”Monument­männen” kalla­des en konst­räddande special­styrka, som till slut omfattade 60 man.

Jakten på nazisternas stulna skatter

När Nazityskland bröt samman, fick en liten grupp museipersonal i uppgift att spåra upp nazisternas stulna skatter i gruvor och bunkrar.

4 april 2011 av Morten Rendsmark

Under andra världskriget skickades en liten skara museipersonal ut till fronterna i Europa för att rädda ovärderliga konstverk och skydda historiska byggnader. När Nazityskland föll, fick de i uppdrag att leta upp de stulna skatter som nazisterna gömt undan i gruvor och bunkrar.

Natten till den 8 september 1944 bankade det hårt på dörren till katedralen i den belgiska staden Brygge. En sömndrucken kyrkovaktmästare mumlade ”lugn, lugn”, medan han knöt ihop nattrocken och gick för att öppna. Utanför porten stod två tyska ­officerare och en handfull soldater.

Tyskarna trängde in i katedralen. Några av dem plockade ned en skulptur av Maria och Jesusbarnet från en piedestal och släpade iväg den på en madrass. Andra soldater lyfte ned målningar från väggarna och bar ut dem till ett par väntande lastbilar, som var märkta med ­falska Röda korset-symboler.

Skulpturen var ett ovärderligt konst­verk. Den vackra marmorstatyn, som före­ställde Maria med barnet, var gjord av den italienske mästaren Michel­angelo omkring år 1504. Skulpturen ­hade köpts in av en italiensk köpman, som handlade med tyg i Brygge och Florens. Han skänkte skulpturen till katedralen, och där hade den stått sedan dess. Men nu hade madonnan försvunnit i natten, på väg mot ett ovisst öde i det krigshärjade Europa.

Några dagar senare befriades Brygge av brittiska trupper. Med bland soldaterna fanns konsthistorikern Ronald Balfour från universitetet i Cambridge. Han började genast fråga ut katedralens dekan om konststölden.

”Har ni någon uppfattning om när hon lämnade Belgien?”

”För ett par dagar sedan, skulle jag tro. Kanske så sent som i går.”

Ronald Balfour rättade till sina runda glasögon med tunna bågar och slog igen anteckningsblocket. Han hade varit så nära. Nu var det ett dygn eller två – plus en frontlinje – mellan honom och ­Michelangelos vackra madonna.

Specialkår skulle rädda konst

Michelangelos mästerverk stals av nazisterna, men de allierades specialstyrka hittade det igen efter kriget.

Ronald Balfour ingick i en specialenhet, som brittiska och amerikanska militären hade bildat år 1943. Enheten bar det långa namnet ”Monument, sköna konster och arkiv” men i dagligt tal kallades medlemmarna helt enkelt ”monumentmännen”.

De flesta av dem var medelålders akademiker, som hade handplockats av ­armén för den här uppgiften. I det civila var de arkitekter, konstnärer, konservatorer, konsthistoriker eller museiintendenter. De flesta var gifta och hade barn hemma i USA eller Storbritannien.

Monumentmännen skulle fungera som rådgivare åt armén, flottan och flygvapnet, när det gällde europeiska byggnader, statyer, museer och arkiv som borde bevaras.

Den 10 juli invaderade de allierade det fascistiska Italien söderifrån, och året därpå stormade de Normandies kuster i det ockuperade Frankrike. Kulturstäder som Florens i Italien och Chartres i Frankrike riskerade att bli sönderbombade. Monumentmännens uppgift var att, om möjligt, förhindra att oersättliga kulturskatter förstördes.

Precisionsbombning i Florens

Monumentmännen satt med vid planeringsbordet, när de allierade i mars 1944 förberedde sig inför ett flygangrepp mot Florens. Trots all planering var piloten Ben McCartney ändå väldigt spänd, när han styrde sitt bombplan mot staden.

McCartney studerade sista året vid Harvard i USA och hade varit i Florens före kriget. Han älskade renässansstaden och var fascinerad av all kultur; det var som om tiden stått stilla där. Staden tillhörde hela världen. Nu var det hans uppgift att bomba den.

