Männen dyrkade henne, kvinnorna var avund­sjuka på henne. På 1950-talet var Marilyn Monroe den största stjärnan i Hollywood.

Marilyn Monroe: Blev Marilyn Monroe mördad?

Ändrade uppgifter, försvunna dokument och en bristfällig obduktion. Marilyn Monroes självmord omgärdas av mystik än i dag, 50 år efter filmstjärnans död. De mest ihärdiga teorierna hävdar att världens sexigaste kvinna föll offer för en komplott.

6 augusti 2012 av Natasja Broström

Lördagen den 4 augusti år 1962 var olidligt varm. Kastvindar slet i trädens torra blad, och sand från Mojaveöknen blåste in genom Los Ange­les förorter.

Dammet och hettan gick som alltid miljonstadens invånare på nerverna, och polisens veteraner viss­te att efter varje varm och dammig dag följde en natt med fler självmord och bråk i hemmen än vanligt. Antalet falsklarm brukade också öka. För polisen Jack Clemmons verkade larmsamtalet klockan 04.25 på söndagsmorgonen den 5 augusti som ännu en busringning. I andra änden ropade en desperat mansröst:

”Marilyn Monroe är död! Hon har just begått självmord.”

Trots sin motvilja och irritation var Clemmons ändå tvungen att kontrollera om larmet var falskt eller inte. Snart var han på väg ned för Fifth ­Helena Drive till en spanskinspirerad villa. En medelålders kvinna öppnade dörren och visade in honom i sovrummet. Där väntade två läkare – varav en psykiater. I sängen ­under ett täcke låg en kvinna på mage. Bara huvudet och det stora blonda håret stack fram. De båda männen berättade för Clemmons att kvinnan hade tagit en överdos sömnpiller och pekade på några tomma burkar som stod på nattduksbordet.

Även om tyget i stort sett täckte hela kvinnan och ansiktet var osminkat hade Clemmons inte längre någon anledning att tvivla på att larmsamtalet varit äkta. Kvinnan var filmstjärnan Marilyn Monroe – och hon var mycket riktigt död.

Den natten förlorade Hollywood en av sina största ikoner, men Marilyns död, som i början tycktes vara ett tragiskt självmordsfall, utvecklades snart till ett mysterium. I dag, 50 år senare, är fallet fortfarande fullt av ihåliga vittnesmål, försvunna handlingar och mer eller mindre fantasifulla teorier om döds­orsaken.

Trio stämde av sina historier

Hemhjälpen Eunice Murray borde ha varit ett huvudvittne i fallet, men hennes redogörelser ändrades hit och dit.

De tre personer som var först på plats hos Marilyn Monroe ändrade sina vittnesmål under utredningens gång. När polisen fick höra de nya uppgifterna började de misstänka att det fanns något som skulle döljas.

Hembiträdet gjorde polisen misstänksam

Förutom hemhjälpen Eunice Murray bodde Marilyn Monroe ensam. Hemhjälpen skötte det praktiska men höll också ett öga på att stjärnan mådde bra.

Omkring midnatt såg Eunice ljus i springan under Marilyns dörr och blev fundersam, eftersom Marilyn vanligtvis sov i ett helt mörkt rum. Eunice knackade på men fick inget svar och dörren var låst. Genom sovrumsfönstret såg hon Marilyn ligga livlös på sängen och ringde därför genast till Marilyns psykiater. Han anlände klockan 00.30. Han slog sönder rutan med en eldgaffel och kröp in i sovrummet. Strax därpå öppnade han sovrumsdörren och sade till Eunice: ”Vi har förlorat henne.” Han ringde till Marilyns läkare, som tog sig till villan och skrev på dödsattesten.

Hembiträdets senare historia: När Eunice senare förhördes av kriminalpolisen ändrade hon plötsligt sina uppgifter. Nu påstod hemhjälpen att hon hade hittat Marilyn vid halv fyra-tiden. Kriminalkommissarien var inte övertygad och i rapporten skrev han: ”Jag fick en känsla av att hon hade blivit tillsagd vad hon skulle säga. Allt var redan inövat.”

