Charles Manson: Hippien från Helvetet

Charles Manson släpps ut från fängelset precis när hippietiden börjar i USA. Han grundar ett kärlekskollektiv, men han har illasinnade planer: Flickorna blir hjärntvättade och får droger innan han beordrar dem att begå flera blodiga mord.

4 januari 2017 av Torsten Weper

Charles Manson släpps ut från fängelset

Los Angeles, 21 mars 1967

Charles Manson har avtjänat sitt sjuåriga fängelsestraff, bland annat för koppleri. Fångvaktaren­ kommer in i cellen för att släppa honom fri.

”Hey, man! Jag har ingen lust att gå. Jag menar det, man!”, klagar fången Charles Manson. ”Kan du inte ta mig tillbaka igen?”

I 17 av sitt 32 år långa liv har Manson suttit bakom galler och har med tiden börjat att betrakta fängelset som sitt hem. Fångvaktaren skrattar åt Mansons fråga och fortsätter med sina sysslor. Fången ska kvittera ut sina ägodelar och släppas ut genom porten. Inte någon på fängelset i Terminal Island kan föreställa sig att Manson ska komma att bli hjärnan bakom några av de mest bestialiska morden i USA:s historia.

Manson tar sin gitarr. Han har 35 dollar på fickan. De första dagarna i frihet åker han buss och bara tittar. Världen har förändrats under de sju år han har varit inlåst: Nu har de unga männen långt hår och en utstuderat sjaskig klädstil. En dag får han en blomma av en flicka som säger: ”Love!” Manson blir förstummad. Det har hänt något i samhället.

Han har ingen aning om vad ”flower power” går ut på, men han ser fram emot att ta reda på det.

Charles Manson på LSD-tripp

San Francisco, våren 1967

USA krigar i Vietnam. Hemma experimenterar ungdomen med hasch, LSD och fri kärlek. ”Summer of Love” har börjat.

Det är tufft i början. Manson beger sig norrut till San Francisco för att söka jobb som musiker på en bar. Men när han börjar sjunga sina sånger från 1950-talet skakar alla på huvudet. Rytmen är för långsam och texten har fel budskap.

Manson lär sig snabbt. Efter ett par veckor i hippiernas huvud­stad San Francisco hittar han de rätta tongångarna. De nya. Han spelar ofta i parken vid Berkeley-universitetet. Studenterna lyssnar gärna till hans egna sånger och de respekterar honom – oäktingen från barnhemmet, som lärde sig att läsa först vid 15 års ålder.

Trots att han är minst tio år äldre lever han sig snabbt in i hippiernas värld. I den ingår också LSD. Under sin första tripp upplever han Jesus korsfästelse – med sig själv i huvudrollen. Manson hänger kvar vid upplevelsen: Det är han. Han är Jesus Kristus.

En dag när han sitter och plinkar på gitarren i Berkeley träffar han en ung bibliotekarie som fattar sympati för honom. Mary Brunner tar med honom hem till sin lägenhet. ”Jag älskar dig av hela mitt hjärta”, deklarerar den 23-åriga flickan.

”Jag älskar dig också, men jag tillhör dig inte – och du tillhör inte mig”, förklarar Manson. Han har suttit länge i fängelse och har mycket att ta igen. Under sommaren lyckas han få tag i en gammal ”Folkabuss”.

Charles Manson-familjen etableras

På resande fot i USA, 1967-68

Landet är i uppror. Unga kvinnor och män flyr från sina inskränkta förortsfamiljer för att experimentera med livet och drogerna.

Mary Brunner blir Mansons första flickvän och tillsammans ger de sig ut på långa resor genom USA. Efter vägen hoppar fler flickor in i Folkabussen, bland andra Lynette Fromme (18), Susan Atkins och Patricia Krenwinkel (båda 19).

De har aldrig träffats tidigare men deras bakgrund är nästan identisk: efter föräldrarnas skilsmässa har de lämnat sina medelklasshem – och de hatar sina fäder. De söker en mening med livet men mest av allt behöver de en far. Manson ger dem vad de söker: uppmärksamhet, sköna LSD-tripper och sex.

