Madame Tusseauds vaxkabinett i London har frusit John Christies otäcka illdåd i sitt skräckkabinett.

© Shutterstock & Getty Images

Förnedrad polis begick bestialiska sexmord

John Reginald Halliday Christie lever ett still­samt liv i ett radhus i London med sin hustru Ethel. Hon vet ingenting om hans fasansfulla hobby. Sju kvinnor och ett spädbarn mördas, och en oskyldig man hängs, innan Christie avslöjas..

10 mars 2017 av Boris Koll

Slagen haglar över den lille pojken. Om och om igen höjer Ernest Christie handen för att slå – det är viktigt med barnuppfostran. 

På ett eller annat sätt ska han nog lyckas härda sin bångstyrige son och se till att han växer upp till en riktig karl.

Ernest Christies ansträngningar är dock förgäves. Hans son, John Reginald Halliday Christie, blir det aldrig något av.

Ju mer pojkens far hotar och slår, desto mer daltar hans mor med honom. Samtidigt behandlas han som en levande docka av sina tre äldre systrar. 

De pjoskar med honom som om han vore en baby och tvingar honom att sova i deras sängar. ”Reg”, som pojken kallas, vill inte vara med i deras lekar. 

Han protesterar vilt men systrarna är ju fler och föräldrarna ingriper aldrig. Reg hatar sina systrar!

När Reg är åtta år dör hans morfar, en man som pojken alltid fruktat. Reg känner en egendomlig glädje när han ser den döde, som han nu inte längre behöver vara rädd för. Efter detta får döden en framträdande plats i Regs lekar.

Som 15-åring utsätts Reg för ett dråpslag. 

En av hans kamrater har utan hans vetskap avtalat en dubbeldejt med två flickor, en till dem var, och Reg kan plötsligt inte komma undan. 

De båda paren går var för sig längs den närbelägna kärleks­stigen – känd som Monkey Run. Flickan som Reg parats ihop med är ovanligt erfaren för sin ålder. 

Hon går rakt på sak, drar in Reg i ett buskage, knäpper upp byxorna på honom och sticker in handen. Många pojkar hade blivit saliga men inte John Reginald Halliday Christie.

I stället för att känna upphetsning blir han bara stel av skräck. Flickan, som inte är van vid sådan ”otacksamhet”, blir djupt kränkt. Hon är rasande när hon går därifrån. Det här ska Reg få för – och hon berättar vad som har hänt för alla hon känner. Regs förödmjukelse ska komma att få katastrofala följder. Genom flickans skvaller föds en av de värsta seriemördarna i Storbritannien. 

Regs förödmjukelse

Ryktet om Regs fiasko sprider sig snabbt. Snart vet alla på skolan och alla andra i området vad som har hänt. 

Reg Christie har upphört att existera. Nu finns bara Reggie No-Dick. Småpojkarna ropar det hemska öknamnet efter honom på skolgården och på gatan. 

Men det värsta av allt är flickorna. Reg kan inte visa sig förrän de börjar tissla och tassla och fnissa högt. Han hatar dem som pesten – och han är livrädd för dem.

Under de följande fyra åren håller sig John Christie borta från kvinnor. Han är 19 år gammal när han gör sin sexuella debut; med en prostituerad. 

Christie tycker att de prostituerade kvinnorna är mindre skrämmande eftersom de aldrig ställer några krav på kundernas prestationer. 

Med det i bakhuvudet är Christie inte lika spänd och kan genomföra ett samlag. För honom är det en stor triumf.

Besöket hos de prostituerade blir startskottet för en ny och dyr vana. Christie håller sig borta från de vackraste och mest självsäkra kvinnorna. Han känner sig tryggast tillsammans med de lite slitna prostituerade med låg självkänsla.

År 1920 gifter sig Christie med Ethel Simpson Waddington. Hon är en kvinna utan yttre skönhet och hon har en mycket undergiven personlighet. Det första halvåret går utan att äktenskapet fullbordas. 

