Förädling har gett cirka 5000 olika potatissorter.

© Amédée Masclef

Så blev potatisen européernas viktigaste föda

De vidskepliga européerna vågade inte sätta tänderna i en potatis, men krig och hungersnöd fick dem på andra tankar. På 1800-talet hade den oansenliga knölen blivit en avgörande näringskälla.

31 maj 2017 av Tim Panduro og Torsten Weper

Vem hittade de första knölarna?

För mer än 7000 år sedan upptäckte bönder i Chilcadalen i Peru en liten, härdig rotfrukt, som kunde leva under de karga förhållanden som råder i de kalla och vindpinade Anderna. 

Det visar ­arkeologiska fynd av potatisrester i en grotta.

Plantan, som tillhör familjen potatisväxter, var på den tiden giftig, men arkeologer anser att de första potatisätarna av en slump måste ha hittat knölar som förlorat sin giftighet på grund av frost.

Eller så hade indianerna sett hur vilda lamadjur alltid äter en tugga lera, innan de kastar sig över vilda potatisar. 

Undersökningar har visat att den lokala leran innehåller ämnen som neutraliserar giftet. 

Genom förädling lyckades man bli av med de flesta gifterna från potatisen – och den oansenliga knölen blev under de följande årtusendena ett fast inslag i sydamerikanska indianers kost.

Underjordiskt skafferi

Potatisen (Solanum tuberosum) odlas med sättpotatis, som sätter stjälkar och bildar nya knölar under jorden.

Hur nådde potatisen Europa?

Under erövringen av Sydamerika på 1500-talet stötte spanjorerna på potatisen och konstaterade snart att den var synnerligen närande. 

Till en början använde spanjorerna den som basföda åt bland annat de indianer som tvingades till slavarbete i de silver­gruvor som erövrats från inkafolket.

Omkring år 1570 landade den första lasten med potatis i Spanien. 

Några år senare stötte den engelske upptäcktsresanden Francis Drake på potatisen i Sydamerika och tog med den hem. Europas första möte med knölen var dock ingen succé.

Spanjorerna var på jakt efter guld – en av de största skatterna visade sig vara potatisen.

© M Evans/Scanpix

Vad tyckte européerna om det nya livsmedlet?

Bland spanska sjömän var entusiasmen stor, eftersom de märkte att potatisätarna i en besättning led mindre av skörbjugg än kollegor som föredrog saltat kött och skorpor.

På land bemötte Europas befolkningar dock potatisen med skepsis. Den växte på ett hemskt ställe – under jorden, nere hos ­djävulen – och dessutom nämns den inte i ­Bibeln, som prästerna påpekade. 

Dessutom hade dåtidens potatis långa, fingerliknande utväxter, som fick dem att likna händerna på spetälska, vilket skrämde bönderna.

Vetenskapen var snabb att bekräfta vidskepelsen. En schweizisk botaniker gav 1596 ut den första vetenskapliga beskrivningen av potatisen. 

Hans slutsats var att den gav spetälska och otyglad sexualdrift.

Försöket att införa potatisen vid det ­engelska hovet misslyckades totalt, eftersom drottning Elisabet I:s kockar inte visste hur den skulle tillagas. 

De kastade knölarna och tillagade de giftiga bladen. Enligt källorna insjuknade hela hovet, och i flera år rådde det potatisförbud i slottsköket.

Potatisen påminde européerna om spetälskas händer.

© Alamy/Imageselect

Vem övertygade fransmännen?

Under sjuårskriget mellan Frankrike och Preussen (1756–1763) hamnade farmaceuten Antoine Augustin ­Parmentier i preussisk fångenskap. 

Där fick han rejält med potatis – och blev så förtjust i den närande rotfrukten att han efter att han släppts fri gjorde det till sin livsuppgift att få fransmän att äta de nyttiga och billiga potatisarna.

Det var inte lätt. Parmentier gav ut en bok med lovprisningar av potatisen och goda råd om tillagningen. Han ­arrangerade middagar för Paris överklass, och på kungens födelsedag den 23 augusti gav han den flärdfulle

Ludvig XVI en bukett potatisblommor. Kungen blev glad, men folket var inte intresserat. Till och med den halva ­miljonen undernärda invånare i Paris vägrade att befatta sig med potatisarna.