Folkabussen är snart för liten för ”The Manson Family” och de skaffar sig i stället en gammal avdankad skolbuss som de kan bo i. Var ­Familjen än hamnar sprider den glädje och kärlek. Manson skriver låtar som flickorna uppträder med. De drömmer om att få ge ut en skiva och få ut sitt budskap om kärlek och frihet i världen. Under sina LSD-tripper blir flickorna övertygade: Manson är Jesus Kristus.

Mansonfamiljen träffar Beach Boys

Los Angeles, våren 1968

Familjen består nu av 25 flickor som har lockat med sig ett par män. Bussen har blivit för liten och de får bo hos en känd musiker.

Charles Watson är en sympatisk ung man på 23 år. Ett par år tidigare har han lämnat det småborgerliga Texas för ett nytt spännande liv i Los Angeles. Men det har inte gått som han tänkt sig och nu hankar han sig fram som knarklangare. Det enda han äger är en Dodge, en skåpbil från 1935.

En kväll när han kör på Sunset Boulevard mot Malibu tar han upp en liftare som berättar att han heter Dennis Wilson och egentligen inte­ skulle behöva lift: Han äger en Ferrari och en Rolls-Royce men bilarna har körts sönder av ett gäng hippier som han har boende hos sig. Dennis Wilson är trummis i Beach Boys. Charles Watson känner till deras surfarlåtar och blir alldeles till sig när musikern bjuder hem honom på en kopp kaffe.

De hippier som Dennis Wilson talar om är Manson och hans anhängare. Wilson hade blivit nyfiken på särlingen med de många tjejerna och låtit dem flytta in i hans flotta hus på Sunset Boulevard. Wilson har lovat att få fart på Mansons musikerkarriär – som tack ska Wilson få roa sig med flickorna.

När Charles Watson kliver in i det stora huset sitter Manson på golvet och sjunger: ”Vackra, vackra flicka. Sluta existera.” Flickorna är hans kör: ”Sluta existera, kom och säg att du älskar mig”, sjunger de. Charles Watson är helt fascinerad och blir en del av Familjen. Från och med nu heter han ­bara ”Tex”.

Men nu har Dennis Wilson tröttnat på hela cirkusen. Han räknar ut att familjen på bara några veckor har kostat honom 100.000 dollar – inte minst för alla behandlingar av både hans egna och flickornas könssjukdomar. Wilson får sin manager att kasta ut Manson.

Charles Manson startar "deprogrammeringen"

Spahn Ranch, maj 1968

En av Manson-flickorna hittar ett ställe där de kan bo allihop. Bostadsproblemet är löst. 

En halvtimmas bilfärd öster om Los Angeles ligger George Spahns ranch. För flera år sedan användes byggnaderna som kulisser i en cowboyfilm. Nu är ranchen förfallen.

Spahn Ranch var kuliss till bland annat cowboyserien Bröderna Cartwright. I maj år 1968 flyttade Manson in med sin ”familj”.

Manson snackar in sig hos den 79-årige, blinde, Spahn som låter familjen flytta in. Flickorna kan städa upp och vara till nytta, lovar Manson. Spahn ger inte ett dugg för de utflippade ung­domarna men när Lynette Fromme erbjuder sig att bli hans älskarinna tystnar hans protester.

Nu börjar familjens äventyrliga tid. Dagarna går – med sång och rollspel i filmkulisserna. Ena dagen leker de indianer, nästa coola storstads­typer. En dag andas Manson på en av allt att döma livlös fågel som vaknar till liv. Från och med nu står det klart för alla att Manson verkligen är ­Jesus Kristus.

Några pengar har de inte. För att överleva ­rotar de efter mat i sopcontainrar utanför snabbköpen. När de samlas för att äta kvällsmat, sätter sig Manson högt upp över sina lärjungar och predikar om att slå ihjäl sin personlighet och bli som Jesus.

”Tid existerar inte. Det fanns inte någon tid innan människan uppfann den”, filosoferar han. Därför har familjen varken klockor eller kalendrar. Dagarna flyter ihop. Under nätterna fördriver de tiden med jointar, LSD och sexorgier. När de tar LSD ser Manson till att hans doser är mycket mindre än de andras. På så sätt kan han styra deras psykedeliska upplevelser.

Lärjungarna ska befrias från sina föräldrars konventioner – Manson kallar det ”avprogrammering”. Hans verktyg är timslånga monologer, social isolering, droger och gränsöverskridande sex där våldtäkt är ett av de mildare inslagen.