År 1985 ändrade Eunice sin berättelse ännu en gång. Nu sade hon sig ha hittat Marilyn död mellan klockan 22 och 22.30, och att en läkare och en ambulans hade tillkallats innan polisen kom.
Eunice avslöjade samtidigt att Marilyns älskare, justitieminister Robert Kennedy, hade varit på besök samma eftermiddag. Robert och Marilyn hade börjat gräla, och Marilyn hade varit djupt olycklig efteråt.

Greenson dolde informationen

Ralph Greenson bröt sig in i Marilyns sovrum där han hittade henne död.

Efter flera psykiska kollapser och fyra självmordsförsök pratade Marilyn Monroe nästan dagligen med sin psykiater Ralph Greenson. Samma dag som Marilyn dog besökte han sin berömda patient. Enligt psykiatern var hon ”rasande och kände sig avvisad av personer hon stått nära” – bland andra ”betydelsefulla män i rege­ringen”. Marilyn hade försökt ta livet av sig tidigare, men ändå lämnade han sin patient utan betänkligheter.

Ralph Greenson

”Jag hade sett henne i mycket sämre skick”, förklarade psykiatern senare för polisen. Omkring kl 00.30 natten till söndagen ringde Marilyns hemhjälp till Greenson. Hembiträdet var desperat och berättade att hon hade sett Marilyn ligga ”underligt”. Psykiatern skyndade sig till villan, där han hittade filmstjärnan död.

Detta sade han senare: Vid ett senare polisförhör ändrade Greenson sin historia. Nu överensstämde tiden med vittnesmålen från Marilyns hemhjälp och läkare. Fram till sin död 1979 höll Greenson fast vid sina nya uppgifter men motiverade aldrig varför han hade ändrat sig gällande tiden. Förhörsledaren spekulerade senare kring om avsikten med det ändrade vittnesmålet var att minska tidsrymden från att Marilyn påträffats till larmsamtalet till polisen. Oavsett vad, skrev förhörsledaren i mar­ginalen på sin rapport att ”Greenson dolde viss information och återgav inte nattens händelser korrekt”.

Hyman Engelberg skrev ut recept på sömntabletter till Marilyn Monroe.

Han skrev ut Marilyns medicin

På grund av sömnlöshet var Marilyn Monroe beroende av sömnpiller, som hon ofta svalde ned med champagne. Läkaren Hyman Engelberg skrev ut tabletterna åt henne.

Han visste att filmstjärnan tidigare hade försökt begå självmord med sömntabletter. Trots det skrev han ut ett nytt recept, som Marilyn hämtade ut dagen före sin död. Hon fick ut omkring 50 piller – en dödlig dos om den intas på en gång. Efter att Marilyn hittats död ringde man upp Engelberg för att han skulle komma till hennes villa och skriva dödsattesten.

Ny förklaring: Vid ett senare polisförhör ändrade Hyman Engelberg flera tidsangivelser i sin redogörelse för nattens förlopp. Enligt Engelbergs nya förklaring kom han inte till huset mellan klockan 24 och 01 natten till söndagen, utan klockan 03.30. Klockan 03.50 skrev han dödsattesten. Eftersom alla tre huvudvittnena i fallet ändrade sina uppgifter var förhörsledaren säker:
Läkaren, hemhjälpen och psykiatern hade sinsemellan gjort upp att ändra på tidsangivelserna så de stämde med larmet till polisen som hade registrerats klockan 04.25.

Sovrummet var alldeles för rent

Clemmons kände att det var något som inte stämde.

Jack Clemmons var den förste polis som kom fram till Marilyns villa. Där mötte han stjärnans hemhjälp, psykiater och ytterligare en läkare. Flera saker förvånade honom: Sängen såg nybäddad ut och rummet var alldeles för prydligt. Självmordsbenägna personer brukade inte ha en sådan ordning.

Hemhjälpen Eunice Murray gjorde inte saken lättare, när hon be­rättade att de hade hittat Marilyn strax efter midnatt, men väntat 4,5 timme med att ringa polisen.

”Det var så mycket som måste göras. Jag skulle t ex klä på mig och städa upp”, sade Eunice.