Christie blir helt enkelt inte sexuellt upphetsad tillsammans med sin hustru – bara med prostituerade som han ofta besöker. Ethel finner sig i situationen och ställer inga krav. För henne är det tillräckligt att hennes man håller av henne. Och det gör han. Tror hon.

Christie har ett vanligt lågavlönat kontoristjobb men hans utgifter är betydligt högre än inkomsterna. 

Han skaffar sig därför ett nytt arbete inom postväsendet. Lönen är förvisso inte mycket bättre, men här får han chansen att stjäla paket från postorderfirmorna – med varor som han sedan säljer vidare.

Stölderna pågår en tid men ”extraknäcket” håller inte i längden. Christie avslöjas, och bara tre månader efter att han gift sig med Ethel tvingas han avtjäna tre månader i fängelse. Det är bara den första av en mängd domar.

År 1924 lämnar Christie sin hustru och deras gemensamma hem i småstaden. Han vill till London för att pröva lyckan.

Vad han egentligen gjorde där är i dag osäkert. Säkert är dock att han år 1929 döms till sex månaders hårt straffarbete för överfall på en prostituerad.

Kvinnan har gett honom tak över huvudet och försörjt honom under en tid, men nu har hon slängt ut honom. Christie svarar med att slå henne över skallen med ett slagträ. Kvinnan får ett 15 centimeter långt sår i huvudet men överlever.  

Vaneförbrytaren blir polis

Medan Christie sitter av ett straff för bilstöld år 1933 skriver han till Ethel och ber henne att ta honom tillbaka. Ethel har inte sett sin man på nio år, men säger genast ja och undertecknar därmed ovetande sin egen dödsdom.

Paret bosätter sig i stadsdelen Notting Hill i London, och år 1938 flyttar de in på nedre botten på Rillington Place nr 10. Scenen är Christies och fasorna kan börja.

Allra först händer dock något oväntat i Christies liv. Så snart andra världskriget bryter ut söker den brittiska polisen frivilliga reservkonstaplar till den så kallade War Reserve Police. 

Jobbet kräver ett rent straffregister och därför kan Christie givetvis inte komma i fråga. 

Att han dessutom är hypokondrisk och sjuklig av sig, gör honom än mindre till en lämplig kandidat. Trots det söker han platsen.

Några veckor senare får Christie ett brev. Han är välkommen att börja som konstapel på Station Notting Hill. Christie är jublande glad.

Förklaringen är lika enkel som befängd: Behovet av poliser är akut, och man har därför valt att inte slösa tid på att kontrollera kandidaternas förflutna. 

Denna nonchalans ska få ödesdigra konsekvenser. Polisrollen ger den blivande mördaren en trovärdighet, som får hans offer att lita på honom.

John Christie är polis i fyra år – och han är en mycket duglig konstapel. Han utvecklar en otrolig noggrannhet i sitt arbete och får ta emot ­inte mindre än två utmärkelser. 

För Christie är det en vinna-vinna-situation. Uniformen skyddar honom från att bli inkallad, och arbetet förbättrar hans ekonomi något oerhört.

Tidigare har Christie betalat dyrt för att få njuta de prostituerades tjänster, nu kan han få allting gratis. Flickorna vet att han kan arrestera dem på momangen och orsaka svåra problem för dem om de inte uppfyller alla hans önskningar. Så det gör de. Det tjänar ingenting till att anmäla honom. När ord står mot ord är det förstås alltid polisen som blir trodd, inte den prostituerade.

Åren inom polisen är de lyckligaste i Christies liv. Den förskrämde och otillräcklige lille mannen har plötsligt fått vad han älskar mer än något annat: makt.  

Trots sin kriminella bakgrund fick John Christie arbete som polis.

© Murderpedia

Christie får smak för mord

Ruth Fuerst är en vacker 21-årig flicka från Öster­rike. Hon kom till England före kriget för att studera och har valt att stanna kvar. 