Drömmen är fortfarande att få släppa en platta, men trots att Familjen arbetar hårt med musiken får Manson aldrig mer än ljumma löften, bland annat från Dennis Wilson – och musikproducenten Terry Melcher, som bor på 10050 Cielo Drive.

Charles Manson ändrar karaktär

Spahn Ranch, vintern 68-69

Han har fjäskat för dem, lånat ut sina ­flickor till dem, men ändå inte fått något skivkontrakt.

Sakta ändrar Manson karaktär. Han blir hetsig och våldsam. Och han håller långa föredrag om ett kommande raskrig där blackie (de svarta) kommer att göra uppror mot whitie – de vitas överhöghet.

I början kommer små grupper av svarta att utföra bestialiska mord i de vitas kvarter i Los Angeles och lämna efter sig fruktansvärda slagord målade med offrens blod, spår han. Då kommer de vita att drabbas av massparanoia och mörda i de svartas ghetton. Raskriget, som Manson kallar ”Helter Skelter”, kommer att sluta med att den vita rasen förintas.

Bara Familjen kommer att överleva eftersom den går under jord i tid. När raskrigets segerherrar inser att de saknar förmåga att regera världen kommer Familjen att stå redo och ta över. Helter Skelter kommer att inledas om några veckor, förutser Manson. Lärjungarna ställer inga frågor. De är övertygade om att spådomen är sann.

Alltså samlar de på sig stora lager av bensin och livsmedel och betalar med stulna kredit­kort. De stjäl också mängder med bilar som de bygger om så att Familjen kan köra runt i den ogästvänliga Death Valley som enligt Manson rymmer ”Bottomless Pit”, ett underjordiskt paradis.

Spahn Ranch, juni 1969

Manson är pressad eftersom raskriget Helter Skelter uteblir. Lärjungarna är rådvilla och flera vill hoppa av.

”Om inte de svarta snart tar tag i saken kan det hända att vi måste visa dem hur man gör”, säger Manson till sin trogne vapendragare Tex.

Charles Manson planerar Helter Skelter

Cielo Drive, 8 augusti 1969

Skivproducenten Terry Melcher har flyttat från Cielo Drive. Nu bor filmregissören Roman Polanski och hans vackra hustru i villan.

Villan på Cielo Drive 10050. Hit flyttade filmregissören Roman Polanski med sin gravida hustru Sharon i februari 1969.

Sharon Tate är 26 år. Hon drömmer om att slå igenom som skådespelerska men än så länge har det bara blivit några småroller. Å andra sidan är hon gift med en av tidens mest framgångsrika filmregissörer, Roman Polanski – mannen bakom bl.a. rysaren Rosemarys baby. Sharon är gravid i åttonde månaden och för att fördriva tiden tills Roman kommer hem från sitt filmande i London har hon bjudit in några gäster:

Romans kamrat Wojtek Frykowski, 32, och hans flickvän Abigail Folger, 26 – som snart kommer att få ärva ett kaffeimperium men hellre går in för humanitärt arbete. Och så modefrisören Jay Sebring, 32, som är olyckligt kär i Sharon och alltid försöker vara i hennes närhet.

Spahn Ranch, 8 augusti 1969

Nu anser Manson att det är dags för Helter Skelter. Målet är 10050 Cielo Drive – Melchers villa. Att han har flyttat för länge sedan spelar ingen roll så länge offren tillhör den ­vita överklassen.

Mörkret har fallit när Charles Manson söker upp Tex. Han talar långsamt, som om han letade efter orden: ”Jag vill att du gör mig en tjänst i natt ...”. Tex svarar att Manson kan be honom om vad som helst.

”Jag vill att du kör till det hus som Terry Melcher bodde i förut. Ta med dig ett par av flickorna och utplåna alla i huset”, säger Manson och rabblar upp instruktionerna: De ska vara klädda i svart, kapa telefonledningarna, slå ihjäl alla, hänga dem, skära ut ögonen på dem och klottra huset fullt med blodiga slagord – ”pigs”, ”rise” och ”Helter Skelter”.