Läkaren och psykiatern kom inte heller med en tillfredsställande förklaring, enligt Clemmons:
”Vi måste först få tillstånd från filmstudions PR-avdelning innan vi kunde ringa till någon.” Clemmons grävde i saken och frågade vad de gjort under tiden. De båda ryckte på axlarna och förklarade att de ”bara hade ägnat tiden åt att prata med varandra”.

Klockan 05.30 avlöstes Jack Clemmons av kriminalpolisen, som skulle förhöra vittnena. När Clemmons körde tillbaka till polisstationen i gryningen, var huvudet fullt av funderingar. Polisen var övertygad om att de tre vittnena inte hade berättat allt för honom.

Vittnesmålet avfärdades som skvaller

Mellan åtta och tio tomma medicinburkar stod på Marilyn Monroes nattduksbord. Hon hade till synes svalt innehållet.

År 1982 gav ambulansföraren James Hall sin ­version av Marilyns död i en intervju i tidningen "The Globe". Hall berättade att han kallats till Marilyns villa sent på natten, och att filmstjärnan låg på en soffa. Andningen var svag, och Hall började ge hjärtmassage.

”Jag fick liv i Monroe, och färgen var på väg tillbaka till ansiktet. Då klev en man med läkarväska in och sade: ’Jag är hennes läkare.’ Jag gick undan och läkaren tog fram en stor kanyl ur väskan.” Enligt Hall ”sköt läkaren bröstet åt sidan och gav en injektion men nålen fastnade. Förmodligen träffade den ett revben. Läkaren tryckte och något gick sönder. Strax efteråt var Marilyn död.” Hall identifierade samtidigt läkaren som Ralph Greenson, Marilyns psykiater.

Enligt grannarna hade det faktiskt varit en ambulans vid huset sent på lördagskvällen. Trots det avfärdades Halls historia som skvaller, och den allmänne åklagaren kallade aldrig in honom till förhör.

Ledningen satte munkavle på yngre medarbetare

Thomas Noguchi var yngst och vågade inte säga emot ledningen.

På förmiddagen dagen efter Marilyns död började rättsläkaren Thomas Noguchi att obducera liket. Analyser av blodet visade en dödlig mängd av sömnmedlet Nembutal. Normalt avger medicinen en gulaktig substans strax efter förtäring, men varken Marilyns magsäck eller tarmar innehöll sådana rester.

Eftersom hennes ändtarm var röd och irriterad anade Noguchi att sömnmedlet hade förts in den vägen. För att testa sin teori tog läkaren ut magsäck och tarmar. Organen skulle vid närmare analys avslöja om Nembutal hade förts in i Marilyns kropp genom en kanyl, genom ändtarmen eller via matstrupen.

Om det inte fanns några tablettrester i magsäck och tarmar, skulle det bekräfta Noguchis teori att medicinen inte hade tagits oralt utan genom en kanyl eller via ändtarmen. Organen skickades för analys på en annan avdelning, men när Noguchi frågade efter resultatet upptäckte han till sin stora förvåning att avdelningen inte hade undersökt något, och att organen var försvunna. Noguchi fick order från bår­huset att avsluta sitt arbete, och på en presskonferens meddelade hans chef:

”Min slutsats är att Marilyn Monroe dog av en överdos lugnande medel som hon själv intog, och hennes död var sannolikt ett självmord. Hon svalde alla tabletterna på några sekunder.”

För Noguchi stod denna slutsats i stark kontrast till hans observationer. Hans undersökning visade ju att Marilyn inte hade svalt pillren, men han avstod från att protestera. ”Som den yngste anställde kände jag inte att jag kunde utmana ledningen”, förklarade Noguchi senare i boken "Coroner" från 1983.

Eftersom Marilyns organ var försvunna utan att ha undersökts, tvingades Noguchi avsluta sin obduktion utan att ha blivit mycket klokare på vad som orsakat Marilyns död. I sin obduktionsrapport ringade han in ordet ”självmord” i fältet för dödsorsak. Under det skrev han ”förmodat”.

Fred Otash skuggade Marilyn

Privatdetektiven Fred Otash berättade att han hade bevakat Marilyns villa fram till hennes död.

Fred Otash var känd som en effektiv privatdetektiv. År 1962 sägs han ha fått i uppdrag att avlyssna Marilyn Monroe. Uppdrags­givare var Jimmy Hoffa, en fackföreningsboss som avskydde Marilyns älskare Robert Kennedy.