Hon deltar aktivt i sitt nya lands krigsinsats, och sliter i en ammunitionsfabrik från morgon till kväll. 

Men lönen är låg och eftersom hon är helt ensam i världen är det svårt att få ekonomin att gå ihop. Därför tjänar hon ibland lite extra på att prostituera sig efter arbetstid.

Sommaren 1943 får Ruth en kund från helvetet, John Christie. Han kommer med förslaget att hon ska följa med honom hem till Rillington Place nr 10. Hon går med på det. Hustrun Ethel besöker sin bror i Sheffield och det är fritt fram för Christie.

Christie betraktar den unga kvinnan när hon klär av sig. Hon är ett ovanligt val, just för att hon är så vacker. 

Hon är exakt den typen av kvinna som alltid har fått Christie att känna sig underlägsen och otillräcklig. Men i dag är det annorlunda och i dag kommer han att hämnas. I fickan har han ett rep.

Ruth är totalt oförberedd när Christie plötsligt kastar sig över henne, får repet runt hennes hals och drar åt samtidigt som han våldtar henne. Hon kämpar för sitt liv men till slut lyckas han strypa henne. 

I sina privata anteckningar skriver Christie om mordet: ”Jag kände en underlig, fridfull glädje.”

I Christies undermedvetna är det inte en okänd österrikisk flicka han har dödat. Hon är ställföreträdare för hans livs mardröm – flickan från Monkey Run. 

Han begraver liket ute på bakgården.

Ruth Fuerst, Christies första offer. Hon och en kvinna till grävdes ned i trädgården.

© Getty Images & National Archives

Christie mördar igen

Några månader efter sitt första mord säger Christie upp sig från polisen. Han skyller på sina­ hälsoproblem. 

Det är Station Notting Hill, där han själv arbetar, som utreder Ruth Fuersts försvinnande och det sliter på Christies nerver att varje dag gå sida vid sida med de personer som ska klara upp mordet.

Christie får jobb på en radiofabrik. Här möter han Muriel Eady och bestämmer sig för att ­döda henne. 

Muriel har en fästman och är inte intresserad av Christie, men hon lider av en obehaglig halskatarr som ger henne andningsproblem.

John Christie lyckas locka hem henne till sig genom att påstå att han har en inhalationsapparat som kan hjälpa henne.

Christie har faktiskt konstruerat ett slags ­apparat men för ett helt annat syfte än vad ­Muriel har tänkt sig. 

Christie har blivit skrämd av sitt första offers motstånd och vill därför söva ned Muriel. Den enkla inhalationsapparaten består av en syltburk med en lindrande balsam. 

I glasets lock har Christie borrat två hål. Han har stuckit ned en gummislang i det ena hålet och instruerar Muriel att andas genom slangen. 

Vad hon inte vet, är att Christie har anslutit en annan slang till kökets gaskran.

När Muriel sitter och andas i gummislangen med ryggen mot Christie, behöver han bara sticka ned den andra slangen i burklockets andra hål och sätta på gasen. 

Doften från balsamen döljer gaslukten och intet ont anande inhalerar Muriel den giftiga gasen. När hon är medvetslös våldtar och stryper Christie henne.

Precis som vid det första mordet upplever Christie en dämpad eufori:

”Jag kände ännu en gång denna stilla, frid­fulla glädje. Inte alls någon ånger”, skriver han senare.

Nu har Christie blivit en fanatisk seriemördare. Det är helt uppenbart, även för honom själv, att han inte kan sluta. 

Han vill mörda om och om igen. Ännu en gång begraver Christie sitt offer ute på bakgården. Det är riskabelt. 

Det finns inte något som kan koppla ihop Christie med Ruth, men med Muriel har han en väl känd arbetsrelation. 

Hennes fästman vet dessutom att hon skulle besöka Christie och när hon inte kommer hem på kvällen, beger han sig till Rillington Place nr 10 för att fråga efter henne. 

