På Sicilien åtalades flera hundra utpekade maffiamedlemmar i stora skådeprocesser.

© Ulstein Bild/Getty Images

Mussolinis järnnäve knäckte maffian

Fascisterna har precis kommit till makten i Italien, när den sicilianska maffian förnärmar Mussolini. Il Duce ger en man fria händer att utplåna förbrytarorganisationen, och han skyr inga medel. Polisen tar gisslan och tillämpar tortyr i den skoningslösa jakten på kriminella.

20 oktober 2017 av Julie Hjerl Hansen & Jannik Petersen

Benito Mussolini färdas i maj 1924 till Sicilien ombord på ett örlogsfartyg. 

Det militära uppbådet kring Italiens nye premiärminister är imponerande, och han eskorteras av soldater, men även av flygplan och ubåtar.

När Mussolini och hans följe av livvakter vandrar genom staden Piana dei Greci, frågar borgmästaren – den kände maffiabossen Don Francesco Cuccia – vad Mussolini ska med alla vakter till. Han står ju under Cuccias beskydd.

Den kränkande kommentaren gör Mussolini rasande. 

Han framställer sig som Italiens starke man, och trots att han först ett par år senare skaffar sig diktatoriska befogenheter beslutar han sig för att förklara krig mot Siciliens maffia.

Om Mussolini kan lyckas krossa maf­fian kommer det inte bara att rädda hans heder utan även öka anslutningen till hans fascistiska parti, som har endast ganska svagt stöd på Sicilien.

Förbrytarna regerade ön

När Mussolini 1924 besökte Sicilien var ön helt i maffians våld – i de flesta städer hade den organiserade brottsligheten den reella makten, vilket vare sig invånarna eller polisen kunde göra något åt. 

Kriminaliteten var en plåga – under sitt besök fick Mussolini till exempel reda på att det enbart i staden Marsala begåtts 216 mord under det senaste året.

Hela provinsen Trapani, som Marsala ligger i, var laglöst land, där omkring 700 personer mördades per år och 30000 husdjur stals. 

En lokal tidning dris­tade sig 1924 till att skriva att provinsen stod på sammanbrottets rand. Redan två ­veckor efter Mussolinis besök på Sicilien utsåg han före detta officeren Cesare Mori till prefekt – statens högst uppsatte ämbetsman – i Trapaniprovinsen.

Mori hade tidigare jagat kriminella på Sicilien och skapade sig då ett namn som hård och skoningslös. I ett telegram gav Mussolini honom nu fria tyglar:

”Ers excellens har carte blanche. Statens auktoritet måste absolut, jag upprepar, absolut, återställas på Sicilien. Om rådande lagar står i vägen för er, kommer vi att utarbeta nya”.

Med dessa löften i ryggen hastade Mori till Sicilien och kastade sig över upp­giften. Hans strategi gick ut på att inte enbart gripa och bura in öns alla mafiosi. Förbrytarna skulle dessutom förödmjukas och förlöjligas, så att sicilianarna slutade frukta dem.

Moris första ämbetsgärning var att underteckna ett dekret, som återkallade alla vapenlicenser utfärdade i Trapaniprovinsen. 

Den som hädanefter ertappades på bar gärning med ett skjutvapen i hand kunde nu gripas. 


Bergsstad var perfekt gömställe: Mori valde att angripa maffiahögborgen Gangi, men staden var som skapt för förbrytare. Klicka på bilden för att läsa mer om polisens kamp mot maffian

Inte prenumerant? Köp tidningen här:

Mori fick ansvar för hela Sicilien

Lite mer än ett år senare utsåg Mussolini Mori till prefekt i Palermo och försåg honom med befogenhet att jaga maffiamedlemmar överallt på Sicilien.

Mori upprättade omgående en specialstyrka, som skulle jaga förbrytare i alla öns nio provinser – till skillnad från siciliansk polis, som endast fick utreda lag­överträdelser i sin egen provins.

Specialstyrkan bestod av poliser, halvmilitära gendarmer, carabinieri, och beväpnade fascistiska partimedlemmar kända som svartskjortor. 