I årtionden höll Fred Otash tyst om vad han viss­te, eftersom han inte ville bli inblandad, men 1985 ändrade han sig. För TV-stationen ABC berättade han att ”Hoffa var intresserad att få fram graverande information om Kennedy”. Tack vare sin avlyssningsutrustning hade Otash på dagen för Marilyns död hört hennes gräl med Kennedy.

”Jag känner mig utnyttjad!”, hade hon enligt Otash skrikit, varpå Kennedy svarat: ”Var i helvete är den? Min familj kommer att betala dig för den.” Med ”den” för­modade Otash att Kennedy syftade på en röd dagbok. I den hade Marilyn skrivit ned sina intima samtal med sina älskare. Kennedy var rädd att dag­boken innehöll besvärande uppgifter.

Efter Otash uttalanden ville överrätten i Los Angeles, en instans som kan öppna avslutade rättsfall på nytt, ta upp saken igen. Men juryns ordförande avskedades och saken lades ned i brist på bevis. Varken dagboken eller Otashs inspelningar har återfunnits.

"Jag var inte ens i staden"

Robert Kennedy tog över älskarinnan Marilyn efter sin bror John (t v).

USA:s justitieminister Robert Kennedy var känd för sin aptit på vackra kvinnor, bland andra Marilyn Monroe. När filmstjärnan med tiden blev allt mer lynnig, försökte Robert Kennedy undvika henne för att inte skada sitt eget rykte.

Efter Marilyns död förhördes även Robert Kennedy av polisen. Utskriften av förhöret lades i en rättegångsakt, som på något mystiskt vis försvann, när den skickades från polisen i Los Angeles till regeringen i Washington D.C. När mappen dök upp igen, hade flera papper avlägsnats, bl a utskriften av Kennedys förhör. Fram till sin död 1968 förnekade Kennedy att han hade besökt Marilyn den ödesdigra lördagen, och hävdade att han över huvud taget inte varit i Los Angeles den helg då stjärnan dog.

Fyra mordmotiv

Männen dyrkade henne, kvinnorna var avund­sjuka på henne. På 1950-talet var Marilyn Monroe den största stjärnan i Hollywood.

Marilyns död gav upphov till flera konspirationsteorier. Gemensamt för dem alla är att bevis saknas.

1. Hon blev en belastning

Enligt skvallerjournalisten Robert Slatzer ville Marilyn avslöja allt på en presskonferens. Hon ville bl a berätta om sina affärer med bröderna John och Robert Kennedy. Därför mördades hon
Ingen presskonferens: Ingen annan än Robert Slatzer hade hört om den påstådda presskonferensen.

2. CIA ville hämnas

Tony Sciacca, författare till boken" Who killed Marilyn?" – hävdar att CIA var rasande på president John F. Kennedy, eftersom han hade vägrat dem till­räckligt flygunderstöd under den misslyckade invasionen av Kuba 1961. Som hämnd dödade CIA hans f d älskarinna.
Inga bevis: Teorin faller platt – för­fattaren Tony Sciacca har inga som helst bevis mot CIA.

3. Marilyn kände till ett ufo

År 1994 dök ett CIA-dokument upp, där det påstods att Marilyn Monroe kände till existensen av ett störtat ufo. Marilyn skulle ha fått nys om saken under sitt förhållande med John F. Kennedy, och ville berätta allt sedan det tagit slut mellan dem. Därför måste hon tystas.
Förfalskat dokument: Marilyns uttalanden är skrivna i dåtid. Om dokumentet skrivits medan Marilyn levde, borde de vara skrivna i nutid.

4. Maffian dödade Marilyn

Enligt Chuck Giancana hade hans maffiabror Sam Giancana lovat att hjälpa John F. Kennedy till makten i utbyte mot beskydd – ett löfte som Kennedy inte höll. Som hämnd mördades Marilyn.
Opålitliga vittnen: Maffiabossens dotter Antoinette hävdar att hennes far inte litade på Chuck och därför aldrig skulle ha invigt honom i en så fantastisk plan, om maffian verkligen hade legat bakom.

Kanske är du intresserad av...