Christie säger att Muriel aldrig dök upp som de hade avtalat och att han har undrat över det. Det är Christies gamla kolleger som utreder även detta mystiska försvinnande och det faller dem aldrig in att misstänka Christie.

År 1948 blir lägenheten på tredje våningen på Rillington Place ledig, och ett ungt par flyttar in. Det är Timothy Evans och hans blott 19-åriga hustru Beryl, som strax efter att de flyttat in föder dottern Geraldine.

Paret känner sig genast hemma i huset och det medelålders paret på bottenvåningen, herr och fru Christie, är fantastiskt rara och hjälpsamma.

De unga föräldrarna behöver mycket hjälp – de är nämligen själva som barn. Timothy är inte direkt utvecklingsstörd, men långsam och svagt begåvad.

En undersökning har visat att han som vuxen har samma intellektuella nivå som en pojke på 11–12 år. Han kan varken läsa eller hantera siffror över 100.

Beryl är också svagt begåvad, omogen och oerhört naiv. Hon har vuxit upp utan någon mor som kunnat lära henne allt det som en husmor förväntas kunna, och snart är allt en enda stor röra i lägenheten.

Eftersom Timothy inte kan räkna måste Beryl sköta hushållets ekonomi och det klarar hon helt enkelt inte av.

Hon handlar på kredit utan att berätta något för Timothy, och drar på sig en skuld på 20 pund. Det motsvarar tre veckolöner för Timothy, som är arbetare på en livsmedelsfabrik.

Det nygifta paret älskar varandra och sitt barn, men den ekonomiska röran och Beryls bristande kunskaper i matlagning brukar leda till konflikter.

Grannarna hör dem ropa och skrika på varandra, och grannen mittemot ser till och med att de slåss.

Herr och fru Christie hjälper dem så gott de kan, men herr Christie har en dold agenda. Beryl är mycket vacker och han tar till alla möjliga ursäkter för att få vara i närheten av henne.

Vanligtvis skulle Beryls skönhet skrämma Christie, men den uppvägs av den unga kvinnans naivitet. Hon verkar mer hjälplös än farlig. Trots det är hon ouppnåelig för den knappt 50-årige Christie, om inte… 

En ohygglig plan

Geraldine är bara tio månader gammal när Beryl till sin förtvivlan upptäcker att hon är gravid igen. Det är en katastrof. 

Beryl har svårt nog att klara av en baby. Den unga kvinnan köper ett ­illegalt abortmedel, men det fungerar inte. 

I stället sätter hon sitt liv på spel genom att föra upp en stor injektionsspruta i underlivet. 

Inte heller det fungerar, och till slut anförtror sig Beryl i sin desperation till Ethel Christie, som i sin tur berättar för sin man.

Nästa dag, medan Timothy är på jobbet, söker John Christie upp Beryl och ljuger ihop en historia om att han någon gång på 1930-talet läste till läkare, men tvingades ge upp studierna på grund av kriget. 

Han kan dock tillräckligt för att kunna utföra en abort, försäkrar han, och hävdar att han redan har genomfört flera stycken.

Aborten är en ursäkt för att lyckas komma nära Beryl och utföra ännu ett genomtänkt mord. 

Timothy Evans vittnar senare om att Christie vänt sig till hans hustru för att erbjuda sin hjälp, och att han till och med sett till att förbereda Timothy på Beryls död. Christie ska ha förklarat att aborter så här sent i graviditeten har dödlig utgång i omkring tio procent av fallen.

”Men i de allra flesta fall är det inga problem alls”, säger han lugnande.

Timothy vill ändå inte att hans fru ska utsättas för minsta risk.

”Vi är inte intresserade”, meddelar han kort, och går sedan upp till Beryl för att förbjuda henne att göra verklighet av idén.

Det slutar med ett våldsamt gräl. Beryl säger åt sin man att inte lägga sig i det här. Hon litar på Christie och vill bli av med fostret. Timothy får till slut ge med sig. Han kan inte få henne att ändra sig.

