Revolutionens Paris

De största dramatiska händelserna under franska revolutionen utspelade sig i de centrala delarna av Paris. I dag vittnar palats, fängelser och fästningar i staden om revolutionärernas skoningslösa kamp för att säkra republikens överlevnad.

10 januari 2011 av Henrik Elling

I15 år, från 1789 till 1804, var Paris gamla stadskärna centrum för uppror, revolter och motrevolutioner.
Revolutionens blodiga kapitel inleddes den 14 juli 1789 då upproriska medborgare stormade det avskydda fängelset Bastiljen och mördade dess guvernör. Två dagar efter stormningen beslutade stadens ledning i Paris att Bastiljen skulle jämnas med marken.
I dag är det endast en kontur i asfalten som vittnar om var fängelset låg.
Under de följande två åren försökte en nationalförsamling styra Frankrike ­men kung Ludvig XVI:s vetorätt mot nya lagar väckte gång på gång missnöje mot monarkin. När kungen år 1791 försökte fly från sin husarrest i Louvre­palatset gick revolutionen in i en ny fas: Ludvig avsattes och avrättades för förräderi – och Frankrike blev en republik.
Den unga statens första regim visade sig snart vara blodigare än kungens envälde och allt slog över i våld och död. Paris revolutionära eldsjälar stod i kö för att avrätta ”landets fiender” – oftast adelsmän och politiska motståndare. Under ledning av Georges Danton och Maximilien de Robespierre inleddes republikens skräckvälde – nära 40.000 personer ­giljotinerades. Giljotinens väntrum i Conciergeriet är i dag museum och ett minnesmärke över de tusentals fångar som väntade på sin dödsdom.
Napoleon tar makten
När Robespierre själv föll offer för giljotinen år 1794 blev allt lugnare. Från år 1795 tillsatte två folkvalda församlingar­ ett fem man starkt direktorium med uppgift att styra landet.
Fram till 1799 slog armén ned en rad motrevolutioner mot direktoriet. Inte minst den korsikanske generalen Napoleon Bonaparte spelade en avgörande roll under kampen för att rädda republiken. Ironiskt nog var Bonaparte själv med om att avskaffa direktoriet ­efter en militärkupp år 1799. I stället införde fransmännen konsulatet – tre konsuler delade på regeringsmakten. År 1804 kunde Bonaparte låta kröna sig själv till kejsare i katedralen Notre­Dame och återinföra enväldet.

Books:
● Christopher Hibbert: The French Revolution, Penguin, 2001
● Dylan Rees: France in revolution, Hodder Murray, 2008
● Ruth Scurr: Fatal Purity, Vintage, 2007

Websites:
www.victorianweb.org/history/hist7.html

Kanske är du intresserad av...