Fingrarna kan peka ut dig

I början av 1860-talet konstaterade William Herschel, en brittisk officer i kolonin Bengalen, att alla människors fingeravtryck är unika – och började använda dem som underskrifter på kontrakt med sina anställda.

Det var dock Herschels landsman, Francis Galton, som 1888 gjorde studiet av fingeravtryck till en vetenskap. Galton studerade hundratals avtryck och kom fram till att det finns tre huvudgrupper: båg-, sling- och virvelmönster. Därmed hade grunden lagts för det system som polisen än i dag använder för att arkivera och hitta fingeravtryck. Dessutom konstaterade Galton att avtrycken kan indelas i mindre grupper utifrån avståndet mellan åsarna i huden.

Galton beskrev även att brottslingar avsätter fingeravtryck på tre sätt. Först och främst kan polisen leta efter synliga avtryck – t.ex. efter ett blodigt finger på en yta. Även s.k. plastiska avtryck som skapas i tjockare lager av t.ex. tvål eller damm är i regel synliga. Förövaren avsätter ofta också latenta – osynliga – avtryck på nästan alla slags ytor. De latenta fingeravtrycken uppstår av att svett eller fett från fingrarna nästan alltid fastnar på det man rör vid.

• Föregående Sida 5 av 18 Nästa