Örnnästet

Hitlers "tehus" fick smeknamnet "Örnnästet" och idag kan man äta middag där.

© Wikimedia

Nazibyggnader: Hitlers visioner finns ännu kvar

Adolf Hitler var mycket förtjust i arkitektur som propagandaredskap. Åtskilliga pompösa byggnadsverk kom till under hans regeringstid och en del av dem står ännu kvar.

7 juli 2016 av Tobias Schultz

De nazistiska byggnadsverken skulle ingjuta respekt och visa på Tredje rikets maktposition.

Hitler anlitade Albert Speer som chefarkitekt tidigt under sin regeringstid. De var båda inspirerade av antikens grekiska och romerska arkitektur, vilket kan ses mycket tydligt på många av de byggnadsverk som överlevde kriget. Ett exempel är Berlins Olympiastadion.

Däremot var Hitler inte särskilt imponerad av tidens stora arkitektoniska trend "Avantgarde" som han ansåg vittna om moraliskt förfall.

Örnnästet

I april 1937 fick en av Hitlers närmaste medarbetare Martin Bormann en bra idé. Han ville som gåva till Hitler bygga ett ”tehus” på toppen av berget Kehlstein i Obersalzberg i de bayerska Alperna. Tehusets läge på 1,834 kilometers höjd fick senare de allierade styrkorna att kalla det ”Örnnästet”.

Projektet genomfördes rekordsnabbt. Arbetet pågick hela vintern, trots snöfall och laviner, och i september 1938 stod Kehlsteinhaus färdigt och gästerna kunde tas emot. Hitler var imponerad, men inte överförtjust. Han led nämligen yrsel och höjdskräck och mådde inte bra av den tunna bergsluften.

Totalt tog Hitler emot enbart 14 officiella besök i Kehlsteinhaus, det sista i oktober 1940. Hur många gånger han var där privat är inte känt, men det var inte många.

Vid krigets slut fruktade de allierade att Hitler skulle försöka genomföra en sista försvarsstrid från en ”alpfästning” i Obersalzområdet. Byggnaden bombades därför av Royal Air Force den 25:e april 1945.

Kehlsteinhaus är idag ett populärt turistmål med restaurang och bar.

Keroman ubåtsbas

Keroman ubåtsbas

Keroman ubåtsbas

© Wikimedia

År 1940 ville storamiral Karl Dönitz ha en bas varifrån han kunde leda slagen vid Atlanten och Nordsjön.

Lösningen blev en otroligt stor och oerhört stabil betongkloss på halvön Keroman utanför Lorient på den franska västkusten.

Bygget påbörjades år 1941 och slutfördes redan året därpå.

Hela 30 ubåtar kunde i skydd av betongvalven servas, tankas och förses med vapen innan de skickades på uppdrag för att sänka de allierades fartyg.

Då de amerikanska styrkorna år 1945 nådde Lorient och snabbt intog staden vägrade de tyska soldaterna på Keromanbasen att kapitulera.

Alla försök att bomba basens betongmurar visade sig fruktlösa och amerikanerna fick som sista utväg svälta ut tyskarna.

Basen användes av den franska flottan fram till år 1997. Idag är den ett museum.

Prora semesteranläggning

Prora semesteranläggning

Prora semesteranläggning

© Wikimedia

På 1930-talet var den statliga tyska turistorganisationen "Kraft Durch Freude" världens största i sitt slag. Ock den enorma semesteranläggningen Prora på ön Rügen var det främsta prestigebygget.

Prora kunde ta emot 20 000 semstergäster på samma gång. Bara huvudbyggnaden var 4,5 kilometer lång och låg bra till, endast 150 meter från kusten.

Därtill kom sju andra kvarter, pooler, biografer och allt annat en tysk kärnfamilj på semester kunde tänkas önska sig.

Bygget var tecknat Clemens Klotz ch påbörjades år 1936.

Prora togs aldrig i bruk. Bygget av den nästan färdiga anläggningen stoppades år 1939 och resurserna överfördes till militären som behövde alla ingenjörer och byggnadsarbetare man kunde frammana.

Under kriget fungerade Prora som flyktingcenter. Då dammet från andra världskriget  hade lagt sig hade Prora hamnat öster om järnridån och beboddes fram till år 1956 av sovjetiska trupper. Därefter övertogs anläggningen av den östtyska militären. Prora övergavs slutligen vid Tyskland återförening 1989.

Idag står den gamla semesteranläggningen tom, men är i relativt gott skick.

Flaktornen

Flaktorn i Wien

Flaktorn i Wien.

© Wikimedia

Smaken är som baken, men vad man än tycker om de nazistiska byggnadsverken kan man inte förneka att de var solitt konstruerade.

Hitlers flaktorn är också ett exempel på detta. Som namnet antyder byggdes de för att husera antiluftvapensbatterier. De nedre delarna fungerade som skyddsrum för civila. 

Tre stycken uppfördes i Berlin, tre i Wien och tre i Hamburg. Flera av dem står helt eller delvis intakta kvar, trots ihärdiga försök från engelsmännen att rasera dem. Detta för att det dels påminner om en mörkare tid i Europa, dels för att de visat sig vara i extremt svåra att riva, såväl med maskiner som med bomber.

De två som fortfarande står kvar i Wien används som restauranger och nattklubbar. 

Berlins Olympiastadion

Berlins Olympiastadion

Berlins Olympiastadion

© Wikimedia

OS år 1916 skulle enligt planen ha hållits i Berlin. Spelen sköts dock upp på grund av  första världskriget.

Istället skulle Berlin stå värld för världens största idrottsevenemang år 1936.

Med hela världens blick riktade mot Berlin tog Adolf Hitler chansen att göra spelen till en gigantisk propagandainsats för Tyskland och nazismen.

Tyska atleter skulle vinna mer än någonsin tidigare och spelen skulle äga rum i de mest pompösa omgivningarna världen någonsin skådat.

Med dessa anspråk startade förberedelserna år 1934. Uppdraget att bygga stadion gick till bröderna Walter och Werner March; söner till arkitekten Otto March som gick miste om bygget år 1916.

Resultatet måste ha levt upp till de högt ställda förväntningarna. Den storslagna stadion i Grunewald strax utanför Berlin mäter 1,3 km2. Den vackra olympiastadion Maifeld hade plats för 50 000 åskådare och amfiteatern Waldbühne precis bredvid rymde 25 000.

Dessutom innehöll stadion en simanläggning, fotbollsarena och en ishall för ishockey. 

Idag har den anrika fotbollsklubben Hertha Berlin Olympiastadion som hemmaarena.

Kanske är du intresserad av...