Aborten ska utföras medan Timothy är på arbetet. Christie försöker förmodligen få Beryl att andas in gas, men skador i ansiktet på henne ­talar för att allt inte har gått enligt planerna. 

Antagligen ångrar sig Beryl och börjar göra motstånd, varpå Christie slår henne i ansiktet för att få henne att ligga stilla, innan han stryper henne. Efteråt har Christie sex med liket. 

Timothy går i fällan

Lilla Geraldine sover middag i rummet intill medan mordet äger rum. 

Christie sköter om barnet hela dagen så att hon inte ska påkalla uppmärksamhet genom att ligga och skrika. 

När Timothy kommer hem från arbetet står en allvarsam Christie och väntar på honom i porten.

”Jag har dåliga nyheter”, säger han. ”Aborten misslyckades. Din hustru är död.”

Timothys hjärna kan inte bearbeta informationen. 

Allt känns helt overkligt. De båda männen följs åt upp på tredje våningen och där ligger Beryl mycket riktigt död. 

Christie har rullat in henne i en grön duk.

Timothys första impuls är att de måste hämta polisen, men Christie avråder honom påtagligt bestört:

”Nej, är du galen?! Vi kommer att hamna i fängelse båda två! Jag har utfört en illegal abort och du visste om det. Det gör dig till medbrottsling. Polisen ser mycket allvarligt på sådant.”

I sin enfald tror Timothy på den före detta polismannen. 

Christie lyckas övertyga honom om att det är bäst att han lämnar London för en tid, tills saker och ting har lugnat ned sig. Under tiden ska han skaffa undan Beryls kropp. 

Lilla Geraldine har han också tänkt på – han känner ett ungt par som gärna tar hand om henne medan Timothy är borta.

Men det finns förstås inget ungt par. Christie har bestämt sig för att döda barnet. Han ser ingen annan lösning. 

Omständigheterna spelar John Christie rakt i händerna. Av en slump har Timothy just blivit uppsagd, och det finns ingenting som håller honom kvar i London. 

Christie uppmuntrar honom att resa till den by i Wales där han växte upp för att få tid att samla sig. Han kan bo hos sin moster och morbror.

Timothy berättar för dem att han har varit på affärsresa med sin chef, men att bilen har gått sönder och att han nu väntar på att den ska ­lagas. 

Under sin vistelse hos släktingarna talar han förtjust om sin dotter Geraldine: 

”Du skulle se henne, hon är en hjärtekrossare”, berättar den unge fadern stolt för sin moster. 

Timothy reser även till London för att söka upp Christie och fråga om Geraldine. Christie försäkrar honom att dottern har det bra, och att Timothy kan få träffa henne om två, tre veckor.

Allt eftersom dagarna går börjar morbrodern och mostern undra varför Timothy blir kvar så länge. 

Till slut skriver de till hans mor. 

Hon svarar med vändande post att hon varken har sett Timothy, Beryl eller Geraldine på flera veckor, och nu har börjat oroa sig. 

Timothy Evans var naiv och ett lätt offer för den manipulative John Reginald Christie.

© Getty Images

Polisen tror på mördaren

När Timothys lögner avslöjas fattar han ett spontant och ödesdigert beslut. Han går in på den lokala polisstationen och berättar att han har slängt sin hustrus lik i en avloppsbrunn, sedan hon dött i sviterna efter en illegal abort. 

Timothy vill inte dra in Christie. Det skulle ju vara otacksamt mot en man som bara försökt hjälpa dem. Därför säger han att aborten gjordes på ett ställe utanför staden. Han vet inte var.

En poliskonstapel skriver ned Timothys förklaring och läser upp den för honom, varpå Timothy skriver under. 

Polisen ringer sedan till kollegerna i London och ber dem undersöka den kloak som Timothy har beskrivit. 

