Den enda gången Sovjet visade på några egentliga ekonomiska resurser var vid militär­paraderna på Röda torget i Moskva.

© Getty Images

Tjernobyl och Gorbatjov knäckte Sovjetunionen

I årtionden var Sovjetunionen en av världens supermakter. Riket hade världens största armé, kärnvapen och ett imperium av kommunistiska lydstater. Men för 25 år sedan bröt den sovjetiska världen plötsligt samman. Anledningen var ... utmattning.

14 april 2017 av Benjamin Thomas Christensen

Vapenrustning krossade ekonomin

På pappret var Sovjetunionen en militär mastodont som var lika mäktig som ärke­rivalen USA. Verkligheten var en helt annan: Kapprustningen under kalla kriget hade kostat en förmögenhet, medan andra sektorer saknade pengar vilket försvagat bland annat industriproduktionen som fick drivas med utslitna maskiner.

Även om den sovjetiska ekonomin under 1980-talet gick spikrakt nedåt kunde regimen inte ge upp i kapprustningen mot USA – trots att kostnaderna för militären var statens största utgiftspost. 

Detta ledde till att Sovjet­unionen lade tolv procent av sin bruttonationalprodukt (BNP) på militären medan amerikanerna nöjde sig med sex procent.

Den ekonomiska prioriteringen lönade sig dock på det militära området. När det gällde till exempel långdistansplan med kärnvapen hade Sovjetunionen år 1981 totalt 5000 exemplar jämfört med USA:s 4000.

Långtifrån alla gillade den ekonomiska prioriteringen. Den fick allvarliga konsekvenser för civil­samhället som saknade de konsumtionsvaror som fanns i Väst.

Reformerna hjälpte inte

Den svaga industrin kunde inte till­godo­se efterfrågan på varor vilket ledde till extrem varubrist. Till exempel fick sovjeterna vänta 10–15 år på en ny bil eftersom bilindustrin bara producerade 45 % av efterfrågan.

När Michail Gorbatjov utnämndes till landets ledare och generalsekreterare för det kommunistiska partiet år 1985 såg han ingen annan utväg än att ge de sovjetiska republikerna större ekonomiskt självstyre. 

Resultaten uteblev dock eftersom produktionen misskötts i årtionden och det var omöjligt att vända utvecklingen på så kort tid. Dessutom saknades utländsk valuta för att investera i nya maskiner.

Istället blottade Gorbatjovs reformer i slutet av 1980-talet bara regimens oförmåga att få industrin att producera de nödvändiga ­varorna.

Missnöje växte fram på gatorna

Motståndet mot Sovjetregimen var tydligt i den kommunistiska huvudstaden i slutet av 1980-talet. 

Tiotusentals arga sovjetmedborgare gick ut på Moskvas gator med krav på fler och bättre varor, och för att göra uppror mot den omfattande korruptionen. 

Men till skillnad från tidigare sovjetiska ledare satte Michail Gorbatjov inte hårt mot hårt. 

Befolkningen upptäckte snart att regimen inte längre försvarade sig och att demonstranter varken deporterades eller dödades när de klagade offentligt. 

Det tydliga missnöjet på gatorna gav ännu fler mod att våga protestera.

Afghanistan förstörde Röda arméns rykte

På juldagen 1979 skickade Sovjetunionen de första av totalt 115000 soldater över gränsen till grannlandet Afghanistan. 

Samtidigt landade 7000 elitsoldater i bland annat huvud­staden Kabul. Målet var att hjälpa landets kommunistiska regering.

Det stod snabbt klart att Röda armén hade svårt att besegra motståndet från landets muslimska soldater, mujaheddin, och de nordafghanska krigsherrarna. 

Trots Sovjets mili­tära och tekniska överlägsenhet lyckades de bara ta kontrollen över de viktigaste städerna medan områdena utanför förblev afghanska.

År 1982 hade kriget utvecklats till ett brutalt ställningskrig. Röda armén utförde hämndaktioner mot civilbefolkningen som svar på afghanernas mord på sovjetiska soldater.

Röda armén kunde besegras

I början av 1989 drog Michail Gorbatjov tillbaka de sista soldaterna från landet. Invasionen hade då lett till stora ekonomiska och militära förluster för Sovjetunionen. Drygt 14000 soldater hade dött i kriget.

Fiaskot i Afghanistan stod i bjärt kontrast till det goda rykte som Röda armén hade vunnit under andra världskriget. 

Samma år som Sovjet lämnade Afghanistan bröt uppror ut i bland annat DDR, Ungern och Tjeckoslovakien. Röda armén hade tidigare slagit ner uppror i de tre länderna men nu hade de inget att sätta emot och snart skulle Sovjetunionen upplösas. 

Sovjet inledde 1988 en gradvis reträtt från Afghanistan, medan afghanska mujaheddin använde amerikanska luftvärnsrobotar.

Tjernobyl avslöjade partiets propaganda

Klockan var 21.02 när presentatören för Sovjetunionens statliga nyheter den 28 april 1986 uttalade orden: 

”En olycka har ägt rum vid kärnkraftverket i Tjernobyl. En av verkets reaktorer har skadats. Konsekvenserna av olyckan håller på att åtgärdas. Hjälp erbjuds till alla berörda.”

Nyhetsankaret nämnde inte att tiotusentals ukrainare i det berörda området hade evakuerats. 

Man nämnde inte heller att kärnkraftverket fortfarande läckte radio­aktiv strålning över stora delar av Sovjet­unionen eller att regeringen i Moskva tvingats gå ut med nyheten eftersom de svenska myndigheterna slagit larm på grund av radioaktivt nedfall i Norden. 

 Den största skandalen var dock att de sovjetiska medborgarna hörde om katastrofen först två dagar efter det att den inträffat.

Tjernobyls reaktor nummer fyra exploderade nämligen redan tidigt natten de 26 april.

Ojämlikheten gjorde befolkningen rasande

Trots att kommunisterna utlovade jämlikhet var sovjetbefolkningen på många sätt uppdelad i ett A- och ett B-lag. 

Medan majoriteten av befolkningen fick stå i långa köer för att få tag på vanliga konsumtionsvaror handlade kommunistpartiets elit i hemliga lyxbutiker. 

Partipampar, KGB-officerare och ledare inom armén kunde köpa vä­ster­ländska lyxprodukter såsom parfym, ciga­retter och vin.

På samma sätt kunde de äta på fina restauranger som var stängda för de breda folklagren. De hade även egna filer på vägarna in till Moskva.

Katastrofen ledde till förtroendekris

När Gorbatjov två veckor efter olyckan för första gången visade sig på rikstäckande teve för att tala om katastrofen utelämnade han flera viktiga detaljer.

Det gällde till exempel att det hade gått över två dygn innan man började evakuera invånare.

De följande månaderna sipprade sanningen om kärnkraftsolyckan ut i de sovjetiska medierna då oberoende journalister avslöjade lögn efter lögn.

Olyckan ledde till den allvarligaste förtroendekrisen mellan regimen och befolkningen under Sovjets historia.

Efter händelsen såg många invånare de statskontrollerade medierna som en apparat vars främsta uppgift var att släta över kommunistpartiets misstag.

Kärnkraftsolyckan vid kraftverket i Tjernobyl punkterade totalt den sovjetiska befolkningens förtroende för medierna. Lögn efter lögn avslöjades.

© Getty Images

Kanske är du intresserad av...