år 1871 och döptes efter drottning Viktorias make prins Albert, som gått bort tio år tidigare. Fram till sin död år 1901 sörjde Viktoria sin Albert och gav ett otal monument och byggnader namn efter honom.

Royal Albert Hall ger 350 föreställ­ningar om året, bland annat BBC:s traditionella promenadkonserter,”the Proms”. Här finns plats för över 7000 sittande gäster. Byggnadens karaktäris­tiska sandstens- och tegelfasad pryds av en fris som visar ”konstens och vetenskapens triumf”.

Viktoria älskade sin Albert högt och blev förkrossad när han dog. Hon klädde sig i svart resten av livet.

Sedan salen öppnades har 50000 evenemang hållits här. Enligt ett vanligt talesätt är en artist värdig folkets respekt först när han uppträtt på Royal Albert Hall.

Nästa stopp: Kensington Gardens, 100 meter.

Viktorias trädgård offentlig park

Rikemansbarnen kunde leka vid sjön på säkert avstånd från pöbeln i Hyde Park.

8. Kensington Gardens

London W2 2UH

Kensington Gardens är en av Londons ­gröna lungor. Den 1,1 kvadratkilometer stora parken ligger i omedelbar anslutning till Hyde Park, och många – i synnerhet turister – har därför svårt att skilja på de
båda grönområdena.

Kensington Gardens anlades åren 1728–38 som privat trädgård för kung Georg II och drottning Karolina av Ansbach, som bodde i Kensington ­Palace. Till långt in på 1800-talet var parken inhägnad och inte tillgänglig för några andra än de kungliga och deras gäster. Så småningom öppnades den för vanliga medborgare, dock endast ”de respektabelt klädda”.

Trädgårdens fem meter höga staty av prins Albert är belagd med bladguld.

I parken står Albert Memorial som drottning Viktoria lät uppföra till minne av sin älskade make Albert. Vackert eller inte – minnesmärket är värt ett besök.

Nästa stopp: Paddington Station, 1850 meter.

Ett vidunder i metall

Den nuvarande stationen stod klar år 1854, men redan år 1838 låg slutstationen för tåg från bland annat Wales här.

Paddington Station

Praed Street, Paddington, W2 1HQ

”Jag vill bygga en station efter mitt eget sinne.” Så skrev den viktorianska tidens störste ingenjör, Isambard Kingdom Brunel, i ett brev till en av sina vänner och tillade nonchalant att han inte ­hade tid med små petiga detaljer. Han ville hellre konstruera ”ett vidunder i metall”.

Paddington har nyligen renoverats och är numera en modern tåg- och tunnelbanestation.

Vid invigningen av Paddington Station år 1854 introducerade Brunel de taktäckta perronger som stationen är berömd för än i dag. Varje år passerar över 30 miljoner resenärer under det imponerande 210 meter långa glastaket, som vilar på tre 31 meter långa metallvingar.

Ingenjören Isambard Kingdom Brunel byggde allt från broar och bangårdar till världens största oceanångare.

Paddington är även slutstation för världens första tunnelbana, Metropolitan Railway. Den stod klar år 1863 och var en stor arkitektonisk bedrift med sina spår i tre våningar. Redan från första dagen hade tunnelbanan över 25000 passagerare varje dag.

Extraturer!

Crossness Pumping Station

Crossness Pumping Station

www.crossness.org.uk

Under åren 1859–65 uppgradera­des Londons kloaksystem och fick flera pumpstationer. De har nu tagits ur bruk, men i Crossness kan nyfikna få se en av de jättelika motorer som pumpade undan stadens avloppsvatten.

Besök ett viktorianskt hem

www.geffrye-museum.org.uk

På Geffrye Museum i norra London kan besökare gå in i ett typiskt viktorianskt hem.

I viktorianska hem fanns ofta samlingar av allt från konst och snäckor till porslin och askkoppar.

Viktorianerna var modeslavar och samlare, och 1800-talets hem påminde på många sätt om små, överfulla museer. Allt som var nytt och spännande köptes och visades upp i de mörka salongerna, där små knähundar av raser som varierade med modet höll de rika viktorianska kvinnorna sällskap.

Kanske är du intresserad av...