I detta förtvivlade läge valde Parmentier att använda list. Med kungens välsignelse köpte han 1787 några hektar ofruktbar jord utanför Paris.

Vakter skyddar potatisåker

Efter att potatisarna lagts i jorden satte han ut vaktposter runt sin åker. Vakterna hade order att hålla nyfikna på avstånd. 

De hade samtidigt fått tillsägelse att ta emot mutor och vända ryggen till om någon stal från åkern. 

Den hårda bevakningen övertygade förbipasserande om att grödan på åkern måste vara oerhört värdefull – och de gjorde allt för att komma över den. Snart hade potatisarna spridits över hela landet, och en imponerad kung Ludvig sade:

"Frankrike kommer en dag att tacka er för att ha gett bröd åt de fattiga”.

Det gjorde landets invånare. Medan revolutionen svepte genom landet (1789–99) och kostade bland annat kungen huvudet, hyllades Parmentier för att ha levererat ”revolutionens mat”.

Parmentiers bryska vakter gjorde ­fransmännen nyfikna.

© Bridgeman

Vad var ”potatiskriget”?

Preussens kung Fredrik II beslutade sig år 1778 för att ta över furstendömet Bayern, som stod utan regent. 

Dessvärre hade Österrikes härskare fått samma idé – och så ryckte ­ärkefienderna fram mot varandra i Böhmen.

Båda arméerna var emellertid dåligt förberedda och saknade förnödenheter. Därför slutade soldaterna slåss, eftersom all deras tid gick åt att leta mat – i synnerhet på Böhmens potatisåkrar. 

Månaderna gick, och hösten 1779 satte regenterna punkt för det oavgjorda kriget, som officiellt kallas för bayerska tronföljdskriget, men som även kallas för ”potatiskriget” – ett namn som Fredrik II kan vara enbart stolt över (se fråga 8).

I sen ålder hyllades Fredrik II för att ha gynnat potatisen

© AKG images

När kom ­potatisen till Sverige?

I ett europeiskt perspektiv kom potatisen ganska tidigt till Sverige. Redan på 1600-talet förekom den, men då endast som trädgårdsväxt. 

Den person som brukar framhållas framför andra som den som införde potatisen i Sverige är Jonas Alströmer, och visserligen odlade han under 1720-talet potatis, men i ganska blygsam skala. 

Han var emellertid en flitig ­förespråkare för potatis som en matväxt, och han införde ordet ”potatis” från engelskan. 

Först i början av 1800-talet slog potatisen igenom på allvar som en gröda som odlades i större ­omfattning på svenska åkrar.

Varför tvingade potatisen Irlands befolkning på flykt?

Potatisen gick sitt segertåg även i Irland, där 40 procent av befolkningen på 1800-talet inte hade annat att äta. Fem kilo potatis om dagen kunde livnära en familj.

Under 1845 drabbades landets potatisplantor dock av svamp, så att potatisarna ruttnade på åkrarna. 

Resultatet var landsomfattande hungersnöd, som kväkaren William Forster 1847 bevittnade:

”I en stuga fann jag två utsvultna män, som i sina smutsiga kläder låg utsträckta på det fuktiga golvet, för svaga för att röra sig”.

När katastrofen ebbade ut 1849 hade en miljon irländare dött, och 1,5 miljoner hade flytt till i synnerhet USA.

Hur vann potatisen över fördomar och vidskepelse?

Potatisen blev räddningen: Europa härjades på 1600- och 1700-talet av krig – och arméerna plundrade förråd,

när de drog fram. För en bonde var ­soldaternas härjningar en katastrof, för de tömda förråden innebar att han inte fick någon mat förrän vid nästa skörd.

Då visade potatisen sig ha en stor fördel framför spannmål: Den kunde ligga gömd under marken tills den ­skulle ätas. I regel hade soldaterna inte tid att gräva upp hela förrådet.

Tvång underlättade: Visionära regenter som Preussens Fredrik II hade ­insett potatisens möjligheter som ­näringskälla – problemet var att få ­befolkningen att inse det. 

Fredrik delade därför ut sättpotatis till bönderna, så att de kunde komma igång. De ­bönder som stretade emot riskerade att få näsa och öron avskurna.

