Hår och tyg blir osynliga spår

År 1931 publicerade den skotske professorn John Glaister Sr. ett verk om rättsmedicinska undersökningar av hår. Glaister drog en slutsats, som i dag verkar självklar: när offret och gärningsmannen slåss för de alltid över hårstrån och mikroskopiska tygfibrer till varandra.

Hårfibrer är extremt hållbara, och Glaister påpekade att även fibrer från kraftigt förmultnade lik kan avslöja den dödes ras, ålder och hälsa. Glaister analyserade även fibrer från kläder, och hur de kan avslöja hur gärningsmannen var klädd – ull, bomull, konstfiber, färg och i vissa fall klädesmärke. Tack vare Glaisters metoder kunde hår- och tyganalyser redan från 1931 med viss säkerhet binda gärningsmannen till ett dåd genom hårrester på offret.

Sedan Glaisters banbrytande verk har det blivit rutin att samla in hår och fibrer på brottsplatsen. Rättsmedicinarna använder allt från pincett och genomskinlig tejp till moderna ”specialdammsugare”, när de samlar in bevis.

I dag kompletteras analyserna med DNA-test ersom säkert visar om ett hårstrå på offret kommer från den misstänkte gärningsmannen.

• Föregående Sida 11 av 18 Nästa