Hitlers monsterstridsvagnar

Trots sin enorma vikt på över tusen ton dundrar den 35 meter långa stridsvagnen fram över de ryska stäpperna i 40 kilometer i timmen. Den drivs fram av två kraftfulla fartygsmotorer som utvecklar nästan 17000 hästkrafter och banden på vardera 1,2 meters bredd ­efterlämnar ett öppet sår i landskapet.

Den sovjetiska T-34-stridsvagnen var mycket effektiv och helt utan överflödiga detaljer. Den masstillverkades i ett tempo som tyskarna absolut inte kunde parera.

När de ”små” sovjetiska T-34-stridsvagnarna dyker upp öppnar den tyska superstridsvagnen eld med sina två tunga fartygskanoner. Det sker på flera kilometers håll. De ryska stridsvagnarna är maktlösa inför detta stålmonster, en efter en sprängs de sönder i småbitar.

Så såg en av Hitlers högsta önskningar­ ut. Drömmen hade fått extra näring av direktör Grote från den stora industrikoncernen Krupp. Han hade föreslagit superstridsvagnen Ratte (råtta, reds anm.) i juni 1942 och fått klartecken från Führern. I december samma år levererade Grote de första ritningarna. Hitler blev stormförtjust och gav omedelbart order om att vapnet skulle börja tillverkas.
Bakgrunden till det vidlyftiga projektet var fälttåget mot Sovjetunionen som inleddes i juni 1941. Enligt de tyska underrättelserapporterna hade ryssarna bara föråldrade stridsvagnar till sitt för­fogande. Det blev därför en grym överraskning när de satte in sin nya och effektiva stridsvagn T-34. Den var överlägsen de tyska standardstridsvagnarna Panzer­kampf­wagen III och IV.

T-34 vägde 30,9 ton och har av militärhistoriker ansetts vara den absolut bästa allroundstridsvagnen under hela andra världskriget. Den orsakade stora skador på de tyska pansardivisionerna och blev en av de avgörande faktorerna på östfronten.

Ryssarnas tekniska överlägsenhet just när det gällde stridsvagnar var ett jätteproblem för tyskarna. Dessutom fick den tyska arméledningen veta att ryssarna höll på att utveckla­ tyngre stridsvagnstyper. Hitler drömde därför om att snarast kunna sätta in någonting mycket stort och tungt på östfronten.

Det mobila monstret

Parallellt med Ratte levererade Krupp-direktören Grote ritningar till en annan och ännu större stridsvagn – Landkreuzer P.1500 Monster. Detta vidunder skulle fungera som plattform för en 800-mm Krupp-kanon av typen Schwerer Gustav. Kanonen, som dittills transporterats på specialbyggda militärtåg, kunde avfyra granater som vägde sju ton över ett avstånd på 37 kilometer. Därmed var kanonen det mest kraftfulla vapen som någonsin använts i strid.

Med en längd på 42 meter och 250 mm stålpansar skulle Monster komma att väga 1500 ton – motsvarande drygt tusen stora personbilar. Fyra MAN-ubåtsmotorer skulle driva den framåt och besättningen skulle utgöras av hundra man. På grund av sin abnorma vikt skulle Monster inte kunna köras i mer än 10–15 kilometer i timmen. Även detta projekt fick dock grönt ljus från Hitler.
Ratte och Monster kom aldrig längre än till för-prototypstadiet. I början av 1943 lyckades nämligen den klartänkte rustningsministern Albert Speer stoppa de monstruösa projekten. Ett tredje superstridsvagnsprojekt hade redan nått längre och avslöjat de problem som de tunga stridsvagnarna kunde råka ut för.

Varken Ratte eller Monster kunde köras på vanliga vägar utan att förstöra dem, de kunde inte köras över broar utan att de rasade och i våt terräng skulle båda fordonen ideligen köra fast.