Specialstyrkan delades in i grupper om 25 man – alla med representanter från de tre kårerna. De fascistiska svartskjortorna skulle enligt Mori ”involveras direkt i polisoperationerna – och öppet och modigt delta i bekämpandet av maffian”. 

För Mussolini och Mori handlade kampen mot maffian nämligen inte primärt om att gripa och fängsla skyldiga förbrytare. 

Det var mycket viktigare att visa handlingskraft och se till att sicilianarna kom att betrakta fascismen som den enda garanten för fred och säkerhet.

Moris första stora operation ägde rum den 28 november 1925, då 62 efterlysta män med misstänkta maffiakontakter greps i Madoniebergen öster om Palermo. 

Två veckor senare slog specialstyrkor till igen mitt på ön, då 142 män greps i staden Piazza Armerina.

Vem som greps och varför var mindre viktigt för Mori. I Palermo lät han gripa en grupp unga, välklädda män med dyra bilar. 

Mori ansåg att dessa så kallade Palermo Viveurs måste ha kommit över sina pengar på oärligt vis, och han lät spärra in mer än 20 av dem. 

Samma kväll ledde en annan polisoperation till gripandet av ytterligare 300 tidigare dömda i Palermo. Moris argumenterade att de var vaneförbrytare, som säkert hade begått annan kriminalitet sedan de senast stod inför en domare. 

Under julmånaden utfärdade Järnprefekten, som tidningarna nu kallade honom, dess­utom ett dekret, som gjorde det obligatoriskt för öns taxichaufförer att registrera sig hos myndigheterna och skylta med sitt identitetskort i bilen. 

Åtgärden skulle sätta stopp för en av maffians populäraste intäktskällor, zuinaggio, som gick ut på att plocka upp sjuka personer och köra dem till falska läkare, som tog ifrån de försvagade offren pengar och värdeföremål. 

Positiva rubriker i tidningarna var enligt Mori nyckeln till framgång, så Järnprefekten stannade i Palermo för att vara tillgänglig för pressen, när hans dittills viktigaste angrepp mot maffian ägde rum i januari 1926. 

Medan snön föll tungt över staden Gangi i bergen åtta mil söder om Palermo, gick 800 av Moris män den 1 januari till verket. När specialstyrkan trängde in i staden fann männen gatorna tomma, och trots att polisen letade igenom hus efter hus hittade de inga mafiosi. 

De gömde sig i hemliga rum i sina hus och väntade på att specialstyrkan skulle ge upp och köra tillbaka till Palermo.

Den 2 januari tändes dock ett hopp hos Moris män, när den ålderstigne maffiabossen Gaetano Ferrarello, känd som ”kungen av Madonie”, kröp ut från sitt gömställe och gav upp. 

Det förväntade sammanbrottet av stadens maffia uteblev dock – ingen annan gav upp. 

Kvinnor och barn togs som gisslan

Mori sade åt sina män att ta de miss­tänkta maffiamedlemmarnas familjer som gisslan och inkvartera dem uselt – till exempel i kommunala fattighus.

När familjerna förts bort skulle poliser dessutom göra sig hemmastadda i husen, så att de gömda från sina krypin kunde höra att poliser sov i deras sängar och åt vid deras bord. 

Snart började misstänkta förbrytare ge upp. Inför pressen i Palermo skröt Mori med att den utslagsgivande faktorn var det ultimatum som han låtit basunera ut i Gangis gator: 

”Alla som är på flykt från myndigheterna beordras att överlämna sig inom tolv timmar. Om tidsfristen överskrids kommer era familjer, er egendom och era sympatisörer att utsättas för allvarliga repressalier”.

Tidningarna fick inte reda på att kvinnor och barn tagits som gisslan. Eller att Mori i hemlighet hade ingått ett avtal med baron Sgadari, som stod i maskopi med Gangis maffiabossar.

Mori hade lovat baronen att alla mafio­si som överlämnade sig frivilligt skulle få lindriga straff, och Sgadari vidarebefordrade informationen via ett hemligt nätverk i stadens labyrintiska gator. Löftet struntade Mori i, och maffiamedlemmarna fick ingen nåd i rätten.

