En nygift SS-soldat med sin fru i Wewelsburg där nazistorganisationen hade ett högkvarter.

© SZ photo/IBL

De svenska SS-fruarna

De skulle bli hustrur till tyska SS-män och hade i uppdrag att föda ariska barn för att säkra nazismens framtid. I amerikanska National Archives finns spåren bevarade efter 218 500 utvalda kvinnor. Britta från Stockholm var en av dem.

5 augusti 2017 av Christoph Andersson / Populär Historia


Britta steg in genom porten till Linnégatan 58 i Stockholm. Hon hade nyligen fyllt 23 år. Hennes hår var ljusblont, ögonen blågrå. Till yrket var hon sekreterare hos ett försäkringsbolag, specialiserad på tyskspråkig korrespondens. 

Bakom sig hade hon en utbildning i stenografi samt en husmorskurs. Men hon var inte här för att söka jobb, utan för att genomgå sitt livs kanske viktigaste läkarundersökning. Några trappsteg upp i fastigheten låg doktor W Michaels privata mottagning.

Hon var väntad, men före undersökningen ville doktorn att hon skulle underteckna ett formulär med 14 frågor på tyska. Den första gällde om hon var beredd att lösa honom från hans tystnadsplikt. 

Anledningen var att alla resultaten skulle skickas till Berlin. Med prydlig handstil godkände hon hans begäran och skrev sitt namn, jämte dagens datum: »Den 3 september 1937«.

Familjens hälsotillstånd

Den andra frågan gällde hennes syskon, föräldrar, far- och morföräldrar. Doktorn ville veta deras exakta ålder och hälsotillstånd. Hon berättade att hennes far var 50 år och frisk, hennes mor var 56, även hon fullt frisk. Detsamma gällde för mormor, 84 år fyllda, och hennes bror Olof, 21. Sämre var det med morfar, farmor och farfar. Alla hade dött i antingen tuberkulos eller åderförkalkning.

SVENSKARNA I SPANSKA INBÖRDESKRIGET

Doktorn gick över till nästa fråga, hämtad från formuläret. Han bad Britta lista upp sina egna sjukdomar, bortsett från förkylningar.

– Mässling vid elva års ålder, svarade hon.

Ingående undersökning

Mer sjuk än så hade hon egentligen aldrig varit. Däremot tillstod hon att hennes syn inte var den absolut bästa, vilket doktorn noterade. Trots ung ålder nyttjade hon tidvis glasögon. Därefter mätte och vägde han henne. »171 centimeter, 63 kilo«, noterade han i formuläret och bad Britta att klä av sig. 

Ingående började han undersöka hennes kropp, muskulatur och käkar. Till sist fick hon ta plats i hans gynekologstol. Hon särade på sina ben, varpå doktorn påbörjade undersökningens allra viktigaste del – att syna hennes underliv. Doktor Michael frågade henne hur länge hon varit könsmogen – och när hon fått sin första menstruation.

En tysk kvinna signerar sitt vigselbevis 1940. 

© Ullstein/IBL

Omslaget på kvinnotidskriften Frauenwarte från 1939 ger en bild av Tredje rikets kvinnoideal.

– Vid 14 års ålder, svarade hon. Han översatte till tyska och skrev »beginnend mit 14 Jahren« i formuläret. Syftet med doktor Michaels undersökning var att ta reda på hur många barn hon skulle vara kapabel att föda åt Tysklands Führer, Adolf Hitler.

24 svenskor undersökta

I dag, 78 år senare, finns Brittas kompletta läkarundersökning att läsa hos National Archives i Maryland, USA, sparad på mikrofilm. Allt som allt finns uppgifter om 218 500 kvinnor, som alla ville bli »SS-hustrur«. Merparten var tyskor, men i filmrullarna finns också uppgifter om amerikanskor, ryskor, fransyskor, holländskor, norskor och danskor. Likaså om minst 24 svenskor, inklusive Britta från Stockholm.

Varje giftermål med en SS-man var en statsangelägenhet. Tredje rikets existens skulle säkras genom höga födelsetal, varför alla blivande SS-fruar fick genomgå en liknande undersökning som Britta. I likhet med andra läkare hade doktor Michael fått uppdraget och formuläret från Rasse- und Siedlungshauptamt, RUSHA, i Berlin.

RAOUL WALLENBERG – HJÄLTEN SOM FÖRSVANN

Det var en nazitysk rasmyndighet, underställd högste polis- och SS-chefen Heinrich Himmler. Dess uppgift var att tillstyrka eller avslå giftermål med SS-män. Ärftliga sjukdomar och mentala störningar diskvalificerade från giftermål. Detsamma gällde om judar, romer eller andra som RUSHA ansåg vara mindervärdiga fanns i släktleden bakåt.