De hittar den precis utanför Rillington Place nr 10, men brunnslocket är så tungt att det krävs tre man för att lyfta det. Dessutom är kloaken tom. ­Timothy kan omöjligt ha slängt ned liket där.

Timothy förhörs på nytt:

”Vi vet att du ljuger. Var är din fru? Vad har du gjort med henne?”

Timothy kan inte svara. Christie sade ju att han skulle gömma liket i avloppet. Om kroppen inte är där, vet han inte var den är.

Under tiden knackar Londonpolisen på hos sin före detta kollega. Christie ger dem värdefull information. 

I likhet med flera andra grannar kan Christie bekräfta att Beryl och Timothy hade ständiga konflikter.

Han berättar att Timothy är en mycket våldsam man, som oavbrutet slagit sin fru. Vid flera tillfällen sökte Beryl sin tillflykt hos honom och hans hustru, ljuger han, och påstår att Beryl har sagt att Timothy kommer att slå ihjäl henne en vacker­ dag.

Poliserna antecknar flitigt, medan Christie slugt och systematiskt drar snaran allt hårdare om Timothys hals.

Ethel bekräftar sin makes historia och fortsätter att skydda honom trots att hon rimligen borde ha insett den fruktansvärda sanningen vid något tillfälle. Det är inte bara omoraliskt, utan mycket dumt.

Christies nästa offer är nämligen Ethel själv.

Den 1 december 1949 gör polisen ett makabert fynd i ett litet tvätthus på bakgården på Rillington Place nr 10. Här ligger Beryl och lilla Geraldine. Båda har strypts.

Timothy tror fortfarande att hans dotter bor hos ett ungt par. Att hon är död får han veta först när polisen åtalar honom för mordet.

Han bryter ihop av chocken. Om hans lilla dotter är död har han inte längre någonting att leva för.

Timothy har ingen advokat vid sin sida, och efter en lång natt av intensiva förhör ger han polisen det erkännande som de så gärna vill ha.

Han påstår att han dödat sin fru och dotter i desperation över deras ekonomiska problem. Polisen skriver ned denna förklaring och Timothy undertecknar dokumenten.

När han till slut får en advokat, ändrar Timothy sin historia. Han hävdar nu att polisen har tvingat honom att erkänna, men att han är oskyldig.

Han hävdar envist att det var Christie som dödade Beryl och Geraldine. Varken polis eller åklagare tror på honom.

Enligt brittisk lag kan en person bara åklagas för ett mord i taget, och åklagaren väljer att börja med barnamordet.

Det fallet kommer sannolikt att sluta med en dödsdom och då behöver man inte ödsla resurser på ännu en rättegång när det gäller mordet på Beryl.

Timothy döms till döden

Den 11 januari 1950 inleds rättegången mot Timothy Evans. 

I rätten kämpar försvarsadvokaten Malcolm Morris envetet för att rädda Timothy och försöker visa på att den verklige mördaren är åklagarsidans huvudvittne i fallet – John Reginald Halliday Christie.

Det är en kamp i motvind för Timothy har begått många misstag. 

Han har underlåtit att informera polisen om sin hustrus död, han har gett sig av till Wales, han har ljugit för polisen och han har undertecknat ett erkännande.

Det tar bara 35 minuter för juryn att komma fram till ett beslut. Domaren Lewis meddelar sin dom: 

”Timothy Evans, juryn har funnit dig skyldig till överlagt mord, och rättens dom är att du härifrån ska föras till ett fängelse och sedan till en avrättningsplats där du ska dö genom hängning. Din kropp ska begravas innanför murarna till det fängelse där du kommer att sitta din sista tid. Må Gud se i nåd till din själ.”

Timothy är fullkomligt lugn när dödsdomen läses upp. Han har inte längre något att förlora.

Den 9 mars 1950 ska domen verkställas. ­Timothy sover gott den sista natten. Fängelsepersonalen måste till och med väcka honom när solen går upp. Han är allvarlig men samlad när han går mot galgen. 

