Joseph Smith blev skjuten i ryggen två gånger när han försökte undkomma en upprörd pöbel.

© Polfoto

Mormons bok: Guds mäktige profet var jagat villebråd

Fjorton år gammal får bondsonen Joseph Smith sin första uppenbarelse. Han hävdar att Gud har utropat honom till profet och alla som inte följer honom kommer att sluta i helvetet. Snart blir Smith så mäktig att hans fiender gör allt för att få honom dödad.

7 februari 2018 av Bine Iversen

”Nu har vi honom, häng honom!” 

Hundratals män har denna heta sommardag samlats framför fängelset i staden Carthage i Illinois. Mannen som alla vill åt heter Joseph Smith. 

Men trots att männen är hotfulla och beväpnade är Smith inte rädd, han är van vid skällsord.

Smith sitter en våning upp i en stabil fängelsebyggnad och han är dess­utom omgiven av en grupp beväpnade män som av guvernören i staden har fått order om att beskydda Smith.

Guvernören vill att han ska få en rättvis rättegång – inte överfallas av pöbeln.

Dessvärre, för Smiths vidkommande, lyder inte de beväpnade vakterna order. När fängelset stormas av den beväpnade pöbeln gör de inget motstånd. 

Och när alla börjar skjuta vilt omkring sig hoppar Smith ut genom ett fönster för att rädda livhanken. 

Redan innan han slagit i marken har han träffats av två skott. Beskjutningen fortsätter tills Smith ligger livlös.

Det är den 27 juni 1844 – en dag som varje år ska bli hågkommen av miljontals människor världen över. 

För Joseph Smith var inte vilken fånge som helst, han hade grundat ett av USA:s snabbast växande trossamfund: mor­monerna.

Smith fick besök av en ängel

Interneringen i Carthage var bara en av många gånger då Joseph Smith kommit på kant med myndigheterna, men fram till denna ödesdigra juni­dag hade han klarat sig undan. 

Den unge mannen hade en förmåga att slingra sig ur de flesta problem och var mycket manipulativ. 

Hans anhängare, mormonerna, hade på bara tio år vuxit från en liten skara anhängare till en massrörelse med flera tusen medlemmar. 

En framgångssaga som nästan uteslutande berodde på Smiths personlighet.

Inget under Smiths tidiga år tydde annars på att han en dag skulle bli enväldig profet för ett nytt trossamfund. 

Föräldrarna var fattiga daglönare som flyttade från stad till stad på jakt efter arbete. Ibland samlade familjen lönnsirap eller sålde askar till tvålfabriker för att överleva.

Redan som liten pojke attraherades Joseph Smith av det övernaturliga och övertygade både sig själv och sina lekkamrater om att han kunde hitta försvunna föremål. 

Sin karriär som skatt­sökare fick han emellertid ge upp ganska snart eftersom han aldrig hittade ­något av värde, men när den unge Smith flyttade sin uppmärksamhet från underjordiska skatter till övernaturliga fenomen var framgångarna desto större.

Tidigt en vårmorgon gick den 14-årige Smith ut i skogen i närheten av familjens hem. När han knäföll för att be träffades han, enligt hans egen berättelse, av ett starkt ljussken. 

Smith berättade för sina närmaste att Gud och Jesus hade stått i strålarna och talat till honom.

Upplevelsen i skogen var den första av en lång rad uppenbarelser. Snart upplevde Smith bland annat ett besök av en ängel som kallade sig Moroni. 

Det gudomliga sändebudet beordrade honom att hitta en gammal helig text som stod nedtecknad på några guldplåtar. 

De låg i en stenkista, nedgrävd uppe på en stor höjd som ängeln visade honom i ännu en syn.

När tiden var inne skulle Smith gräva fram plåtarna och översätta texten med hjälp av två magiska stenar som också skulle ligga i kistan.

Smith begav sig iväg mot den utvalda höjden, som av en slump visade sig ligga nära familjens gård. Han upptäckte snart locket till kistan som stack upp ur marken. 

Men när Smith började sopa bort jorden från kistan hörde han ängeln Moroni tala till honom: Tiden var ännu inte inne. Guldplåtarna kunde grävas fram först när Smith fått klartecken. 