”Jag kommer inte ihåg allt”, säger Tex. ”Flickorna vet vad de ska skriva.” Susan Atkins, Patricia Krenwinkel och Tex sätter sig i bilen. Den 20-åriga Linda Kasabian ska också med. Hon är ny i Familjen och inte lika pålitlig som resten men hon är den enda som har ett giltigt körkort. De kör ut i natten. Målet är Cielo Drive, Bel Air.

Morden på Cielo Drive

Cielo Drive, 9 augusti 1969

Sharon Tates gäster går och lägger sig tidigt. I sovrummet talar Sharon med Jay Sebring.

Tex stannar bilen några meter från den port som leder upp till 10050 Cielo Drive. Han smyger upp till telefonstolpen och kapar kablarna. Sedan ålar sig alla fyra upp för en backe och in i villans trädgård. I samma ögonblick hör de en bil som kör ned för infarten.

”Vänta här”, viskar Tex till flickorna. Han hoppar ut framför bilen och drar sin pistol. Bakom ratten sitter den 18-årige Steve Parent. Han har just hälsat på sin vän William Garretson som bor i gästhuset på egendomen.

”Snälla… skona mig. Jag skvallrar inte”, gnyr Steve Parent. Tex skjuter honom fyra gånger.

De fyra Manson-lärjungarna lyssnar vaksamt. Ingen verkar ha hört skotten. Så är de uppe vid huset. Tex öppnar ett fönster och kryper in. Det är tyst i vardagsrummet. Han öppnar ytterdörren för att släppa in Susan och Patricia medan Linda stannar vid dörren för att hålla vakt. På soffan hittar de en sovande man, Wojtek Frykowski,

Polanskis vän. ”Vad är klockan? Vilka är ni?”, frågar Frykowski yrvaket.

”Jag är djävulen, och jag är här för att utföra djävulens arbete. Ge mig alla dina pengar”, svarar Tex och sparkar till honom i huvudet med en karatespark. ”Ett ord till så är du död!”

De binder Frykowskis händer med en handduk och sedan söker Susan och Patricia igenom huset. De hittar tre personer till som föses ihop i vardagsrummet: miljonarvingen Abigail Folger, frisören Jay Sebring och filmskådespelerskan Sharon Tate. Jay Sebring försöker protestera.

”Ett ord till, så dör du!”, fräser Tex igen.

”Han menar det”, varnar Frykowski.

Tex börjar lägga ett rep om Sharon Tates hals och Sebring lägger sig i igen: ”Ta det lugnt! Ser ni inte att hon är gravid?”

”Jag har sagt det: Ett ord till så dör du”, ropar Tex och skjuter honom i bröstet. Sebring sjunker ihop och Sharon Tate skriker hysteriskt.

”Vad ska du göra med oss?”

”Ni ska dö”, svarar Tex.

Nu har Frykowski gjort sig fri från handduken. ”Slå ihjäl honom”, ropar Tex till Susan, men Frykowski hinner kasta sig över henne bakifrån, han slår och sparkar. Susan hugger bakåt med kniven och träffar honom i benet och i lungan. 

Tex vill skjuta men ger upp för att inte träffa Susan. I stället börjar han slå Frykowski i huvudet med pistolen. Frykowski kämpar sig bort till dörren och stapplar ut i trädgården:

”Hjälp mig! Åh Gud! Hjälp mig!”, ropar han ut i natten. Ingen hör honom. Tex är över honom och hugger med kniven om och om igen. Tex tar fram pistolen och skjuter två gånger.

”Någon smiter”, ropar Susan inifrån huset. Tex ser Abigail Folger springa över gräsmattan i sitt blodiga nattlinne. Patricia lägger krokben för henne, Abigail snubblar. Men hon är starkare än Patricia. Ännu en gång får Tex rycka in.

”Jag ger upp. Gör vad du vill”, gråter Abigail Folger. Tex skär halsen av henne och krossar skallen med pistolkolven. Inne i villan ber Sharon Tate för sitt liv. Susan visar ingen medkänsla. ”Lyssna ditt luder! Jag skiter i att du ska ha barn. Du ska dö!”

”Döda henne!” ropar Tex, men Susan kan inte. Inte heller Patricia. Tex får göra det och till slut börjar flickorna också sticka henne.

”Det kändes bra”, säger Susan Atkins.

