10 revolutioner som gick snett

1. Korsfäste 6000 upprorsmän

73–71 f Kr

Det tredje slavkriget var var nära att få romarriket på fall. En liten grupp på 78 förrymda slavar växte till en upprorshär på inemot 70000 man under vapen och anförda av gladiatorn Spartacus.

Två gånger besegrade upprorsmännen en topptränad legion, och i Rom fruktade man för rikets säkerhet. När upprorsmännen år 71 fick höra att romarna hade stora förstärkningar på väg, löstes disciplinen upp och härföraren Crassus vann en lätt seger.

Sammanlagt korsfästes 6000 överlevande upprorsmän längs Via Appia, androm till skräck och varnagel, men som ett resultat av kriget började man i Rom att förändra sin syn på slaveriet, som nu gick mot ett avskaffande.

2. De röda ögonbrynen

18-27

När Gula floden två gånger svämmat över sina bräddar, startade de lokala bönderna ett uppror mot Han-dynastin, som inte gjort något för att hjälpa dem.

De fattiga kinesiska bönderna hade i åratal samlats i ett hemligt sällskap, De röda ögonbrynen, som hade fått sitt namn efter medlemmarnas hennafärgade ögonbryn.

Sällskapet lyckades effektivt ta makten i landet men klarade inte av att därefter administrera det, så snart bad bönderna Han-kejsaren Penzi att komma tillbaka. Nu kallade de honom ”nådige och mäktige härskare.”

3. Krutkonspirationen

1605

”Han är behaglig och munter och emot trätor och strid”, sade en närstående person om Guy Fawkes. Icke desto mindre var Fawkes i november 1605 huvudpersonen i en katolsk sammansvärjning, som ville starta en revolution i England genom att spränga parlamentet i London med en stor laddning krut.

Det direkta målet var den protestantiske kung Jakob I, och planen var att insätta hans dotter prinsessan Elisabeth som ny regent. Men de medsammansvurna var bekymrade, eftersom det också skulle finnas katoliker bland offren, så de skvallrade. Fawkes greps och torterades och i januari 1606 avrättades han.