»Rasrena och sunda tyska familjer«

»Jag vill att alla i SS tjänst bildar rasrena och sunda tyska familjer. Därför ska tillkommande kvinnor svara mot högsta krav vad gäller utseende, hälsa och arvsanlag«, hette det i en order från Himmler, daterad den 18 maj 1937. »Läkarundersökningen ska ge en klar bild av den SS-anhörige och hans tillkommande vad gäller uppträdande, intryck och arvsanlag«, hette det vidare.

Nu var det upp till doktor Michael att göra en allra första bedömning av Britta. Visserligen hade Himmler bestämt att alla undersökningar i princip bara skulle göras i Tyskland av SS:s egna läkare, men för flera svenska doktorer gjordes ett undantag.

KATA DALSTRÖM – STRIDBAR AGITATOR

Anledningen var att tyska SS-läkare inte utan risk kunde utföra dylika undersökningar i Sverige. Svenska myndigheter kunde få vetskap om att Nazityskland rekryterade svenskor som hustrur åt männen inom SS. Doktor Michaels utlåtande fick således postas till Tyskland.

En SS-man gifter sig någonstans i Tyskland 1934.

© BPK Images/Stiftung Preussischer Kulturbesitz

Synen frågetecken

I slutet på september låg det på RUSHA:s bord. Där stod att doktor Michael varmt rekommenderade Britta för fortplantning. Han ansåg också att hon var en begåvad kvinna, väl lämpad att bli SS-hustru. Däremot blev RUSHA bekymrad över hennes syn, med följd att hon ändå fick resa till Berlin för att träffa en SS-läkare.

Tanken var att hon som blivande SS-hustru skulle avla många barn – och att de i sin tur skulle kunna bli antingen nya SS-soldater eller nya föderskor. Mot den bakgrunden fick inga fysiska defekter genereras vidare.

I oktober 1937 var det dags för RUSHA att även syna Brittas tillkommande man. Hans namn var Arthur Grönheim, 27 år gammal och 183 centimeter lång. Han var underofficer i SS, med graden oberscharführer. Fram till Hitlers makttillträde hade han varit banktjänsteman i Oldenburg i Nordtyskland. Men med Hitler såg han lysande karriärmöjligheter. Han blev snabbt medlem i nazistpartiet, NSDAP, och strax därefter i SS.

FJÄLLVANDRINGENS HISTORIA

Hans överordnade beskrev honom som »skicklig«, »flitig« och »grundlig«, vilket bidrog till att han omgående placerats inom SS egen säkerhets- och underrättelsetjänst SD. Där skulle han senare avancera till SS-major, Sturmbannführer, och bli chef för SD:s avdelning för Sverige och Skandinavien. Från 1944 skulle han även bli ansvarig för SD:s spionnät i Norden och Baltikum, med placering i Oslo.

Han var även mellanhand för Himmlers kontakter med svenska nazipartiet SSS, Svensk socialistisk samling, och dess ledare Sven Olof Lindholm.

Frågades ut om relationen

Precis som sin tillkommande fick även Arthur Grönheim genomgå en särskild läkarundersökning, med syfte att bedöma hans kapacitet att sätta många barn till världen. RUSHA lät även förhöra honom genom en överordnad, vilket var praxis i SS. Närmare bestämt om relationen till sin Britta.

MAKTKAMP PÅ LIV OCH DÖD UNDER STURARNA

– Sedan när känner ni varandra?

– Sedan april 1937, svarade Arthur Grönheim.

Den gången hade Britta varit i Berlin på semester, med syfte att bättra på sin tyska. En gemensam vän hade sammanfört dem. Under fyra dagar hade Arthur Grönheim visat henne runt, varefter han bedömt henne som en lämplig kandidat till att föda ariska barn.

– Är hon sparsam eller slösaktig?

– Sparsam.

– Finns det sinnes- eller nervsjukdom, tuberkulos eller andra sjukdomar hos hennes familj?

– Inte vad jag känner till.

Foton på barn som en svensk SS-hustru fött. Efter kriget blev både mor och barn svenska medborgare. Deras immigrationsakter finns hos Riksarkivet i Stockholm.

© Christoph Andersson

Det gällde för såväl Arthur Grönheim som andra SS-män att svara rätt. Annars kunde RUSHA avslå giftermålsplanerna.