Enligt mormonerna är dessa tavlor kopior av de guldtavlor som Smith hittade år 1827.

© Scanpix & Granger

Jesus hade besökt Amerika

Smith återkom till kullen ungefär vid samma tid varje år, tills ängeln äntligen en dag efter fyra år gav klartecken. 

Snart hade Smith översatt guldplåtarnas hieroglyfliknande tecken till engelska, och enligt mormonernas egna källor fick elva­ av Smiths närmaste tillåtelse att se plåtarna innan ängeln Moroni hämtade tillbaka dem.

Texten på plåtarna översattes och Smith gav ut dem i Mormons bok. Texten var en lång berättelse om en hebreisk stam som sades ha befolkat Nordamerika i en avlägsen tid. 

Stammen hade bland annat fått besök av Jesus. Titeln hänvisade till profeten Mormon – en av berättelsens huvudpersoner.

Boken hånades dock i tidningar och kyrkor. Även om de flesta amerikaner var religiösa hade upplysningstiden inte passerat kontinenten obemärkt; mirakel och fenomen ansågs vara märkligheter som hörde hemma i biblisk tid. 

När Smith hävdade att han hade talat med Gud, Jesus och åtskilliga änglar avfärdades han som tokig eller lurendrejare.

Men det fanns människor som till-talades av Smiths historier. 

Mormons bok knöt samman Amerikas förflutna med Bibeln och Smiths gudomliga uppenbarelser, som han fick utan hjälp av präster eller kyrkor, passade bra ihop med nybyggarnas ideal om självständighet och oberoende.

Allra viktigast för mormonlärans spridning var dock Smith själv. Han var den perfekte religiöse ledaren vars smittande entusiasm kunde övertyga vem som helst: Smith var en profet. 

En av hans första anhängare, Martin Harris, pantsatte till och med sin gård för att ­finansiera Smiths bokutgivning – inte helt opåverkad av en uppenbarelse i vilken Gud hade sagt till Smith att Harris skulle betala räkningarna från tryckeriet.

”Stor olycka kommer att drabba dig om du ignorerar det rådet”, varnade Smith.

Profetens utseende var till hans fördel. Han var stilig och muskulös, med intensiv blick. När han talade fick åhörarna känslan av att profetens ord var riktade just till dem.

Ortsbor överföll mormonerna

Smiths budskap var tydligt: Mormonerna var Guds utvalda folk och domedagen var nära. 

Därför måste medlemmarna i hans rörelse, som han kallade ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga”, leva i överensstämmelse med Herrens vilja. 

Och vad den bestod i var det bara Smith som kunde förmedla eftersom han, som profet, regelbundet tog emot instruktioner från Gud. En av dem var att mormonerna skulle bygga upp ett eget samhälle.

Det första försöket att grunda en stad gjordes i Ohio år 1831 men stadens mormonbank gick omkull – och Smith fick en ny uppenbarelse: Jackson County i Missouri var en av världens heligaste platser. Dit skulle mormonerna flytta.

Lokalbefolkningen i Jackson County såg emellertid inte mormonernas ankomst som någon välsignelse. 

Smiths anhängare köpte upp stora markom­råden och på valdagarna röstade de alla enligt Smiths instruktioner. 

Det var bara en tidsfråga, hävdade en lokaltidning år 1833, innan mormonerna tog över viktiga ämbeten som sheriff och domare. 

Oron fick näring av ett glödande tal som Smith höll strax efter ankomsten till Jackson County. Han uppmanade anhängarna: ”fröjda er över det land i Missouri som är er rättmätiga arvslott, men som nu tillhör era fiender.”

Lokalbefolkningen tänkte inte acceptera att deras mark skulle ägas av mormonerna. De började attackera Smiths anhängare. 

Konflikten kulminerade när en grupp mormoner sköts ned av beväpnade ortsbor. Samtidigt beordrade guvernören att mormonerna skulle kastas ut ur staden. 

”Staten Missouri ska vara fördömd i all evighet”, dundrade Smith, när han år 1839 lämnade Missouri för att bygga upp ett nytt samhälle i grannstaten Illinois.

