Hitler beordrade fram 2 928 stridsvagnar och kanoner för att kunna inta Kursk under Operation Zitadelle. Fyra modeller var dominerande inom de tyska divisionerna.

Pansarslaget vid Kursk

I en sista krampryckning på östfronten beordrar Hitler år 1943 tyska armén att inta staden Kursk. Men Röda armén är väl förberedd. Slaget om Kursk når sin kulmen då tusentals stridsvagnar drabbar samman söder om staden.

Georgij Zhukov förlorade aldrig ett slag

Före slaget vid Kursk hade Zhukov redan besegrat japanerna vid Khalkin Gol 1939, besegrat tyskarna vid både Leningrad och Moskva 1941 och slutligen utraderat hela den tyska 6:e armén vid Stalingrad 1942. Och nu planerade han att göra det samma vid Kursk. Även om Stalin precis som Hitler var känd för att lägga sig i militärens angelägenheter, gav Sovjetunionens ledare Zhukov sitt oreserverade stöd till stridsplanen för Kursk.

"Stalin lyssnade som aldrig tidigare sett", berättae Zhukov, efter att han hade presenterat sin strategi, som gick ut på att nöta ner den tyska armén – och framförallt deras stridsvagnstrupper – med hjälp av försvar. Både Stalin och Zhukov visste att vägen till seger över Nazityskland skulle bli lång och kosta omåttlig många människoliv och materiel. De var emellertid övertygade om att förödelsen av de tyska pansardivisionerna vid Kursk skulle säkerställa segern i långa loppet.

Få alla detaljerna och förloppet i pansarslaget vid Kursk i artikeln från Världens Historia nr 1/2015 - som prenumerant på tidningen kan du ladda ner historien här.


Inte prenumerant?

>Bli prenumerant och få tillgång till allt innehåll på varldenshistoria.se

Kanske är du intresserad av...