Formationen bestod av fyra bombplan. Piloterna och bombfällarna hade fått specialkartor över staden. Vita fält markerade historiska byggnader och kvarter, som inte fick bombas. Det var monumentmännen som hade valt ut områdena, och de hade varit noggranna. De vita fälten täckte större delen av kartorna. Det här skulle bli riktigt svårt.

”Inte mycket att slå till mot, eller hur?” sade en av bombfällarna över radion, när planen närmade sig sitt mål.

Under sig såg flygplansbesättningarna palats, smala gränder, eleganta torg och floden Arno med dess gamla broar. Bombplanen cirklade över staden en enda gång och samlade sig sedan till en tät formation under inflygningen.

Bombluckorna öppnades, och bomberna föll. De detonerade på stadens rangerbangård, där otaliga järnvägsspår löpte parallellt på en 600 meter lång och 120 meter bred yta.

Anfallet var en stor framgång: spår­området förvandlades till bombkratrar med förvridna spår, men inte en enda historisk byggnad skadades.

Även andra städer, bland andra Rom och Siena, skonades under de två år långa och hårda striderna upp genom ­Italien. Men det gamla benediktinklost­ret Monte Cassino bombades sönder.

Klostret grundades under romarrikets slutskede på ett berg 13 mil söder om Rom. Berget och klostret var en idealisk försvarspost. Därifrån kunde de tyska trupperna överblicka hela Liridalen och därmed vägen till Rom. Efter fyra veckors belägring och mycket blodiga infanterianfall mot berget gav de allierade upp tanken på att skona klostret. De bombade sönder byggnaden och bröt därigenom den tyska försvarslinjen.

En till synes hopplös uppgift

”Historiskt monument. Tillträde och avlägsnande av föremål från platsen strängt förbjudet.” Så stod det på den officiella skylt som monumentmännen satte upp. Men de insåg snart att en skylt med texten: ”Varning! Minor!” var mer avskräckande för souvenirjägare.

På D-dagen den 6 juni 1944 landsatte de allierade stora styrkor i Normandie. Under sommaren kämpade en halv miljon man för att bryta tyskarnas grepp om norra Frankrike. I soldaternas spår följde ett dussintal monumentmän.

Deras uppdrag verkade oöverskådligt. Det var inte många som kände till den lilla special­enheten, och dess medlemmare hade varken fått några fordon eller skrivmaskiner. Var och en var knuten till en viss militär enhet, och de arbetade ensamma. För att ta sig dit de skulle hoppade de på jeepar ­eller lastbilar som var på väg åt rätt håll.

Ute i fält inspekterade de historiska byggnader och hängde upp skyltar som förbjöd soldater att förstöra eller stjäla föremål från gods, kyrkor och forntidsminnen. En monumentman lyckades stoppa en bulldozer, som var på väg att riva ett gods för att bana väg för trupptransporter. På ett annat ställe kastades ett kompani soldater ut ur ett gammalt nunnekloster, där de slagit nattläger.

Arbetet i fält var farligt för monumentmännen, trots att de inte deltog i ­direkta strider. Tyskarna hade lagt ut försåtmineringar (s k booby traps) under sin reträtt, och dessa låg ofta på platser som törstiga eller souvenirletande allierade soldater kunde tänkas besöka: i vinkällare, kyrkor och slott. Dessutom riskerade de, liksom alla allierade soldater, att falla offer för krypskyttar och bakhåll utmed vägarna.

Tyskarna hade en särskild tjuvkår

De allierade lyckades bryta tyskarnas linjer och kunde rycka fram genom Frankrike. Till monumentmännens stora lättnad reste sig den gotiska domkyrkan i Chartres fortfarande över de gula sädesfälten.

De vackra glasmosaikerna i domkyrkan räddades av en grupp soldater, som i sista stund lyckades desarmera 22 sprängladdningar på broar över floden Eure. Om sprängladdningarna exploderat intill kyrkan, skulle mosaikfönstren ha krossats av tryckvågen.