Fula knep satte oskyldiga i fängelse

Siciliansk polis hade förgäves försökt få maffiamedlemmar dömda. Mori tillämpade därför tuffa
­metoder för att sätta dem bakom galler, men det innebar att många oskyldiga drabbades.


  • Förebyggande gripanden: Under Cesare Moris operationer greps flera hundra män på en gång. Alla i samma hus eller i närheten av misstänkta ­maffiamedlemmar togs med. 

  • Förhör under tortyr: Moris män tillämpade tortyr för att tvinga fram erkännanden. En av metoderna var casetta – en trälåda, som den gripne bands fast i, varpå lådan sänktes ned i saltvatten och offret piskades.

  • Manipulation av vittnen: Polisen presenterade i flera fall vittnen för en lista, som påstods uppge namnen på kända maffiamedlemmar. Inför rätten kunde vittnena inte känna igen de ­personer som de skulle peka ut.

Mori drog på triumftåg

Den 10 januari försökte Mori slå mynt politiskt av de många gripanden som fortfarande pågick i Gangi. Järnprefekten framträdde i staden iklädd tunga militärkängor och höll ett bombastiskt tal från rådhusets balkong. 

Mori rasade länge mot ”beskyddarpengar och utpressning” och uppmanade Gangis invånare att ”försvara sig”.

Enligt de fascistiska tidningarna svarade invånarna med entusiastiska applåder och stora plakat med fascistiska slagord. 

En av tidningarna gick så långt som att hävda att Mori ”likt en Herkules har löst sina tolv uppgifter. Han har till slut huggit huvudet av besten, och folket hyllar extatiskt den store erövraren”.

Andra rapporterade mer nyktert om få åskådare vid rådhuset och ett tämligen kyligt mottagande av Mori.

Belägringen av Gangi ledde enligt Mori till gripandet av 130 efterlysta mafiosi och ytterligare 300 medskyldiga.

De så kallat medskyldiga var i många fall maffiamedlemmarnas familjer, som åtalades för att kriminella kontakter, så att de kunde hållas inspärrade.

Inför Italiens inrikesminister Luigi Federzoni ljög Mori om sina resultat: ”De personer som arresteras för medskyldighet åtalas alltid för ett konkret brott”. 

Ofta bestod deras enda brott emellertid av att de hade levt under samma tak som en person som pekats ut som medlem i en maffiaorganisation.

Under en ny stor operation i staden Corleone lyckades polisen endast hitta 59 personer som kunde anklagas för ett konkret brott, medan 69 andra anklagades för medskyldighet.

Månaderna efter belägringen av Gangi fortsatte Moris specialstyrkor med razzior mot stad efter stad, där maffiabossar, småkriminella och personer som bara råkade vara på fel plats försågs med handklovar, när polisen vällde in. 

Hur godtyckliga gripandena var demonstrerade häktandet av en grupp oskyldiga affärsmän på genomresa. De fördes bort av polisen, som satte handklovar på dem på det hotell de bodde på i Corleone. 

Sammantaget grep Moris män 11000 sicilianare – och av dessa 5000 enbart i provinsen Palermo.

Genom att alltid rycka in i stort antal och tungt beväpnad avskräckte specialstyrkan maffian från att göra väpnat motstånd – det enda skjutandet ägde rum när polisen fick ett anonymt tips om bröderna Sacco­ från Agrigento.

Bröderna Sacco var inte maffia – faktum är att deras far mördats av maffian, för att han vägrade att betala för beskydd. 

Det anonyma tipset – troligen från lokala mafiosi i Agrigento – pekade ut de fem bröderna som mafiosi och gav dem skulden för mängder av rån och överfall, som maffian hade stått bakom.

En stor styrka av Moris män lade sig i bakhåll för bröderna Sacco. När de dök upp – beväpnade med de gevär som i åratal hade hållit maffian på avstånd – öppnade specialstyrkan eld och sårade en av bröderna i bröstet, innan de andra sträckte armarna i luften.

I en skenrättegång dömdes de över­levande fyra Saccobröderna till livstids fängelse för maffiaverksamhet. 