Bödeln drar först en svart huva över huvudet på honom, sedan repet. Så öppnas luckan och en stund senare dödförklaras Timothy Evans.

Christie dödade minst åtta människor, några experter befarar att han mördat ännu fler. Han är en av de värsta seriemördarna i Storbritanniens historia.

© Getty Images

Christie fortsätter att mörda

Efter mordrättegången mot Timothy håller sig Christie lugn, men bara för en tid. Knappt tre år efter att Timothy avrättats kan Christie inte längre kontrollera sin längtan efter att mörda.

Men det finns ett hinder. Christies fru Ethel, som tidigare ofta har åkt iväg för att hälsa på familjen ute på landet, har dragit ned på sina resor. Numera är hon alltid hemma – och alltså i vägen. 

Den 14 december 1952 stryper Christie sin trogna hustru. Kroppen gömmer han under golvet i lägenheten.

Under tiden från den 19 januari till den 6 mars mördar Christie ytterligare tre kvinnor, Kathleen Maloney, Rita Nelson och Hectorina Maclennan. 

Morden äger rum på Rillington ­Place och tillvägagångssättet är alltid detsamma. Har lurar med sig kvinnorna hem och ser till att de andas in gas tills de förlorar medvetandet. Sedan våldtar och stryper han dem.

Liken gömmer Christie i skafferiet. Polisens teori är att han då och då tar fram dem för att ha sex med dem. 

Han använder ett starkt desinfektionsmedel för att dämpa liklukten, men till slut är stanken så genomträngande att han stänger igen och tapetserar för skafferidörren.

Den 20 mars hyr Christie ut lägenheten och tar in på hotell. 

När nyheten om likfynden på Rillington Place når tidningarna fyra dagar senare lämnar Christie hotellet och driver runt på gatorna i London. 

Nio dagar senare känner en polis igen Christie på gatan och griper honom. Fasorna på Rillington Place är äntligen över. 

Ethel Christie blev strypt och kroppen gömdes under golvplankorna.

© Getty Images & National Archives

Lik bakom tapeten avslöjade Christie

En ny hyresgäst flyttade in på Rillington Place nr 10. När han skulle sätta upp en kökshylla gick både hammare och spik genom väggen och en förfärlig stank vällde ut.

Hyresgästen hämtade en lykta och lyste in genom hålet. Synen som mötte honom var fruktansvärd: där låg tre halvnakna, delvis förmultnade kvinnolik. 

Den chockade hyresgästen larmade omedelbart polisen – som hittade ytterligare tre lik i huset.

Efter fyndet drog polisen i gång omfattande spaningar efter John Reginald Christie. Ganska snart blev Christie, som smutsig och orakad strök omkring på gatorna, igenkänd av en polisman. 

Christie uppgav först ett falskt namn men följde sedan utan motstånd med till stationen.

Under förhören erkände Christie morden på sju kvinnor utan att visa minsta ånger. 

Hans förklaringar till morden var extremt fantasifulla, flera gånger hävdade han t.ex. att han handlat i självförsvar eller att han hade hjälpt sina offer att begå självmord. 

Det var bara mordet på spädbarnet Geraldine som han bestämt förnekade.

När polisen frågade hur han hade kunnat hyra ut en lägenhet full av lik – han måste ju ha vetat att brottet snart skulle avslöjas – svarade Christie: ”Jag skänkte det aldrig en tanke.”

Enligt brittisk lag kan en person bara åklagas för ett mord i taget. Den allmänna åklagaren började med mordet på Christies hustru Ethel vars lik påträffades under golvplankorna. 

Christie dömdes, som väntat, till döden och hängningen bestämdes till den 15 juli 1953. När bödeln drog den svarta huvan över huvudet på honom, försökte Christie desperat att vinna tid.

”Det kliar på näsan”, klagade han.

”Oroa dig inte, det kommer inte besvära dig mycket längre till”, svarade bödeln.

Kanske är du intresserad av...