Monumentmännen brukade regelbundet förhöra tyska krigsfångar. De letade främst efter chaufförer och tjänstemän, som hade haft kontakt med organisationen Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg (ERR). Organisationen lydde direkt under riksmarskalk Hermann Göring och hade i uppdrag att leta reda på och beslagta historiska konstverk från judiska­ privatpersoner och institutioner i de tyskockuperade länderna.

Över hela Europa hade ERR konfiskerat fem miljoner konstföremål, av konstnärer som Gauguin, Rembrandt och Leonardo da Vinci. ERR brukade låta bli statsägd konst för att inte ytterligare reta upp befolkningen i de ockuperade länderna, men i Polen plundrade nazisterna­ hämningslöst och tog allting – både statsägt och privat.

Monumentman hamnade i strid

Ett självporträtt av Rembrandt fanns bland de omkring tusen konstverk som monument­männen fann i en gruva utanför Heilbronn i Sydtyskland.

Monumentmannen Robert Posey följde med ett förband, som överraskades av en tysk motoffensiv i Ardennerna.

De amerikanska linjerna hamnade under extremt hård beskjutning, och alla vapenföra män – kockar, chaufförer och uppassare – sändes till främsta linjen för att hjälpa till. Robert Posey var en av dem. Den 40-årige arkitekten hade aldrig fått någon stridsutbildning. När tyska infanterister och pansarfordon kom framdundrande och öppnade eld, upplevde han alltihop som om det vore en ond dröm. Posey hade ingen aning om vad han skulle ta sig till, men en stressad officer gav honom en kort ­order:

”Skjut tills du inte har fler patroner i magasinet, ladda om och skjut igen!”

Posey gjorde som han blivit tillsagd och var med och stoppade angreppet. Posey överlevde kriget, men hans kollega Ronald Balfour hade inte samma tur. Han hittade aldrig den vackra Brygge­madonnan, och den 10 mars 1945 dödades han av en granat, när han försökte rädda altartavlan ur en kyrka i den tyska staden Kleve.

Monumentmännen var ganska ensamma om att försöka rädda tyska kulturskatter. Under striderna i Italien och Frankrike hade både officerare och meniga varit lyhörda för monumentmännens krav, men i det avskydda Tyskland möttes de ofta av likgiltighet. Förödelsen blev enorm, bland annat i den gamla staden Aachen. Av den berömda domkyrkan från 800-talet fanns snart bara sotsvarta ytterväggar kvar.

På jakt efter gömda skatter

Tredje riket höll på att falla. Monumentmännen måste nu hitta de platser där nazisterna gömt undan allt sitt stöldgods. Kåren hade fått förstärkningar och omfattade nu 60 man i fält.

I Paris mötte en av monumentmännen en kvinna ur motståndsrörelsen. Hon var även museichef och hade hört ERR-folk prata om det tyska slottet Neuschwanstein i Bayern. Dessutom hade hon tyska dokument, som visade vilka stationsstäder de enskilda konstverken skulle transporteras till.

Ett annat genombrott kom, när Robert Posey fann SS-officeren Hermann Bunjes, som gömt sig i en stuga utanför Trier i Rhenlandet. Han hade haft en hög befattning inom ERR men nu, under krigets sista dagar, avslöjade han allt:

”Hitlers samlingar”, sade han och pekade på en karta, ”finns här i saltgruvan vid Altaussee, nära hans barndomsstad Linz i Österrike.”

Bunjes hade massor med information att komma med. Han berättade bland annat att den judiska släkten Rotschilds antika silver hade hamnat i cafeterian på Berlins Flygklubb.

De allierade avslöjade 1500 göm­ställen i gruvor, i bunkrar och på slott. De olika platserna innehöll konst för miljarder. Monumentmännen försåg förtrupperna med fakta och kartor. Sedan placerades vaktposter genast ut vid gömställena, när trupperna kom fram. Monumentmännen följde stödtrupperna hack i häl och ägnade sig sedan åt att katalogisera och paketera fynden. Efter kriget återlämnades föremålen till sina rätta ägare.