När Moris specialstyrkor ryckte in anlände de i stort antal och skyddades av pansarfordon. 

© Polfoto

Fascisterna fruktade frikännanden

Rättegångarna mot de tusentals utpekade maffiamedlemmarna blev i sig ett problem för Mori, som var orolig för att bevisen var för svaga och skulle leda till frikännande för de flesta. 

Något måste göras, så att fascistregimen inte tappade ansiktet, och Mori slapp kritik.

Mussolini hade förutsett problemet och skickade den stenhårde åklagaren Luigi Giampietro till Sicilien för att ersätta en kollega, som enligt Mussolini lade för stor vikt vid juridik och bevis.

Giampietro hade å sin sida inga sådana skrupler, och hävdade bland annat att ”vänlighet tolkas som svaghet och gör kriminella arroganta”.

Mori övertalade i hemlighet Giam­pie­tro att lägga maximal vikt vid specialstyrkans och andra polisers utsagor – även om inga andra bevis tydde på att den åtalade var skyldig.

I ett brev till Giampietro underströk han även att ”ingen av de åtalade får dömas till milda straff”.

Av de 11000 arresterade i polisens förvar var några hundra verkligen maffiamedlemmar, men de flesta kom från bottnen av ligornas hierarki. 

De många tusen andra var oskyldiga eller småkriminella utan anknytning till maf­fian. Av de sammanlagt 430 personer som greps i Gangi 1926, ställdes inte fler än 154 inför rätta, medan resten fick släppas fria.

De åtalade från operationen i Gangi fick sina fall prövade i en oöverskådlig och hastigt genomförd skådeprocess, som inleddes den 4 oktober 1927. Samtliga 154 satt inspärrade bakom galler i den sicilianska staden Termini Imereses domstolsbyggnad.

På bara sex veckor korsförhördes de, och 300 vittnen lämnade vittnesmål i ett rasande tempo, för Mussolini – nyligen utrustad med en diktators befogenheter – krävde snabb rättsskipning.

Föga överraskande frikändes endast åtta personer, medan sju fick fängelse på livstid och res­ten mellan 5 och 30 år bakom galler. 

En slaktare dömdes för att mafiosi ofta möttes i hans butik och småpratade i kön. En annan man dömdes för att han enligt ett tvivelaktigt vittne ”var med och bekämpade socialistiska aktivis­ter i Corleone, och det var bara maffian som gjorde sådant”. 

Moris framgång utlöste hans fall

Moris kampanj varade i fem år, och satte 1200 utpekade maffiamedlemmar i fängelse, medan ett okänt antal tvångsförflyttades till fastlandet. 

Trots att de flesta dömda var underhuggare, skrämde klapp­jakten många maffiabossar, som antingen avbröt sina kriminella aktiviteter eller flydde landet. 

Framför allt USA var en populär tillflyktsort för maffiabossar.

Trots alla oskyldiga offer försvagades maffians makt avsevärt, och kriminaliteten på Sicilien sjönk dramatiskt. 

Till exempel begicks det 224 mord i Palermoprovinsen året före Moris ankomst. Efter fem års kamp mot maf­fian mördades endast fem personer i provinsen 1929. 

Väpnade rån minskade från 312 år 1923 till endast tre år 1929, medan utpressning minskade från 72 fall till ett.

Dalande kriminalitet frigjorde resurser att undersöka rykten om att fascistiska toppolitiker på Sicilien mutades av maf­fian. 

Mori kastade sig nitiskt över uppgiften och fick flera av dem avskedade, innan Mussolini ingrep. Den 23 juni 1929 mottog Mori sitt avsked – inlindat i insmickrande fraser, då Il Duce tackade honom för en ”lång och hedervärd insats för fosterlandet”. 

Som plåster på såren blev Mori medlem av Italiens senat, men han förblev bitter över avskedet fram till sin död år 1942.

Läs mer

Christopher Duggan: Fascism and the Mafia, Yale Uni. Press, 1989. Cesare Mori: The Last Struggle with the Mafia, Black House Publishing, 2016. 

Kanske är du intresserad av...