”Jag föredrar land framför niggrer”

Cecil Rhodes (1853-1902) var en av de brittiska affärsmän som kom att tjäna enorma förmögenheter på att utvinna råvaror i södra Afrika.

Scanpix/Mary Evans

Imperialisten Cecil Rhodes drömde om ett Afrika under den brittiska kronan från Kapprovinsen till Kairo.

04.05.2010

År 1873 köpte sig Rhodes, 20 år gammal, andelar i gruvföretaget De Beers, som utvann diamanter vid Kimberley. Sexton år senare kontrollerade han hela bolaget och därmed 90 procent av världens totala diamantproduktion.

Rhodes affärsmetoder omfattade både bestickning och legosoldater som mördade hans rivaler. Hans bolag ”British South Africa Company” fick på så vis ensamrätt till all råvaruutvinning i det som nu är Malawi, Botswana, Zambia och Zimbabwe (de två sistnämnda hette länge Nord- respektive Sydrhodesia).

Rhodes, som 1890 blev premiärminister i Kapprovinsen, var fanatisk imperialist och ansåg att Afrikas rikedomar tillhörde den vita rasen: ”Infödingarna ska behandlas som barn och inte ha några rättigheter”, sa han 1887. Vid ett annat tillfälle uttryckte han saken mera kortfattat: ”Jag föredrar land framför niggrer.”

Cecil Rhodes blev därför sinnebilden för britternas girighet och öppna rasism i södra Afrika.

Afrikaander och Kaffer

Afrikaander kallade sig de sydafrikanska boerna av holländsk, fransk och tysk härkomst. Namnet antyder ett tillhörighets- och ägarförhållande till Afrika.

Kaffer är ett skällsord för svarta i linje med det amerikanska ”nigger”. Ordet kommer från arabiskans ”kafir” som betyder hedning, alltså en icke-muslim. Portugiserna övertog ordet från arabiska köpmän och använde det om de afrikanska stamfolken. Senare övertogs ordet av de vita i Sydafrika.