Michelangelos madonna hittades i ­Altaussee den 17 maj 1945. Hon har återvänt till sin piedestal i Brygge.

Soldaternas liv var viktigast

De allierades överbefälhavare Dwight D Eisenhower inspekterade personligen några av monumentmännens fynd.

De allierades överbefälhavare i Västeuropa, den amerikanske generalen Dwight D Eisenhower, ville värna om kulturhistoriska värden, men bara till en viss gräns:

”Om valet står mellan att förstöra en berömd byggnad eller offra våra mäns liv, är männens liv långt värdefullare”, poängterade han.

Det betydde att inte bara tyskarna utan även de allierade förstörde oersättliga konstverk, historiska byggnader och arkeologiska fynd.

Till exempel brann ett fartygs­museum intill Nemisjön i Italien ned till grunden under hårda strider. I museet fanns resterna av två rom­erska praktskepp. De var 70 meter långa och hade varit den galne kejsar Caligulas flytande palats. Skeppen hade på Mussolinis order tagits upp ur sjön strax före kriget.

I Tyskland lades den historiska staden Dresden – även kallad ”Florens vid Elbe” – i ruiner, när 800 bombplan släppte sina brandbomber över staden en februarinatt år 1945. Angreppet bedömdes senare ha varit helt onödigt.

Arkiv: 2:a världskriget

1. Nazisterna ville erövra Antarktis 2. 9 april 1940: Hitler ville ha Norge 3. Graf Spees sista resa 4. Vinterkriget: Gerillakrig i 40 graders kyla 5. Slaget om storbritannien 6. Winston Churchill: Ensam mot Hitler 7. Churchills hemliga armé 8. Nazispioner förde bort brittiska MI6-agenter 9. Hitler: Hur såg hans tusenårsrike ut? 10. Norges fall: Churchill gav bort segern till tyskarna 11. Jakten på Bismarck 12. Video: Invasion av Kreta 13. Judiska pengar betalade Hitlers krig 14. Tiger: Hitlers superstridsvagn 15. Hangarfartyg av isskulle avgöra kriget 16. Japanernas värsta krigsförbrytelser 17. Aktuellt nummer: Bröder på nazistjakt – Storstadsguide till Barcelona 18. Britterna bombade civila tyskar med flit 19. Tio i topp: Andra världskrigets jaktplan 20. Atlantvallen skulle stänga in Europa 21. Video: Pedestal - Malta skall räddas! 22. 10 flygplansfloppar från andra världskriget 23. Reinhard Heydrich – Hitlers blonde bödel 24. Vilken kodmaskin var bäst? 25. Tarawa: Värre än D-dagen 26. Amerikanerna teg om Stalins krigsförbrytelser 27. Möt Hitlers kvinnliga tyranner 28. Kamikazepiloternas första självmordsattack 29. Hitlers tyska motståndare 30. Fallskärmsjägare gick i spetsen under D-dagen 31. Galleri: Allierat nederlag vid Arnhem 32. Jakten på nazisternas stulna skatter 33. V-1-roboten terroriserade London 34. D-dagen: Specialstridsvagnar banade väg för invasionen 35. Ny serie om D-dagen 36. Tonårsarmé håller stånd i Normandie 37. Hur många soldater dog under andra världskriget? 38. Ladda ned artikel - Slutmål: Japan 39. Hur länge var det strålning i Hiroshima? 40. USA:s slutmål: Japan 41. Krigsförbrytare: 9 000 nazister flydde till Sydamerika 42. Rättegången i Nürnberg: Göring trivdes i rampljuset 43. Britterna torterade tyska krigsfångar 44. Hur kom den polska armén ut ur Polen? 45. Hitlers osynliga jaktflygplan skulle vinna kriget 46. Interaktiv teckning: Spitfire 47. Varför vann de allierade över axelmakterna?

Kanske är du intresserad av...