De bästa argumenten: Trots att vare sig kolhydrater eller vitaminer var kända på 1600–1700-talet, upptäckte ­bönderna att potatisen är mycket närande. 

Jämfört med spannmål gav den fyra gånger större skördar.

Vem uppskattade jästa potatisar?

I början av 1800-talet bytte sprit- producenterna från spannmål till de billigare potatisarna. Priset på snaps rasade, och det lockade kunder. 

I kungariket Preussen steg konsumtionen under åren 1800–1830 från ett par liter ren alkohol per invånare och år till åtta liter.

”Brännvinspesten” kallade tyskarna den alkoholism som spred sig i arbetarkvarteren – ofta påskyndades den av arbetsgivarna, som betalade en del av lönen i flaskor.

I industristaden Wuppertal såg den tyske socialisten Friedrich Engels hur arbetarna varje kväll fyllde gatorna och berusade vacklade från krog till krog. 

”I deras fullständigt utsiktslösa situation var det inte underligt”, skrev han.

Hur gamla är chips?

Redan 1817 beskrev en engelsk kokbok hur potatisar kan skäras i skivor och stekas i fett. 

Enligt en envis legend uppstod chips emellertid när en ilsken amerikansk kock kokade ­potatisskivor helt spröda.

Kocken George Crum arbetade i en restaurang vid Saratogasjöns strand norr om New York. 

Den 24 augusti 1853 hade han en kräsen gäst, som gång på gång skickade ut sina pommes frites i köket för att han tyckte att de var för stora.

Demonstrativt skar Crum potatisarna i supertunna skivor och lade dem i frityrgrytan, tills de var krispigt spröda. 

När gästen serverades sina potatisskivor blev han förtjust.

Om det var George Crum, hans syster Catherine Wicks, restaurangägaren Cary Moon, eller någon helt annan som lagade det första chipset diskuteras än i dag, och det kommer heller aldrig att bevisas att gästen var miljonären Cornelius Vanderbilt. 

Amerikanerna hade dock fått ett nytt snacks, som intog världen. Förädlade produkter som chips och pommes frites utgör i dag 75 procent av potatismarknaden.

När pommes frites uppfanns vet historikerna inte heller.

Kocken George Crum och hans syster Catherine Wicks (t h) betraktas som chipsens uppfinnare.

© Saratoga Historical Museum & Nom Nom Paleo

Har potatis använts som vapen i krig? 

Den 23 maj 1950 observerade den östtyske lantbrukaren Max Tröger två främmande flygplan över sina åkrar utanför Chemnitz. 

Dagen därpå var åkrarna täckta med coloradobaggar, som frossade på potatisplantorna. Under de följande dagarna kom det fler rapporter om mystiska flygningar över DDR följda av svåra insektsangrepp.

Det östtyska kommunistpartiet var övertygat om vad som pågick: 

”De amerikanska imperialisterna” (USA) fällde baggar över DDR – som ett biologiskt angrepp på landets livsmedelsproduktion, vars ­viktigaste gröda var just potatis.

Östtysk propaganda döpte fort om coloradobaggen till Amikäfer (yankee- baggen) – och utpekade den som skurk.

”Yankee-baggarna ska förstöra vår skörd. De hotar därmed även grundvalen för ditt liv!” stod det på affischerna.

Idén till angrepp med skalbaggar kom möjligen från tyskarna själv. 

År 1943 födde tyskarna upp coloradobaggar, som skulle fällas över Storbritannien för att utlösa hungersnöd. Idén skrotades.

Även tjeckerna gav ”amerikanska impe­rialister” skulden för skalbaggarna.

© Tatobeetle.org & maniputátori.cz

Kan jordäpplet växa på Mars?

Inte än, men 1995 blev potatisen den första grönsak som odlades i rymden. 

Det gjordes inte för skojs skull. När NASA förr eller senare skickar astronauter till Mars ska potatisar vara med i lasten.

Planen är att astronauterna under den tre år långa resan tur och retur till Mars ska odla grödor, och potatis ligger närmast till hands, eftersom den tar lite plats. 

Även när det ska etableras baser på Mars blir potatis huvudgröda. Trots all teknik beror mänsklighetens framtid i rymden på den oansenliga rotfrukten.

Kanske är du intresserad av...