Allt är tyst. De tar handduken som Wojtek Frykowski var bunden med och börjar måla Mansons slagord som ska visa att detta är radikala svarta rasisters verk. På ytterdörren skriver lärjungarna ”PIG” – SVIN.

Flera timmar senare är de hemma på Spahn Ranch där Manson väntar. Han tittar sina lärjungar djupt i ögonen, en i taget: ”Ångrar du dig?” Alla svarar nej. Manson är belåten. ”Gå och lägg er och säg inte något till någon!”

Manson-morden fortsätter

Cielo Drive, 9 augusti 1969

Roman Polanskis hushållerska kommer till huset klockan 8.30 och hittar då liken.

Inom polisen har man aldrig sett något liknande. Huset är ett slagfält. De fem offren har dödats med flera skott och totalt 102 knivhugg.

Spahn Ranch, 9 augusti 1969

Medierna rapporterar om det fruktansvärda brottet på Cielo Drive. Tex och Susan roar sig högljutt efter nyhetsinslagen.

På kvällen skickar Manson iväg ett nytt gäng. För att allt ska gå rätt till åker han själv med. Han verkar obeslutsam. De kör runt i timtal innan han stannar bilen framför villan på 3301 Waverly Drive. Det står Leno och Rosemary LaBianca på dörren. Manson känner dem inte.

”Sitt ned och ta det lugnt”, beordrar Manson när han tränger sig in hos det medelålders paret. Han är bara ute efter pengar, förklarar han och bakbinder dem. Sedan går han ut till bilen, instruerar Tex, Leslie van Houten och Patricia Krenwinkel, och kör iväg. Inne i huset hugger Tex mannen fyra gånger, flickorna tar sig an Rose­mary LaBianca inne i sovrummet med 41 stick.

Innan mördarna ger sig av hugger Patricia Krenwinkel en stekgaffel i Leno LaBiancas mage – och de kommer ihåg att måla de blodiga slagorden som ska rikta misstankarna mot de svarta: ”DEATH TO PIGS” och ”HEALTER SKELTER”. Mördarna liftar hem till Spahn Ranch.

Charles Manson-familjen anhålls för svindel

Los Angeles, augusti 1969

Efter morden är staden lamslagen av skräck. Vaktbolag och vapenhandlare har en enorm högkonjunktur. Alla vakthundar är slutsålda.

Los Angeles har två polisstyrkor, LAPD och LASO som missunnsamt bevakar varandra. Vid ett tillfälle har LAPD hand om Tate-morden, medan­ LaBianca-morden utreds av LASO. Därför är det inte så konstigt att de två styrkorna inte ser något samband mellan de två brotten. Polisen utreder på var sitt håll. 

Knarkligor, satanistgrupper och hippiekollektiv finkammas. Sharon Tates far har inte tålamod att invänta polisens resultat. Han låter skägget växa och börjar infiltrera hippiemiljön för att hitta sin dotters mördare.

Samtidigt tycker den sörjande änkemannen Roman Polanski att han kan känna igen handstilen i ordet ”PIG” som målades med Sharons blod på ytterdörren. Därför inleder han en privat undersökning bland sina bekanta.

Veckorna går och alla spår slutar i blindo. Under tiden hamnar Manson-familjen i polisens strålkastarljus av helt andra orsaker – kreditkortsbedrägerier och bilstölder i stor skala. Lärjungarna har inlett ett regelrätt plundringståg mot affärer och bensinstationer i Los Angeles och i byarna kring Death Valley. Efter en stor polisinsats mot Familjens gömställe anhålls de.

Susan Atkins avslöjar morden

Los Angeles, 6 november 1969

Lärjungen Susan Atkins är häktad, misstänkt för mord på en knarkhandlare.

Susan är inte som de andra fångarna på kvinnofängelset Dormitory 8000; hon fnissar, sjunger och dansar hela dagarna. ”Knäppa Susie” kallar de henne. En av de andra internerna, Virginia Graham, tycker synd om henne och de börjar småprata.

”Det är bara en sak. Polisen är så fel ute. De har ingen aning”, säger Susan ivrigt.

”Vad snackar du om?” frågar Virginia.

”Den där grejen vid Benedict Canyon.”

”Du menar väl inte Sharon Tate?”

”Jo!” Susan kan inte hålla sig längre: ”Vet du vem som gjorde det?”

”Nej”, svarar Virginia.

