Atlantvallen skulle stänga in Europa

Solens första strålar lyser upp havet utanför Franz Gockels bunker och avslöjar en skrämmande syn. Hela horisonten är täckt av en enorm flotta.

Rök stiger upp från fartygen – en förvarning om att ett regn av granater är på väg in mot kusten. Salva efter salva faller över de tyska betongbunkrarna i sand­dynerna. Luften är tjock av splitter och stora rökmoln, och nedslag efter nedslag får marken att skälva. De tyska soldaternas ögon och öron fylls med damm, och sanden knastrar mellan tänderna.

Fartygskanonerna tystnar, när en armada av landstigningsbåtar närmar sig stranden. Officerarnas order är: ”Vänta med att skjuta tills fienden är ända inne vid kusten”. En löjtnant ger koordinater till kanonbatterierna innanför stranden: ”Mål Dora, alla pjäser, distans 4-8-5-0, riktning 20+, anslagsrör”. Gockel kontrollerar en extra gång att kulsprutan är laddad, och att siktet är rätt inställt.

D-dagen har börjat. Tusentals amerikanska, brittiska och kanadensiska soldater är på väg in mot den franska kusten. Nu ska det visa sig om Atlant­vallen är tillräckligt stark för att försvara det nazistiska riket mot de allierades anstormning.