9 april 1940: Hitler ville ha Norge

Adolf Hitler hade inga planer för Skandinavien under andra världskriget, men den svenska järnmalmen och möjligheten flottbaser i Norge fick honom på andra tankar. 9 april 1940 var dagen då Norge ockuperades.

Norge var ointressant för Hitler

I början av andra världskriget spelar Norge ingen väsentlig roll för den tyske diktatorn Adolf Hitler. Han riktar blickarna mot Frankrike. Däremot är den tyska flottan mycket intresserad av det skandinaviska landet med den flera tusen kilometer långa västkusten. Anledningen är erfarenheterna av den brittiska blockaden under första världskriget, då den tyska flottan blev instängd av britterna. Därför menar många tyska marinofficerare att flottan den här gången måste ha baser på platser som kan hindra en brittisk blockad. Norges kust är idealisk i det avseendet.

Under ett rutinmöte med Hitler den 10 oktober 1939 tar storamiral Erich Raeder upp Norge till diskussion. Om britterna anlägger baser i Norge kommer Storbritannien inte bara att kontrollera inloppet till Östersjön. De kommer även att störa den tyska flottans operationer i Nordsjön. Och sist men inte minst kan de allierade sätta stopp för tyskarnas import av den nordsvenska järnmalmen som är så viktig för den tyska­ rustningsindustrin.

Raeder föreslår att Tyskland ska ockupera ett antal strategiska platser längs den norska västkusten. Här kan tyskarna ­sedan anlägga baser varifrån i synnerhet ubåtarna kommer att få en nästintill fri väg ut till Atlanten. Hitler avvisar idén. Markoffensiven i väster har högsta ­prioritet.

Sovjetunionen invaderar Finland

I slutet av november 1939 blir den skandinaviska frågan emellertid ännu mer angelägen. Den 30 november invaderar ryska trupper Finland och tyskarna börjar frukta att den sovjetiska inva­sionen kan knuffa de oroade skandinaviska rege­ringarna rakt i armarna på väst­makterna.

På grund av den tysk-sovjetiska icke-angreppspakten kan inte tyskarna för­döma ryssarnas aggression, och det förstärker de anti-tyska reaktionerna i Norge­ och Sverige. Hitler blir alltmer positiv till Raeders idé som plötsligt får stöd från oväntat håll.

Den 10 december kommer ledaren för det norska fascistiska partiet Nasjonal Samling till Berlin. Vidkun Quisling ser Nazityskland som det viktigaste skyddet mot sovjetisk dominans. Quisling säger till Raeder att den norska regeringen ligger i hemliga förhandlingar med britterna om bl.a. brittiskt tillträde till norska baser. Några dagar senare ger Hitler Wehrmacht order om att utarbeta planer för en eventuell militär ockupation av Norge.

Altmark blir avgörande

Snart får en brittisk aktion utanför Norge­ den tyske Führern att bestämma sig. I mitten av februari upptäcks det tyska förrådsfartyget Altmark av brittiskt flyg utanför Norge. Britterna miss­tänker att fartyget har brittiska fångar ombord men innan de hinner fram har Altmark flytt in på norskt territorialvatten. Trots det bordar britterna fartyget och befriar de 299 brittiska sjömän som faktiskt finns ombord. Tyskarna blir rasande. De anser sig nu ha bevis för norrmännens bristande förmåga att försvara sin neutralitet – och för Storbritanniens förakt för den.

Samtidigt lyckas den tyska underrättelsetjänsten dechiffrera den brittiska flottans meddelanden, som tyder på att de allierade håller på att förbereda operationer mot Norge under förevändning av att vilja hjälpa Finland.

Hitler har tidigare lekt med tanken att med Quisling i spetsen genomföra en statskupp i Norge, men nu bestämmer sig Führern för en strikt militär lösning. Den 19 februari påskyndar han planeringen av en militär ockupation av Norge och placerar ­en ny man i spetsen för operationen – infanterigeneralen Nikolaus von Falkenhorst, 54.

Anfallsplan med hjälp av turistbok

von Falkenhorst vet ingenting om Norge men han har tjänstgjort som officer i Finland 1918. Det räcker för Hitler. Gene­ralen får en eftermiddag på sig att lägga upp en plan för en ockupation av Norge. Utifrån en resehandbok inköpt i traktens bokhandel sätter von Falkenhorst igång med arbetet. Några timmar senare visar han utkastet för Hitler som accepterar idén.

Nu börjar det egentliga planerings­arbetet för operation ”Weserübung” – erövringen av Norge. Och den 29 feb­rua­ri kan von Falkenhorst och hans stabsofficerare presentera sin idé. Enligt planen ska även Danmark ockuperas. Danskarna ska inte, som tidigare var tänkt, bara upplåta flygbaser åt tyskarna efter diplomatiska påtryckningar. Den lösningen är för osäker. I stället föreslår von Falkenhorst att åtminstone Jylland ska erövras. Till sist enas militärledningen om att hela Danmark ska ockuperas.

Amiral Raeder börjar bli otålig, och den 26 mars anmodar han Hitler att snarast verkställa operation ”Weserübung”. Det är nymåne den 7 april – idealiska förhållanden, påpekar amiralen. Hitler håller med men ändrar sig några dagar senare – kanske på grund av skilda åsikter bland befälen i de olika förband som ska delta i operationen. I stället bestämmer den tyske diktatorn att Norge ska invaderas den 9 april kl. 04.15.

Hitler får anledning att angripa

På morgonen den 8 april får Hitler veta att brittiska flottan har börjat lägga ut minor i norska fjordar. Han inser genast att britternas operation kan användas som skäl för den redan påbörjade tyska operationen.

”Nu har vi en anledning att angripa”, deklarerar diktatorn förtjust.

9 april 1940 – läs vårt stora tema om ockupationen av Danmark och Norge


Kanske är du intresserad av...