”Okej, du tittar på henne nu!”

Under det följande dygnet berättar Susan stolt om Familjen, droger, Helter Skelter och mord. Virginia lägger allt på minnet medan hon funderar på om hon ska gå till polisen. Det är emot fångarnas hederskodex att skvallra på en medfånge, men när Susan räknar upp flera Hollywood-stjärnor som ska mördas, bestämmer sig Virginia för att berätta vad hon vet.

Rättegången mot Charles Manson inleds

Los Angeles, 24 juli 1970

På sal 8 i Justice Hall kan rättegången mot Charles Manson, Susan Atkins, Leslie Van Houten och Patricia Krenwinkel inledas.

Trots att de alla tre skulle dömas till döden mötte de tre anklagade Manson-flickorna rätten i kortkorta klänningar och utslaget hår. På väg till rättssalen i Los Angeles sjöng de Charles Mansons låtar.

Distriktsåklagaren Vincent Bugliosi vet att rätt personer sitter på de anklagades bänk, men han är ändå bekymrad – bevisningen är tunn: De tekniska bevisen är få och motivet obegripligt för en jury – Manson ska ha gett order om ett raskrig i Los Angeles! Dessutom var Manson inte ens med när morden utfördes. Bugliosis uppgift är att bevisa två saker: att Manson hade total kontroll över sina lärjungar och att lärjungarna mördade av egen fri vilja. Alla ska dömas.

Rättegången hotar ständigt att urarta till rena farsen. Flickorna sjunger eller fnissar. Varje dag är de klädda i nya kortkorta klänningar som lärjungarna på Spahn Ranch har sytt åt dem. Manson ler diaboliskt medan han inväntar kaoset.

Han beordrar Susan Atkins att dra tillbaka sitt erkännande. Som tur är har en annan Manson­-lärjunge bestämt sig för att prata. Linda Kasabian, som höll vakt vid Polanskis hus på mordnatten, erbjuds att gå fri om hon vittnar.

In i det sista satsar Manson på att flickorna ska få skulden så att han själv kan gå fri.

Los Angeles, 29 mars 1971

Efter den längsta rättegången i USA:s historia är juryn redo att avkunna sin dom: De fyra­ anklagade döms till döden i gaskammare.

Redan innan domen har lästs upp har Charles Manson protesterat mot juryns rätt att döma honom. Han förs då ut ur rättssalen.

Efter domen studsar Patricia Krenwinkel upp: ”Ni har just dömt er själva!” Susan Atkins hakar på: ”Ni borde hellre låsa dörrarna och passa era barn!” Leslie Van Houten ansluter: ”Blinda, dumma människor. Era barn kommer att resa sig mot er!” Alla tre förs ut ur salen.

Ute på gatan framför rätten har flera av Mansons lärjungar samlats. När dödsdomarna blir kända ropar de mot tv-stationernas kameror: ”Döden? Det är vad ni alla ska få!”

Senare samma år får Charles ”Tex” Watson samma dom. Efter morden lyckas han rymma hem till Texas och utlämnandet av honom till de kaliforniska myndigheterna drar ut på tiden.

Dödsstraff omvandlas till livstids fängelse

Kalifornien, 1972

Högsta domstolen i Kalifornien avskaffar dödsstraffet. Manson och övriga dödsdömda i staten får sina straff omvandlade till livstid.

”Fängelset är det enda hem jag någonsin har haft”, säger Manson. Nu är han tillbaka där han började.

Charles Manson-familjen upplöses

När Manson fängslades, försökte lärjungen Lynette ­Fromme hålla ihop Familjen. Men Manson­filosofins magnetiska inflytande över lärjungarna släppte inom några år. En efter en hoppade de av, utan att Lynette kunde göra något åt det.

År 1975 bestämde hon sig för att låta Familjen skapa rubriker igen med hjälp av ett attentat mot president Gerald Ford. Under hans besök i Sacramento den 5 september stod hon plötsligt framför honom med en Colt i handen.

Livvakterna avväpnade henne, och iförd handklovar förklarade hon för journalisterna att attentatet var en protest mot fällningen av redwoodträd i Kalifornien. Familjen hade blivit miljöaktivister.

Tidernas värsta seriemördare – läs vårt stora tema

Kanske är du intresserad av...