Efter mordet på deras profet drog mormonerna västerut, där de grundade staden Salt Lake City.

© Getty Images

Profeten tvingas fly

När Smith för första gången promenerade längs Mississippifloden i Illinois var området en enda stor sumpmark. 

Men mormonledaren var fast övertygad om att Guds utvalda folk skulle slå sig ned just där.

Under de följande åren gjorde 15 000 flitiga mormoner om det malaria­drabbade träskområdet till en blomstrande stad. 

Smith gav staden det hebreiska namnet Nauvoo (vacker), utnämnde sig själv till enväldig borgmästare och byggde upp sin egen armé.

Smith hade även börjat få nya uppenbarelser. De skulle visa sig vara mer provocerande än alla tidigare visioner: Gud godkände nu att mormonmännen tog sig flera fruar. 

Och som den gudfruktige man han var, ville han själv praktisera den påbjudna seden. 

I många år hade Smith varit lyckligt gift med Emma, men nu ville han även gifta sig med familjens 16-åriga tjänsteflicka. Emma protesterade, men Guds ord vägde tyngre. 

Under de följande tio åren tog Smith nya hustrur; antalet fruar är omstritt men vissa källor säger att Smith gifte sig hela 30 gånger.

Månggiftet var oerhört kontroversiellt – även inom mormonrörelsen.

Flera anhängare vände Smith ryggen, och mormonernas fiender såg den öppna polygamin som en ursäkt att göra sig av med Smith: De många äktenskapen var det slutgiltiga beviset på att mormonledaren inte följde de amerikanska lagarna.

Smith kämpade dock emot. När ett par avhoppade mormoner gav ut en tidning som kritiserade månggiftet, krävde han först att tidningen skulle dras in och beordrade sedan sin armé att förstöra tryckpressarna. 

Men nu hade Smiths hårdhänta framfart blivit för mycket för guvernören i Illinois, och han gav order om att profeten skulle arresteras.

I skydd av mörkret flydde Smith från sin egen stad, han tog sig genom Mississippi och vidare över prärien. 

Planen var att rida västerut mot Klippiga bergen, men snart fick Smith brev från sina anhängare som tiggde och bad honom att stanna. 

Med orden: ”Jag är ett lamm som förs till slakt”, överlämnade sig Smith motvilligt till myndigheterna.

Profetens förutsägelse skulle den här gången visa sig bli alldeles sann. När ­Joseph Smith låg död på marken framför fängelset i Carthage jublade mormonernas motståndare. Men till deras stora förtret lockade Smiths martyrskap bara ännu fler nybyggare.

Smiths efterträdare, den praktiske problemlösaren Brigham Young, insåg dock att mormonerna skulle ha större chans att överleva om de undvek direkta konflikter med myndigheterna. 

I ett brev till Illinois guvernör erbjöd Young att mormonerna skulle lämna USA helt och hållet om bara myndigheterna lät dem vara i fred fram till avresan. 

Guvernören accepterade erbjudandet. Nu var frågan bara vart mormonerna skulle ta vägen.

Till skillnad från Smith fick Young ­bara en enda officiell uppenbarelse, och den sade att mormonerna skulle ta sig västerut. 

Young funderade först på Kalifornien, men området var för överbefolkat och låg dessutom inom myndig­heternas räckvidd. 

Youngs val föll på de stora saltöknarna, vid den här tiden en del av Mexiko. I oktober 1845 rullade den första av många prärievagnar ut ur Illinois, och två år senare kom en gigantisk karavan av vagnar fram till sin destination i den öde öknen. 

Under den brännande solen lade utmattade mormoner grunden till sin nya stad, Salt Lake­ City.

Där har mormonrörelsen fortfarande sitt högkvarter, och därifrån sprider man än i dag sitt budskap: ­Joseph Smith var en utvald profet, och hans anhängare Guds utvalda folk.

Läs mer

Richard L. Bushman: Joseph Smith and the beginning of Mormonism, University of Illinois Press, 1984.  Jon Krakauer: Under the Banner of Heaven, Pan Books, 2011.

Kanske är du intresserad av...