Giftermål stoppades

Detta drabbade en mening SS-man från Stettin, som ville gifta sig med 27-åriga Inga-Britta från Malmö. Om henne skrev han bara lovord till RUSHA, men när hon väl undersöktes av en SS-läkare visade det sig att hon sannolikt var ofruktsam. SS-mannen beordrades att istället välja ut en lämplig SS-änka, redan godkänd för fortplantning, eftersom »barnlösa äktenskap försvagar det tyska folkets kraft«.

Nästan lika illa höll det på att gå för den svenske SS-soldaten John Erik Eriksson från Stockholm. Han ville gifta sig med 23-åriga Ingegärd från Vallentuna. Men när båda kallades till förhör hos RUSHA visade det sig att Ingegärd inte kunde någon tyska. Det visade sig också att hon var född utom äktenskapet, med oklar bakgrund.

KARL XIV JOHAN – MARSKALKEN SOM BLEV KUNG

Det var på vippen att RUSHA skulle säga nej, men det blev ändå ett ja vid årsskiftet 1943–44. Krigslyckan hade vänt och Nazityskland var i akut behov av föderskor, varför kraven sänktes.

Intyg för barnkärhet

Annat var det 1937, när Arthur Grönheim förhördes om Britta.

– Är hon kamratskaplig eller dominant?

– Kamratskaplig.

– Är hon barnkär eller inte?

– Barnkär.

Det senare måste Britta senare bevisa för RUSHA genom att låta två svenska väninnor intyga sin barnkärhet. Dessutom krävde RUSHA att hon och Arthur Grönheim skulle visa upp sina stamtavlor, helst ända tillbaka till 1600-talet.

Paret vände sig till Svenska kyrkan respektive tyska evangeliska kyrkan, som gärna hjälpte till. Medan tyska kyrkan i regel avslutade sina brev med ett »Heil Hitler«, så nöjde sig den svenska med en artig hälsning.

Svenska kyrkan gav släktträd

Samtidigt levererade Svenska kyrkan vad RUSHA ville ha – en garanti att Britta var en renrasig arisk kvinna, utan judar i släkten. Hennes rötter gick tillbaka ända till 1700-talet, med svenska daglönare och bönder som förfäder.

Inför sin slutbedömning fick hon i likhet med alla 218 500 kvinnor förse RUSHA med bilder på sig själv. Dels på ansiktet framifrån, dels i profil och dels i helfigur. Ibland kunde självaste Himmler titta på bilderna.

I december 1937 gav RUSHA preliminärt klartecken till giftermålet, men bara mot att Britta avsade sig sitt svenska medborgarskap och gick ännu en husmödrakurs, denna gång i nazitysk regi. Hennes inte helt perfekta syn tilläts passera. Den vägdes kanske upp av att Arthur Grönheim hade försäkrat att hon och hennes svenska familj var goda nationalsocialister.

KALIFATET – PROFETENS OMSTRIDDA IMPERIUM

Bröllopet ägde slutligen rum i Berlin den 29 september 1939, knappt en månad efter andra världskrigets utbrott. Paradoxalt nog fick hennes så viktiga roll som föderska omedelbart stå tillbaka för en helt annan.

Längtade efter barn

Hon blev krigsplacerad hos en av Wehrmachts underrättelseenheter. Hennes uppgift var att läsa brev på väg från Tyskland till Sverige och omvänt. Alla uppgifter som kunde vara av nytta för Nazityskland skulle rapporteras. Men hon vantrivdes och ville istället börja föda barn.

»Och så skrev jag en avskedsansökan. Och nu har den blivit beviljad. Gissa om jag blev gld [sic]. Jag har fullkomligt tillräckligt med att göra med hushållet«, skrev hon i ett brev till Sverige den 5 april 1941. »Nu slipper jag läsa andras sk-t, och det är skönt.«

Brevet fångades upp av statspolisen, dåtidens motsvarighet till Säpo. Den 31 juli 1943 födde hon sitt första av två barn åt Führern, långt färre än vad RUSHA hade hoppats. Men orsaken låg inte hos Britta, utan i att Tredje riket började falla samman från 1944.

JORDEMOR, HJÄLPGUMMA ELLER NÄRKVINNA

Hon återvände snabbt till Sverige. När kriget var slut följde hon med sin Arthur till Argentina. Tillsammans med andra »SS-familjer« slog de sig ner i staden Oberá i provinsen Misiones, där en svensk koloni, »Villa Svea«, hade etablerats i början av 1900-talet.

Publicerad i Populär Historia 2/2016

Kanske är du intresserad av...